Loggbok
söndag 23 juli 2017 - Skrivet av Christine Landstedt
Zakynthos bjuder på vikar med sköldpaddor och vrak
Jag har just badat i Caretta Bay

Vi har lagt till i Zakynthos hamn

Vi lade till vid stadskajen i Zakynthos redan kl 11 på förmiddagen. Fick hjälp av hamnvärden att förtöja och sen betala 5€ för obegränsat med vatten och 15€ för kajplatsen. Jag gick genast iväg för att duscha och blev naturligtvis som vanlig besviken, det saknas ju krok eller plats att lägga kläder och handduk på, lås på dörr och fungerande munstycke på duschslangen. Men ren blev jag och därefter tog vi en promenad längs stadskajen och alla restauranger och souvenirshopar. Letade efter en båttillbehörsaffär, men hittade ingen.Vackert kyrktorn i Zakynthos

 

Zakynthos är trevlig att besöka, speciellt efter några dagar till sjöss eller i hamnar som inte bjuder på så mycket rörelse. Det märks att semestersäsongen är igång. Turistbussarna är överfulla, folk åker med cruisingbåtar ut på öar, utanför resebyråerna står inkastare och vill sälja dagsturer.

Vi hade  från början tänkt åka vidare nästa dag, men beslöt stanna en natt till och hyra en bil och åka runt. 

Tankade bränsle från den ambulerande tankbilen och pratade med en svensk familj, som lade till några båtar ifrån oss.

När jordbävningen skakade Kos var det lugnt hos oss

 

 

Nyheten om jordbävningen på Kos nådde oss naturligtvis, men hos oss märktes ingenting. Det kändes bra att kunna meddela nära och kära att utanför vågbrytaren i Zakynthos hamn låg vattnet lugnt.

Killen som vi hyrde bil av var fotbollsfan och ville gärna prata om Marcus Berg, när han hörde att vi var från Sverige.

Vindruvor på fasad

Han berättade också att de upplever jordbävningar ibland, men de verkar inte bry sig. Den stora jordbävningen 1953 förstörde många fina byggnader, nästan hela stan, - "och sen byggde de upp den igen, och då blev den ful", tillade han och nickade mot fasaden mitt emot. 

Och visst fanns det många fula byggnader, men också många fina. Och det är väl inte fel att blicka upp och få se vinrankor hänga ner från en balkong?

Annars är vi nog mest irriterade på trottoarernas tillstånd, det är ojämnt och gropigt och ibland rent livsfarligt. Lasse såg en kvinna som stöp framlänges när hon snavade på en kant, som inte borde varit där.

Turister på hög höjd

Vi hyrde en liten Suzuki, som skrek och gnisslade och vars AC fungerade ibland och gav oss sen ut på rundtur. Första stopp blev Caretta Beach, sköldpaddsstranden på södra Zakynthos, där sköldpaddorna lägger ägg i sanden. Jag vadade ut i det kristallklara vattnet och tog ett svalkande dopp (Se bilden högst upp)

På nordvästra ön ligger Shipwreck bay, där ett fartg som påstås var fullastat med smuggelcigaretter strandade i oktober 1980.

Långt där nere ligger vraket i Ship wreck bay

Vraket ligger kvar och hit vallfärdar turister med egna eller turistbåtar för att snorkla, titta och bada. 

Vi som tog oss dit landvägen fick nöja oss med att titta på vraket från närmare 100 m höjd, längst ut på den lilla utkiksbalkongen trängdes vi med andra turister och fotograferade den hisnande utsikten.

Greenpeace besöker Zakynthos

Vi avslutade bilfärden med att äta en rikigt god middag på en liten restaurang strax norr om Zakynthos stad. Vi gillar det grekiska  köket, men just den här dagen var kycklingfileerna i sweet chilisås så goda att vi fick mersmak och även unnade oss efterrätt!!!

Lyxigt med bil. Vi storhandlade på supermarket och packade båten full inför kommande dagar. I hamnen låg Rainbow Warrior på kampanjresa mot plast i Medelhavet.

Efter två nätter vid kaj började vi planera för nästa rutt norrut mot Itaka och Kefalonia. Nu är vi i norra Ionian och börjar närma oss vatten vi seglat i förut. Men frågan är om vi kommer att få se en lika fin strand igen, som den i sköldpaddsbukten? Där man t o m kan skymta Lasses spegelbild i sanden...Lasse på sköldpaddsstranden

 

 

 

 

Fortsättning följer.

Loggbok
onsdag 19 juli 2017 - Skrivet av Christine Landstedt
En pytteliten kyrka i en jättestor hamn - och ett gammalt fågelbo i bommen...
I den lilla kyrkan i Kyparissia finns bara plats för en besökare i taget

Långt där nere ligger Bluesette och väntar på åskväder

Från Menthoni seglade vi som planerat upp till Pilos på Peleponessos västra sida. Eftersom vi sett att det skulle bli ganska kraftigt åskväder ville vi ligga i hamn och vi fick en plats längs kajen/vågbrytaren, ganska långt ut och nära inloppet. På bilden bredvid ser man hamnen uppifrån Pilos Castle, dit vi tog oss en kväll för att röra på benen.Lasse fixar till vår landgång på kajen i Pilos

Åskvädret skulle slå till natten till måndagen den 17 juli. Vi kom i god tid, redan på lördagen, och hade därför tid att fixa lite. Hos Franks Yacht Station i Port Heli hade vi fått en gammal landgång, som Lasse passade på att snygga till.

Vi träffade ett svenskt par i en Allegro 33:a, Tant Grön. De var på väg norrut till Preveza, där de har hemmahamn, och de stack i väg redan på söndagmorgonen - de var inte så rädda för åskvädret. Vi ville dock stanna kvar och hade därför tid att både fika och äta middag flera gånger på några av de många restaurangerna i Pilos. 

Vid ett-tiden på natten till måndagen slog ovädret till. Kvällen hade varit så fin att vi nästan hoppades på att det var falskt alarm, men när soltaket började slå och vinden började tjuta i riggen var det inte långt tills dess att blixtarna dundrade, vågorna vällde in och regnet vräkte ner. Mätaren tog sig upp till 18 m/s, men vi låg ju trots allt innanför vågbrytaren. Vi förstärkte med ytterligare tampar och fendrar och gick sen upp på kajen och såg på när båtarna gungade. Framför oss låg en liten segelbåt. Den grekiska skepparen kom också upp på kajen under ovädret. Just våra båtar for nog upp och ner värst - de som hade plats längre in i hamnen hade det mycket lugnare. Efter någon timme var det över. Blöta och darriga (i alla fall jag) kunde vi gå ner i båten igen och så småningom somna. Inga skador på båt eller manskap - men jag erkänner att jag hade svårt att koppla av. 

På morgonen var det soligt och fint när vi vaknade och åt frukost. Men några timmar senare kom åskvädret tillbaka och vi fick ytterligare en jobbig timme innan vi kunde koppla av ordentligt igen.

Vattenpåfyllning från kran, Pilos

Det fanns inget hamnkontor och vatten och el-stolpar verkade vara planerade men aldrig igångsatta eller färdigställda. Soptunnor fanns vid kajens slut på skräpig plats. Ingen särskilt trevlig hamn, många båtar såg nedgångna och övergivna ut. 

Vi fick besök av en man som skrev upp båtens namn och ville ha 5€ för övernattning. Lasse hade inte växel, så han räckte över 10€. Gubben tog den och försvann. Men han hann i alla fall tala om att det fanns en vattenkran med färskvatten, vilket vi inte vetat. En fransk båtgranne lånade oss en pirra att dra dunkar på. Ingen annan betalade avgift - där blev vi blåsta....

Vår grekiske granne med den lilla båten hade hemmahamn i Kyparissia och drog iväg tidigt tisdag morgon. Vid 6.30-tiden släppte även vi förtöjningarna och begav oss iväg till den hamnen, som ligger ca 25 Nm norrut från Pilos.

Vi var ganska ensamma i den stora hamnen

V hade hört och läst att Kyparissia skulle ha en stor hamn med bra skydd och färskvatten på kajen. Det stämde, men oj vad öde det var när vi lade till mitt på dagen. Lite svårt att förtöja, på de långa kajerna var rostiga kramport en bit ner på sidan - väggen - där troligtvis mooringslinor en gång suttit, vi såg några rester, som såg opålitliga ut. På ett avsnitt fanns jättestora rostiga pållare, där lade vi oss. På kajen fanns mycket riktigt vatten, hett från svart slang, som låg längs vågbrytaren. 

En titt in i bommen

 

 

När vi stack iväg från Pilos och hissade storseglet fick vi problem med att den ena revlinan inte släppte upp storen fullt ut. Det har kärvat förut, speciellt efter att vi  har haft revat segel. Den här gången fick vi koppla ur den ena revlinan för att få upp storen ordentligt.

 

När vi så kom fram till Kyparissia började vi undersöka ordentligt.

 

 


Rester av ett rede

Eftersom det stack ut en massa gräs och småkvistar längst bak på bommen så lossade vi bakstycket och efter ganska mycket pill och krafs lyckades vi till slut få ut ett helt fågelbo! Förutom skräp och fjädrar fanns där även en bit metrev!

Antagligen var det väl en liten fågel i Port Heli, som nu fick sin vinterbostad kastad i en soptunna på västra Peleponessos!

En kvällspromenad upp på gatorna från hamnen visade upp Kyparissisa från en riktigt trevlig sida, som inte syns i hamnen, där den enda sevärdheten är den lilla kyrkan.

Snart har vi rundat Peleponessos

Idag ligger vi på svaj utanför hamnen i Katakolon, i närheten av Olympic, de olympiska spelens vagga. I och med dagens segling (se bild) har vi faktiskt tagit oss ett snäpp längre norrut än Navplion, där vi upplevde stormen i oktober förra året. Nu är vi inte långt från Zakynthos och Kefalonia och där efter är cirkeln sluten, d v s Peleponessos runt. 

Vi har rensat ytterligare fågelborester från bommen. Om problemen därmed är åtgärdade får morgondagen utvisa. 

 

Annorlunda, men informativ, skyltning

Jag avslutar dagens berättelse med en annorlunda, och lite rolig skylt  från en strandrestaurang i den lilla hamnen i Menthoni. Vem vet - kanske platsar den i Landetrunts-skyltgenomgång?

Loggbok
fredag 14 juli 2017 - Skrivet av Christine Landstedt
Vår nya jolle har mönstrat på
Nu kan vi äntligen ta oss iland igen!

Härlig färd över öppet vatten

Det är härligt att färdas över öppet hav och ibland få se delfiner och andra fiskar bryta vattenytan med glädjeskutt.

Morgonen efter den fina ankringen i bukten på Nisos Elafonisos var just en sådan fin morgon. 

Vi fortsatte västerut runt och lämnade egeiska havet bakom oss och närmade oss södra Ionian. Vi rundade europas näst sydligaste punkt - Ak Tainaron (det är bara Gibraltar som ligger längre söderut) och sökte natthamn i Ormos Limeniou, en fascinerande plats med bosättningar på sluttningar till extremt höga berg. Vi hade viss respekt för eventuella fallvindar, men natten blev lugn.Tummen upp för att ankaret är uppe

När ankaret är uppe får man tummen upp och kan fortsätta färden i morgontimman.

Efter några timmar kom vi så äntligen till Kalamata, längst uppe i Messiniakos Kolpos, där vi fick en plats i marinan efter att ha ropat på VHF och pratat med hamnvärden. Det var konstigt att gå iland för första gången på en hel vecka. För mig tog det flera timmar att bli kvitt den omvända sjösjukan som uppstår när man får fast mark under fötternaI Kalamatas järnvägsparken får man leka lokförare.

Efter att ha betalat hamnavgift och duchat traskade vi i 35 graders värme bort till den enda båttillbehörsaffären som finns och som ligger förbi den stora numera nedlagda kommersiella hamnen. Affärsinnehavaren var mycket vänlig. Han hade tyvärr inga jollar på lager - vi hade ju gärna velat titta, klämma och känna - men han hade en broschyr och efter viss vånda och resonemang bestämde vi oss för att beställa en Neptune 230 med plywoodbotten, vilken skulle kunna levereras om två dagar. Vi slog till och traskade sedan vidare genom de ganska nedslitna kalamatiska gatorna på jakt efter svalkande    stormarknadsentreer och vattenhål. Vi upptäckte den fina Järnvägsparken, där gamla lok och vagnar får en sista uppgift som lekplats för barn (och vuxna..)

Sista kvällen i Kalamata firar med en sallad

Dagen efter kom dieselbilen till bryggan så då tankade vi. Sökte sedan svalka på seglarcafeet i hamnen, där fläktarna i taket räddade oss från att bli överhettade medan tvättmaskinerna tog hand om våra smutsiga lakan. 

Vår brygg-granne, Ian på Maximilian, och som seglat i grekiska farvatten i många år, var vänlig nog att bjuda över oss på en drink och ge oss tips om bra och pålitliga vädesajter.

Han tipsade oss också om att det var väl värt mödan att traska förbi det ganska ruffiga området norr om hamnen och längre upp besöka Kalamatas centrum. 

Så när vi vi på tredje dagens eftermiddag fått vår nya jolle levererad till bryggan firade vi med sallad på trottoarservering. Det var värt promenaden!

Jollen vid kaj i KoroniEfter tre dagar och nätter i tryckande hetta i Kalamatas marina var det skönt att få ge sig av igen. Med den nya jollen surrad på däck tog vi oss söderut till det lilla fina Koroni, där vi ankrade i klart vatten coh tog den nya jollen in till kaj.

Kaffe på uteservering med utsikt över vår lilla nyinköpta båt som såg så liten ut bredvid en av de typiska fiskebåtarna, som finns här överallt.Efter några dagar på ankare är det kul att fönstershoppa

Det var trevligt att gå i smala gränder och fönstershoppa. En och annan souvenirbutik trängdes med bagerier, supermarket och restauranger med typiska grekiska specialiteter på menyn.

Vi tog oss inte upp på toppen av udden, där den stora fästningen en gång var utkikspunkt för försvaret av fastlandet. 

Gamla kanoner på en gammal vågbrytare i Methoni

 Ikväll ligger vi ytterligare 15 distans västerut, utanför Methoni, som erbjuder små hotell och en lång sandstrand, för de som valt att fira semester här. 

Vi har badat från båten och käkat korv och potatis ombord. Runtomkring oss finns ett tiotal andra ankarliggare, samt ett stort antal fiskebåtar.

En tur in till land för några timmar sedan bekräftade att jollen funkar, den är mindre och lite mindre stabil än den förra, men vi vänjer oss.Turkiskt landmärke vid venetiansk fästning

I morgon ska vi ta oss förbi den här udden med det turkiska tornet, som ligger bredvid det venetianska fortet, som även det fungerat som utkiks- och försvarspunkt förr i tiden. Numera är det inte i allra stabilaste skick.

Vi tänker oss till Pilos, i Ormos Navarinou, där vi hoppas kunna få skydd för ett eventuellt åskväder framåt söndag.

Efter åskan räknar vi med lite svalare och mindre fuktigt väder. Vi ser fram emot att kunna ha t-shirt på oss utan att den förvandlas till disktrasa på 5 minuter...

Loggbok
lördag 8 juli 2017 - Skrivet av Christine Landstedt
Från en blåsig bukt till en turkosblå lagun
Turkost vatten och vita stränder

Vi ger oss av i soluppgång

Vi stack tidigt i morse. Efter tre dygn i bukten utanför Monemvasia var det skönt att få ge sig av. Vi ställde klockan på 5.30 för att kunna lätta ankar i soluppgången och därigenom komma iväg medan det fortfarande var lugnt. 

Prognoserna var lätta nordostliga vindar, men vissa simuleringsprogram antydde att det skulle kunna bli blåsigt. Lite trött - tidig morgon

Det är svårt att få något riktigt grepp om väderutsikterna, det har jag nog nämnt ett flertal gånger. Till slut blir man alldles knäpp av att försöka få fram en hållbar prognos - så till slut får den gamla devisen "red sky in the night- sailors delight, red sky in the morning - sailors warning" duga lika bra som nåt annat...

Vi rundar Akra Maleas

Vi behöll ett rev i storen och rullade ut förseglet och styrde söderut. Idag skulle vi runda Akra Maleas, den sydligaste udden på Peleponessos, en plats som enligt vår guru Rod Heikell kan vara nog så förrädisk med två hav som möter varandra; Egeiska och södra Ionian. Vi hade god medvind, det blåste upp till 12 ibland, rundningen gick fint och vi drog en lättnadens suck och firade med kaffe och skafferiets sista macka. 

Dopp i turkost vatten

Vårt mål just nu är att ta oss till Kalamata. Där finns en ordentlig marina och där hoppas vi kunna få tag på en ny jolle. Avståndet från Monemvasia till Kalamata är närmare 100 distans och det gör man helst inte i ett steg - så vi såg ut natthamn efter ca 30. Lade till i en underbar vik på Nisos Elafonisos, en liten paradisö, där vattnet är kristallklart och så turkost att man inte tror det är sant. Många seglare lägger sig här och inväntar bra vindar inför rundningen av Ak Maleas, läste vi i boken. 

Det tog inte många minuter efter att vi droppat ankaret på 6 meter innan vi tog ett svalkande dopp från båten. Inne på stranden fanns fullt med badande människor och i de andra båtarna tog man sina jollar in till land, en lyx som vi för närvarande inte kan unna oss.

Trolsk kväll

Bra ankarbotten är det. Under eftermiddagen har det blåst upp till 8 m/s rakt in i viken, men det har varit sköna varma vindar, inte så byiga som i vår förra vik.

Nu sänker sig skymningen över havet. Månen har gått upp. Man hör dyningarna slå inne vid stranden Och barn skratta i grannbåtarna. I morgon bitti fortsätter vi på inslagen väg.

Loggbok
torsdag 6 juli 2017 - Skrivet av Christine Landstedt
Sjösatta - i motsats till strandsatta...
Vår utsikt sedan ett dygn tillbaka

Spaning efter boj i bukten

Sedan ett dygn ligger vi inblåsta och för ankar i bukten utanför Monemvasia utan möjlighet att ta oss i land. Jollen har fortsatt söderut på egen hand, så vi är verkligen i ordets rätta bemärkelse sjösatta! Vinden viner i riggen och vindmätaren når upp till 15m/s på eftermiddagarna och jag håller tummarna för att ankaret håller och längtar efter lugnt vatten. 

Lasse, som är mindre orolig, ägnar sig åt reparationer och förbättringar och kikar efter båtar, som passerar där ute i den verkliga blåsten.

Seglingen från gårdagens natthamn började bra. Efter en gungig natt drog vi upp ankaret och hissade segel. För säkerhets skull tog vi ett rev, vi visste att vindarna skulle kunna gå upp till 12 m/s. Medvind, det kändes bra. Ganska snart erfor vi att det blev ganska blåsigt i byarna. Vindmätaren kom stundtals upp i 15-16 m/s, sjön var hög, vi surfade fram i över 8 knop. Vi avstod från att rulla ut försegel, det gick så bra ändå. 

När vi hade endast 3 distans kvar gjorde vi tummen upp och svängde in i den stora bukten utanför Monemvasia. Då tog det fart ordentligt! Plötsligt visade mätaren på hiskeliga 24 m/s och det började kännas lite jobbigt. Vi fick i alla fall ner storseglet och drog igång motorn. Då stegrade sig jollen, som vi hade släp, vände sig upp och ner, skar ner i vattnet och släppte förtöjningsringarna. Innan vi hann göra nåt hade den vänt sig rätt och stuckit iväg. Fanns inte en chans för oss att hämta upp den, vi hade nog med att svänga in och komma undan vågorna. 

Båt i sikte

Så nu ligger vi här och kan inte annat. Vi har kontaktat kustbevakningen och bett dem hålla utkik efter jollen, men vi räknar inte med att få tillbaka den. Vi studerar vädersajter och horisonten och löser korsord och läser och äter och dricker vatten. Och håller i oss när vinden griper tag i riggen. Vi slipper vågor, men det är inte som i svenska skärgården där man kan söka lä bakom en udde utan blåsten når oss.Rofylld kvällsbild

Bada får man göra tidig morgon eller på kvällen efter 19. Då tar meltemin paus och låter oss få lite lugn och ro medan ankarkättingen får vila sina muskler.

I förmiddags låg en stor lyxbåt här under några timmar och nu ikväll kom en annan seglare och lade sig en bit bort. Annars är vi ganska ensamma. Men förutom bekymret med att jollen är borta och vi inte kan ta oss i land så går det ingen nöd på oss. 

Tack för alla kommentarer  -  känns alltid skönt med kontakt!

Loggbok
tisdag 4 juli 2017 - Skrivet av Christine Landstedt
Äntligen har vi kastat loss!
Lasse är glad att styra ut

Kvällsputsning

Dagarna efter sjösättning låg vi på svaj ute i bukten utanför Porto Heli och ägnade oss åt att göra den sista finputsningen på båten. Den extrema värmen - över 40 grader på dagarna gjorde att arbetet gick sakta. Vi var tvungna att doppa oss och simma några varv runt båten titt som tätt. I och för sig en trevlig sysselsättning, men så fort vi kommit upp börjde svetten rinna igen och det var bara att hälla i sig en liter vatten och sen hoppa i spat igen.

Först framåt 20-tiden på kvällarna kunde vi göra något nyttigt, som att putsa överbyggnaden eller äta mat. 

Som underhållning hade vi sen musiken från de omkringliggande hotellen, efter några kvällar var vi lite trötta på de eviga musikslingorna.

Storseglet snart på plats

 Vi fick på seglen och Det såg bra ut. Förseglet har fått UV-skydd, så nu behöver vi inte längre dra på strumpa när vi rullat in. 

Vattnet var lugnt som en spegel och det var många andra båtar som ankrade runt om. Värmen skulle ge med sig till efter helgen så vi avvaktade. Natten till måndag blåste det upp. Först kändes det jätteskönt när vinden fläktade genom förluckan kl 04.00, men efter en stund förstod vi att det var bäst att gå upp och ta ner solskydd och vindstrut. Vinden kom upp i 10m/s, men ankaret höll och vi kunde somna om.

Påfyllning av dricksvatten

Blåsten höll i sig under måndagen fram till 17 ung. Vi kunde konstatera att vi gjort av med nästan allt färskvatten och frukt och grönsaker började se lite ledsna och ensamma ut. Så vi gick in till kaj och lyckade passa the Table Water man med sin tankbil. Därefter gjorde vi en raid in till det svala klimatet på stormarknaden och fyllde på förråden. Lasse lyckades också få tag på en ny svivel till ankaret, den gamla hade fått sig en törn och såg inte pålitlig ut längre. 

Vi beslöt stanna kvar vid kaj över natt. Tog en sista tur till en av våra favoritrestauranger i Porto Heli och sov sedan gott i båten fram till 8, då hamnvärden knackade på och bad oss komma bort och betala hamnavgift (5€).Lasse är glad att lämna hamn

Efter frukost lade vi sen ut från kajen och hissade segel för första gången. Det kändes riktigt skönt - men oj vad vingliga vi var! Det tog en bra stund innan vi kände att sjöbenen började komma tillbaka....

Kändes lite konstigt att säga adjö till Porto Heli. Vi har tillbringat många dagar här och det är alltid lite ledsamt att tänka att man inte kommer att ses igen.Hon ser fin ut

Vi seglade förbi Spetses och tittade in i den fina viken på norra sidan, men vinden låg på och vi stannade inte. Satte så kurs mot Peleponnesos östra sida och lade efter 6 timmars segling till i en vik som heter Kiparissi. Vi ligger på svaj i norra delen av viken utanför en fiskekaj. Det kommer att bli lite gungigt inatt, men det är inga hårda vindar att vänta. 

Loggbok
torsdag 29 juni 2017 - Skrivet av Christine Landstedt
Sjösättning!
Efter 8 månader på land är det äntligen dags för sjösättning av Bluesett

Förberedelser för sjösättningI förmiddags var det dags att sjösätta båten efter 8 månader på land hos Franks Yacht Station i Porto Heli. Både vi själva och personalen har jobbat frenetiskt den sista veckan med att färdigställa reparationsarbetet. Det har varit otroligt varmt, eftermiddagstemperaturen har nått närmare 35 grader och på det ganska bråtiga och dammiga varvsområdet har inte funnits någon svalka. Vi har fått vänja oss vid att jobba med svetten rinnande i ansiktet och innanför kläderna. Igår eftermiddag fick vi så besked att sjösättning skulle bli idag. Vi satsade på att gå till den närliggande super marketen och bunkra bordsvatten, öl, kaffe, te och konserver, saker som är bra att ha mycket av. Färskvatten till vattentanken levererades med bil, bussig personal ringde Table-water-mannen. 

En av vildhundarna övervakar arbetet

I morse hann vi precis slänga upp vårt "hotellbagage" i båten innan kranbilen kom för att lyfta och placera båten på transportvagnen. Vär båt var den sista som skulle sjösättas före sommaruppehållet, så det var gott om plats på planen. En av Porto Helis vildhundar passade på att söka svalka i skuggan under en av långliggarnas båtar - han höll ett vakande öga på arbetet. Hundarna vandrar fritt omkring i samhället och gör inget större väsen av sig - på dagarna. På nätterna däremot, då försvarar de sina revir och visar vem som bestämmer.

Utombordaren startade på första rycketUtombordaren startade på första rycket! Den har fått ny propeller, Lasse monterade häromdagen. Jollen har legat i uppblåst under presenning hela vintern. Den har lite skador i botten efter den rostiga ställningen i skjulet, men ser annars frisk och kry ut efter en välbehövlig tvätt.

Flyter fint

 

När Bluesette äntligen sänktes ner i sitt rätta element såg hon jättefin ut. Det nya peket, som Neill på varvet tillverkat är fantastiskt. Biminin har fått en justering inhöjdled, så nu slipper Lasse "gå i taket" när han styr. Alla reparationer är utförda med beröm godkänt, gps, radar och AIS fungerar, kylen gick igång, toan funkar. segelkapellen har fått nya blixtlås. En ny sprayhood ska monteras. Vi har lite problem med kontakterna till solcellerna, det ska fixas. 

Lunchi sittbrunn

Efter att ha gått igenom alla punkter på reparationsunderlaget med Christian, som är ansvarig chef på Franks Yacht Station, och den som lett arbetet med att återställa Bluesette, kände vi oss mycket nöjda och tog i hand. Visst har det tagit tid, längre än vi räknat med, men slutresultatet är utmärkt.

Ytterligare lite bunkring - nu av färskvaror, frukt, grönsaker, ost, smör, yoghurt och sånt som vill vara lite kallt - sen gjorde vi loss tamparna och gick ut och lade oss för ankar. Och åt lunch i sittbrunn. Och badade - 29 grader i vattnet - otroligt skönt. 

Vi har lite kvar innan vi kan sätta segel och dra iväg. Men det är nära.

DEKPA-dokumentet är fixat. Vi fick ta taxi för 12€ till Kranidi, där man skulle ansöka om DEKPA på kommunalkontoret. Ansökan innebar i princip att Lasse fick visa sitt pass samt uppge sina föräldrars respektive förnamn och så fick vi ett papper, som vi fick gå och visa upp på banken. Där fick vi betala 50€ och fick kvitto. Därefter tog vi buss tillbaka till Porto Heli och hos Hamnpolisen fick vi visa upp ansökan, kvitto, pass, registreringsbevis, försäkringshandlingar, förarbevis/intyg att vi har rätt att framföra båten. Allt kopierades och stämplades och sen fick vi vårt  DEKPA, som ger oss rätt att segla i Grekland i ett år.

Solnedgång i Porto Heli

 

Så det blir några solnedgångar att njuta av i Medelhavet i år också. Inte fel.

Vi hoppas havet kommer att vara lugnt och fint. 

 

 

 

 

 

 

Avslutarar med en bild av Bluesette på väg - i dubbel bemärkelse...

Loggbok
söndag 25 juni 2017 - Skrivet av Christine Landstedt
Reparation pågår!
Lasse monterar nya kryssarklubbsmärken in

Lasse slipar propellernEfter lång lång väntan känner vi äntligen att sjösättningen är nära! I förmiddags monterade Lasse fräscha kryssarklubbsdekaler på sidorna om Bluesettes reparerade förskepp. Babordssidan är tvättad och polerad. Däck och överbyggnad likaså. Bimini, sprayhood och sidoskydd är tvättade och i alla fall lite renare än när vi kom för några dagar sedan. Vi har börjat göra rent invändigt i salongen, men det är trångt och fruktansvärt varmt.

Det har varit en lång vinter med väntan. Först väntade vi på besked från varvet ang beräknade kostnader, vilket tog flera månader. Därefter fick vi vänta  på godkännande från försäkringsbolaget - det tog nästan lika lång tid. Det var dock en stor lättnad att kunna be varvet köra igång med den omfattande reparationen. Att transporten av reservdelarna från Hallberg Rassy skulle ta mer än en månad hade väl ingen kunnat räkna med, men det var visst en transportbil som gick sönder...

Det var här det hände

Inte förrän två dagar före midsommar kunde vi lämna Sverige för att ta oss via Frankfurt till Aten och vidare till Porto Heli, där Bluesette legat på land i drygt 8 månader. Sista biten - från Aten till Porto Heli gick med buss (snabbfärjan visade sig vara fullbokad) med byte i Navplion där vi drabbades av överfallsovädret den 7 oktober förra året. Vi tog en promenad till kajen där det hände - det såg förrädiskt fridfullt ut...

En första inspektion efter 8 månaders väntan

Så småningom kom vi i alla fall fram till slutmålet och det var med spänning vi gjorde en första inspektion av båten. Kunde lättade konstatera att det ser bra ut. Skadan i skrovet på styrbordssidan är lagad, avbärarlist och fotlist monterad, ny pushpit på plats babordssidan akter, ny pulpit, nytt peke på gång, bland annat. Allt är inte klart än, på möte med varvspersonalen på midsommaraftons förmiddag fick vi veta att det kanske blir sjösättning den 27:e.

Vi bor på hotell i närheten av varvet. Det är jätteskönt att få gå "hem" och duscha av sig efter flera timmars arbete i stekhett solsken. Vattenförbrukningen är hög, det är 35 grader, känns som 40...Belöning efter en dags slit i 35 graders värme

Att få sätta sig i skuggan med en god bok, ett glas tomatjuice, kaffe och en chokladbit är en härlig belöning.

Och utsikten är det ju inget fel på..

På kvällarna går vi ut och äter på någon Taverna. Det finns gott om dem, det märks att semestersäsongen är på gång.

I morgon ska vi ta kontakt med myndigheterna och ordna ett s k DEKPA-dokument. 

Samt fortsätta arbetet med att få båten klar för sjösättning och nya seglatser.

Loggbok
söndag 16 oktober 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
När idyllen rämnar och fasaden krackelerar...
Bluesette har fått skador i fören - peket är avslitet

Folk brukar fråga oss om vi varit med om några stormar eller otäcka oväder när vi berättar om våra seglingar i Medelhavet. Och vi brukar alltid svara  - "nej, vi är försiktiga och kollar noggrant väderprognoserna. Vi tar det säkra före det osäkra och utsätter oss inte för några onödiga risker". Och hittills har det funkat.

Men verkligheten kom ifatt oss och fredagen den 7:e oktober 2016 blev ett datum som vi sent ska glömma. Vi hade haft en fin segling från Vivari/Khäidari, där vi legat på svaj utanför en något nedgången fiskekaj. Efter frukost beslöt vi segla till staden Navplion, som en gång i tiden var påtänkt som huvudstad i Gekland, innan man bestämde sig för Aten. 
 
Bluesette vid stadskaj i NavplionHärligt väder, fin segling i lätt vind. Vi lade till med ankare i aktern och fören mot stadskajen, vinden skulle blåsa syd 3-5, vilket skulle vara perfekt - framifrån. På båda sidor om oss hade vi 42-fots segelbåtar och totalt hade ett 20-tal båtar lagt sig vid samma kaj. Efter ett kort registreringsbesök hos hamnpolisen gick vi över gatan och rakt in i gamla stan med gamla trånga gränder, pittoreska små affärer och många restauranger. Vi tog en kaffe och smörgås på ett cafe- på höjden ovanför oss låg ett gammalt fort, som vi sa att vi kunde besöka nästa dag. På gatan framför oss cruisade veteranbilar, turistbussar kom och hämtade/lämnade turister och atmosfären var vänlig och luften varm. Navplion verkade vara en riktig idyll.
 
Vid 20-tiden lagade vi middag, som vi åt i sittbrunn. Över bergen norrut såg vi att himlen mörknade och efter en stund började det blixtra och vi hörde att det mullrade. Åska på avstånd har vi sett förr, det är inte helt ovanligt när dagarna är heta och kvalmiga med temperaturer över 30 grader. Det kan vara ett riktigt skådespel att se.
- Bara det inte börjar blåsa från nordväst, sa Lasse.
Jag kollade väderprognosen igen; ingen förändring ; syd 3-5 m/s. Så jag började förbereda mig att diska upp våra tallrikar. Klockan var 21.
 
Då - som genom ett trollslag - vände vinden. Lasse ropade till, jag slog på vindmätaren och såg hur vinden på mindre än en minut gick från 2,5 m/s till 23,8!!! Sen slutade jag titta - havet skummade av sjörök, vågorna gick höga, regnet forsade ner och vi trycktes snett bakifrån in mot kajen och båten bredvid. Lasse lyckades med nöd och näppe flytta vår största fender till babordssidan, jag skyfflade ner tallrikar och glas i diskhon. Det var kolsvart ute, båtarna upp och ner i de meterhöga vågorna. Ibland var vi uppe i luften, ibland såg det som grannbåten hängde två meter ovanför oss. Det knakade och smällde, vårt peke slogs av mot stenkajen, fendrar försvann, radarstolpen lossnade, vi fick en smäll i sidan av vår styrbordsgranne, som kastade förtöjningarna och körde ut från bryggan.
 
Det fanns inget vi kunde göra. Vi tog oss i land och där stod vi barfota tillsammans med andra besättningar på kajen. Genomblöta och frusna stod vi och beskådade ett inferno utan dess like.
 
Efter en timme lade sig blåsten. Det gick fortfarande vågor, men vi kunde säkra båten långsides mot kajen. Båtgrannar hjälpte varandra. Skakade och blöta gick besättningarna ombord på sina båtar, bytte kläder och försökte lugna ner sig och ringa försäkringsbolag. 
 
Det blev inte mycket sömn den natten. Jag tror jag var uppe en gång i halvtimmen och kollade ut genom fönstret på den förhatliga stenkajen. När morgonen kom var jag fortfarande skakis. 
 
I strålande sol och lugnt väder började vi så inspektera följderna av gårdagens mardröm. 
 
Peke med ankarfäste avbrutet och trasigt, pulpit och pushpit snedvridna, lanternor bortslitna, gelcoat- och laminatskador i fören, på sidorna och i aktern. Fotlist böjd och sönderrepad, avbärarlist trasig och delvis bortsliten. Radarstolpen bucklig, utombordarfästet trasigt, biminin snedvriden, tyget sprucket, en solcell skrapskadad, försegelkapellet sönderblåst, fendrar borta och förtöjningslinor avskavda. 
 
Det var inte bara vi som var drabbade. Samtliga båtar på kajen hade fått ordentliga skador. De hade legat med stävankare utåt och aktern mot stenkajen, mot vilken de kastats och pressats om och om igen. Vi fick rapporter om att stormen varit ännu värre i andra hamnar - i Poros t.ex. hade två båtar sjunkit, en kastats upp på kajen och många andra fått allvarliga skador. 
 
Rejält skakade samlades besättningarna på kajen i Navplion och samtalade om gårdagskvällen. De flesta gick omkring med Ipads eller mobiltelefoner och fotograferade egna och andras skador. En båtägare hade lyckats få dit en besiktningsman för dokumentation och vi bad honom även titta på vår båt. Han kunde konstatera att vår båts stabila grundkonstruktion varit räddningen. Hamnpolisen utfärdade körförbud för vissa båtar, dock inte vår.
 
För att göra en lång och tråkig historia lite kortare: det kunde ha gått mycket mycket värre. Vi lever, vi skadade oss inte, båten flyter. 
 
Det är mycket jobb med att dokumentera skador, skriva rapporter till försäkringsbolag, prata med varv och reparatörer. Jag avstår från att delge er dessa tröttsamma detaljer.
 
Många båtar i bukten utanför Porto KheliPå tisdag kommer vi att ta upp båten på varv i Porto Kheli, där man ska reparera den under vintern. Vi ligger på boj i bukten utanför hamnen och fördriver dagarna med att förbereda för upptagning (igår tog vi ned seglen). Seglingssäsongen fick ett abrupt slut, tyvärr, och vi är lite vingklippta i själen, men vi ser till att njuta också.
 
Vi har gjort lite utflykter i omgivningarna, en dag fick vi följa med en fransman till marknaden i Erimioni och en annan dag till en bra skeppshandel i Kolladhia.
 
Härliga tomater på marknad i ErimioniVi har fått se lite av inlandet och på vissa ställen är det en sorglig upplevelse - övergivna hus och hotell kantar de slingrande vägarna. Många restauranger står tomma. Enligt vår fransman är Porto Kheli slut inom några år, lönerna är låga på de få arbeten som finns. Trots detta planerar man att bygga en marina här.
 
Porto Kheli i oktober
 
- Jag fattar inte hur nåt som är så fint kan vara så förstört och övergivet, säger Lasse ofta. Vi vandrar i strandkanten. Utsikten är fantastisk, vattnet är varmt, solen skiner och ölen är kall och maten är god.
 
Det är fortfarande badväder
 
 
 
Det går fortfarande att bada, men detta var mitt sista dopp för i år, för i bukten utanför Porto Kheli bland alla bojliggare är vattnet inte alldeles rent.
Blomsterprakt
 
 
 
 
 
Blomsterprakten är fortfarande intensiv. Men soporna kantar vägarna, katterna regerar och vildhundarna skäller på natten. Och myggorna är pyttesmå men deras bett ilskna som sjutton. 
 
Grekland är kontrasternas land!
 
 
 
 
Idylliskt
 
Snart är det dags för långbyxor och tröja, flyget till Sverige går den 22 oktober.  
 
Vi ska se till att ta vara på denna sista vecka på bästa sätt.

 

Loggbok
fredag 7 oktober 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Ljuvliga dagar i vattnen kring Peleponnesos
Utsikt från pinjeskogen i Ermioni

Lata dagar i strålande solsken, dagstemperatur 25-30 grader, på natten blir det lite svalare; 21-24. Fina seglingar i bidevind och halvvind, snittfart 4 knop. När eftermiddagsbrisen sätter in kommer vi upp i 6,5. Svajankring utanför små hamnar på den frodiga Peleponnesoskusten. Promenader längs kajerna, en cappuccino eller friterade zucchinibollar och en öl på en Taverna. Så ser livet ut för oss just nu, den första veckan i oktober 2016. Vi känner oss priviligierade och skickar varma tankar till er som sliter med arbete och båtupptagning i Sverige.

Två pojkar kikar efter fisk i hamnen ErmioniFör det mesta ligger vi på svaj utanför en hamn och tar jollen in till land för att slänga sopor och gå en sväng. Men ibland är det ide att lägga till vid kaj, när vi behöver fylla på färskvatten och bunkra mycket livsmedel. Vi har en sötvattentank på 200 liter och det räcker rätt länge så vi behöver inte alltid krångla oss on bland andra båtar. 

Lasse har köpt en ny solhatt

En favorit hittills är den lilla staden Ermioni, dit vi kom på förmiddagen den 3/10. I Rod Heikells Pilot-bok stod att där på sommaren brukade vara sunkigt vatten från avlopp, så var först lite tveksamma till att gå in där. Tack och lov gjorde vi det i alla fall. Ett fantastiskt ställe, som jag genast förälskade mig i. Vi lade till med ankare i aktern och fören mot kaj - tvärtemot alla andra, som vanligt

Kaktus i brallan

Bilden högst upp är från vår vandring runt den historiska halvön med rester från tempel i grekiska gudars namn.

Under pinjetallar

Ermioni har två hamnar, en på var sida om om halvön. Vi gick runt till den andra sidan och hoppade in på en liten taverna, som serverade jättegoda friterade zuccini- bollar.

 

 

Passerade många fina hus med konstnärliga kreationer - vad sägs om de här "blomkrukorna" t.ex?

 

Granatäpplen på kvist

 

Stigarna går under pinjetallarnas yviga grenar, vi träffade en sköldpadda på promenad och såg ett äldre par som fiskade från strand.

 

 

 

Och tänk att få se granatäpplen hänga från grenar! Det har vi aldrig sett tidigare.

 

Igår låg vi på svaj utanför en hamn som heter Khädhari. Där finns två shipyards, som tar upp båtar för övervintring. Vi tog en promenad in på området och hittade en storasyster till Bluesette, en Hallberg Rassy 54, som heter Birgitta. Ägarna skulle åka hem till Nya Zeeland, där sommaren börjar nu, och hade därför tagit upp båten. Vi blev uppbjudna på en kopp kaffe och pratstund. Deras båt är från 2008, de köpte den av en finsk ägare i Helsinki och hade seglat den därifrån till Medelhavet. Klart man blir imponerad av en så fin båt! (Vi berättade naturligtvis att vi redan känner en Birgitta i HR-gänget, den Lagerbergska från Hilleshög..)