Loggbok
tisdag 9 juni 2015 - Skrivet av Christine Landstedt
Hasta la vista España - Buon Giorno Italia!
Cappo Caccia reser sig ur dimman

 

Äntligen på väg mot SardinienNär jag skriver det här är det tisdag den 9 juni kväll och vi har varit på Sardinien i ett och ett halvt dygn. I och med att vi lämnade Menorca och Spanien tappade vi kontakt med internet och först idag har vi fått ordning på det hela. Det gamla Orange-simkortet är nu utbytt mot ett från Wind till det facila priset av 14€ för 6G + kostnad för själva simkortet: 10 €. Överkomligt.

Vi lämnade underbara Menorca i lördags kl 10 efter att i flera dagar ha studerat väderprognoserna noggrannt. Det kändes skönt att ge sig ut på havet och Lasse gjorde tummen upp när vi kommit en bit.

En selfie/groupie i spegelglas, mahon

Det var dålig internetuppkoppling Mahon, där vi låg i 5 dygn, på svaj i Cala Taulera, som ligger alldeles i inloppet till staden. Det var gratis att ankra i denna väl skyddade vik och vi kände oss säkra att ta jollen in till staden och vandra runt i den gamla historiska delen. Vi träffade Victor från Addaia och han berättade lite om Menorcas historia för oss. En kväll gick vi en långpromenad längs viken och såg både jättefina hus och fallfärdiga och oavslutade byggnationer. En dag tog vi Bluesette in till staden och tankade diesel och vatten för den kommande överfarten till Sardinien och en annan dag gick vi runt i den stora militäranläggningen, som ligger på höjden alldeles ovanför ankringsviken. Man förstår att där har det varit en strategisk plats att bevaka inkräktare från havet. Vi badade i det fina vattnet och vi såg många segelbåtar komma och ankra upp i samma Cala - för att sedan ge sig av igen mot nya mål. Det finns mycket att berätta, jag borde även nämna den fina speciella ön Isla del Aire strax slder om Mahon, där måsar, kaniner och svarta ödlor regerar - vi låg på svaj en natt - och passade på att åka in till land bjuda dem på tomat-bitar, vilket vi läst att de skulle gilla. I fotoalbumet Menorca finns lite mer bilder från våra sista dagar i Spanien.

Den italienska gästflaggan hissas

Men nu är det alltså Italien och Sardinien, som gäller för den närmaste månaden innan vi beger oss hem till Sverige och den svenska sommaren! Det kändes pirrigt att ge sig iväg på den nästan 200 sjömil långa resan från Mahon på Menorca till Alghero på Sardinien. Vi hade räknat med att det skulle ta två dygn, och förberedde oss på två nattseglingar, vilket kändes lite ovant här nere, där det faktiskt blir kolsvart på batten från solnedgång vid 21 till månens uppgång vid 00.30. Vi har ju både radar och AIS så vi kan se andra båtar och de kan se oss, men man är ändå lite spänd och kan inte koppla av riktigt som vanligt. 

Solnedgång på havet mellan Menorca och Sardinien

Det blåste lagom på dagarna, så då kunde vi seglai 5-6 knop, men på kvällarna och nätterna blev det motorgång för då försvann vinden. Tack och lov var det ingen hög sjö. På bilden bredvid ser ni solnedgång över Medelhavet halvvägs på vår färd. Strax efteråt såg vi delfiner och några andra stora fiskar bryta vattenytan, men det är svårt att fånga på bild. När mörkret föll upptäckte vi att havet var fullsmockat av några vit/beige/bruna flytande saker. Vi trodde först att det var nån båt som släppt ut tonvis med skräp och sopor, men insåg sen att det var maneter, som av någon anledning inte visar sig på dan. De var så många att det var lite äckligt.

Aningen trött styrman efter 40 timmar

Egentligen är det inte särskilt jobbigt att långsegla, men det tar på krafterna ändå och på andra dygnet började jag känna mig lite mör. Man får ju sova i skift en eller två timmar i taget och samtidigt vara beredd på att snabbt komma upp och hjälpa till när vakthavande behöver hjälp. 

Vid 22-tiden den andra kvällen såg vi i mörkret babordslanternan på en båt någon sjömil framför oss. Och strax till höger om den ett blinkande ljus, som vi inte kunde identifiera och det gick några oroliga minuter innan vi kom på att det var fyren på Cabo Caccia som lyste hela 24M. I mörkret får man inga perspektiv på avstånd och kan lätt gripas av panik när man tror att det är nåt hinder i vattnet framför båten.

De sista timmarna in mot Sardinien och målet Alghero fick vi gå i dimma. Det var inte jättekul. Sikten noll och så fuktigt att allt var drypande blött. Vi navigerade med hjälp av radar och plotter och kröp fram med mistlur beredd ifall vi skulle träffa på någon båt i vår omedelbara närhet. 

Det var otroligt skönt när dimman äntligen lättade - och mäktigt att se fyren dyka upp högt där uppe - se vinjettbilden!

När vi närmade oss hamnen möttes vi av en gummibåt med en kille från en av marinorna; Ser-Mar. Han frågade om vi behövde hamnplats, och efter att ha fått ett godtagbart pris följde vi med in till den kaj och lade fast båten. Efter fyra timmars total utslagning, dvs sömn, gick vi in till hamnkontoret och anmälde oss. Hamnkaptenen, som för övrigt är far till killen i gummibåten, berättade då att de haft koll på oss sedan kl 22 kvällen innan. De har nämligen en AIS- mottagare invid fyren som vi identifierade! Så det var väl ingen slump att vi blev så väl mottagna och ledsagade in i hamn!

Där bakom i bukten skymtar Alghero

Alghero är en fin stad. Det finns en "gamla stan" med kullerstenar och småbutiker och trattorior  glassbarer och sånt som hör till. Vi har sett fler svenskar än på många andra ställen. Vi har ätit pizza och pasta och foccacia. Vi försöker snappa upp lite italienska ord att byta ut mot de spanska, men det blir fel här och där. Idag har vi tvättat och tagit en busstur till Fertilia, som ligger alldeles i närheten. Det är där vi planerar att lägga båten under vår sverigesemester. Bilden ovan är tagen från Fertilia med utsikt över bukten - Alghero längst bort. Det här blir nog bra.