Nu har vi installerat en watermaker. Allting blev snyggt och prydligt och fann sina naturliga platser att monteras på. Så nu har vi fått ytterligare en pryl som kräver underhåll!

Men förutom detta kan vi nu stanna längre tider utan att uppsöka marinor och dylikt. Men framför allt kan vi dyka mer. Något vi gjort rätt sparamt eftersom man måste skölja utrustningen i sötvatten efter alla dyk, vilket vi alltså kan göra nu. Och även Anita kan nu skölja sina glasögon i rinnande vatten nästa gång hon kommer.

Samtidigt har vi passat på att epoximåla kölsvinet. Kul! Vi har nu några dagar gått omkring yra i huvudet och med ett lättt illamående. Att måla epoxi i kölsvinet innebär att man svettande står i stillastående luft och tryckande värme omgiven av giftångor man inte kommer undan.

Seglarlivet har sina sidor

I alla fall för oss.

Dagen började med perfekt vind (15 knop som skulle vrida så att vi skulle få mer och mer öppen vind under dagen för att avsluta med 20 knop på sena eftermiddagen) och vi valde att gå på havssidan och vindsidan (på ostsidan) om öarna för att få mer och renare vind.

Och det fick vi. Väl ute på havet börjar fronterna tona upp sig och bli allt mörkare. Och vinden ökade för varje front för att kulminera i 45 knop (= 24 m/sek = storm). Och regn som kändes som hagel i den hårda vinden.

Och Ellinor uppförde sig nu, som alltid i tuffare situationer, helt perfekt. Vartefter vinden ökade tog vi in mer segel för at sluta med cutterfocken (det inre lilla förseglet) och revad stor. Och i den hårda vinden gjorde vi 6-7 knop på kryss.

Helt fantastiskt att känna att båten klarade vinden helt utan problem och hade mycket mer att ge. Helt fantastiskt att veta att man utan problem kan gå så högt mot vinden med bra fart i så hård vind.

Vi har en helt fantastisk båt

Med hemresa för Cathrine och mig blev vi liggande 2 månader i Les Saintes. När det sedan blev dags att dra vidare mäste vi förståss görta ren botten, som man hela tiden måste göra i dessa varma vatten, blev vi attackerade av krabbor som funnit paradiset bland bottenväxterna på båten.

Speciellt en krabba var aggressiv (c:a 10 mm stor) och viftade med klorna när man närmade sig med skrapa. Varje gång vi dykt ner och kollat har han funnits kvar och blir like större varje gång.

Han har nu hängt med i en månad och seglat med oss i ungefär 300 sjömil i varierande förhållanden som ni kan läsa nedan. Här på bilden får ni också träffa honom eller henne.