Loggbok - juni 2018
söndag 24 juni 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Ett steg fram - och två.tillbaka...
Bluesette på väg upp för att fira Midsommar på land i Port Napoleon

Vår resa hem till Östersjön kan nästan liknas vid att sy efterstygn eller att dansa linedance - eller för er som inte förstår liknelsen - som att spela oavgjort mot Tyskland fram till sista sekunderna då " lagen om alltings j-ighet" sätter krokben för en. Tur att vi - liksom svenska fotbollslandslaget - inte tappar sugen utan reser oss och kommer igen. Men det känns lite surt, det ska jag villigt erkänna.

Hamnfest hos Ariane i Port 2, l\'ArdoiseVår vistelse i Port 2 l'Ardoise varade i 11 dygn på grund av den rasande Mistralen, som hindrade oss och övriga kanalfarare att sticka ut stäven i Rhone och trotsa motströmmen. Men vi hade det bra och roligt med våra nyfunna vänner. Onsdagens ostfondue-fest blev riktigt lyckad, nästan som en blåsig midsommarkväll under tältet på bryggan i Norrviken. T o m huvudvärken nästa morgon kändes bekant...

Den busslinjen kan vi nuTillsammans med Börge och Christine på Lucy fyllde vi dagarna med utflykter. Vi lärde oss snabbt tidtabellen för buss B22, som tog oss till Supermarche och/eller Lidl i Roquemaure samt även till Avignon. Enkel resa kostade 1,50€ oberoende hur långt man skulle åka. Enkelt och billigt.

Fiskmarknad i AvignonDet var kul att komma tillbaka till Avignon och känna igen sig. Inte mycket hade förändrats sedan vi låg där längs stadskajen för fem år sedan. Vi hann med att titta in i Les Halles och kolla in fiskmarknaden samt festa på Moules Frites till lunch. Ölen därtill smakade utmärkt men gjorde oss lite dåsiga, som vanligt.

Bakom busshållplatsen i l\'ArdoiseVarje dag kollade vi noggrant prognoser för väder, vind och strömmar. Positivt var att kunna konstatera att strömmen sakta men säkert minskar i flöde. Från att ha varit närmare 3000 m3/s på vissa strategiska mätpunkter i början av vår färd kröp värdena ner under 2000. Och eftersom Mistralen också skulle pausa den 20 började vi så småningom - efter en vecka i Port 2 - planera att gå vidare då.

Lasse passade på att kolla oljan i S-drevet och upptäckte - tyvärr - att den var grå, nästan vit. Det betyder att den innehåller vatten, vilket inte är bra. Först ville vi nog inte riktigt acceptera, det blev ganska mycket sökning på internet och läsning i handböcker och manualer för att försöka konstatera hur akut läget var. Vi förstod att vi skulle bli tvungna att ta upp båten på land och byta packningar - frågan var bara -Var?? Det fanns ingen möjlighet i Port 2, möjligtvis i Valance som ligger ett bra stycke norr ut - men var djupet där tillräckligt för våra 1,72? Vi hade vår grundkänning från 2013 i minne. Eller skulle vi bli tvungna att återvända till Port Napoleon - och gå tillbaks hela den sträcka vi så mödosamt tillryggalagt?

Lutande tornet i UzesUtan att ha tagit beslut genomförde vi en måndagsutflykt med buss till den lilla pittoreska byn Uzes. Det var Claus - en av långliggarna i hamnen som tipsade oss och det är vi tacksamma för! Claus var också hygglig och körde en vända med sin bil då att vi fick bunkra diesel på bensinstation i närliggande by. Klart att vi hade tankarna på S-drevet i huvudet hela tiden, men utflykten var väl värd busspengarna och vi fick en jättefin dag tillsammans med våra kära kamrater.

Svindlande utsikt från UzesEfter att ha sovit ganska dåligt beslöt vi oss tisdag morgon för att hyra en bil i Avignon och åka ner till Port Napoleon och prata med den auktoriserade Volvo-penta-servicen som finns på marinan. Börge och Christine hängde med. Det tog bara 1,5 timme att tillryggalägga den bit vi kämpat i tre dagar! På Volvo-penta Service var man helt införstådda med vårt problem - de hade reservdelar och tid att hjälpa oss. Det var bara att boka upptagning på capitaineriet. Så det gjorde vi - kl 14,30 torsdag 21 juni var vi välkomna på ett lyft! Snabbt tillbaka till l'Ardoise för bunkring av mat och vatten till båtarna - och sen ordnade Lasse och Börge med återlämning av hyrbil medan Christinerna stuvade in varor och förberedde nästa morgons avfärd.

Medströms blir det tummen uppKl 07,00 onsdag morgon vinkade vi adjö (= på återseende) till besättningen på Lucy, som skulle fortsätta norrut som planerat medan vi tog några steg bakåt. Oj - det gick undan! Med strömmen med oss formligen surfade vi fram i 8-9 knop utan att vi behövde anstränga motorn alltför mycket, vilket kändes extra viktigt just nu. Slussningarna gick utan problem eller väntetider. Snart körde vi förbi Aramon. Vid lunchtid passerade vi Arles och restaurangbåten, där vi legat första natten på uppfärden. 

Trots motvind på ca 10m/s gick det  så snabbt att vi kom för tidigt till slussen i Port Saint Louis, som inte kunde släppa igenom oss förrän 18,45. Vi fick ligga och vänta/cirkulera nästan två timmar innan vi som enda båt åkte ut i Medelhavet igen och lade till vid stadskajen och åt en sen middag. 

Lasse monterar bort propellernMorgonen därpå åkte vi ut till Port Napoleon, det är en färd på ca 1 timme. Klockan 14,30 lyftes Bluesette upp på land (se bild ovan) och kördes snabbt till en parkeringsplats nära huvudbyggnaden med restaurang och sanitetsanläggning. Vi var naturligtvis nyfikna på i vilken kondition botten och framförallt drevet skulle vara. Inga snäckor i alla fall! Såg ok ut.

Lasse satte igång med att lossa propellern och jag tvättade skrovsidorna, dom var rejält smutsiga och med ordentliga märken efter gummi från fendrarna. Volvo-penta-killen tänkte komma först kl 8 på midsommarafton, så efter några timmars jobb lade vi ifrån oss verktyg och borstar och gick på grillmiddag med trubadur på restaurangen. 

S-drevet töms på vattenblandad oljaSå satte blåsten igång igen! Med vindbyar upp till 22 m/s är man tacksam att man ligger väl förankrad i säker vagga på en marina som är van att hantera dessa styrkor! Blåsten påverkar dock inte de som jobbar - arbetet fortsätter som vanligt. Mekanikern kom som beräknat på fredagsmorgonen, kollade motorn och tömde snabbt ur den vattenblandade oljan. Skruvade loss axel och försvann för att montera nya tätningar.Jag fyllde en tvättmaskin med lakan och handdukar och flydde blåsten. Gick upp på hamnkontoret och bokade om sjösätta ingen till lördag eftermiddag - vi ville inte sjösätta i storm.

Kl 11 var allt klart och åtgärdat och propellern på plats igen! Jätteskönt att veta att Bluesette nu är redo att trotsa motströmmen än en gång. Visst är det både streck i räkningen och lite hål i plånboken, men det är ytterligare något att berätta på gamla dar för den som orkar lyssna. Efter långpromenad i blåsten - vilket inte var lätt - klättrade vi upp i vårt hem och sov tryggt om än lite skakigt när vindarna tjöt i master och presenningar.

Nu kvar blåsten lagt sig i Port NapoleonNär jag skriver det här är det söndag eftermiddag och vi ligger sedan ett dygn i vattnet på gästbryggan. Sjösättningen igår eftermiddag gick lugnt och fint - hanterades av en ensam man med sin lille son (!).Vinden är lagom fläktande, tyskarna i en grannbåt är glada och det är vi också. Vi följde matchen på storbildsskärm igår kväll på restaurangen. 

Om allt går som vi tänkt ska vi börja om från ruta 1 på tisdag morgon, dvs ut och upp på Rhone igen. Vi måste ju ifatt våra kompisar!

 

 

 

 

 

 

 

Länk till fotoalbum: Rhone
söndag 3 juni 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Vår allra sista vecka i Medelhavet
Utsikt från terrassen framför Picasso-museet i Antibes

Bluesette tillbaka på GÅIdag på eftermiddagen lade vi till i Port Saint Louis du Rhone, nästan exakt på samma bryggplats som för 5 år, 8 månader och 3 dagar sedan, då vi gick genom den sista slussen efter att ha färdats på Europas kanaler och lade till här. Nu kan vi sätta en bock vid Medelhavet i vår egen historiebok.

Vi har haft en jättefin sista vecka. Efter Menton gick vi 22Nm till Antibes, där vi efter lite väntan fick en säker plats i Port Vaubin, gamla hamnen, som visade sig vara knökfull. Det skulle bli regatta "Les Voiles d'Antibes" som genomförs under fyra dagar varje år med riktigt fina stora träsegelbåtar. 

Picasso-målningVi hann med ett besök hos Picasso, det fina museet hade massor av foton, skisser, målningar och skulpturer av mästaren.

 

Vem bor här?Museet-byggnaden-borgen i sig var värt ett besök. Att sen få se alla fina konstverk var i allra högsta grad värt de 3€ (!) det kostade i inträde

Rivierans badstrand AntibesDet var varmt och fint och rent. Folk badade på stranden, båtar kom och gick på det blå havet, vindarna var mjuka. Ankarliggarna hade det lugnt - inte alls som de vi såg i Monaco, där det blåste betydligt mer för några dagar sedan. 

Vi lämnade Antibes tidigt på onsdagsmorgonen - inte för att vi egentligen ville, utan för att passa på i en lucka mellan blåsväder. Sista etappen längs franska Rivieran går nästan rakt västerut och vi ville inte vinden rakt i nosen. 

Årets första och enda medelhavsdoppEfter en etapp på 39 Nm gick vi in i en bukt, som heter Baie de Cavalance och där vi sett att det gick att ankra. Vinden skulle vara svag nordlig, så vi beslöt chansa. Det var varmt, jag var svettig efter 7,5 timmes resa så jag hoppade i spat och tog årets första - och sista -dopp i Medelhavet från Bluesette. Vår termometer har gått sönder, så jag vet inte, men det kändes svalt.

Natten blev sådär. Det rullade när det inte blåste, och det blåste utifrån, d v s från syd, när det blåste. Visst är det bra att spara in en hamnavgift då och då, men nattsömn är också viktig...Vi stack iväg kl 6 på morgonen när vinden började gå upp mot 7 meter och ankarkättingen spändes.

CiotatVi skippade St Tropez. Klockan 16 - efter 50 Nm -gick vi in i Ciotat och insåg att vi hamnat i omslagsbilden på Heikells Mediterranean France and Corsica Pilot! Vi lade till vid kajen nedanför receptionen, där vi fick stanna. Priset var förvånansvärt lågt - 15€.

Stor katamaran i CiotatVid kajen där vi låg var ett flertal stora skutor och katamaraner parkerade, de flesta med personal ombord som jobbade med att putsa och stuva och städa och styra och köra. En stort inhängnat område med scen var uppbyggd på kajen och där innanför pågick dans-uppträdande till dånande diskomusik till 02 på natten.

Grönt ljus vid inloppet till CiotatVästan 10m/s gjorde att vi stannade en extra natt. Fast då kostade det 27€, eftersom det blivit juni och högsäsongsprislistan började gälla! Vi gick flera promenader längs kaféerna, restaurangerna och barerna. Gröna och röda ljus leder in sjöfarare på natten och blandar sig med diskodunket.

Imponerande klippaLördag morgon klockan 8 lämnade vi Ciotat och seglade ut förbi den alldeles speciella klippan som ligger utanför hamnen. Vindarna var vänliga och dyningarna inte alls svåra så det blev en fin avslutningsseglats på vårt långa medelhavsäventyr.

Vi närmar oss Port de BoucEfter 34 Nm passerade vi skorstenarna och lastfartygen vid Port de Bouc, som är det sista ställe där man kan tanka diesel innan Rhone. Konstigt nog finns inte den möjligheten i Port Saint Louis - om man inte vill bära dunkar från bensinstation utanför stormarknaden förstås. Tankbryggan vid Port du Bouc är jättedumt placerad - på utsidan av vågbrytaren - och naturligtvis tryckte den envisa eftermiddagsbrisen på med sina modiga 8 m/s. Efter tankning beslöt vi stanna en natt inne i hamnen och fick en plats längst ut på bryggan. 

Insegling Port Saint LouisI morse tog vi så det sista skuttet! Med försegel seglade vi de allra sista 8 distanserna. Det var med nyfikenhet vi gick in i rännan mot den gamla staden. Trodde det skulle förändrats på drygt 5 år - men det mesta är sig likt. Det ligger många båtar i hamnen, flera med masten på ställning på båten. Vi träffade några danskar som just kommit genom kanalerna och ska vidare till Mallorca.

I morgon ska vi ta tag i det praktiska för nästa etapp - kanalfarare norrut. Men än så länge är det söndag och vilodag.

 

Länk till fotoalbum: Antibes & Ciotat