Våra gäster, Mera och Stellan, fick inte uppleva det paradisiska lugn, som Lasse och jag vaknde upp till i morse. Vi låg på svaj innanför en liten holme som heter Nisis Gali strax väster om Spathi utanför östra hörnet på Peleponnisos. Söder om oss siktade vi ön Hydra i morgondiset.
Cykladerna blev nog inte den upplevelse vi hade hoppats på. Knappt hade Meta och Stellan mönstrat på den 19 september förrän det började blåsa. Den första seglingsturen längs fastlandet på Attika och söderut runt sydspetsen bjöd i och för sig på fin segling. Men det var svårt att hitta en fin lävik och till slut, när mörkret sänkte sig, lade vi oss i en bukt där botten gav gott ankarfäste för natten och höll för vind upp till 10 m/s.
Dagen efter seglade vi i hård västvind 12 m/s norrut till Porto Rafti, där vi ankrade tillsammans med andra gästande och lokala fiske-och fritidsbåtar. Med jollen tog vi oss iland och drack kaffe i hamnen, kollade in bläckfiskar på lina och åt middag på en taverna, som Stellan googlat fram på TripAdvisor som den bästa; förrätterna var super, huvudrätterna sådär. Dagen efter bunkrade vi i välförsedd supermarket och styrde så kosan SO mot Kea, den första ön i ögruppen cykladerna. Till en början svag vind, som snabbt ökade till 8-9 m/s. Ankrade i en viken på nordvästra sidan, där vi fick hyfsad lä. Efter middag i båten tog vi jollen in till hamn för promenad och fika. Höstmörkret sänker sig som en tät rullgardin kl 19.30 på kvällen. Jag upptäckte att pannlampa är en utmärkt motorlanterna på jollen, så från och med denna kväll har denna uppfinning en given plats i ryggsäcken när vi går iland.
Nästa dags mål - ön Andros nordost om Kea - nådde vi aldrig. Efter någon halvtimmes stångande mot hård 12 m/s motvind vände vi söderut och gick i stället till Kythnos. 
Ankrade i nordöstra hörnet av Fikadha och åt middag på Tavernan ovanför de två fina vikarna på var sin sida om sandstranden som går ut som en landtunga till Louka, på vars topp ett litet kapell gav oss begränsad lä när vi fikade där.
Ankrade i nordöstra hörnet av Fikadha och åt middag på Tavernan ovanför de två fina vikarna på var sin sida om sandstranden som går ut som en landtunga till Louka, på vars topp ett litet kapell gav oss begränsad lä när vi fikade där.När man ankrar i en lävik i Sverige får man verkligen lä. Här får man räkna med att vinden tar sig över bergen i alla fall och att vindmätaren visar på 10 m/s i nosen natten igenom. Det tjuter och susar och ankarkättingen knirkar, men det är ok, bara man slipper sjögång.
Vinden och blåsten fortsatte och vi blev kvar på Kythnos flera nätter.
En dag gick vi en promenad till nästa vik, där vi fick tag i en glass på Coconut strandbar i bästa reggiestil. Promenaden satte benmusklerna på prov, högt upp över berget slingrade sig vägen. Vi passerade en hage där getter förtvivlat sökte bete i den torra jorden - och det gjorde ont att se att ägaren bundit ihop höger framben med höger bakben på dem - förmodligen för att hindra dem från att hoppa över stängslet...Meta avslutade promenaden med att trampa på en sjöborre, när hon istället för att åka jolle ut till båten satsade på att simma. Vi tillbringade många timmar med att plocka sylvassa nålar ur hennes fotsula - även här visade sig pannlampan vara ett bra redskap!
Hamnen Merikha på Kythnos låg inte långt från vår ankarplats och en dag beslöt vi gå in med Bluesette för att få omväxling och bunkra vatten och mat. Trevligt att promenera på gator och titta in i turistshopar. Vi fick tillåtelse att ligga kvar över natten vid färjekajen, under förutsättning att vi lämnade senast 9.30 nästa morgon. Den natten bytte vi ljudet av knirkande ankarkätting mot knarrande fendrar mot stenkaj i den guppiga sjön.
Blåsten fortsatte att vina. Meningen från början var att Meta och Stellan skulle mönstra av på Mykonos den 28:e, efter att vi skulle ha besökt ett flertal öar i Cykladerna. Men den 26:e var vi fortfarande kvar på Kythnos. Vi gjorde ett försök att gå över till Siros, men 14 m/s i nosen i öppen sjö fick oss att till sist ge upp planerna. 
Vi styrde istället "hemåt" åt Attika och seglade med revad stor till Sounion, där vi ankrade i en fin och skyddad vik under Poseidons tempel, vilket vi besökte innan vi satsade på den lilla tavernan i hamnen. Så ljuvligt det var att se solnedgången i lä!
Vår sista segling med Meta och Stellan gick till Varkiza Bay, ett atenarnas sommarparadis med lång sandstrand och cafeer. Varkiza är så nära Aten att det nästan kan räknas som en förort, bussar går var trettionde minut och man når city på 20 minuter, biljetten kostar 1,40€ per person. I lugnt väder hade det varit ljuvligt att tillbringa några dagar här. Vi fick inte ankra närmare än 300 m, men botten var sand och gav god hållning i den efterhängsna meltemin, som envist ställde vindmätaren på 10 m/s - dygnet runt. Men egentligen gick det ingen nöd på oss; tack vare jolle och pannlampa kunde vi göra restauranger och cafeer rättvisa ändå.
På eftermiddagen den 28:e vinkade vi av våra gäster vid busshållplatsen, som nu återvände hem till Sverige efter 10 blåsiga dagar i den grekiska övärlden.På morgonen den 29:e vaknade vi upp till ett spegelblankt hav i gassande sol. Livet är inte alltid rättvist...
Vi gav oss iväg söderut och lade till vid stadskajen på Poros, där vi varit tidigare. Helt kostnadsfritt tillbringade vi två nätter i denna pärla, som vi kommit att tycka mycket om - det gör även Atenarna, som åker snabbfärja dit på helger och semester. Vi besökte Vikos Marine, marinshopen som sköts av Vangelis, en av bröderna Vikos och som pratar bra svenska efter att ha arbetat fyra år i Sverige. Hans bror, Antonis, har hand om varvet på andra sidan sundet. Vi träffade honom och gjorde upp om att få lägga upp Bluesette där under vintern.
Igår fixade Lasse ett fäste till vår nyinköpta ankarlanterna och sen hissade han upp mig i masten så att jag kunde dra i en ny flagglina och hissa nyinköpt gästflagga. Både lina och flagga blåste sönder under meltemin.Nu får vi några veckor att segla runt och besöka skärgården kring Peleponnisos innan det är dags att klä på sig långbyxor och vinterjacka. Det är härligt varmt i vattnet och i luften, dagstemperatur 25-30 grader i luften, solsken och lätta vindar.
Tidigare idag försökte vi ta oss in i hamnen på Hydra, men det var fullt så vi beslöt åka vidare till en naturhamn på ön Nisos Dokos, där vi nu ligger tillsammans med 5 - 6 andra segelbåtar. Vi är behagligt trötta efter bad i det fantastiskt klara vattnet samt middag bestående av grekiska köttbullar och potatis. Det ska blåsa 1-2 m/s från väst. Känns lugnt.