Då togs första steget idag. Så här blir åtgärderna.

Ärgade rör rengörs och lackas.
Plaströr där kopparröret ligger tätas med silikon i änden i ankarboxen och andra änden vid spisen öppnas upp.
Ny tryckreducering med manometer.
Ändrad dragning av röret vid spisen så att slangen inte kläms vid sjögång.
Slangarna byts mot nya.

Läckindikatorn skippar jag då en manometer på reduceringsventilen bättre täcker in de skarvar som kan läcka och därmed fungerar som en perfekt läckövervakning genom att ventiler öppnas och stängs och kontroll av att trycket står kvar.

Det känns himla skönt att detta ändtligen blir. Mer jobb att komma till skott och bestämma sig än vad själva åtgärderna kräver !!

Det låter helt otroligt, men samtidigt väldigt skönt att kunna sjösätta om säg 1 och 1/2 månad.

Med lite eller ingen tjäle i backen så ska snösmältningen gå snabbt. Därmed är det risk för högvatten i alla våra vattendrag i år igen.

Nu vill jag ha plusgrader så jag kan börja dona i båthuset igen utan att stelna i kylan.

Ok
Sportlovsveckan kan jag vänta ut sen vill jag ha värmen hit igen. I alla fall över +5 C.

Den efterlängtade seglingen över egen köl till värmen får skjutas ytterligare ett år i förhoppningen, att tillräckligt många parametrar rätar ut sig eller kroknar på rätt sätt till nästa år.

För ett antal år sen råkade jag komma till Bornholm just den vecka då Allinge Jazz Festival gick av stapeln. Med lite tur med väder och planer så kommer vi dit i år igen till gemyt o pilsner.

Nu börjar det kännas alldeles för länge sen som jag kunde jobba i båthuset. Ett plåthus håller kvar kylan även om temperaturen tillfälligt stiger ute.
Det ska vara minst +5C innan jag startar upp igen.

Först på listan gasolanläggningen? Törs jag göra det själv med tanke på skärringskopplingarna?

Den har funnits länge på listan att gå över, för att få koll på att allt är ok, och nu ska det bli. Fast jag väntar tills det blir mindre kallt.

Den principiella lösningen blir som idag vad gäller ventiler och med fjärravstängning i ankarboxen, men jag ska sätta in även en läckindikator, vilket saknas idag.
Huvudskälet till översynen är ärgade kopparrör. I huvudet finns ständigt, hur djup är den por som skapar ärget? Rör som är 8 mm med godstjocklek om 0.8 mm bjuder inte på så mycket materiel att jobb igenom för ärget, som dessutom är i pentryt av alla ställen, inte i ankarboxen vilket vore mera rimligt.

Vilken gänga ska man välja idag på anslutningen mot flaskan ? Är adapter lösningen ?

Då har jordplattan kommit på plats på sina distanser och nya koaxialkablaget som utgör konding till jord från avstämningsenheten. Om det håller tätt får jag reda på i vår!

Därmed kunde jag kasta mig över huvudkretsarna vid batterierna för att få in en huvudsäkring, 500 A, och samtidigt bygga bort en del av skatboet där. En ny fördelningsplint blev det för +-polen. Kablaget är mellan 35 och 70 kv.mm beroende på belastningen som ligger på.

Nya 100 W lödkolven kom till korta när det gällde 70 kv.mm och det fick bli en gasolbrännare i fickformat med liten låga. Där rök 1000,- till, fast den är bra med inbyggd tändare o alltl!

Nu har jag också sett till så att de två parallell-kopplade batterierna laddas och urladdas diagonalt för lika last på båda. Den extra kabellängd som det bortre annars får om c:a 1.0 m ger sned belastningsfördelning.

Skönt att inte vara mitt i ett jobb om/när kylan slår till.

Så var det dags för ombyggnad av elfördelningen i dvärgbrytarcentralen. I somras när batterierna la av och jag felsökte, så hittade jag för stora spänningsfall i den gamla centralen, original. Den får nu bära betydligt större last än som ny och dessutom har dom gamla flatstiften blivit trötta. Flera flatstift var att hänföra till modulbyggande och inte praktiskt bruk ombord. Några dvärgbrytarswitchar hade också gjort sitt med resultat för högt spänningsfall även dom, därmed byte.

En seriell fördelning skulle bli radiell och onödiga flatstift ersättas med lödning. Den nyinköpta lödpistolen om 100 W från Jula skulle komma väl till pass.
Det visade sig att den hade sämre värmekapacitet i sin spets än min lödpenna om 30 W. Den gick i retur och med en 100 W kolv från Bauhaus så gick det genast bättre. Det gäller att ha hög värme och värma kort, då belastat annat minst.

Samtidigt passade jag på att bottenmåla under jordplattan som kommer att hamna på två distanser 20 mm, gjorda av gamla skärbrädan hemmifrån.

Den här gången blev det ingen kabelstump över när kabeln var idragen genom alla hål och vinklingar. Den låg snävt skräddarinpassat.

Omkopplaren för val av inre alt yttre plotter för radarbilden hamnade i ett skåp väl undanstoppat, men lite svårt att koppla in.

Det var kallt igår att löda in anslutningskablarna direkt mot kablaget, som ska göra så att jag slipper en extra skarvpunkt som jag hade tidigare i dom mångpoliga kontakterna i sittbrunnen instrumentpanel.

Nu är den här delen klar och avprickad. Dags för nästa punkt - ändrad montering av jordplattan för kortvågsradion med nya koaxial kablar för bättre konding mot jord från avstämningsenheten. Dessutom distanser mot skrovet på plattan så båda sidor garanterat blir aktiva i kretsen.

Ni känner säkert igen problemet - hur ska jag komma fram med kabeln, slangen eller vad det nu är som ska fram? Man trär och borrar, det går upp, det går ner. Törs jag göra hål här? Tål konstruktionen det? Kommer det att ge läckage eller gnags kabeln av pga rörelser i grov sjö?

Snälla båt-fabrikörer,
gör stora kanaler med orimlig håltagning och fyllnadsgrad max 50 % helst bara 25 %. Elcentralen blir garanterat utvidgad med många nya matingsbehov redan de första åren. Lämna stor reserv även i den!
En dragtråd här och där kvarlämnad, kan ge båtägaren all lycka vid kompletteringarna.

Min HR 352 hade säkert en fin installation som ny, spåren syns än. Tidigare ägare har gjort sitt bästa för att komplettera genom att installera nytt mot gammalt och mycket tillkommande. Jag fortsätter på samma sätt, med kompletterande utrustningar. Förra ägaren rensade som första man bort gammal installation och jag fortsätter på den linjen.

Jag har börjat att göra om huvudkretsarna för att få renare lösningar.
När ett hål behövs så gör jag stora med tanke på kommande dragningar. Sladdcirkusen vid batterierna ska hyfsas i år och en huvudsäkring sättas in, så att inte alla 400 Ah från batterierna löper amok vid ev huvudkabelfel.

Idag har jag letat kabelväg för kabeln från radarantennen till plottern i sittbrunnen. Den ska gå via en omkopplare vid kartbordet där andra plottern har sin plats och sen vidare upp i masten. Plottern vid kartbordet liksom antennen på masten satte jag upp i våras, så det jag gör nu är sista delen på radarinstallationen.

Leta prylar för installationslösningarna tar sin rundliga tid.
Nåväl, ärligt talat så är takten minst sagt behaglig så här års, vad gäller arbetsinsatsens tempo.

Säkert mer än 100 deltagare hade mött upp på lördagen och jag var en av dom. Det handlar om de föredrag som OceanSeglarKlubben arrangerar samtidigt som båtmässan pågår.
Låt mig först få avverka mässan - inte värd sin peng eller att åka från Norrköping. Mitt förslag - satsa rejält eller lägg ner just denna utställning till förmån för vårens mässor.

Så till Långseglarsymposiet!
Det blir en helt speciell stämning när ett 100-tal lång-/länge-/tillsvidare seglare sammanstrålar med syftet att mingla och prata erfarenheter med likasinnade. De flesta är öppna glada med en längtan att få berätta om sina lösningar och erfarenheter. Ovanligt nog kombinerat med även ett stort intresse att lyssna för att lära ännu mer eller kanske få en, som man själv tycker, villfaren själ på rätta tankar genom de egna goda? erfarenheterna.

Jag låter mig så gärna smittas av entusiasmen. Igentligen utan att komma till det slutliga beslutet. Hund eller långsegling är frågorna vi ställt hemma? Mao en test av långseglartankarna.

Panelen av varierande erfarna ger mig några förlösande yttranden. Det är tydligt att deras ansats har varit helt olika, från inget exakt mål och inga strategier men flexibelt sinnelag till fast plan med struktur och strategier för tänkta haverier.

Särskilt tog jag till mig de här  lösryckta meningarna:
- varför sälja det vi har hemma när vi trivs så bra med det vi har
- det är bara att gå iväg, nån plan behövs inte, den formas på vägen
- när vi tröttnade vände vi hemåt
- en del sparat kapital får man skjuta till när inte pensionen räcker
- de bästa åren i våra liv

Vi tumlar i frågorna
- hur mycket avveckla?
- klarar vi än trots våra krämpor att ge oss ut på längre turer?
- enmanssegla, gastvärvning och Eva som gast i öppet hav?

Dom här frågorna hänger delvis samman.
Naturligtvis ger Skottlandsturen 2008 en del råg i rygg tillsammans med erfarenheter från  Searcher-resan över Atlanten 2002.

Frågan kommer upp nu och då här hemma:
Kan en längre segling starta som en förlängd sommarseglats och på så sätt slippa ta dom här svåra stegen på en gång?