Loggbok
fredag 21 september 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Fyrar, kobbar och skär - Bluesette är hemma igen!
Fyr - vacker och trygg

Målgång Loftahammar!Strax efter lunch torsdagen den 30 augusti kom vi till Loftahammar. När vi gick mellan den röda och gröna pricken strax utanför det trånga inloppet till Vivassen hade vi bara några hundra meter kvar av vårt medelhavsäventyr, som varit vårt fokus under mer än 5 år. Allt kändes bekant och tryggt, men det var inte utan att det kändes aningen snopet att allt såg ut precis som vanligt...Målgången var fullständigt problemfri!

Vår nya hemmahamnNär vi lämnade Sverige för över fem år sedan hade vi hemmahamn Stockholm Oxnö, men nu var det dags att byta. Vi hade därför haft mailkontakt med de två marinorna, som finns i Loftahammar och fått positiva besked, så vi var ganska trygga i förvissning att det skulle gå att ordna både vinter- och sommarplats när vi kom hem. Och det gjorde det - redan klockan 15 samma dag var det klart. Nu har vi en säker och bra plats som utgångspunkt för kommande seglingar i Östersjön, och det känns jättebra.

Men innan vi kom hem och kunde sluta cirkeln så hade vi ju haft några dagars seglingar upp genom Kalmarsund, och de vill jag gärna berätta om. 

I Karlskrona var det - som jag skrev i förra inlägget - Marlinens dag och vi var bara två av hundratals besökare, som fick se på nära håll hur marinen arbetar. Mest intressant var besöket inne i en av de moderna korvetterna. 

Efter Karlskrona seglade vi upp till Kalmar och där fick vi prova på att lägga aktertamp i boj, något som vi inte praktiserat på över fem år!. Men det skulle väl inte vara någon konst! Det var bara det att man investerat i bojar med extremt tjocka öglor, så varken bojkrok eller karbinhake kunde kroka i och det var lite svettigt innen vi till sist lyckades dra en lina igenom. Bassängen inne i Kalmars gästhamn är ganska trång och det blåste sidvind. Jag kände mig inte alls som något långseglarproffs när det äntligen var klart.

Sandviks stenstrand i kvällningVi stannade bara en natt i Kalmar och stack iväg nästa morgon norrut och seglade under Ölandsbron och ut i Kalmarsund, som ju många tycker kan vara knepigt, men vi fick en härlig dag med fin segling. Ett besök på Öland är ju aldrig fel och framåt sen eftermiddag lade vi till i Sandvik, som fått ett riktigt lyft med nya fina gästbryggor och bojar. Vi lade oss innanför piren, som enda gästbåt denna dag. Dock var vi inte de enda gästerna, det var gott om husbilar på kajen. Stenstranden på andra sidan vågbrytaren är som vanligt en härligt rofylld plats, som jag aldrig tröttnar på.

Sandvik på Öland, röda stugor och bojarVi tog en promenad uppför backen ochkunde se att ICA-affären (som brann ner förra året) fått en ny plats, annars var allt sig likt.

Vi tog en fika med våffla vid kvarnen och käkade sen middag i båten.

Hamnen var stilla, de röda bojarna och husen speglade sig vackert i vattnet. Sist - för fem år sedan -  blåste det rejält och hamnen var inte alls lika säker som nu. 

Däcket skuras när vi siktar Blå JungfrunEfter en lugn och fin natt (då jag var tvungen att gå upp och ta några fina nattbilder) lämnade vi denna pärla och styrde över till fastlandet.

Lasse passade på att göra Bluesette presentabel för blivande hemmahamn, och skrubbade däcket medan vi gled förbi både Blå Jungfrun, Dämman och - på avstånd - Byxelkrok.

Det var lite disigt, men fint. Vi mötte bara några få båtar, det märks att semestersäsongen är över i Sverige.

Sista natten före målgång, på svajFyrarna välkomnade oss när vi gled in i Misterhults skärgård, där vi tog natthamn.

Vi lade oss på en av SXKs bojar i Älö-fladen och framåt kvällen kom en ensamseglare och lade sig på den andra. Även här spelade naturen upp sitt register av speglingar i vatten, en ren och skär njutning!

Och efter frukost nästa morgon avverkade vi våra sista sjömil till vår nya hemmahamn! 

Det har nu gått tre veckor sedan vi kom hem och fick återse alla vi längtat efter, familj och vänner, som alla hälsar oss välkomna och undrar hur det känns, om det är skönt att vara hemma, på land och slippa oroa sig för väder och vind osv.

Det är inte lätt att ge ett entydigt svar. Jag är otroligt tacksam och glad över att vi genomfört detta projekt och jag är stolt över att vi har gjort det. Men det är också lite sorgligt, så många platser vi besökt, så många människor vi lärt känna, så många upplevelser och utmaningar vi haft och som vi inte kommer att möta igen på samma sätt. Det är inte utan saknad som vi lägger detta äventyr till handlingarna...

...Och tar nya tag! Klart man stannar en natt till...

 

Efter två nätter hemma i vårt hus åkte vi ut till Rågö och njöt i fulla drag av den underbara svenska skärgården, som vi är lyckliga nog att ha inpå knutarna! 

 

 

RostskyddsarbeteSäsongen är inte slut, det kan fortfarande bli några turer innan Bluesette ska upp på land för vintern. Vi har köpt en (begagnad) vagga, som hon ska få vila i under snösäsongen. De senaste dagarna har vi jobbat med att fixa till den, slipa bort rost och måla på lack. Det var längesen hon hade en sån här stadig ställning, i Medelhavet var det inte så noga....

 

Tack för att ni följt med oss på vårt medelhavsäventyr! 

 

Länk till fotoalbum: Kalmarsund