Vi lade ut från bryggan kl 07.15 efter att ha tagit en snabb dusch och lämnat in nyckeln i hamnkontorets postlåda. Besättningarna på Trille och Lupa tittade upp och vinkade adjö och sen bar det av. 

Vi åt frukost under gång, såsom vi är vana vid sen många tidigare turer. Det är faktiskt skönt att lätta ankar, man tror inte det så länge man är iland i tryggheten, men så fort man kommer ut på havet och känner frihetens vind mår man bra. Som vanligt stämde inte vindprognosen, vi hade räknat med medvind, men det var tvärtemot - i alla fall de första fem timmarna, så motorn fick jobba. Det märktes att vi inte fått bort all beväxning på botten - det får nog bli ett lyft i Crotone innan vi kan  fortsätta över till den grekiska övärlden.

Vi fick en plats längs med kajen i Le Castella, dit vi kom vid 18-tiden. I inloppet låg två andra Hallberg Rassy- båtar (modell större än våra) utanpå varandra. Det är inte så ofta man träffar på tre svenskbyggda båtar på samma gång här i Medelhavet. 

Vi fick betala 20€ för natten och gav oss sen iväg på upptäcksfärd i staden.

Efter att ha gått runt och tittat på det vanliga krimskramset på marknaden längs strandgatan hittade vi en restaurang, som "redan" hade öppnat. Det är inte alldeles säkert att man kan få en bit mat så tidigt som kl 19, men hovmästaren visade in oss och försäkrade att kocken hade gått på sitt pass. Medan vi tog en första klunk av husets vin dundrade musikkåren förbi och bekräftade att den lokala 4-dagars fiestan  var i full gång.

Vi fick varsin ljuvligt god tallrik pasta med skaldjur efter att ha fått prova en speciell förrätt, som köket bjöd på. Jag tror det var små kronärtskocksbottnar och en stark pasta gjord på fisk och peperoni, men vår italienska är inte god och serveringspersonalens engelska är obefintlig, så jag kan inte svära på att jag talar sanning. Men gott var det.

Vi satt vid fönsterbord med fantastisk utsikt över castellet, som lystes upp allteftersom mörkret sänkte sig. Ett bröllopspar poserade en dryg halvtimme och fotografer och ljussättare jobbade intensivt för att föreviga den minnesvärda dagen. 

Mycket mätta och belåtna vandrade vi efter middagen igenom Le Castella som uppenbarligen var på bästa festhumör. Vi handlade lite småsaker i turistbutikerna och tittade in i kyrkan, som var extra upplyst. Gatorna var färgglatt utsmyckade, barnen lekte, på en scen spelade ett "rockband".

När jag skriver det här har vi krupit ner i kajutan och ska snart sova  Utanför sprakar fyrverkerier och popmusiken dunkar. 

Vi vaggas till sömns av våra egna inre minnen av dagens färd över öppet hav. Huruvida natten är vit eller ej vet jag inte. Vet inte ens om Notte Bianca betyder vita natten, men jag tror det.

I morgon är det exakt två veckor sedan vi lämnade Sverige med kursen inställt på Bluesette i Porto delle Grazie, som gästhamnen i Roccella Ionica heter. 

Av olika anledningar hade vi inte kunnat åka ner och hälsa på båten under vinterhalvåret, som vi hade tänkt när vi lämnade Italien i oktober förra året. 

Men den 14 maj tog vi vår nyinköpta solcell i bagaget och lämnade ett grönskande Sverige mellan hägg och syren.

Det går inga direktflyg till Kalabrien, så vi beslöt att ta några dagar i Rom, när vi ändå var tvungna att göra en "tvåstegare".

Det finns så mycket att se i Rom. Vi hade bokat ett enkelt B&B-rum i stadsdelen Battistini, varifrån vi kunde ta oss till alla olika sevärdheter och måsten med tunnelbana. Vatikanen var ju självklar och vi hade gärna gått in i Peterskyrkan, men det var ju pingst (tänkte inte på det!) och tusentals andra hade tänkt samma sak. Vi fick vackert finna oss i att sitta utanför och se påven genomföra mässa på storbildsskärm. Mäktigt var det. Vi besökte också Fontana di Trevi, Spanska Trappan och Collosseum, bl.a. 

Den sista natten i Rom tillbringade vi på ett annat B&B, i närheten av den stora flygplatsen Fiumicino, långt ute på vischan. Vi tog en kvällspromenad längs oändliga åkerfält och hittade till slut en liten bar där vi kunde ta en glass.

I butiken bredvid fick vi också tag på simkort och mobilt bredband.

Det kändes jättebra att komma tillbaka till hamnen och Bluesette. Till vår glädje var några av våra tidigare vänner på andra båtar fortfarande kvar och det blev ett kärt återseende med ett antal välkomstdrinkar.

Dagarna går snabbt. Vädret har varit fint och soligt. Det blåste rätt mycket de första dagarna, så vi fick vänta med att sätta upp segel tills det lugnade ner sig.Vi har skrapat botten - så gott det går från bryggan - med fönsterskrapa monterad på stång - bytt olja i motorn, tvättat bort röd sand från däck och sprayhood och tampar och ALLT. Vi har dammsugit dynor och mattor (ny dammsugare från Biltema), vaxat och polerat skrov, övebyggnad och rostfria detaljer, monterat nya solcellen (galant), lagat lampor, testat AIS, plotter, VHF, pumpat upp jollen, satt i en ny hållare för latta i storseglet och kollat att motorn går -samt en massa annat som jag redan förträngt. Vi har lånat cyklar och trampat till marknad och affärer, intagit pizza, glass, frukt, vatten, öl och vin. Vi har köpt sjökort av vår danska båtgranne, som har avslutat sin segling i den grekiska övärlden. 

I eftermiddag ska vi spela Boule med våra vänner och i morgon bitti lämnar vi bryggan och ställer in kursen på La Castella, en hamn ca 45 Nm nordost härifrån. 

Vi kommer att sakna våra vänner (Guido med hatten på bilden, bl.a) och den vänliga atmosfären i Roccella Ionica. Vi kommer att sakna den utmärkta personalen på hamnkontoret, som troligen hör till den mest proffessionella i Kalabrien.

Kanske kommer vi till och med att sakna signor Gianni, den arga cykeluthyraren - allt bleknar ju med tiden....

Men nu är det dags - mot nya mål! Fortsättning följer.