Nu lämnar vi Sardinien för två månaders "semester" i Sverige. Havet ligger blått i morgondis när vi tar våra väskor och går mot busshållplatsen framför kyrkan, där morgontidiga nunnor sakta och med visst besvär går uppför stentrappan. Bluesette ligger i vagga på land nere i Marina di Fertilia och väntar på att vi skall komma tillbaka för fortsatt segling i Medelhavet i höst.
Det var en lång och het väntan innan vi äntligen fick upp båten igår. Vi hade fått löfte om upptagning på morgonen, dvs kl 12, så efter frukost gjorde vi de sista förberedelserna, tog ner försegel och bimini samt packade våra väskor. Men när klockan passerat tolv fick vi veta att en fd kollega till varvsföreståndaren, en koralldykare, förolyckats under dykning och personalen var därför tvungen att ge sig ut och bärga kroppen och båten. Så upptagningen sköts fram. Vi gick till restaurangen och åt var sin pizza och tog sen en promenad över bron till playan. Det var fruktansvärt varmt när vi kom tillbaka och vi satte därför upp vindtratten (bilden) för att leda in lite svalka i salongen. Termometern visade trots det forfarande på 30.
Klockan 18.30 hade man återvänt från sitt svåra uppdrag och blev det äntligen dags för oss att köra fram till kajen, där kranen stod. Vi fick slacka akterstaget för ge plats för lyftkorset. Lyftet gick utan problem och en timme senare stod Bluesette säkert i vaggan. Efter ett kort möte på hamnkontoret och överföring av halva hyresbeloppet slog Umberto igen butiken och rusade hem till sin fru - tre timmar försenad. Han hade lovat vara hemma kl 17....
Det blev en vända till upp till byn. Sista måltiden i utlandet på ett tag. Vårt besök dokumenterades av servitrisen, som såg till att hennes mamma (som vi tror är ägarinnan) och hennes syster poserade i bakgrunden. Till efterrätt provade vi den sardinska specialiteten sebada, som var en sorts inbakad ost med honung. Jättegott.
Mätta och belåtna gick vi tillbaka ner till hamnen, klättrade uppför stegen, hämtade soporna. Vi skänkte de sista potatisarna och löken till vakten, som satt och tittade på TV. Jag passade på att ta en dusch medan Lasse satte upp sittbrunnskapellet och sen ställde vi klockorna på 6. Somnade efter en stund ganska gott trots myggor och sluttande säng (båten står lite framåtlutad). Jag påstår envist att det gungar, men det är ju en omöjlighet, så det är nog landsjukan som spelar mig ett spratt.
Efter frukost och sista koll sänkte vi ner resväskorna och gick upp till busshållplatsen och bussen, som skulle komma kl 7.50. Tyvärr kom den tio minuter för tidigt, så vi missade den och fick tillbringa ytterligare en timme i Fertilia och den gryende dagens tilltagande hetta.
När jag skriver det här har vi landat i Sverige och är på väg i flygbuss genom det grönskande landskapet. Inatt skall vi sova inomhus i vanlig säng för första gången på flera månader och om vi vaknar före klockan sex kommer vi att få uppleva ljus sommarnatt, långt från den kolsvarta, som omsluter vår båt där nere på Sardinien.
Arrividerci - på återseende!