Så här tjusig var utsikten från sittbrunnen vid 17-tiden idag, när vi hade lagt oss på ankare i den nordvästra viken på Isola Vulcano, en av öarna i the Aeolian Islands utanför kusten på nordöstra hörnet av Sicilien. Vi hade tillryggalagt närmare 30 distans på ett spegelblankt hav, motorn fick jobba hela vägen. Egentligen hade vi tänkt gå till Portorosa, men ändrade oss när vi insåg att vi hade chansen att både spara en hamnavgift på ca 500 spänn och - framförallt - få en naturupplevelse från dessa sägenomspunna öar, som fått sitt namn från vindguden Aeolus. Vi parkerade bland ett tiotal andra seglare och åt middag - sen svartnade himlen och så slog åskguden till med besked och har nu underhållit oss i närmare två timmar. Lasse lyckades fånga en av blixtarna - och även om bilden högst upp är lite oskarp hoppas vi att ni ser dramatiken.

Daniel återvände till Sverige som planerat i lördags kväll. Då hade vi ägnat de två senaste dagarna åt att se lite mer av Sicilien innanför hamnarna. Vi hyrde bil och tog ena dagen en tur österut, åt lunch i Messina, fikade i Catania och körde genom inlandet på vindlande bergsvägar i mörkret. Dag två körde vi västerut och besökte bl a den fantastiska staden Erice högt upp ovanför molnen, dit vi kom på ännu värre vindlande bergsvägar. Häftigt att få uppleva, men kan konstatera att vi borde haft mer tid på oss. 

Lasse och jag lämnade hamnen i Cefalu vid 12-tiden igår söndag förmiddag. Vi tog oss ca 28 distans österut -tidvis i regn - och kom vid 18-tiden till Sant' Agda di Mitello där vi fick betala 30€ för en plats på flytbrygga bakom den nyanlagda vågbrytaren. Eftersom det hade saknats duschmöjligheter i Cefalu, där vi legat fyra nätter hade vi höga förväntningar på Sant'Agda -men varken toalett eller dusch fanns. Däremot hade vi kunnat få fri lift till stan om vi hade velat. Men vi skippade det - solen går ner vid 19 och det blir kolmörkt. Vi stannade i båten och lyssnade till allsång från en av de omkringliggande charterbåtarna, där de ryskfödda besättningarna hade samkväm. 

Vi sov i alla fall gott inatt. Nätterna i Cefalu var ganska ryckiga. Den hamnen är inte riktigt ultimat och där vi låg vid en ganska sliten flytbrygga kunde vindskyddet ha varit bättre.

Vi kom iväg före 9 i morse och ligger nu alltså nedanför vulkanen, som fortfarande ryker. Åskan har upphört, ett stilla regn knäpper på sprayhooden. Det är 25,5 grader och vi går fortfarande bara klädda i shorts och t-shirt.

I morgon hoppas vi kunna ta oss genom Messinasundet. Det blir en upplevelse, som vår besättningsmedlem Daniel tyvärr inte fick vara med om, eftersom tiden inte räckte till.

Nu får vi klara oss själva under den sista etappen innan det är dags även  för oss att återvända till den kalla Nord. Men först ska vi hitta vinterhamn för Bluesette. Vi har ännu inte bestämt var det blir men har så smått börjat höra oss för med olika marinor. 

Ikväll har vi käkat middag i båten och läst in oss lite på Siciliens historia, för i morgon ska vi göra Cefalu, dit vi kom vid 18-tiden i eftermiddags. Vi har löst hamnavgift på 120€ för fyra nätter (Lasse pratade till sig ett "fyra-för-tre-avtal) och kommer alltså att åka vidare tidigast på söndag. Daniel åker hem till Sverige på lördag och de sista  dagarna, som han är med, ska vi försöka hinna med att se lite mer av Sicilien utanför hamnarna.

Efter mycket felsökning och tester kunde Lasse konstatera att våra dyra endast tre år gamla gel-batterier är orsaken till våra problem med elförsörjningen, så de fick stanna kvar på kajen efter att ha blivit utbytta mot två nya, inte alls lika fina, men med kapacitet att hålla kylen igång.

Palermo är en alldeles för stor stad för att hinna avverkas på två dygn. Vi gjorde några besök i stan och hann se både stora och imponerande byggnadeer samt en del andra kuriosa - bl a " den vita apan" som ni ser hör bredvid. Det var nån installation som en konstnär skänkt, och som stod på kajen till den närliggande marinan, som vi passerade når vi gick och handlade.

Många steg blev det. vi hittade en genväg - som visade sig vara en senväg. När vi fullastade med mat, vatten och öl traskade tillbaka till båten hade man stängt en tidigare öppen grind, så vi fick turas om att få ont i armar och fingrar Och gå hela vägen tillbaka. Bandet till 6 1,5-liters vattenflaskor har en tendens att skära in...här är det Daniel som plågas.

Vi lämnade Palermo och Don Giovannis brygga under lyftkranarna på eftermiddagen igår och tog oss " runt hörnet" till den lilla hamnen Porticello. Vi kom dit lagom till solens nedgång och ankrade söder om vågbrytaren och sparade därmed en hamnavgift. 

I morse åt vi frukost i sittbrunn med denna utsikt. Inte helt fel.

Efter bad och elva-kaffe drog vi upp ankaret - fast det hade fastnat i en jättevajer, som följde ned upp efter att ankarspelet fått kämpa så peket nästan pekade neråt. Isch vad jobbigt - i fortsättningen lägger vi i en tripplina. Det tog en stund innan vi fick loss ankaret och kunde styra österut mot vårt mål Cefalu. Vid 18-tiden kom vi fram och siktade den mäktiga staden i kvällsljus.

Avslutar med en bild av vår proffsfotograf, som snart åker hem.

Det finns mycket att se och mycket att dokumentera, Daniel är alltid på plats med kameran och trotsar oförskräckt vågor, vind och höjder för ett bra motiv. 

Själv har jag nog lite större respekt för det lutande planet. 

Som sagt, vi valde att ge oss iväg direkt från Santa Maria Navarese till Palermo på Sicilien. Det innebar att vi tyvärr gick miste om att få besöka några av de fina calorna (vikarna) på den sardinska ostkusten, men det blåste för mycket för att kunna ankra, så vi stack. Mistralen skulle dra igång söndag kväll och vi ville komma fram innan dess. 

Det blev många fina seglingstimmar på öppet hav med en fart som ofta låg på 7,5 - 8 knop. Vi turades om att hålla utkik (autopiloten styrde) efter andra fartyg, delfiner och vindkantringar. Två i sittbrunn och en i vila var vårt vaktschema. Det blev lite si och så med sömn, det är svårt att koppla av på riktigt när det gungar och natten är kolsvart (vilket den är från 20 till 06).

Vi såg en stor sköldpadda i vattenytan mitt ute på havet. Den mätte nog minst 60 cm i diameter, men försvann i djupet innan vi fick upp kameran. Försvann gjorde dock inte de tre delfinerna, som syns på bilden högst upp. Det var strax före solnedgång den andra kvällen, som dessa lekfulla djur äntligen kom och gav oss den upplevelse vi väntat på - att få stå längst fram i fören och se dem följa med i vågorna var jättehäftigt! 

Uppfyllda av delfinernas påhälsning styrde vi vidare in i kommande natt. Med hjälp av radar och AIS hade vi koll på omgivningen. Strax före midnatt såg Daniel och jag att ett kraftigt åskväder närmade sig bakifrån. Vi kallade upp kapten Lasse till sittbrunn. Vi fick snabbt ner segel och startade motorn. Under flera timmar körde vi sakta i regn fram över ett hav som lystes upp av ihållande blixt och dunder. Vid 6 kunde Lasse lämna över till mig igen.

Vid 7-tiden på morgonen steg solen upp och några timmar senare närmade vi oss Capo Gallo utanför Palermo. Havet var blankt som plåt eller svarta sidenlakan och det var lite molnigt. De stora lastfartygen passerade på sina rutter, en och annnan fiskeflagga dök upp i vattenytan och snart började vi förbereda oss för att gå in i hamn. När vi trötta och lite slitna kom innanför vågbrytarna tog vi emot en bryggplats hos Signor Giovanni, som har en gästbrygga utanför varvet längst in i Palermo Cala. Han ville ha 45€ per natt , men sänkte till 40 när vi höjde på ögonbrynen. 

Det blåste upp igen och då kändes det skönt att ligga i hamn. Efter några timmars sömn tog vi var sin välbehövlig dusch inne i det ganska ruffiga duschutrymmet innanför verkstan nedanför Signor Giovannis kontor. Sen gick vi ut på stan och kryssade mellan sopor och hundbajs på gatorna upp till centrum. Där bjöds på glassfestival och utomhusopera på storbildsskärm. Och fullt med folk.

Vi tittade in på ett museum och kryssade mellan inkastare till de många restaurangerna. Till sist valde vi att prova ett typiskt sicilianskt smörgåsbord eller buffe hos tanten här bredvid. Daniel var först lite skeptisk till att äta sån här streetfood, men efter ett tag gick även hela små fiskar ner. 

När jag skriver detta är det redan nästa dag. Vi har sovit som stockar i tolv timmar och håller just nu på att koppla in ett nytt batteri för att få ordning på elförsörjningen. Det är fortfarande blåsigt och vi har ännu inte tagit beslut om vad nästa steg blir. Daniel är inställd på pizza så det blir väl en tur upp till stan igen.

Klockan 11.30 i förmiddags lännade vi vår sista sardinska hamn; Santa Maria Navarese, och satte kurs över till Palermo på Sicilien. Efter att ga studerat väderkartorna för de närmaste dygnen insåg vi att det var läge att passa på. Så vi skippar tankarna på att ta oss ännu längre söderut innan vi korsar Thyrrhenian Sea. Nu har vi två dygn utan land-och internetkontakt framför oss. Fortsättning följer så småningom.

Alldeles nyss ropade Lasse med tillfredsställelse i rösten; -Det är så här det ska va! Vi har just lämnat den lilla lugna hamnen i La Caletta och styr söderut. Vi började segla, men vinden dog ut så just nu går vi för motor över ett blått och ganska lugnt hav.

Innan vi lämnade hamn tog jag en tur upp till stan och handlade lite i en Supermercato. Då såg jag den här underbara portalen in från gatan hos någon lycklig invånare i La Caletta.

Staden ligger knappt 30 Nm söder om Olbia, där vi tillbringade två svindyra dygn (58€/dygn, men 20% om man stannar två nätter) i helgen. Marina di Olbia är relativt nyanlagd med några tjusiga barer på kajen, med halvdåliga toaletter och en rehållningscentral som kräver utkvittering av nyckel, men som innanför staketet var en enda sophög.

Det finns en stadskaj i Olbia och där kan man ligga gratis, men enligt andra seglares bloggar och även uppgifter i pilot- boken så förekommer ofta inbrott i båtar där och eftersom jag inte ville bli av med saker på min födelsedag tog vi beslut att lägga till vid marinan ändå.Vi fick en plats bredvid ett par från Skottland/Finland i en Scanmar 35:a och de hade en del erfarenheter från segling i våra kommande farvatten - det var trevligt att prata med dem.

Vi har fortsatt problem med elförsörjningen ombord, trots installation av nya solcellen faller spänningen rejält när kylen drar igång. I Marina di Olbia fanns några servicekillar, som vi kunde konsultera, och Lasse fortsatte outtröttligt felsöka, men har ännu inte hittat orsaken.

Tack för alla gratulationer på min födelsedag! Jag blev uppvaktad med både sång och present (en fin vit tröja från Nil Blanc - det ska man ha här) och på kvällen var vi inne i själva Olbia och åt middag på en restaurang och jätteglass på en annan. Mannen bredvid höll konsert medan mörkret sänkte sig över söndagsnatten. 

Gårdagens segling var guppig och jobbig. vinden från ett håll och vågorna från ett annat. Det är inte roligt.

 Idag känns det bättre. Målet är Cala Gonone, som ligger halvvägs till Arbatax, som är sista bunkringsstället före Cagliari, om man får tro paret i Scanmar35:an.

Det är kväll den 10 september 2015, klockan är 21. Vi ligger på svaj i Cala Palma i La Maddalena-skärgården i nordöstra hörnet på Sardinien. Radio RTL:s snabbpratande diskjockeys spelar musik för oss medan nattens mörker sänker sig över viken. Vi har sällskap av ett 15-tal andra ankarliggare. 

Vi har många nya upplevelser att berätta om. Vi fick en fin segling från Castelsardo till Santa Teresa Gallura och blev placerade bredvid en "systerbåt", en HR310 med nederländsk flagg. Vinden vände mot nordost, vilket innebar att vi blev kvar i några dagar. Vi ägnade en dag åt Santa Teresa - på bilden bredvid ser ni hur havet skummar i sundet mellan Sardinien och Korsika. 

Det går färjor flera gånger om dagen mellan Santa Teresa Gallura på Sardinien och Bonifacio på Korsika. Eftersom motvinden fortsatte vina beslöt vi satsa 350 kronor per man på en t&r- resa till Napoleons barndomsstad. Härligt att få prata franska för en dag, tyckte jag som lider av att inte kunna språket. 

Vilken häftig stad!! Vi gick först längs kajen nere i hamnen och beskådade den ena lyxjakten efter den andra - här skulle vi knappt synas med vår lilla båt - om vi nånsin skulle ha råd att lägga till. 

Sen klättrade vi uppför trappor och "kullerstensgator" och fick uppleva vidunderliga utsikter. Daniel blev så till sig att han gjorde en funny-balans-akt.

I morse hade den värsta blåsten lagt sig och vi lämnade gästhamnen i Santa Teresa Gallura efter att ha betalat för tillstånd att ankra ett dygn i den vackra arkipelagen La Maddalena. Här fick vi för första gången på länge väja för mötande båtar, som hade  "vinden in i höger öra" och sen hamnade vi mitt i ett race med stora svarta segelbåtar. En snabb koll på nätet visade att det handlar om Maxi Yacht Rolex Cup, som pågår mellan 6 och 12 september. Den översta bilden visar hur besättningen på en av båtarna burkar, något som vi aldrig gör.

Efter middag bestående av en hederlig svensk risotto - ris och korv och gröna  ärtor på burk så sänkte vi ner jollen från fördäck och satte på utombordaren och tog oss in till stranden, där vi genomförde en långpromenad på åsnestig 110 m upp i himlen till en gammal nedlagd stad, där vi kunde njuta av ytterligare en hisnande utsikt. Och vi fick ihop våra dagliga 10000 steg

i morgon ska vi vidare söderut, där till vänster om Damiel.

Igår, idag, i morgon och i övermorgon...ja så har det varit för oss de senaste dagarna. Vi kom till Castesardo som planerat i torsdags och den tryckande värmen övergick i åska och därefter regn med tilltagande vindar  kring 10 m/s och med byar upp till det dubbla. Enligt prognosen skulle det lugna ner sig fr o m måndag, så det var bara att inställa sig på några "liggedagar". Och regnet varade bara en dag - sen blev det soligt om än blåsigt så det tjöt i masterna.

Jag har ägnat en del av tiden åt att tvätta lakan och handdukar i den utmärkta tvättomaten i hamnen och Lasse passade på att löda kontakterna till solcellen samt fixat en del andra saker på båten.

Castelsardo är en fin plats att vara inblåst i. Vi var ju här tidigare i år och har travat uppför alla trapporna till castellet flera gånger, men det var ju första gången för Daniel, så det är klart att vi gjorde ytterligare ett besök.

För den som är fotointresserad finns många fantastiska motiv att föreviga. 

I de trånga gränderna finns massor av souveniraffärer, tanter som sitter och flätar korgar, kläder på tork, blommor och kaktusar i krukor och -  som här bredvid - en fiskares garn på pirran nedanför kökstrappan.

Det är duktigt jobbigt att bestiga trapporna i värmen, och det hjälper kanske en aning men inte mycket att det blåser.

Så det får bli en och annan glass. Lasse och Daniel har upptäckt Mirto (myrtel), som finns som smaksättare i både likör och glass. Det svalkar, men är ju ganska sött, så man får lov att släcka törsten med vatten i mängder. Som tur är finns det ju iskallt vatten att köpa i varenda affär.

Eller så blir det en öl. Det är ju viktigt med lite sälta också...

och mat - vi har käkat pasta och pizza så vi nästan spricker, men undrar hur italienarna kan sätta i sig så mycket så sent som de gör. Häromkvällen såg vi ett par som tog in en stor ost-tallrik till förrätt och till den efterföljande pizzan åt de pommes frites! Vi gick innan de tog in dessert... (Nej, de var inte tjocka)

Idag har vi tagit en bussutflykt till norra spetsen av Sardinien; Santa Teresa Gallura, varifrån man ser över till Korsika. Räknar med att segla dit i morgon. För nu har Mistralen gett upp och havet lagt sig. 

P.s. Nej, delfinerna ville inte låta sig fotograferas, tyvärr.

Jag sitter nere vid navigationsbordet i salongen och skriver. Klockan är 12 på dagen den 3 september och det är 29,4 grader här inne. Vi har badat i 25-gradigt vatten tillsammans med några "näbbgäddor" (20 cm långnosade smala fiskar) och druckit 11-kaffe i sittbrunn. Nu har vi hissat segel och är på väg i svag vind österut mot Castelsardo, som är dagens etappmål. Lasse och Daniel är sittbrunn och håller kursen. Eftersom vi gått här förut så kan man verkligen påstå att vi "are back on track" - de tidigare resornas spår finns ju bevarade i vårt navigationsinstrument. 

Vi lämnade Sverige på morgonen den 29:e augusti och tre timmar senare landade vi på Algheros flygplats på Sardinien, där termometern visade på över trettio grader. Lite för varmt för min smak, men de manliga delarna av besättningen gjorde tummen upp. i Marina di Fertilia låg Bluesette i vattnet - varvschefen Umberto hade sjösatt enligt våra önskemål - och allt såg bra ut.

Lasse satte genast igång med att tvätta båten ren från salt och smuts, själv gick jag upp till hamnkontoret för att försöka få kontakt med cyberspace, men det gick inget vidare, så jag satte mig och läste en deckare medan solen gassade. Vi har ju haft lite problem med eltillförseln på båten, och ni som följt oss tidigare har kanske noteat att det inte ör alldeles lätt att få tag på solceller här nere. Så vi hade tagit med oss en från Sverige, en tunn, lätt och lite böjlig, för montering ovanpå biminin. Lasse trotsade värmen och satte igång med monteringsarbetet genast - Daniel och jag fick vara hantlangare efter förmåga - jag var nog mest i vägen, men bidrog med dricksvatten och inpackning Av mat och kläder. Framåt kvällen tog vi oss upp till en av de lokala restaurangerna och klämde i oss lite mat och öl.

Uppsättningen av solpanel på biminin gick bra - det finns plats för fler om vi vill. Extra fiffigt är att den går att knäppa loss om man inte vill ha den uppe när man är borta. På söndagen fortsatte arbetet med att dra kabel och koppla in el till solpanel, generator och instrument som mäter förbrukning och batterikapacitet. 

Vi behövde lite längre kabel och fick till slut tag i det hos en bilverkstad inne i Alghero, dit vi tog oss på måndagen. Vår italienske Cable Guy gav oss en liten lektion i italienska språket samtidigt som han satte på kabelskor. Han tyckte våra försök att tala italienska hade sina brister - vi gjorde vårt bästa men om det liknade nåt så var det spanska och det var ju inte rätt. Nåja, för 30€ fixade han fram det vi behövde - det som båttillbehörsaffärerna inte klarat av - så vi tog nöjda emot hans välvilliga tillrättavisning.

Är man i Alghero ska man passa på att följa med på en turistbåt ut till Grotte di Nettuno, som ligger utanför Capo Caccia. Vi hade inte tagit oss den tiden tidigare, men nu blev vi övertalade av Daniel, och det var tur, för besöket var väl värt pengarna. Maken till grotta har vi inte sett tidigare! Bilden här bredvid visar bara en av "salarna".

Även Alghero by night är värt att lägga några timmar på. När solen går ner och svalkan kommer är det riktigt skönt att strosa runt i den gamla stadsdelen, där restaurangerna ligger tätt och souvenirbodarna trängs med varandra.

Familjer är ute, barnen stojar och leker och mörkret sänker sig över havet som antar en mörkblå nyans.

Vi stannade i hamn i Fertilia i tre nätter och behövde inte betala något extra för detta. Kan tyckas självklart att man får stanna några nätter extra när man haft båten upptagen i två månader, men i Torrevieja blev vi debiterade direkt när tiden gått ut. Vi rekommenderar varmt denna marina. 

Jag fick lägga ner lite arbete på att fixa internetåtkomst. Var tvungen att uppsöka Wind- butik och intyga att jag är jag för att man skulle ta emot pengar för uppladdning av lite gig. Nu är det fixat, så ni som undrat kan luta er tillbaka.

Hoppas ni fortsätter följa oss på vår färd som nu går österut och sedan lite söderut - medsols ska vi runda Sardinien ner mot Sicilien.

Inatt låg vi för ankar på 5 meters djup. Strax bredvid låg denna svenska segelbåt, som är på väg åt motsatt håll. 

P.S. Nu är klockan 13.40 och vi har just siktat två delfiner en bit bort. Hoppas kunna fånga på bild och visa er senare.