Loggbok
söndag 16 oktober 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
När idyllen rämnar och fasaden krackelerar...
Bluesette har fått skador i fören - peket är avslitet

Folk brukar fråga oss om vi varit med om några stormar eller otäcka oväder när vi berättar om våra seglingar i Medelhavet. Och vi brukar alltid svara  - "nej, vi är försiktiga och kollar noggrant väderprognoserna. Vi tar det säkra före det osäkra och utsätter oss inte för några onödiga risker". Och hittills har det funkat.

Men verkligheten kom ifatt oss och fredagen den 7:e oktober 2016 blev ett datum som vi sent ska glömma. Vi hade haft en fin segling från Vivari/Khäidari, där vi legat på svaj utanför en något nedgången fiskekaj. Efter frukost beslöt vi segla till staden Navplion, som en gång i tiden var påtänkt som huvudstad i Gekland, innan man bestämde sig för Aten. 
 
Bluesette vid stadskaj i NavplionHärligt väder, fin segling i lätt vind. Vi lade till med ankare i aktern och fören mot stadskajen, vinden skulle blåsa syd 3-5, vilket skulle vara perfekt - framifrån. På båda sidor om oss hade vi 42-fots segelbåtar och totalt hade ett 20-tal båtar lagt sig vid samma kaj. Efter ett kort registreringsbesök hos hamnpolisen gick vi över gatan och rakt in i gamla stan med gamla trånga gränder, pittoreska små affärer och många restauranger. Vi tog en kaffe och smörgås på ett cafe- på höjden ovanför oss låg ett gammalt fort, som vi sa att vi kunde besöka nästa dag. På gatan framför oss cruisade veteranbilar, turistbussar kom och hämtade/lämnade turister och atmosfären var vänlig och luften varm. Navplion verkade vara en riktig idyll.
 
Vid 20-tiden lagade vi middag, som vi åt i sittbrunn. Över bergen norrut såg vi att himlen mörknade och efter en stund började det blixtra och vi hörde att det mullrade. Åska på avstånd har vi sett förr, det är inte helt ovanligt när dagarna är heta och kvalmiga med temperaturer över 30 grader. Det kan vara ett riktigt skådespel att se.
- Bara det inte börjar blåsa från nordväst, sa Lasse.
Jag kollade väderprognosen igen; ingen förändring ; syd 3-5 m/s. Så jag började förbereda mig att diska upp våra tallrikar. Klockan var 21.
 
Då - som genom ett trollslag - vände vinden. Lasse ropade till, jag slog på vindmätaren och såg hur vinden på mindre än en minut gick från 2,5 m/s till 23,8!!! Sen slutade jag titta - havet skummade av sjörök, vågorna gick höga, regnet forsade ner och vi trycktes snett bakifrån in mot kajen och båten bredvid. Lasse lyckades med nöd och näppe flytta vår största fender till babordssidan, jag skyfflade ner tallrikar och glas i diskhon. Det var kolsvart ute, båtarna upp och ner i de meterhöga vågorna. Ibland var vi uppe i luften, ibland såg det som grannbåten hängde två meter ovanför oss. Det knakade och smällde, vårt peke slogs av mot stenkajen, fendrar försvann, radarstolpen lossnade, vi fick en smäll i sidan av vår styrbordsgranne, som kastade förtöjningarna och körde ut från bryggan.
 
Det fanns inget vi kunde göra. Vi tog oss i land och där stod vi barfota tillsammans med andra besättningar på kajen. Genomblöta och frusna stod vi och beskådade ett inferno utan dess like.
 
Efter en timme lade sig blåsten. Det gick fortfarande vågor, men vi kunde säkra båten långsides mot kajen. Båtgrannar hjälpte varandra. Skakade och blöta gick besättningarna ombord på sina båtar, bytte kläder och försökte lugna ner sig och ringa försäkringsbolag. 
 
Det blev inte mycket sömn den natten. Jag tror jag var uppe en gång i halvtimmen och kollade ut genom fönstret på den förhatliga stenkajen. När morgonen kom var jag fortfarande skakis. 
 
I strålande sol och lugnt väder började vi så inspektera följderna av gårdagens mardröm. 
 
Peke med ankarfäste avbrutet och trasigt, pulpit och pushpit snedvridna, lanternor bortslitna, gelcoat- och laminatskador i fören, på sidorna och i aktern. Fotlist böjd och sönderrepad, avbärarlist trasig och delvis bortsliten. Radarstolpen bucklig, utombordarfästet trasigt, biminin snedvriden, tyget sprucket, en solcell skrapskadad, försegelkapellet sönderblåst, fendrar borta och förtöjningslinor avskavda. 
 
Det var inte bara vi som var drabbade. Samtliga båtar på kajen hade fått ordentliga skador. De hade legat med stävankare utåt och aktern mot stenkajen, mot vilken de kastats och pressats om och om igen. Vi fick rapporter om att stormen varit ännu värre i andra hamnar - i Poros t.ex. hade två båtar sjunkit, en kastats upp på kajen och många andra fått allvarliga skador. 
 
Rejält skakade samlades besättningarna på kajen i Navplion och samtalade om gårdagskvällen. De flesta gick omkring med Ipads eller mobiltelefoner och fotograferade egna och andras skador. En båtägare hade lyckats få dit en besiktningsman för dokumentation och vi bad honom även titta på vår båt. Han kunde konstatera att vår båts stabila grundkonstruktion varit räddningen. Hamnpolisen utfärdade körförbud för vissa båtar, dock inte vår.
 
För att göra en lång och tråkig historia lite kortare: det kunde ha gått mycket mycket värre. Vi lever, vi skadade oss inte, båten flyter. 
 
Det är mycket jobb med att dokumentera skador, skriva rapporter till försäkringsbolag, prata med varv och reparatörer. Jag avstår från att delge er dessa tröttsamma detaljer.
 
Många båtar i bukten utanför Porto KheliPå tisdag kommer vi att ta upp båten på varv i Porto Kheli, där man ska reparera den under vintern. Vi ligger på boj i bukten utanför hamnen och fördriver dagarna med att förbereda för upptagning (igår tog vi ned seglen). Seglingssäsongen fick ett abrupt slut, tyvärr, och vi är lite vingklippta i själen, men vi ser till att njuta också.
 
Vi har gjort lite utflykter i omgivningarna, en dag fick vi följa med en fransman till marknaden i Erimioni och en annan dag till en bra skeppshandel i Kolladhia.
 
Härliga tomater på marknad i ErimioniVi har fått se lite av inlandet och på vissa ställen är det en sorglig upplevelse - övergivna hus och hotell kantar de slingrande vägarna. Många restauranger står tomma. Enligt vår fransman är Porto Kheli slut inom några år, lönerna är låga på de få arbeten som finns. Trots detta planerar man att bygga en marina här.
 
Porto Kheli i oktober
 
- Jag fattar inte hur nåt som är så fint kan vara så förstört och övergivet, säger Lasse ofta. Vi vandrar i strandkanten. Utsikten är fantastisk, vattnet är varmt, solen skiner och ölen är kall och maten är god.
 
Det är fortfarande badväder
 
 
 
Det går fortfarande att bada, men detta var mitt sista dopp för i år, för i bukten utanför Porto Kheli bland alla bojliggare är vattnet inte alldeles rent.
Blomsterprakt
 
 
 
 
 
Blomsterprakten är fortfarande intensiv. Men soporna kantar vägarna, katterna regerar och vildhundarna skäller på natten. Och myggorna är pyttesmå men deras bett ilskna som sjutton. 
 
Grekland är kontrasternas land!
 
 
 
 
Idylliskt
 
Snart är det dags för långbyxor och tröja, flyget till Sverige går den 22 oktober.  
 
Vi ska se till att ta vara på denna sista vecka på bästa sätt.

 

Loggbok
fredag 7 oktober 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Ljuvliga dagar i vattnen kring Peleponnesos
Utsikt från pinjeskogen i Ermioni

Lata dagar i strålande solsken, dagstemperatur 25-30 grader, på natten blir det lite svalare; 21-24. Fina seglingar i bidevind och halvvind, snittfart 4 knop. När eftermiddagsbrisen sätter in kommer vi upp i 6,5. Svajankring utanför små hamnar på den frodiga Peleponnesoskusten. Promenader längs kajerna, en cappuccino eller friterade zucchinibollar och en öl på en Taverna. Så ser livet ut för oss just nu, den första veckan i oktober 2016. Vi känner oss priviligierade och skickar varma tankar till er som sliter med arbete och båtupptagning i Sverige.

Två pojkar kikar efter fisk i hamnen ErmioniFör det mesta ligger vi på svaj utanför en hamn och tar jollen in till land för att slänga sopor och gå en sväng. Men ibland är det ide att lägga till vid kaj, när vi behöver fylla på färskvatten och bunkra mycket livsmedel. Vi har en sötvattentank på 200 liter och det räcker rätt länge så vi behöver inte alltid krångla oss on bland andra båtar. 

Lasse har köpt en ny solhatt

En favorit hittills är den lilla staden Ermioni, dit vi kom på förmiddagen den 3/10. I Rod Heikells Pilot-bok stod att där på sommaren brukade vara sunkigt vatten från avlopp, så var först lite tveksamma till att gå in där. Tack och lov gjorde vi det i alla fall. Ett fantastiskt ställe, som jag genast förälskade mig i. Vi lade till med ankare i aktern och fören mot kaj - tvärtemot alla andra, som vanligt

Kaktus i brallan

Bilden högst upp är från vår vandring runt den historiska halvön med rester från tempel i grekiska gudars namn.

Under pinjetallar

Ermioni har två hamnar, en på var sida om om halvön. Vi gick runt till den andra sidan och hoppade in på en liten taverna, som serverade jättegoda friterade zuccini- bollar.

 

 

Passerade många fina hus med konstnärliga kreationer - vad sägs om de här "blomkrukorna" t.ex?

 

Granatäpplen på kvist

 

Stigarna går under pinjetallarnas yviga grenar, vi träffade en sköldpadda på promenad och såg ett äldre par som fiskade från strand.

 

 

 

Och tänk att få se granatäpplen hänga från grenar! Det har vi aldrig sett tidigare.

 

Igår låg vi på svaj utanför en hamn som heter Khädhari. Där finns två shipyards, som tar upp båtar för övervintring. Vi tog en promenad in på området och hittade en storasyster till Bluesette, en Hallberg Rassy 54, som heter Birgitta. Ägarna skulle åka hem till Nya Zeeland, där sommaren börjar nu, och hade därför tagit upp båten. Vi blev uppbjudna på en kopp kaffe och pratstund. Deras båt är från 2008, de köpte den av en finsk ägare i Helsinki och hade seglat den därifrån till Medelhavet. Klart man blir imponerad av en så fin båt! (Vi berättade naturligtvis att vi redan känner en Birgitta i HR-gänget, den Lagerbergska från Hilleshög..)

Loggbok
söndag 2 oktober 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Efter 10 dagar med meltemin finner vi lugnet i Poros med omnejd
Utsikt från vår ankarplats i lugnt vatten
Våra gäster, Mera och Stellan, fick inte uppleva det paradisiska lugn, som Lasse och jag vaknde upp till i morse. Vi låg på svaj innanför en liten holme som heter Nisis Gali strax väster om Spathi utanför östra hörnet på Peleponnisos. Söder om oss siktade vi ön Hydra i morgondiset. 
 
Cykladerna blev nog inte den upplevelse vi hade hoppats på. Knappt hade Meta och Stellan mönstrat på den 19 september förrän det började blåsa. Den första seglingsturen längs fastlandet på Attika och söderut runt sydspetsen bjöd i och för sig på fin segling. Men det var svårt att hitta en fin lävik och till slut, när mörkret sänkte sig, lade vi oss i en bukt där botten gav gott ankarfäste för natten och höll för vind upp till 10 m/s.
Bläckfiskar på linaDagen efter seglade vi i hård västvind 12 m/s norrut till Porto Rafti, där vi ankrade tillsammans med andra gästande och lokala fiske-och fritidsbåtar. Med jollen tog vi oss iland och drack kaffe i hamnen, kollade in bläckfiskar på lina och åt middag på en taverna, som Stellan googlat fram på TripAdvisor som den bästa; förrätterna var super, huvudrätterna sådär. Dagen efter bunkrade vi i välförsedd  supermarket och styrde så kosan SO mot Kea, den första ön i ögruppen cykladerna. Till en början svag vind, som snabbt ökade till 8-9 m/s. Ankrade i en viken på nordvästra sidan, där vi fick hyfsad lä. Efter middag i båten tog vi jollen in till hamn för promenad och fika. Höstmörkret sänker sig som en tät rullgardin kl 19.30 på kvällen. Jag upptäckte att pannlampa är en utmärkt motorlanterna på jollen, så från och med denna kväll har denna uppfinning en given plats i ryggsäcken när vi går iland.Bunkring på gång
Nästa dags mål - ön Andros nordost om Kea - nådde vi aldrig. Efter någon halvtimmes stångande mot hård 12 m/s motvind vände vi söderut och gick i stället till Kythnos. KythosAnkrade i nordöstra hörnet av Fikadha och åt middag på Tavernan ovanför de två fina vikarna på var sin sida om sandstranden som går ut som en landtunga till Louka, på vars topp ett litet kapell gav oss begränsad lä när vi fikade där.
 
När man ankrar i en lävik i Sverige får man verkligen lä. Här får man räkna med att vinden tar sig över bergen i alla fall och att vindmätaren visar på 10 m/s i nosen natten igenom. Det tjuter och susar och ankarkättingen knirkar, men det är ok, bara man slipper sjögång. 
Vinden och blåsten fortsatte och vi blev kvar på Kythnos flera nätter.Meta och Stellan är glada trots blåst
En dag gick vi en promenad till nästa vik, där vi fick tag i en glass på Coconut strandbar i bästa reggiestil. Promenaden satte benmusklerna på prov, högt upp över berget slingrade sig vägen. Vi passerade en hage där getter förtvivlat sökte bete i den torra jorden - och det gjorde ont att se att ägaren bundit ihop höger framben med höger bakben på dem - förmodligen för att hindra dem från att hoppa över stängslet...Meta avslutade promenaden med att trampa på en sjöborre, när hon istället för att åka jolle ut till båten satsade på att simma. Vi tillbringade många timmar med att plocka sylvassa nålar ur hennes fotsula - även här visade sig pannlampan vara ett bra redskap! 
 
Hamnen Merikha på Kythnos låg inte långt från vår ankarplats och en dag beslöt vi gå in med Bluesette för att få omväxling och bunkra vatten och mat. Trevligt att promenera på gator och titta in i turistshopar. Vi fick tillåtelse att ligga kvar över natten vid färjekajen, under förutsättning att vi lämnade senast 9.30 nästa morgon. Den natten bytte vi ljudet av knirkande ankarkätting mot knarrande fendrar mot stenkaj i den guppiga sjön.
 
Blåsten fortsatte att vina. Meningen från början var att Meta och Stellan skulle mönstra av på Mykonos den 28:e, efter att vi skulle ha besökt ett flertal öar i Cykladerna. Men den 26:e var vi fortfarande kvar på Kythnos. Vi gjorde ett försök att gå över till Siros, men 14 m/s i nosen i öppen sjö fick oss att till sist ge upp planerna. Posveidons tempel
 
Vi styrde istället "hemåt" åt Attika och seglade med revad stor till Sounion, där vi ankrade i en fin och skyddad vik under Poseidons tempel, vilket vi besökte innan vi satsade på den lilla tavernan i hamnen. Så ljuvligt det var att se solnedgången i lä!
 
Vår sista segling med Meta och Stellan gick till Varkiza Bay, ett atenarnas sommarparadis med lång sandstrand och cafeer. Varkiza är så nära Aten att det nästan kan räknas som en förort, bussar går var trettionde minut och man når city på 20 minuter, biljetten kostar 1,40€ per person.  I lugnt väder hade det varit ljuvligt att tillbringa några dagar här. Vi fick inte ankra närmare än 300 m, men botten var sand och gav god hållning i den efterhängsna meltemin, som envist ställde vindmätaren på 10 m/s - dygnet runt. Men egentligen gick det ingen nöd på oss; tack vare jolle och pannlampa kunde vi göra restauranger och cafeer rättvisa ändå.
 
 
 
Väntar på bussen i VarkizaPå eftermiddagen den 28:e vinkade vi av våra gäster vid busshållplatsen, som nu återvände hem till Sverige efter 10 blåsiga dagar i den grekiska övärlden.
 
På morgonen den 29:e vaknade vi upp till ett spegelblankt hav i gassande sol. Livet är inte alltid rättvist...
 
Vi gav oss iväg söderut och lade till vid stadskajen på Poros, där vi varit tidigare. Helt kostnadsfritt tillbringade vi två nätter i denna pärla, som vi kommit att tycka mycket om - det gör även Atenarna, som åker snabbfärja dit på helger och semester. Vi besökte Vikos Marine, marinshopen som sköts av Vangelis, en av bröderna Vikos och som pratar bra svenska efter att ha arbetat fyra år i Sverige. Hans bror, Antonis, har hand om varvet på andra sidan sundet. Vi träffade honom och gjorde upp om att få lägga upp Bluesette där under vintern.
 
Byte av flagglina på hög höjdIgår fixade Lasse ett fäste till vår nyinköpta ankarlanterna och sen hissade han upp mig i masten så att jag kunde dra i en ny flagglina och hissa nyinköpt gästflagga. Både lina och flagga blåste sönder under meltemin.
 
Nu får vi några veckor att segla runt och besöka skärgården kring Peleponnisos innan det är dags att klä på sig långbyxor och vinterjacka. Det är härligt varmt i vattnet och i luften, dagstemperatur 25-30 grader i luften, solsken och lätta vindar.
 
 
 
Tidigare idag försökte vi ta oss in i hamnen på Hydra, men det var fullt så vi beslöt åka vidare till en naturhamn på ön Nisos Dokos, där vi nu ligger tillsammans med 5 - 6 andra segelbåtar. Vi är behagligt trötta efter bad i det fantastiskt klara vattnet samt middag bestående av grekiska köttbullar och potatis. Det ska blåsa 1-2 m/s från väst. Känns lugnt.
 
Loggbok
söndag 18 september 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Hellas etapp 2 - vårt greklandsäventyr fortsätter
Bluesette på väg mot egeiska havet
Det är söndag kväll och klockan närmar sig 23, grekisk tid. Termometern i salongen visar behagliga 27,5 grader. Jag noterar tacksamt att den rena t-shirten, som jag tog på mig efter en dusch i världens äckligaste duschutrymme, inte är genomsvettig utan faktiskt nästan torr. Vi ligger i Alimos Marina i Aten och har just tagit oss tillbaka till båten efter pizza och grekisk sallad i land. 
 
Det har gått tre veckor sedan Lasse och Daniel sjösatte Bluesette i Cleopatra Marina och seglade söderut via Lefkas kanal, Nidri, Kalamos och Messolonghi till Patra, där Linnea och jag mönstrade på 10 dagar senare. 
 
Blåst, regn och åskprognos hade tvingat Lasse och Daniel att tillbringa ett antal nätter i Patra, som är Greklands tredje största stad, men som är sorgligt nedsliten, med stora hål i de nästan obefintliga trottoarerna. Men de gjorde en utflykt upp i borgen på höjden och hittade en del cafeer med gott kaffe och när vi kom åt vi god middag på en av de många gaturestaurangerna.
 
Passage under världens lägsta kabelhängbroFredagen den 9 september kunde vi släppa förtöjningarna och i solsken tuffa mot världens längsta kabelhängbro (i alla fall enligt Rod Heikell som skrivit den Pilot-bok som vi använder oss av). För att passera måste man ha tillstånd, man anropar på VHF och får instruktioner mellan vilka bropelare man ska gå. Som alltid i början på säsongen fick jag ta ett extra djupt andetag inför VHF-konversationen (alltid lite nervöst att man inte ska fatta vad de säger) men det gick bra och vi kunde passera under detta mäktiga byggnadsverk. Efter stopp för bad och lunch vid ön Trizonia kunde vi hissa segel och gå till natthamn på svaj i en djup vik Örmos Anemokambi, där vi såg några sköldpaddor sticka upp huvudena och där vi sedan hörde hundar skälla hela natten inifrån ett område som såg ut att innehålla ett nedlagt hotell.
 
Korint är en fin stadNästa dag nådde vi Korinth. Fick hjälp vid tilläggningen av några tyskar som var på väg västerut. De berättade att det inte fanns någon hamnvakt och att det endast i undantagsfall kom nån som ville ha betalt för platsen vid gästbryggan. Vi kunde tanka vatten och vi fick en god middag på stan efter att ha gått runt några varv på rena gator och hela trottoarer.
 
Vilken kanalAtt gå genom den 3 sjömil långa Korintkanalen kostar lika mycket som att åka på de franska vattenvägarna i en hel månad. Även här måste man ha tillstånd för passage - det går inte att mötas i kanalen - och vi fick vänta en dryg timme innan vi fick klartecken via VHF. Och även om det var dyrt - det var en häftig upplevelse att åka mellan de höga bergssidorna och spana upp mot broarna. Från en av dem hoppade  man bungy-jump - inte nåt jag längtar efter. Vi tog natthamn på svaj i Korint Bay på andra sidan kanalen efter att ha hostat upp de 116€ man ville ha för en enkel resa.
 
Dagen därpå satte vi kurs mot Aten, varifrån våra gastar Daniel och Linnea skulle ta flyget hem. Vi lade oss i Atens Marina, skyddad och övervakad hamn med bra duschar och toalett. Närhet till tunnelbana och supermarket inom hyfsat gångavstånd. Dock är själva hamnområdet lite öde trots de många stora lyxbåtar som låg sida vid sida. Aldrig har Bluesette sett så himla liten ut!
 
Utsikt från Akropolis
Vi hade avsatt några dagar till att se Aten innan flyget till Sverige lyfte.
 
Vi knatade upp till Partenon på Akropolis - och vi var alls inte ensamma trots hetta och solsken. Utsikten var vidunderlig och historiens vingslag fläktade.
 
 
Partenon
Tunnelbanan är billig och enkel att förstå sig på. 24-timmarsbiljett kostar 4.50€/person och då når man både sevärdheter och hamn.För 10€ extra kan man åka hela vägen ut till flygplatsen, en resa på 45 min från city. Smidigt.
 
 
 
Partenon
 
Promenad i gamla stan och alla turistshoper, middag och kaffe under skuggande träd.
 
 
 
 
 
 
 
PorosNär Daniel och Linnea lämnat oss seglade Lasse och jag till Aigina, ön som ligger strax söder om Aten. Det blev några riktigt fina dagar med bad i kristallklart vatten och trevliga promenader land. Vi ankrade i nordöstra hörnet första natten, andra natten låg vi på svaj utanför Poros och tredje utanför Aigina stad, där det var pistagefestival igår kväll. Gatorna kantades av marknadsstånd med olika pistageprodukter, på en stor scen pågick någon form av mästerkock-tävling (troligtvis i pistagerätter), det var folk och barn på gatorna inpå sena natten. Färjorna från fastlandet gick i skytteltrafik med nya besökare från Aten.
 
Vi hade lagt oss på svaj utanför vågbrytaren till hamnen tillsammans med ett tiotal andra båtar. Havet var lugnt på eftermiddagen och kvällen, men framåt 24-tiden började det blåsa från sydväst och då började cirkusen. Vi hade fått en båtgranne som redan tidigt lagt sig alldeles för nära oss, och nu när vinden vände och tog i hade vi plötsligt närkontakt. Efter att ha försökt tala om för den oförstående kaptenen på den andra båten att han lagt sig farligt nära oss gav vi till slut upp och ankrade om. Det låter kanske lätt, men vågorna var ganska höga och det var nästan kolsvart - tack vare månljus och plotter lyckades vi efter någon halvtimme. Det blev dock inte mycket sömn. Flera gånger under natten gick vi upp och tittade, och såg att även en del av de andra båtarna fick göra samma sak som vi. Vid 7-tiden på morgonen beslöt vi lätta ankar och sticka iväg. Då blåste det ganska rejält från sydväst och vågorna gjorde att båten guppade så vi inte kunde sova.
 
Nu är vi som sagt I Aten igen. Vi valde en annan marina, eftersom vi läst att det skulle finnas möjlighet att tanka diesel. Dock fanns ingen mack - en vänlig man ringde och fick hit en tankbil. Vi betalade 30€ för övernattning i säker hamn - men duschen är som sagt ingen hit.
 
I morgon får vi nya gäster. Då väntar cykladerna om vädret tillåter.

 

Loggbok
fredag 1 juli 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Sverige nästa!
Bluesette tillbaka på land

Kl 07.00 i morse stod vi utanför grindarna till Cleopatra Marina och steg in i taxin, som förde oss till Athens flygplats, en resa på ca 5 timmar och till en kostnad av 85€ per person. Nu sitter vi på flygplatsen, har passerat säkerhetskontrollen för etapp ett av hemresan - vi mellanlandar och byter flyg i Berlin. Strax före midnatt är vi i Sverige och den svenska sommaren. 

Smidig upptagning

Upptagningen gick som en dans och det var skönt att se att snäckorna hållit sig borta från botten under de fyra veckorna i havet. Vagga och underlag är helt ok (kanske lite skräpit dock) så Bluesette kommer att ligga tryggt i ca två månader. Hon har gott om kompisar - det är ett avsevärt antal båtar som ligger på området. Vi har bott på båten iland i två nätter medan vi gjort i ordning allt som ska göras inför ett tvåmånaders seglingsuppehåll.

Fiskebåt

Termometern har envist hållit sig över 30 och när luften står still och solen skiner från en molnfri himmel är det olidligt. Det är först framåt 20-tiden, som svalkan infinner sig litegrann - när solen går ner och termometern bara visar 29! Då har vi gått kvällspromenad och tittat ut över Prevezabukten och fiskebåtarna, som ligger och guppar. 

Grekisk/svenske Fottis

Vi har tagit en kvällsöl på hamnbaren och bytt några ord på svenska med Fottis, som har dubbelt medborgarskap. Han kom till Sverige som 16-åring och tar alla tillfällen i akt att lovorda vårt land. 

Om några månader är vi tillbaka, då väntar fler upplevelser i den grekiska ö- världen.

Tills dess måste vi plugga på grekiskan! Vi kan ju knappt säga tack - än mindre stava till det....

Tack alla ni som följer med oss på våra färder! 

Loggbok
måndag 27 juni 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Midsommar i the Northern Ionian
Det blev nästan svensk midsommarsill i Grekland

Ljuvliga VonitsaVii beslöt se oss om i Amvrakikos Kolpos eller Gulf of Amvraki, som den heter på engelska, den stora bukten öster om Preveza. Där finns gott om fiskodlingar och enligt uppgift delfiner. Bra seglingsväder, vi gick och lade oss på svaj utanför badstranden i den lilla staden Vonitsa i söder. Det var varmt i vattnet, vi simmade ända in och tillbaka, och vi fick påhälsningar av simmande hattprydda damer, som undrade vilket land vi kom ifrån. Den svenska flaggan är kanske inte så självklar. Framåt kvällen tog vi jollen in till land och festade på grillad aubergin bl.a. Gick en sväng och njöt av den trivsamma lilla hamnen. Hittade till slut en postlåda för vykort - men det var en utmaning, ingen verkade veta. Utom till slut föreståndaren i järnaffären.Gröna höga berg vid Koukounitsa

Dagen efter flyttade vi oss bara ett stenkast österut, till den lilla skyddade viken Koukounitsa, där ytterligare 6 båtar ankrat upp. På en liten "ö" sammanbunden med en vacker stenbro låg ett litet kapell, där det pågick bröllop. Åt andra hållet såg vi det höga grönklädda berget.

Menidhion i morgonsol

I nordöstra hörnet av Amvrakiagulfen ligger Menidhion.vi hade läst att här skulle det vara gott om delfiner och ovanliga fåglar, så vi gav oss iväg. Och när havet lugnade ner sig på eftermiddagen såg vi de välbekanta fenorna skära vattenytan. Lasse var snabbt beredd med kameran, men det är svårt att hinna med. Jag såg hur en delfin gjorde ett jätteskutt upp i luften och vände ner igen. Vi ankrade upp utanför en liten fiskehamn väster Menidhion och fortsatte spana. Den här gången såg vi en stor sköldpadda titta upp. Framåt kvällen lade vi oss på svaj utanför själva Menidhion, där även båten Riverdancer låg. Den båten hade vi sett tidigare när vi låg på svaj utanför Cleopatra Marina och när vi senare på kvällen tog jollen in stan träffade vi John och Gilly från England som seglat Riverdancer i många år.

Lasse styr genom Levkas kanal

Midsommar närmade sig. Vi har läst att det finns en s k midsommarvik på ön Meganisi söder om Levkas, så vi tyckte det skulle bli kul att åka dit och träffa andra svenskar. Vi vinkade nästa morgon adjö till John och Gilly och började återresan ut ur gulfen. Men - ibland jäklas det - och vi fick problem med toaletten. Det började också blåsa rejält - vi gick tillbaka till "vår vik" öster om  Vonitsa, där vi kunde ligga skyddade och åtgärda eländet. Den 22/6  passerade vi Preveza och gick ner till Levkas kanal, dit vi kom efter en något guppig färd över öppet vatten. Vi fick vänta en halvtimme på att svängbron skulle öppnas så att vi kunde passera. Efter att ha tillbringat så många nätter på svaj beslöt vi oss för att gå in till Levkas Marina och leva lite lyxigt.

En av broarna i LevkasÅh, så fint det var. Trivsam marina med bra supermarket och tillbehörsaffärer. Vi investerade i en ordentlig fläkt som går på 12 volt, efter att ha haft över 30 grader i båten dygnet runt i flera dagar var mitt humör ganska ansträngt,  På kvällen gick vi över broarna från marinan in till staden - Levkas är riktigt trevligt, här skulle man kunna tillbringa flera dagar. Tankade vatten och köpte midsommarmat - vi lyckades få tag i några burkar sill eller strömming, en med senapssmak. Och sen satte vi kurs mot Meganisi, På vägen dit passerade vi Skorpios, där Onassis höll till.

Svenska flaggan på Meganisi

Det blev inget firande för oss i den s k "midsommarviken".  När vi kom in där var det ganska fullt och vi insåg att man inte kunde svaja utan att man skulle lägga ankare och sen en lina i land. Vi snurrade runt några varv men hittade inget bra ställe. Vi lade oss därför på svaj i nästa vik, där många båtar ankrat upp. Vi firade midsommar med oss själva, det gick bra. Och maten var riktigt god, kanske inte abba-sill, men helt ok!

Jolleparkering och charterbåtar på rad

Vi stannade på vår svajplats i flera nätter. Det fanns två tavernor inne vid stranden och vi tog några turer in. Som ni ser på bilden här bredvid var vi inte ensamma om att hitta en plats för jollen. Bredvid jollarna låg ett antal charterbåtar på seglingskurs. Det var riktigt intressant att se hur de fick lära sig backa med full fart in mot land medan de hoppades att ankaret skulle ta. Vi såg inga roderhaverier, men hade inte blivit förvånade om det hänt. 

Glass i Meganisi

Bredvid oss på svaj låg en svensk båt, som seglat här nere i många år. Jättetrevligt att få en pratstund med dem. De hade varit här tidigare och rekommenderade oss en promenad till Vathi, staden alldeles intill, men vi kom inte dit. Det blåste upp och åskan hängde i luften, vi ville inte lämna båten. 

Det blev några besök i land. Öl och vin är ganska billigt på restaurang, kaffe och glass är lite dyrare, men värt när värmen är olidlig. Har förstått att det varit varmt även hemma i Sverige efter skyfallen tidigare. 

Sedan igår är vi tillbaka på svaj utanför Cleopatra Marina. På onsdag ska vi lyfta upp båten på land och i morgon ska vi "klä av henne" seglen, som inte får sitta på. På fredag flyger vi hem till den svenska sommaren.

Vi har haft lite problem med Internet. Jag befarade att vi hade gjort av med hela potten. Fick några konstiga message från Cosmote, men det var på grekiska med grekiska bokstäver. Fick idag kontakt med helpdesken per telefon, det visade sig att jag glömt "köpa av mig själv" - man måste avropa från sin egen insatta credit. Det är ett elände att lära sig de olika reglerna i de olika länderna. Ser fram emot nästa år när vi slipper detta.

Länk till fotoalbum: Northern Ionian
Loggbok
fredag 17 juni 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Värmeslag, jätteportioner och turkosblått vatten!
Det turkosblå vattnet i Lakka på Paxoi står fint mot Lasses röda tröja
https://m.youtube.com/watch?v=0Xm_gGFniKM

Nionios var sig lik från klippet på YoutubeNär vi seglade mot Paxoi och den norra viken Lakka fick vi ett mail från våra kompisar i Roccella, som övervakar oss via Vesselfinder. De skrev att vi inte fick missa den bästa restaurangen och bifogade en länk till ett youtube-klipp med reklam för Nionios Taverna.

Efter att ha ankrat upp bland ett trettiotal andra båtar i den vackra viken med turkosblått vatten tog vi jollen in till kaj och gick en promenad bland strandkafeer, bagerier, fruktaffärer, souvenirstånd och tavernor. Sedan vi hittat sopstationen och lämnat vår soppåse i en av de överfulla containrarna, som vaktas av katter, kom vi så småningom till den rekommenderade Nionios och fick uppleva youtube i verkligheten! Jag lovar - det var exakt! Och vi åt oss proppmätta - igen. När vi rodde ut till båten hade ytterligare 20 båtar ankrat upp i den härliga viken. Natten blev lugn.

Den gröna bojen behöver målas

Redan nästa  morgon lämnade vi Paxoi och satte kurs söderut mot Preveza, en sträcka på 32 Nm raka vägen, men eftersom vi (som vanligt) hade vinden i nosen fick vi göra några kryss-slag så vi lade hela 42 distans bakom oss innan vi siktade de röda och gröna bojarna, som markerar den smala och ganska grunda rännan in till Preveza. Det var inte lätt, färgerna var nästan borta.

Jolleparkering i Aktio

När man kommer in i Preveza bay har man själva "stan" Preveza på det vänstra landet och på det högra ligger de tre stora varven/marinorna, där många lägger upp sina båtar för sommar- eller vinterparkering. Vi hade haft lite kontakt via mail och skulle nu besöka Cleopatra Marina, som vi valt för Bluesette under juli och augusti. Vi ankrade upp utanför och morgonen efter tog vi jollen in till land. 

Nu börjar värmen göra sig gällande på allvar. När man seglar fläktar det ju, men när man ligger för ankar och solen skiner blir det stundtals olidligt hett. Just den här veckan och nästa är det tydligen värmebölja och termometern står på över 30 grader i båten. Vi sätter upp solskydd och badar (det är 26 grader i vattnet) och dricker massor med vatten. Jag gnäller rätt mycket - mår inte så jättebra när termometern stiger. Efter att ha gjort upp om upptagning den 29:e juni tog vi en lunch på en restaurang på hamnområdet - och återigen fick vi jätteportioner! Eftermiddagen och natten blev varm och slö.

Preveza överraskade

Varje dag kl 10 går en passbåt över sundet från marinorna till Preveza och vi passade på i morse. Vi fann en förvånansvärt trevlig och pittoresk by på andra sidan vattnet. Från att tidigare ha varit ganska ruffig och nedsliten verkar Preveza ha fått en ansiktslyftning. Eftersom passbåten skulle åka tillbaka redan efter två timmar hann vi tyvärr inte se så mycket, men det går väl fler tåg (eller båtar...) Nån annan gång.

Kolla in vad damen i mitten har fångat

Det ligger många båtar längs kajen i Preveza, stora segelbåtar och mindre skepp. Men också fiskebåtar, där gubbarna rensar näten och gummorna säljer fisken till förbipasserande. Just det här "ekipaget" stack ut extra mycket. Om du klickar på bilden och förstorar den kan du nog se vad damen i mitten håller i sina händer. En objuden gäst som gärna hade slukat hela fångsten om hon inte lyckats slå klorna i honom...

I morgon tänker vi flytta oss till nån ny ankarplats - vi går nog in i den stora bukten eller innanhavet och ser oss omkring. 

Länk till fotoalbum: Paxoi - Preveza
Loggbok
måndag 13 juni 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Höga berg, grönska, blommor, magiska utsikter, historiska vandringar - vi är i Grekland
Utsikt över Ioniska havet söderut från Stefanos på Korfu

Den grekiska gästflaggan hissasDet är nu en dryg vecka sedan vi hisade den grekiska gäsrflaggan och satte kurs över "the Ionian" mot de grekiska öarna. Tiden går fort, och ändå har den räckt till många timmars avkoppling med vila, bad, läsning och väntan på rätta vindar.Vi fascineras av de höga grönskande bergen, de vackra blommorna, de magiska utsikterna och den fina staden Korfu.

Charterbåt vid charterbåt vid charterbåt...

Efter att ha lämnat viken i Stefanos, som jag skrev om sist och där vi tillbringade två nätter, tog vi oss till den jättestora gästhamnen i Gouvia, som ligger strax norr om Korfu stad. Det var en kort segling på ca 10 Nm, vi hade sällskap av flera ankarliggare från Stefanos. Vi fick en regnskur över oss precis utanför inloppet till hamnen, men det gick snabbt över. Efter att ha blivit hänvisade en plats långt in i den jättestora marinan där charterbåtarna låg i oändliga rader tog vi med oss alla dokument och gick för att klarera in oss i Grekland och köpa en s k DEPKA - ett sorts stämpelblankett vi läst att man måste ha. Vi hittade en ensam uniformerad tulltjänsteman bakom ett skrivbord i ett kontor, som "skrev in oss" till en kostnad av 15€, gav oss en stämplad blankett och hälsade oss välkomna. Sen berättade han att myndigheterna inte förser dem med några DEPKA-formulär så något sånt kunde vi inte få men det skulle räcka med att visa upp det stämplade papperet om någon i uniform skulle fråga. Och sen sa han att om vi tänkte åka till Albanien, Kroatien, Montenegro eller Turkiet så var det pass-kontroll. Därefter gick vi tilla hamnkontoret och skrev in oss i marinan och fick veta att det skulle kosta drygt 48€ per natt.

Två svenska maxibåtar i Gouvia

Vi tog en kaffe och en smörgås på ett av kafeerna i hamnen och insåg att miljön nog inte var precis vår "cup of tea". Det hade just varit en stor regatta och bryggor och barer var fulle med folk från de fina båtarna. En bra tillbehörsaffär fanns, det var positivt, och vi köpte några småsaker. Vid en bryggsväng såg vi till vår förvåning två maxi-båtar, som numera jobbar i charterbranschen, de var inte i lika gott skick som den övriga flottan, men det var ändå kul att få lite "sverigekänning".

Korfu stad, kastellet och bptar

Vi tog en buss in till Korfu stad, som visade sig vara en jättefin med många historiska platser att se och besöka. Tyvärr var det jättevarmt, så jag var nog ett ganska tråkigt sällskap för Lasse, som inte är lika besvärad av värmen, som jag är. Vi gick längs vattnet och såg många båtar på svaj samt i de gästhamnar som finns.

Möte med historien

Visst var det en fin utflykt. Härligt att se hur fint och rent det var - inte undra på att turisterna flockas på de höga utsiktsplatserna, där statyer och monument vittnar om historien. Självklart borde man lägga mer tid än några timmar på Korfu, men det får bli en annan gång. Vi fick tag på en butik, där vi kunde köpa simkort föt mobilt internet, vilket var ett av skälen till stadsbesöket. Efter inköpet tog vi bussen tillbaka till Gouvia. Vi åt middag på en krog strax utanför marinan, där priserna var ganska mycket bättre anpassade till vår plånbok, men portionerna definitivt inte anpassade för våra magar - de var fullständigt enorma, och jag kunde inte äta upp, trots att det var jättegott.

En vandring på stranden bland vrakgods och skräpInternet är viktigt för oss - det är vår källa till väderprognoser - så det kändes jätteskönt att vara tillbaka i cyberspace utan att behöva förlita sig på en "free-wifi- restaurang", där uppkopplingen ofta är sisådär. Dagen efter vår hittills dyraste natt drog vi åt sydost och över till fastlandet. Vi hade läst i Rod Heikells Pilot-bok om en väl skyddad ankringsvik norr om Igoumenitsa och beslöt gå dit för en natt. Vi hade köpt rökt fisk i Gouvias Super Market så jag satte på potatis och tänkte äta lite "svenskt" . Men fisken var stenhård och salt och vid närmare lusläsning av etiketten kunde vi konstatera att firren var förpackad i oktober 2015 och skulle hålla sig till oktober 2016! Den åkte i spat med skinn, ben och innanmäte och allt - och jag stekte fläsk istället. Viken var helt ok, men lite gudsförgäten. Vattnet var grumligt och fullt med växter, en hund skällde hela natten. Vi gav oss av nästa morgon mot ön Paxoi, som ligger sydost om Korfu och som skall vara alldeles underbart vacker. 

Vi visste att vindarna de närmaste dagarna skulle vara sydliga, men tänkte ändå att det skulle gå att ta sig fram ganska lätt. Men som så ofta i dessa vatten så är vinden hårdare än vad rapporten säger, så vi beslöt gå över till Korfu igen, och lägga oss i skydd för sydosten söder om Petriti vid Molos på Ak Levkimmis. Måndag och tisdag skulle dessutom bjuda på åska och regn, så vi tog det säkra före det osäkra. Vi släppte ankaret på 2,5 m djup i sand i vackert blått vatten. 

Utsikt från den enda restaurangen i MolosFramåt kvällen tog vi jollen in till land och gick en promenad längs stranden. Det visade sig vara ganska öde, skräpigt och råtigt på denna strandremsa. Tydligen har här tidigare funnits flera restauranger, men det återstod inte mycket av det forna semesterparadiset. Vi fotograferade många fina blommor längs den skräpiga bygatan och lyckades till sist köpa varsin glass i en tom restaurang, där en kvinna sopade och sopade sand från golvet. 

Lasse tömmer jollen efter åskregnet

Åskan skulle enligt rapporten kunna bli ganska våldsam - det var s k nivå2-varning, vilket kan innebära skador på elnät osv. Vi var helt ensamma på svaj i bukten, och undrade igen om vi överdrivit rädslan. 

Det small inte till ordentligt förrän på förmiddagen, just när vi efter en sovmorgon satt oss för att äta frukost. Vinden tog i, båten svängde 180 grader och vi tyckte att vi kände kölen nudda sandbotten. Himlen öppnade sig och regnet störtade ner över oss - men som tur är är båten tät. Vi kunde lugnt stanna inomhus och äta upp frukosten och fortsätta läsa böcker. Att det var mycket regn märktes inte minst på den mängd som fick ösas ur jollen.

Blomprakt

Vi har stannat ombord hela dagen eftersom man varnat för fler åskregn. Det har dock inte kommit några fler - förrän nyss (klockan 23). Bra med regn, då frodas blommorna. (Se fotoalbum blomsterprakt, där finns lite bilder)

Vi har badat och solat och läst och slumrat. Finns inte så mycket mer att göra än att vänta. I morgon tänker vi oss vidare till Paxoi. 

Länk till fotoalbum: Blomsterprakt
Loggbok
onsdag 8 juni 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Othonio, Korfu - inte fel!
En kvällspromenad på odylliska Othonio! Se vilken vacker trottoar!

Fotograf på fördäck

Vi kom fram till den lilla ön Othonio strax utanför Korfu. Låg två nätter på ankar i södra bukten tillsammans med andra båtar. Nordvästen blåste 10 m/s och fallvindarna skakade tackel och tåg. 

Vi förundrades över den vackra grönskan på sluttningarna över oss, tog jollen in till stranden, gick en promenad, drack ett glas Retzina på Taverna. 

Idag seglade vi vidare och har just ätit oss proppmätta på grekisk sallad och moussaka på Taverna i Stefano på östra sidan av Korfu. Gratis WiFi för matgäster, passar på att kolla mail och skriva detta.

Lyssnar på avkopplande musik, njuter av solnedgången. Livet är bra. 

Loggbok
söndag 5 juni 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Sista latten, sista gelatan - i morgon seglar vi till Grekland!
Jag ser ut över det blå joniska havet - morgondagens utmaning

Det blå havet

Hela kalaset på land kostade 470€. Då ingick upp- och nedtagning av båten, högtryckstvätt, vagga samt 4 liter bottenfärg. Efter sjösättning och tankning av diesel bestämde vi oss för att gå till den lilla hamnen Ciro ca 20 Nm norr om Crotone. Flera av de andra "landkrabborna" på Elios varv hade sagt att det var helt ok, så vi beslöt att ge det en chans. Vi kände oss färdiga med Crotone och hade ingen lust att betala ytterligare 30€ I gästhamnen. Det blev en fin och härlig segling över ett blått hav. Ciro är en fiskehamn, det fanns inga egentliga gästplatser, men vi fick ligga vid kajen bredvid några andra gästbåtar. Och vi slapp betala. Hamnkapten tyckte inte att en natt var något att bråka om...Vi gick en sväng på stan, som visade sig vara ganska stor, hade flera stora livsmedelsbutiker (till skillnad från Crotone) och massor med cafeer och restauranger. På torget framför kyrkan var det stor folksamling - lokala politiker höll brandtal inför söndagens kommunalval.

Efter en lugn natt seglade vi vidare igår morse. Nu väntade en betydligt längre segling - tvärs över hålfoten på den italienska stöveln - mot Santa Maria di Leuca, en tripp på 62 Nm i en kurs på 65 grader. Vi fick fin segling de första 6. timmarna, men sen dog vinden ut och vi fick gå för motor. Vi såg inte många andra båtar eller fartyg, men vi såg ett antal stora sköldpaddor, som var uppe vid ytan (där havet var ca 1000 m djupt). Mäktigt, häftigt och kul! Tyvärr blev bilderna vi tog inte mycket att visa upp.

Kyrkan i Santa Maria di Leuca - sedd från sjön Vi kom fram efter att solen gått ner och lade oss på svaj utanför den inre vågbrytaren, där även två andra båtar parkerat. Trötta men nöjda tog vi en kvällsmacka och kröp till kojs. Då startade diskot - eller diskona - på land. Det höll på till 4 - inte konstigt att vi var lite trötta när vi åt frukost vid niotiden. Men utsikten var fin.

Imponerande slott i Santa Maria di LeucaVi drog upp ankaret och gick in i hamnen, som till skillnad från Ciro hade många gästplatser, med de eviga moringslinorna, som man ska dra upp längs sidan och fästa i aktern. Smutsigt och äckligt och jobbigt. Om vinden ligger på är det risk att en lina fastnar nånstans under båten. Idag hade vi oturen att en lina lade sig runt roderaxeln, men Lasse lyckades få bort den lite senare. 

Moto Guzzi - bikemöteSanta Maria di Leuca är jättefint. Stora imponerande hus, kyrkor och slott, livsmedelsbutiker och restauranger. Det är söndag. Familjer är ute och badar, äter eller promenerar.

 Moto Guzzi hade bike-möte - ett av gårdagskvällens discon hade nog anknytning till detta jippo.

Den italienska glassen var inte dum

 

Vi har studerat väder och vind och konstaterar att det är bäst att åka vidare redan tidigt i morgon bitti. Så nu har vi handlat och duschat. Och ätit den sista gelatan och druckit den sista latten eller espresson för en tid.

 

Nu väntar fetaost och tsatsiki, vi sätter kurs mot Korfu. Stannar antagligen på en av öarna som ligger väster om Korfu.  Eftersom vårt internetabonnemang är italienskt dröjer det några dagar innan vi kan skaffa ett grekiskt.

 

Men fortsättning följer, tack för att ni är med oss!!!