Som jag skrev sist så tog gasolen - helt otippat - slut, när vi låg för ankar i Salerno, som för övrigt var en gemytlig liten stad. Vi fick parkera jollen hos den trevlige båtuthyraren inne vid kajen, och han ordnade så att en av hans kollegor skjutsade Lasse och gasolflaskan till ett påfyllnadsställe. Man tycker väl annars att det borde kunna gå att fylla på gasol när man tankar bränsle, men så funkar det inte här. Lasse var jätteglad att äntligen få åka Vespa.

När vi bestämde oss för att genomföra vår medelhavsseglats var vi beslutna att undvika de värsta semestermånaderna juli och augusti - av flera skäl; det är trångt i vikar och dyrt i hamnar och det är lite för varmt (i alla fall för mig) - och dessutom är det ju fint hemma i Sverige just den perioden. Fram t.o.m 2016 Har vi följt vår plan. I år har vi gjort tvärtom, eftersom reparationen av båten inte var klar förrän i slutet av juni. Så nu har vi fått prova på att tillbringa snart två månader i värsta högsäsongen.

Det har gått förvånansvärt bra, många gånger har vi hittat ankarplats utanför en hamnpir och där varit nästan helt eller delvis ensamma på natten, eftersom lokalbefolkningen åker in till hamn i solnedgången när det blir dags för pizza och pasta. På Capri var det dock alldeles för trångt. Vi kom dit vid 16-tiden och kryssade runt bland hundratals båtar (stora och små) som låg tätt tätt med ankare på 20 meters djup. 

Vi tog oss istället in i Neapelbukten. På vägen in mötte vi den här båten med sina fina röda segel. Eftermiddagsbrisen drog upp vågor och när vi kastade ankar utanför Sorrentos höga klippor blåste det 9 m/s och det var rejält guppigt. Känns lite olustigt att ankra utanför klippor och stenkaj, men vågorna lade sig och natten blev hyfsat lugn.

Vi hade planerat att gå längre in i bukten och lägga oss i en marina i två nätter, för prognoserna varnade för starka nordvästvindar i ett par dygn. Samtidigt hade vi tänkt besöka Neapel och Pompeji. Med Vesuvio i bakgrunden lättade vi ankar nästa morgon - och bestämde oss för att skippa Neapel och istället gå direkt till Gaeta och på så sätt undvika alltför mycket hård blåst. Våra vänner i La Vie, som faktiskt hittat ankarplats på Capri, skulle göra likadant.

Det har varit väldigt mycket bränder i bergen runt Neapel med omnejd. Vi har stundtals känt oss väldigt besvärade av brandlukt och vissa morgnar har sotflagorna letat sig in genom luckorna i båten. Bombplanen jobbar hela tiden, landar på havet och tar upp vatten för släckningsarbetet. I sjökortet finns vissa områden utmärkta för just detta, det gäller att undvika att vara i vägen. Vi passerade ön Isola d'Ischia. Många passagerarfärjor och motorbåtar åkte fram och tillbaka i skytteltrafik i sundet - Canale di Procida. Vi såg att det låg många båtar i hamnarna och sa till varandra att man kanske borde ha tittat in, men vi hade en bra bit kvar till Gaeta och ville komma fram före solnedgång. Dagen efter fick vi veta att det varit jordbävning på Ischia samma kväll.

I Gaeta tog vi in på hamnplats i tre nätter, till en kostnad av 50€ per natt. Ett antal båtar ankrade strax utanför, bl a La Vie och första natten var lugn och problemfri. Natten efter slog blåsten till, flera ankare släppte och våra vänner fick ta sig ut i 16m/s kl 3 på natten för att inte driva in i stenkajen. Vi ångrade inte vårt beslut. Det blev långa promenader på dagarna, bl a till den knökfulla playan på andra sidan staden (se bilden högst upp).

I går morse lättade vi förtöjningarna efter tre nätter vid gnisslande pontonbrygga och rundade udden på bilden här bredvid. Vi gick över 40 Nm norrut till Anzio, där vi ankrade utanför en beach mellan två marinor. Vi tog oss inte in till land utan åt kvällsmat i båten, medan färjorna passerade på behörigt avstånd.

Det obligatoriska fyrverkeriet avslutade gårdagen och natten på ankar har varit lugn. Inga varningar är utfärdade för den närmaste tiden.

Nu är vi på väg mot Fiumincino, där vi tänker tillbringa en natt. Vi har druckit förmiddagskaffe och ska snart äta en sallad. I Sverige är det strax lunch-eko.