Det är nu en dryg vecka sedan vi hisade den grekiska gäsrflaggan och satte kurs över "the Ionian" mot de grekiska öarna. Tiden går fort, och ändå har den räckt till många timmars avkoppling med vila, bad, läsning och väntan på rätta vindar.Vi fascineras av de höga grönskande bergen, de vackra blommorna, de magiska utsikterna och den fina staden Korfu.

Efter att ha lämnat viken i Stefanos, som jag skrev om sist och där vi tillbringade två nätter, tog vi oss till den jättestora gästhamnen i Gouvia, som ligger strax norr om Korfu stad. Det var en kort segling på ca 10 Nm, vi hade sällskap av flera ankarliggare från Stefanos. Vi fick en regnskur över oss precis utanför inloppet till hamnen, men det gick snabbt över. Efter att ha blivit hänvisade en plats långt in i den jättestora marinan där charterbåtarna låg i oändliga rader tog vi med oss alla dokument och gick för att klarera in oss i Grekland och köpa en s k DEPKA - ett sorts stämpelblankett vi läst att man måste ha. Vi hittade en ensam uniformerad tulltjänsteman bakom ett skrivbord i ett kontor, som "skrev in oss" till en kostnad av 15€, gav oss en stämplad blankett och hälsade oss välkomna. Sen berättade han att myndigheterna inte förser dem med några DEPKA-formulär så något sånt kunde vi inte få men det skulle räcka med att visa upp det stämplade papperet om någon i uniform skulle fråga. Och sen sa han att om vi tänkte åka till Albanien, Kroatien, Montenegro eller Turkiet så var det pass-kontroll. Därefter gick vi tilla hamnkontoret och skrev in oss i marinan och fick veta att det skulle kosta drygt 48€ per natt.

Vi tog en kaffe och en smörgås på ett av kafeerna i hamnen och insåg att miljön nog inte var precis vår "cup of tea". Det hade just varit en stor regatta och bryggor och barer var fulle med folk från de fina båtarna. En bra tillbehörsaffär fanns, det var positivt, och vi köpte några småsaker. Vid en bryggsväng såg vi till vår förvåning två maxi-båtar, som numera jobbar i charterbranschen, de var inte i lika gott skick som den övriga flottan, men det var ändå kul att få lite "sverigekänning".

Vi tog en buss in till Korfu stad, som visade sig vara en jättefin med många historiska platser att se och besöka. Tyvärr var det jättevarmt, så jag var nog ett ganska tråkigt sällskap för Lasse, som inte är lika besvärad av värmen, som jag är. Vi gick längs vattnet och såg många båtar på svaj samt i de gästhamnar som finns.

Visst var det en fin utflykt. Härligt att se hur fint och rent det var - inte undra på att turisterna flockas på de höga utsiktsplatserna, där statyer och monument vittnar om historien. Självklart borde man lägga mer tid än några timmar på Korfu, men det får bli en annan gång. Vi fick tag på en butik, där vi kunde köpa simkort föt mobilt internet, vilket var ett av skälen till stadsbesöket. Efter inköpet tog vi bussen tillbaka till Gouvia. Vi åt middag på en krog strax utanför marinan, där priserna var ganska mycket bättre anpassade till vår plånbok, men portionerna definitivt inte anpassade för våra magar - de var fullständigt enorma, och jag kunde inte äta upp, trots att det var jättegott.

Internet är viktigt för oss - det är vår källa till väderprognoser - så det kändes jätteskönt att vara tillbaka i cyberspace utan att behöva förlita sig på en "free-wifi- restaurang", där uppkopplingen ofta är sisådär. Dagen efter vår hittills dyraste natt drog vi åt sydost och över till fastlandet. Vi hade läst i Rod Heikells Pilot-bok om en väl skyddad ankringsvik norr om Igoumenitsa och beslöt gå dit för en natt. Vi hade köpt rökt fisk i Gouvias Super Market så jag satte på potatis och tänkte äta lite "svenskt" . Men fisken var stenhård och salt och vid närmare lusläsning av etiketten kunde vi konstatera att firren var förpackad i oktober 2015 och skulle hålla sig till oktober 2016! Den åkte i spat med skinn, ben och innanmäte och allt - och jag stekte fläsk istället. Viken var helt ok, men lite gudsförgäten. Vattnet var grumligt och fullt med växter, en hund skällde hela natten. Vi gav oss av nästa morgon mot ön Paxoi, som ligger sydost om Korfu och som skall vara alldeles underbart vacker. 

Vi visste att vindarna de närmaste dagarna skulle vara sydliga, men tänkte ändå att det skulle gå att ta sig fram ganska lätt. Men som så ofta i dessa vatten så är vinden hårdare än vad rapporten säger, så vi beslöt gå över till Korfu igen, och lägga oss i skydd för sydosten söder om Petriti vid Molos på Ak Levkimmis. Måndag och tisdag skulle dessutom bjuda på åska och regn, så vi tog det säkra före det osäkra. Vi släppte ankaret på 2,5 m djup i sand i vackert blått vatten. 

Framåt kvällen tog vi jollen in till land och gick en promenad längs stranden. Det visade sig vara ganska öde, skräpigt och råtigt på denna strandremsa. Tydligen har här tidigare funnits flera restauranger, men det återstod inte mycket av det forna semesterparadiset. Vi fotograferade många fina blommor längs den skräpiga bygatan och lyckades till sist köpa varsin glass i en tom restaurang, där en kvinna sopade och sopade sand från golvet. 

Åskan skulle enligt rapporten kunna bli ganska våldsam - det var s k nivå2-varning, vilket kan innebära skador på elnät osv. Vi var helt ensamma på svaj i bukten, och undrade igen om vi överdrivit rädslan. 

Det small inte till ordentligt förrän på förmiddagen, just när vi efter en sovmorgon satt oss för att äta frukost. Vinden tog i, båten svängde 180 grader och vi tyckte att vi kände kölen nudda sandbotten. Himlen öppnade sig och regnet störtade ner över oss - men som tur är är båten tät. Vi kunde lugnt stanna inomhus och äta upp frukosten och fortsätta läsa böcker. Att det var mycket regn märktes inte minst på den mängd som fick ösas ur jollen.

Vi har stannat ombord hela dagen eftersom man varnat för fler åskregn. Det har dock inte kommit några fler - förrän nyss (klockan 23). Bra med regn, då frodas blommorna. (Se fotoalbum blomsterprakt, där finns lite bilder)

Vi har badat och solat och läst och slumrat. Finns inte så mycket mer att göra än att vänta. I morgon tänker vi oss vidare till Paxoi.