Men verkligheten kom ifatt oss och fredagen den 7:e oktober 2016 blev ett datum som vi sent ska glömma. Vi hade haft en fin segling från Vivari/Khäidari, där vi legat på svaj utanför en något nedgången fiskekaj. Efter frukost beslöt vi segla till staden Navplion, som en gång i tiden var påtänkt som huvudstad i Gekland, innan man bestämde sig för Aten. 

 

Härligt väder, fin segling i lätt vind. Vi lade till med ankare i aktern och fören mot stadskajen, vinden skulle blåsa syd 3-5, vilket skulle vara perfekt - framifrån. På båda sidor om oss hade vi 42-fots segelbåtar och totalt hade ett 20-tal båtar lagt sig vid samma kaj. Efter ett kort registreringsbesök hos hamnpolisen gick vi över gatan och rakt in i gamla stan med gamla trånga gränder, pittoreska små affärer och många restauranger. Vi tog en kaffe och smörgås på ett cafe- på höjden ovanför oss låg ett gammalt fort, som vi sa att vi kunde besöka nästa dag. På gatan framför oss cruisade veteranbilar, turistbussar kom och hämtade/lämnade turister och atmosfären var vänlig och luften varm. Navplion verkade vara en riktig idyll.

 

Vid 20-tiden lagade vi middag, som vi åt i sittbrunn. Över bergen norrut såg vi att himlen mörknade och efter en stund började det blixtra och vi hörde att det mullrade. Åska på avstånd har vi sett förr, det är inte helt ovanligt när dagarna är heta och kvalmiga med temperaturer över 30 grader. Det kan vara ett riktigt skådespel att se.

- Bara det inte börjar blåsa från nordväst, sa Lasse.

Jag kollade väderprognosen igen; ingen förändring ; syd 3-5 m/s. Så jag började förbereda mig att diska upp våra tallrikar. Klockan var 21.

 

Då - som genom ett trollslag - vände vinden. Lasse ropade till, jag slog på vindmätaren och såg hur vinden på mindre än en minut gick från 2,5 m/s till 23,8!!! Sen slutade jag titta - havet skummade av sjörök, vågorna gick höga, regnet forsade ner och vi trycktes snett bakifrån in mot kajen och båten bredvid. Lasse lyckades med nöd och näppe flytta vår största fender till babordssidan, jag skyfflade ner tallrikar och glas i diskhon. Det var kolsvart ute, båtarna upp och ner i de meterhöga vågorna. Ibland var vi uppe i luften, ibland såg det som grannbåten hängde två meter ovanför oss. Det knakade och smällde, vårt peke slogs av mot stenkajen, fendrar försvann, radarstolpen lossnade, vi fick en smäll i sidan av vår styrbordsgranne, som kastade förtöjningarna och körde ut från bryggan.

 

Det fanns inget vi kunde göra. Vi tog oss i land och där stod vi barfota tillsammans med andra besättningar på kajen. Genomblöta och frusna stod vi och beskådade ett inferno utan dess like.

 

Efter en timme lade sig blåsten. Det gick fortfarande vågor, men vi kunde säkra båten långsides mot kajen. Båtgrannar hjälpte varandra. Skakade och blöta gick besättningarna ombord på sina båtar, bytte kläder och försökte lugna ner sig och ringa försäkringsbolag. 

 

Det blev inte mycket sömn den natten. Jag tror jag var uppe en gång i halvtimmen och kollade ut genom fönstret på den förhatliga stenkajen. När morgonen kom var jag fortfarande skakis. 

 

I strålande sol och lugnt väder började vi så inspektera följderna av gårdagens mardröm. 

 

Peke med ankarfäste avbrutet och trasigt, pulpit och pushpit snedvridna, lanternor bortslitna, gelcoat- och laminatskador i fören, på sidorna och i aktern. Fotlist böjd och sönderrepad, avbärarlist trasig och delvis bortsliten. Radarstolpen bucklig, utombordarfästet trasigt, biminin snedvriden, tyget sprucket, en solcell skrapskadad, försegelkapellet sönderblåst, fendrar borta och förtöjningslinor avskavda. 

 

Det var inte bara vi som var drabbade. Samtliga båtar på kajen hade fått ordentliga skador. De hade legat med stävankare utåt och aktern mot stenkajen, mot vilken de kastats och pressats om och om igen. Vi fick rapporter om att stormen varit ännu värre i andra hamnar - i Poros t.ex. hade två båtar sjunkit, en kastats upp på kajen och många andra fått allvarliga skador. 

 

Rejält skakade samlades besättningarna på kajen i Navplion och samtalade om gårdagskvällen. De flesta gick omkring med Ipads eller mobiltelefoner och fotograferade egna och andras skador. En båtägare hade lyckats få dit en besiktningsman för dokumentation och vi bad honom även titta på vår båt. Han kunde konstatera att vår båts stabila grundkonstruktion varit räddningen. Hamnpolisen utfärdade körförbud för vissa båtar, dock inte vår.

 

För att göra en lång och tråkig historia lite kortare: det kunde ha gått mycket mycket värre. Vi lever, vi skadade oss inte, båten flyter. 

 

Det är mycket jobb med att dokumentera skador, skriva rapporter till försäkringsbolag, prata med varv och reparatörer. Jag avstår från att delge er dessa tröttsamma detaljer.

 

På tisdag kommer vi att ta upp båten på varv i Porto Kheli, där man ska reparera den under vintern. Vi ligger på boj i bukten utanför hamnen och fördriver dagarna med att förbereda för upptagning (igår tog vi ned seglen). Seglingssäsongen fick ett abrupt slut, tyvärr, och vi är lite vingklippta i själen, men vi ser till att njuta också.

 

Vi har gjort lite utflykter i omgivningarna, en dag fick vi följa med en fransman till marknaden i Erimioni och en annan dag till en bra skeppshandel i Kolladhia.

 

Vi har fått se lite av inlandet och på vissa ställen är det en sorglig upplevelse - övergivna hus och hotell kantar de slingrande vägarna. Många restauranger står tomma. Enligt vår fransman är Porto Kheli slut inom några år, lönerna är låga på de få arbeten som finns. Trots detta planerar man att bygga en marina här.

 

 

- Jag fattar inte hur nåt som är så fint kan vara så förstört och övergivet, säger Lasse ofta. Vi vandrar i strandkanten. Utsikten är fantastisk, vattnet är varmt, solen skiner och ölen är kall och maten är god.

 

 

 

 

Det går fortfarande att bada, men detta var mitt sista dopp för i år, för i bukten utanför Porto Kheli bland alla bojliggare är vattnet inte alldeles rent.

 

 

 

 

 

Blomsterprakten är fortfarande intensiv. Men soporna kantar vägarna, katterna regerar och vildhundarna skäller på natten. Och myggorna är pyttesmå men deras bett ilskna som sjutton. 

 

Grekland är kontrasternas land!

 

 

 

 

 

Snart är det dags för långbyxor och tröja, flyget till Sverige går den 22 oktober.  

 

Vi ska se till att ta vara på denna sista vecka på bästa sätt.