Vi kom till Porto di Roma, som är en hamn i Ostia, alldeles strax intill Fiumicino. Det blev en kort och okomplicerad trip från vår ankringsplats utanför Anzio. Via VHF fick vi klartecken att komma in i hamn, där man höll på att muddra. Inloppet till hamnen slammar tydligen igen ganska ofta.

Priset - 45 Euro per natt - kändes överkomligt.Det fanns toaletter och duschar med jämna mellanrum längs den långa kajen, till vilka vi fick nyckel mot deposition. När vi lite senare gick på upptäcksfärd i marinan, där butiker och restauranger avlöste varandra och Lasse upptäckte McDonald's  kändes det som om vi närmade oss civilisationen på riktigt. 

Det verkade i och för sig som om hamnen haft sin glansperiod, en del butiker och restauranger verkade ha slagit igen och rean pågick för fullt i de flesta shopar, men det var ändå en levande marina, dit Ostia-borna vekade söka sig på kvällarna för att äta middag och promenera. Sköldpaddorna i dammen väckte barnens munterhet - ja vår också.

På Medelhavsseglarnas hemsida kan man se att många seglare vinterförvarat sin båt hos Fulvios Boatyard i Fiumicino och därför hade vi kontaktat denne Fulvio per mail och fått veta att det fanns plats. Lite enfaldigt hade vi nog trott att vi skulle kunna gå över till varvet från Porto di Roma, men så nära var det inte. Receptionisten i marinan sa att det var omöjligt att ta buss dit. Så nästa morgon åkte vi taxi för 300 kronor, 9 km, till Via della Scafa 19, Tre Effe Elle Sri, som är det officiella namnet. Medan vi väntade på att Fulvio skulle dyka upp pratade vi med ett danskt par, som har sin Najad här sedan flera år. De berättade att det visst går att åka buss, de gav oss t o m varsin bussbiljett, som de inte behövde (à 1.50 E). 

Signor Fulvio visade sig vara en mycket trevlig person, han gav ett gott och stabilt intryck. Hans huvudsakliga inkomst är segelmakeri och han tävlingsseglar. Varvsområdet är dock inte highclass, men det finns el och vatten. Vi kom överens med Fulvio att lämna båten här. Kranen är på reparation, men vi fick parkera i vattnet så länge.

En promenad i omgivningarna fick oss på gott humör. Det finns många restauranger, järnaffärer, tillbehörsaffärer och supermarkets alldeles i närheten. En gångbro över Tibern gör att man har tillgång till båda sidorna. Närheten till Flygplatsen Leonardi da Vinci är ytterligare ett plus - 10 minuters bussresa för 1Euro per person

Men det är klart - kontrasterna blir ju stora när man kommer från rent kristallklart vatten där man ser botten på 10 meters djup och kommer in i denna kanal, som i princip är en enda lång flytande soptipp. Floden rinner västerut från Rom till havet och speciellt på vårarna för den med sig både skräp, sopor och t o m träd. Bilden bredvid är från bassängen vid Darsena Fiumicino. Observera det annorlunda stävankaret!

Lördag morgon gick vi de 3,5 distanserna på årets sista "seglats" från Ostia till Fiumicino. Det kändes naturligtvis ganska underligt, kanske t o m en aning snopet, att avsluta årets seglingar med så kort varsel, men på det här sättet har vi något att se fram emot nästa år - Korsika och Rivieran i lågsäsong innan vi tar oss in i kanalerna och börjar slussningarna genom Europa. 

Det är två broar in till varvet och de öppnas två gånger per dag. Den första (som vi passerar här intill) är en gångbro och den andra (längre bort i fotot) är även för fordon. Vi passade morgon-öppningen kl 09.00 och lade till utanpå en mindre segelbåt utanför Fulvios Boatyard. 

Vi började genast göra i ordning Bluesette för vintern och det tog flera dagar. Vi tog ner segel och packade ihop jollen. Tvättade däck och torkade ur skåp och slängde massor av skräp som underligt nog samlats. Monterade ner bimini och solcellerna på den, konserverade motorn. En bisonråtta simmade omkring i vattnet - den bor väl i bråte under kajen - och ankorna kvackade efter bröd. Italienarna åkte förbi i sina fiske- och fritidsbåtar, det var ju helg och man ville väl ut till det renare vattnet. Temperaturen stod på 30 grader även här, men det fläktade faktiskt så det var inte alltför obehagligt.

Närheten till Leonardi da Vinci, flygplatsen, medför tät lufttrafik. De flesta planen går över havet rakt västerut så de ser man bara, men ungefär var tredje minut passerar ett plan strax ovanför våra huvuden och just då går det inte att prata med varann. 

På måndagen träffade vi Fulvio och skrev kontrakt för 8 månader. På kvällen åt vi vår allra sista italienska måltid på en restaurang i Fiumicino och tisdag morgon kl 7 tog vi vårt handbagage och klättrade över grannbåten till kajen. Lämnade de sista matvarorna till mannen som bor på området och promenerade över bron till busshållplatsen, där vi steg ombord på den lilla flygbussen, som körde oss till terminal 3, där vårt flyg till Stockholm Arlanda avgick 8.55. 

Det känns alltid lite konstigt att lämna båten "ensam" i främmande land. Efter några år börjar vi dock bli vana och vi har ingen anledning att oroa oss. Kommer dock att kännas skönt när vi vet att hon är på land. 

Vi förlitar oss på att den heliga Madonnan håller sitt vakande öga över vår båt. 

Tack än en gång för att ni följer oss på vår resa. Fortsättningen följer nästa år!