När jag skriver det här har vi redan tillbringat två nätter i Port Garavan i Menton. Klockan är 21.35 på måndagskvällen och ett stilla regn faller sedan några timmar på däcket ovanför oss. Jag har just varit och lämnat tillbaka nyckeln till toa och dusch och därmed fått tillbaka båtens registreringsbevis, som vi fick lämna i pant när vi skrev in oss i lördags eftermiddag. I morgon bitti lämnar vi Menton och siktar på Antibes, ca 20 Nm västerut på franska Rivieran.
Vi fick en fin färd från Laigueglia, får vi låg på svaj natten till i lördags. Morgonen var så vacker, havet var blankt och de fina husen speglade sig i vattnet när vi lättade ankar. Tänk att detta var vår sista natt i Italien!
Det är ännu inte så mycket trafik på havet. Det är mest fiskebåtar och tankers som vi ser på vardagar. När vi närmade oss gränsen till Frankrike mötte vi en dock en del segelbåtar med fransk flagg.
Några sjömil innan vi kom till Menton bytte vi ut vår italienska gästflagg mot en ny fransk. Det var nog i sista minuten - den stackars grön/vit/röda var sorgligt sönderblåst och blek - nu har den - liksom RoddanHeikells pilot gjort sitt och får en plats i Bluesette-museet.
Strax därefter hälsades vi välkomna av två delfiner!
Vi gick in till bensinbryggan i Port Gavaron och kunde fylla på bränsle. Kvinnan som skötte macken var mycket noga med att rulla in slangarna efter varje tankning, det tog lite tid innan vi fick hjälp. Vad hann låna ut vår korkskruv till kunden före oss - han skulle ut med sin kvinna och hade glömt det viktigaste...När vi så småningom fick vår diesel tipsade kvinnan oss om att om vi tänkte åka till Monaco så var det bäst att ta tåget - det var final i Grand Prix! Tänk att vi skulle lyckas pricka in det!
Vi fick en bra plats på brygga nr 3 och betalade för två nätter. 18.70€/natt - härligt! Efter dusch och lite vila gick vi in till stan och letade så småningom upp en restaurang på ett livligt torg, där vi åt en turistmeny för 23€ per man exklusive dryck. Konstaterar att i Frankrike är hamnpriserna låga och maten lite dyrare - i Italien är det precis tvärtom.
Klart man måste passa på! Vi tog tåget till Monaco nästa dag, som tanten sagt. Det gick smidigt och kostade 4€/person. När vi lämnade tågstationen var det säkerhetsvakter som kollade väskor och kläder.
Fullt med folk på gatorna. 
Omöjligt att ta sig till hamn eller att komma i närheten av tävlingsbanan utan biljett, som kostade 450-750€.
Vi fick ett erbjudande från en kille som hade en terass på sitt företag där vi kunde få titta - för 300€ styck. Vi tackade nej. 
Vi letade istället upp en plats uppe vid stationen där vi hade utsikt över hamnen och alla jättebåtar. Om vi tittade riktigt noga kunde vi skymta Formel1-vidundren jaga fram under en tunnel. Vi promenerade upp och ner för Monacos gator, där så många berömdheter känner dig hemma.
Det var både fascinerande och främmande för mig. 
Gillade planteringen utanför Monacos Röda Korsets huvudkontor. Vi såg upplösningen på loppet på storbildsskärm i baren på ett hotell där vi drack en öl som kostade över 100 spänn styck (33cl).
Därefter tog vi bussen "hem" till Menton, där trappan upp till kyrkan bjöd på en ljus-upplevelse. Vi var trötta och åt spagetti och köttfärssås i båten, kollade vädret och beslöt stanna en natt till.
Jag sov som en stock - när Lasse sa godmorgon till mig var klockan 10.30. Det kostar på att röra sig i de fina kretsarna..
Väderprognosen hade skvallrat om åska blåst och regn, och det var lite svarta moln och tjut i master på förmiddagen.
Gick eftermiddags-promenad och hittade trevliga gator, tittade på restaureringsarbetet av strandpromenaden, som kommer att bli jättefin till sommaren och bunkrade livsmedel på U Express - stormarknaden vid hamnen. Där fanns allt utom havregryn - eller, det fanns det säkert, men jag hittade inga.
Nu har vi bytt Grazie mot Merci, Si mot Oui, Buongiorno mot Bonjour, pizza mot moules. Det ska väl gå.
Vi hann gå en fin promenad längs kanalerna i Livorno och handla frukt och grönt på måndagsmarknaden innan det förutspådda regnet kom. Natten till tisdagen regnade det konstant och på morgonen upptäckte vi att vi fått in lite vatten via skruvarna till skotskenan på däck. Så nu har vi ytterligare lite att göra. 
Vi lämnade Livorno tidigt och styrde mot La Spezia. Det blev en bra färd, nattens regn gav med sig och solen torkade upp. Efter 38 Nm ankrade vi i den fina viken Le Grazie, som ligger på västra sidan av viken strax innan La Spezia. Det var härligt att uppleva lugnt och fint vatten. Ytterligare tre båtar låg på ankare här. Vi tog jollen in till "stan" som visade sig vara närmast öde. Många stora träskutor låg vid kaj och det fanns ett varv som kunde ta emot stora båtar. Vi hittade en bar som serverade öl och spelade engelsk rockmusik.
Nästa morgon var Lasses födelsedag. Gratulationer ramlade in via Facebook, Messenger och sms. Vi lämnade Le Grazie och passerade förbi fina Porto Venere, som visade upp sina fina och för den här kusten typiska hus i gult, rött och orange.
Någon tårta fanns inte ombord, det fick bli en traditionell fika med croissant under gång till nästa hamn, Lavagna, där jag utlovat både bakelse och restaurang dagen till ära. Marinan var säker men ganska intetsägande och vi tyckte att 45€ var i häftigaste laget - inte heller stan motsvarade våra förväntningar. Men Lungomaren bjöd på fin utsikt, bakelsen var god och pastan likaså.
Lämnade Lavagna tidigt och tog svängen förbi Portofino, som är en av de finaste - och trängsta - hamnarna längs denna Cinque Terra-kust. Vi gjorde bara en sväng in och ut igen, häftigt att få se!
Vi beslöt skippa Genua med sina stora lastfartyg och industrilokaler, även om vi säkert skulle fått en fin upplevelse där i någon av de marinor som finns. En dagsetapp på runt 30Nm är vad vi behöver avverka för att nå Port Saint Louis innan högsäsongen börjar. Via nätet fick vi en plats i den lilla hamnen Arenzano, som visade sig vara en riktig pärla. Rent och snyggt och välskött, bra toalett och dusch, vänlig hamnvärd och en dygnsavgift på 30€. Staden var underbart pittoresk och den fina parken runt kommunalhuset (se ovan) var en grön oas.
Vi är ungefär 30Nm från Menton. Om allt går som vi tänkt lämnar vi antagligen Italien i morgon och hissar fransk gästflagg. Så konstigt det känns.
Vi höll oss ganska nära landet, där de rödfärgade klipporna skvallrade om järnmalmsrikedom. Vi lade oss på svaj utanför stranden i Magazzini, det sydöstra hörnet av viken. Vi var ganska ensamma denna kväll. En bit bort låg ytterligare en svajbåt och på stranden såg vi några personer som rastade sin hund. 
Himlen fylldes stundtals av mörka moln, det har varit -och är - ganska mycket åska i närområdena. Natten blev lugn. Utsikten mot Punta Falcone var mäktig.
Torsdag morgon gick vi in till Portoferrario för att få känna historiens vingslag på gatorna där Napoleon tillbringat sina månader i exil för nästan exakt 200 år sedan. Vi hade trott det skulle vara jättedyrt, men blev positivt överraskade av hamnavgift på 30€. Visserligen kostade toalett och dusch extra, men vatten och el ingick. Bra hjälp vid tilläggning och fantastisk känsla att ligga mitt i stan.
Vi fick ett fint dygn i Portoferrario. Det var gott om cafeer och restauranger. Fina butiker och mycket blommor. Vi promenerade upp till Napoleons residens, som man kan gå in i, men vi kom tyvärr precis som man stängde. Vidunderlig utsikt över hamn och hav och hustak. 
Vi lämnade den fina hamnen i Portoferrario vid 12-tiden på fredagen efter att ha bunkrat lite käk och tagit en cappuccino i stora hamnen där kryssningsfartyg lade till.
I Marina Di Vincenzo betalade vi den dyraste hamnavgift hittills, 49€. Jättefin marina, bra duschar och väldigt skyddat. Här kunde vi göra oss riktigt rena innan vi tog en sedvanlig promenad "på stan". Fin solnedgång.
Igår eftermiddag gick vi in i den stora hamnen Livorno, där färjor och fritidsbåtar samsas om kajplatser. Lade till vid bensinbrygga, som var rostig och obemannad, men det gick att ringa efter personal, som kom efter en halvtimme. Fick sen plats hos Porto Mediceo för 22€/natt.
Idag har vi firat Pingst i Pisa, dit vi kom med buss och tåg på mindre än en timme. En fantastisk upplevelse att få se det lutande tornet på riktigt. Extra roligt var att se hur alla försökte fånga en bild när kompisen försökte "hålla emot". Vi stannar här ytterligare en natt. Ikväll kluckar det rejält i båten, vi har vind akterifrån. 
När vi kastade loss från Riva di Traiano lämnade vi Lazio och seglade in i Toscana. Vi satte kurs mot Monte Argentario, som är en halvö utanför Orbetello ca 25 Nm norrut från Civitavecchia. Väderprognoserna spådde blåst och åska från nordväst i några dagar framöver.
Vi gick en promenad halvvägs till den närliggande hamnen Porto Ercole, men kom aldrig ända fram, tänkte att vi kunde göra det nästa dag när vi kommit in i hamn. Så vi tog en cappuccino på ett hotell, god men lite väl dyr (5€/st). Det var varmt och svettigt, skönt att komma ut till båten efter promenaden. Två ytterligare båtar hade lagt sig på svaj för natten, det är alltid skönt med sällskap. 
Vi gick en sväng på stan och köpte lite mat som vi åt i båten innan mack-föreståndaren kom tillbaka från sin söndagslunch. Så småningom hittade vi också en kille som kunde ge oss en plats på gästbryggan.
Måndag morgon skrev vi in oss på hamnkontoret och betalade 73€ för två nätter - ett överpris tyckte vi med tanke på att det var långt till toaletter och dusch och inget särskilt märkvärdig bryggplats. Men levande stad och mycket att titta på. Färjorna till Isola Giglio gick regelbubreg och skyttelbåtarna med passagerare från det stora kryssningsfartyget likaså.
Vi fyllde på vatten, sköljde ur tvätten och gick iväg till Conad för att handla färskvaror. Efter att ha tackat Fulvio för att han varit så bussig och låtit oss ligga kvar i väntan på reservdelen öppnade vi en flaska Prosecco för att fira att vår väntan nu var över.
Därefter gick vi ut och åt Spaghetti med Vongele i Fiumicino. Det var lite vemodigt att inse att det var sista gången vi travade på dessa gator, sista gången vi letade upp en tom papperskorg för våra sopor, sista gången vi gick över bron, sista gången vi såg Madonnan på trottoaren utanför kyrkan, sista natten vi väcktes av flygplan en gång i kvarten. Efter 24 dygn på samma plats får man lite speciella känslor.
Vi kastade därför loss ungefär kvart i 9 i morse och lade oss att vänta för att visa att vi ville passera. Det var inte alldeles lätt att hålla båten, det är ordentligt strömt i Tibern och det gäller dessutom att hålla undan för all bråte som flyter omkring. Vi kastade en sista blick på varvet som varit vår adress, Fulvio stod och vinkade, flygplanen passerade lågt som alltid.
Den första bron passerade vi under, den höjdes upp i skyn och vi fick klartecken av vakten att köra - trots att det var rött ljus (det är det alltid, det gröna fungerar visst inte). Sen fick vi ligga och vänta länge på att gångbron skulle öppna - den är inte helt ok utan kan bara öppnas på ena sidan...
Nåja, jag hittade dem så småningom och vid 15-tiden tog vi oss in i Riva du Traiano där vi fick en plats. Efter att ha betalat hamnavgift på 30€ gick vi en promenad och sen blev det middag i båten. Hamnen är stor och full med båtar, men det är förvånansvärt lugnt och tomt. De flesta butiker och restauranger är stängda.
Den som väntar på nåt gott...brukar man säga och mena att förr eller senare får man det man väntar på. I vårt fall verkar det bli senare. Nivågivaren till vattentanken, som vi beställde från Sverige låg fem dagar i Malmö innan den av okänd anledning returnerades till avsändaren i Sundsvall! Det känns som att vi trampat upp en egen gångstig på varvet och på grannbåten, som vi måste kliva över för att komma till oss.
Det är inte så att vi varit sysslolösa. På Valborgsmässoafton tog vi buss och tunnelbana till Rom. Vi hade tänkt besöka Påven, eller i alla fall St Peterskyrkan och museet, men gissa om det var mycket folk! Fanns inte en chans att komma in. Men vi fick en fin promenad genom den eviga staden.Och det fanns mycket annat att se. Det finns fler bilder i albumet Rom på Valborgsmässoafton.
Vi har lärt känna Fiumicino lite närmare. Många promenader längs gatorna, dels för att slänga sopor, dels för att handla. Vi strosade en hel dag i solsken och värme längs Lungomaren och dess alla strandrestauranger och solbadande italienare. Fler bilder i album Fiumicino.
Vi har gjort en ny beställning av den nödvändiga nvågivaren. Hallberg Rassy-parts har ordnat med leverans via UPS så nu håller vi tummarna att vi på onsdag denna vecka ska få ta emot rätt del och montera den så att vi kan börja planera segling. På onsdag blir det 3 veckor sedan vi kom hit, det hade vi inte räknat med när vi lämnade Sverige. Under tiden passar vi på att bunkra för långresa.
Vi har också tvättat i den lokala tvättomaten, för 150 kr fick vi våra lakan och handdukar tvättade och torra. T-shirts och annat 40-graders tvättar för hand i båten. Vi har gott om färskvatten. Och det är skönt, för vattnet i Tibern är allt annat än rent. I flera dagar flöt allsköns bråte förbi.
Igår tog vi buss till flygplatsen och hyrde en bil för två dygn. Det känns skönt och roligt att passa på att se sig omkring i omgivningarna. Igår tog vi en tur norrut och tittade på två möjliga hamnar för oss när vi så småningom kan lämna Tibern. 
Och idag har vi besökt Ostia Antica och vandrat runt i det imponerande området från 500 år före Kristus och där romarna tog emot skeppsleveranser till Porto di Roma.
Denna fantastiska vandring var dessutom gratis - den första söndagen i varje månad är det fri entre, något som vi inte hade en aning om. Men kanske förklarar det den stora publiktillströmningen? Fler bilder i Ostia Antica.
Efter den kulturella upplevelsen tog vi bilen och körde söderut till Anzio Nettuno, utanför vilken vi låg för ankar en natt i augusti utan att åka in till land. Nu fick vi se platsen från landsidan och det var trevligt att strosa runt i hamnen bland fiske - och fritidsbåtar.
Vi hann med en fika och lite gatupromenad förbi söndagsfirande familjer och öppna affärer som sålde allt från skor, skjortor, klänningar, väskor och bälten...