Handlingen är klar, jag har nya simfötter, båten är redo, vattentankar och dunkar är fulla, vi är redo, men nu sätter vädret stopp för det hela. Så kan det vara och jag gillar inte när det inte blir som vi tänkt. Jag tappar det glada humöret och just nu säger Harald att det är för att vi inte har internet längre, kan det vara sant? Men, det sociala livet is going on. Vi var hos Peter i torsdagskväll, åt pizza på deras härliga altan med utsikt över hela Prickly Bay och när vi ska gå hem till vår dinge får vi följe av deras två hundar, Burka och Ricky ända ner. Vi har vant oss vid det nu och försöker inte chasa hem dom längre, det känns gulligt på något sätt. Igår vid lunchtid var vi hos det franska paret som vi träffade på nyårsafton och fick se en massa smarta lösningar som de har på sin båt, alltid intressant och vi hade en trevlig stund. På kvällen åkte vi med Ohana och Nordic Lady till restaurangen här närmast och lyssnade på steelbandet. Vi blir alltid lika imponerade av hur de får till det, de spelar mycket Abbamusik här och vi hängde med, Dancing queen och hög stämning. Nu har vi planerat om till måndag morgon om vinden avtar.

Nu planerar vi för avgång och det tar tid när vi har legat så länge. Det finns en viss svårighet att dra upp ankaret här. Vi trivs så bra, har så många vänner här, men många av dom planerar också att lämna snart så det blir ett splittrat gäng så småningom. Vi har sämre väder en period med mycket vind så det får blåsa över först. En lärdom vi gjort är att vi är sociala människor och vi trivs bäst i dom sammanhangen. Att segla i avfolkade områden är inget för oss. Igår hade vi turen att återigen bli bjudna på restaurang, denna gången av Janne och Lisbeth på Nordic Lady. Harald har hjälpt dom med deras sjökortsprogram och haft fullt upp med det så de ville tacka för hjälpen. Vi hade en helrolig kväll på Big Fish med god mat och dricka och mycket skratt. Uffe och Karin på Ohana var också med och vi fick åka i deras jolle fram och tillbaka. På hemvägen fick vi ta Nordic Ladys jolle på släp, men dom är ju vana att bogsera varandra. Idag är det storhandling och vi ska bli hämtade med bil av Peter, vilken lyx vi har. Och, Joel, det är sådana där moderna solglasögon som man har utanpå sina glasögon och som behövs i min ålder. Ha en trevlig helg därhemma i snöskottningens dagar.

Idag spritter det i kroppen igen och nya idéer börjar ta form i huvudet, Harald har haft det lugnt en vecka och har inte klagat alls. Han har besökt grannbåtar och hållit på med datorer. Jag har vilat, scrappat och hållit mig ifrån solen. På kvällarna har vi tittat på filmer, till slut fick vi lägga på texten eftersom vi båda är helt lomhörda av allt tryck och sus i huvudena. En dag kom Harald hem med en hemmagjord semla till mig från Sylvia på Chiquitita och det var det bästa jag ätit på länge. Så gott det kan vara, både smakligt och för omtanken. Jag har lagt in en massa nya scrappar under Scrapbooking för er som är intresserade av det. Vi har nu bestämt avgång till lördag, får se hur det blir med det.

Vitlök i örat och knaprande på muskotnöt, ja, vilka huskurer som hjälper är svårt att veta. Var det bara skoj med vitlök i örat? Jag har sovit med en inatt men inte gjorde det saken bättre, det var mest obekvämt. Jag tror det är bättre att äta den och det gjorde vi också igårkväll i en god kycklingrätt. Annars händer det inte så mycket eftersom jag inte varit ute på två dagar. Jag är glad att jag har mitt scrappande att roa mig med när jag orkar. Harald var till köpcentret igår och det var vad han klarade av. Den är seg, den här förkylningen. Jag är däremot så nöjd med mitt moskitosnät, har för första gången inte ett enda kliande moskitosbett. Mitt bankkort har kommit så nu har vi inte längre den anledningen till att stanna kvar här. Men, först ska vi bli friska igen.Harald konstaterade just att vår elektriska länspump är sönderrostad.  Ha en trevlig helg därhemma, jag tänker bara…. Tulpaner…..

Igårkväll åkte vi på en utflykt, Harald var misstänksam men han åkte med. Det gjorde också Karin och Uffe samt Lisbeth och Janne. Vi åkte till en fiskestad på västsidan av Grenada, Gouyave som varje fredag fyller några gator med små fiskmarknadsstånd. Det var en folkfest och väldigt roligt. Jag frossade i lobster medan Harald åt bakad potatis. Där fanns också tillfälliga barer och levande musik, lite som våra festivaler men mer koncentrerat. Annars är det lite sjukstuga här, igår vilade vi hela dagen för att kunna hänga med, Harald är jätteförkyld, jag har öroninflammation och urinvägsinfektion, kul va? Hoppas ni har en fin helg hemma och nu kommer väl ljuset för varje dag.

Igår besökte vi Campus läkarmottagning och det var intressant. Anledningen var att jag i söndags fick ordentliga smärtor i bröstet, det höll på hela dagen och på måndagen höll det i sig. Vi blev lite oroliga, men nu fick vi konstaterat att det inte var hjärtat så det är helt lugnt igen. Vi fick ett behagligt mottagande och alla var så snälla och tog sig tid. Det var lugnt och tyst på mottagningen och de gjorde en massa undersökningar helt utan stress. Det kändes som en helt annan värld än den som vi möter på våra vårdcentraler. Vad har hänt med sjukvården hemma? Det blir så uppenbart att något är fel, har vi tappat vår medmänsklighet och därmed en bra omvårdnad? Nu vågar Harald segla med mig hem och jag har lovat att försöka dricka mycket mer vatten än jag gör, vilket ofta har varit en diskussion mellan oss, haha nu fick han rätt. Igårkväll gick det ut tsunamivarning i Karibien, tack och lov ligger vi långt söderut och är inte i närheten av Haiti där jordskalvet var. Vi hoppas att inte människor har blivit drabbade.

Söndagen gick med både vila och arbete, precis som det ska vara. Harald var över till Ohana och hjälpte Uffe med lite saker och jag får erkänna att jag slöade mest denna dag. Jag kan skifta mellan badmadrassen i vattnet och hängstolen på däcket med ett friskt vinddrag och en god bok. Igår måndag var det ju verkligen arbetsdag och Harald och Uffe fortsatte med sitt. Uffe var här och hjälpte oss med att få ordning på topplanternan som inte fungerat sedan Kanarieöarna. Harald är för kort för att nå så långt upp, fotstegen räcker inte. Jag plockade fram symaskinen och det är mycket som skall lagas. Jag sydde också ett sol- och regnskydd över skylighten i salongen, det skulle jag verkligen gjort för längesedan, så skönt det blev. En kort rapport om vardagslivet här på Grenada.

Vi har fått höra och uppleva det första steelbandet. I fredagskväll var vi på närmaste krog här, Tikki Bar tillsammans med Ohana och Nordic Lady. Vi blev återigen bjudna på mat och hade en jättetrevlig kväll. Steelbandet var bra och det följdes av ett mera vanligt band med musik som till slut blev lite jobbigt så vi åkte tillbaka till Aurora allihop och avslutade kvällen. Innan dess blev det förstås lite dans ändå. Vi har varit trötta sedan regnskogsvandringen och jag har haft ont i kroppen, ett sår på min stortå är svårläkt, det var kanske inte så bra med lerinpackningen. Igår em var det stor samling på stranden här framför oss, vi var 10 svenska och 3 danska båtbesättningar. Vi grillade och minglade och hade väldigt trevligt tillsammans. Det blev en sådan kväll som vi drömt om under vår relativt ensamma tid i Brasilien och nu fick vi vara med om det. Det var fullständigt kolmörkt när vi skulle försöka samla ihop allt och ta oss tillbaka till våra båtar. Mia har nu skickat mitt nya bankkort hit och det tar 6-8 dagar så under tiden fortsätter vi njuta av tillvaron här i Prickley Bay.

Dom där nya orden är svåra, men ok chatta, jag har lärt mig det nu. Vi måste också tillfredsställa våra kära läsare som är flitiga med att kommentera så idag blev det regnskogen. Vi gav oss iväg tidigt imorse och tog en buss upp till Grand Etang Forest Reserve och skulle gå i regnskogen. Skogsstigarna hemma är som rena motorvägen i jämförelse med denna djungelpromenad. Vi hade hoppats se vilda djur och apor, men när vi gick var vi tvungna att titta på var vi satte fötterna och stundtals var det mer klättring än gående och om vi stannade för att spana överfölls vi av moskitos. Ljuden i skogen var stundtals nästan lite läbbiga, vi var helt ensamma och visste inte riktigt var vi var. Jag fantiserade om hur vi skulle överleva. Ok, lite överdrift. Vad fan hade vi där att göra? Harald har lovat vägra när jag har nästa påhitt. Vi var helt slut när vi sent på em kom tillbaka till Aurora. Vad vi gjorde då är ganska onödigt att skriva. Micke & Ann-Marie, klart vi hänger med!

Ja, det börjar verkligen kännas som hemma utom klimatet förstås. Idag på morgonen finns det 12 svenska båtar här i Prickley Bay. Karin och Ulf på Ohana är bland dom och när dom och deras kompisbåt Nordic Lady kom in i söndagskväll så blev det lite dramatik efter att NL hade fått ett stort fiskenät i propeller och roder och inte kunde ta sig in för egen maskin. Harald och några till var med i Ohana och fick gå ut och bogsera in dom i mörkret, men allt gick jättebra så det var skönt. Det händer alltid något och morgonens kortvågsradiokommunikation är alltid lika spännande och glädjande när allt ordnar sig till det bästa. Jag försöker tränga bort tankarna på vår hemsegling. Igår skulle vi ha Peter och Svetlana på lite lunch i Aurora, de har inte varit på någon segelbåt tidigare och det blev ett snabbt avbrott. Svetlana blev sjösjuk efter att ha inspekterat invändigt och hon simmade snabbt iland. Jag packade ihop maten också tog vi den på deras altan istället och hade en rolig em/kväll med lite film efteråt. Grattis till dotter Maria som fyller år idag!

En kanontrevlig och rolig nyårsafton som vi för alltid kommer att minnas. Vi var ett 20-tal personer hemma hos Peter och Svetlana, vi samlades före solnedgången för att se årets sista och sedan prat, mat och dricka i strid ström. Det var blandade nationaliteter och både seglare och universitetsfolk och det var hög stämning. Vi skiftade mellan altanerna i det stora huset, natten var ljum och det stora rummet var tömt för dansgolvet. Det nya året tog vi emot uppe på deras takterass med fri utsikt över Grenada och alla fyrverkerierna på ön. Vi kan bara tacka Peter och Svetlana för deras gästfrihet och att vi har haft turen att träffa dom. Idag hjälper vi till att röja, men i övrigt blir det precis så lugnt som det krävs en nyårsdag.