Grekland 2010
Skrivet av Christian
En tung besvikelse - inställd premiärsegling våren 2010
Eyjafjallajökul - The eruption on 27 March 2010

Åter på jobbet under några lugna veckor i juli 2009 började jag undersöka möjligheterna att investera i en charterbåt i Grekland. Under seglingen i Tolvöarna, Grekland på hösten 2008 kom vi att ligga bredvid en svenskflaggad Bavaria som precis gått ur sitt charterkontrakt efter 5 år. Mina betydligt kunnigare kamrater gjorde en besiktning ombord och kom tillbaka med omdömet att hon var i förvånansvärt bra skick. Då blev charterbåt en möjlighet för mig!

Sommaren 2009 kollade jag in 3 charterbåtsföretag, ett engelskt, ett grekiskt och ett svenskt och fastnade till slut för Navigare-Yachting AB. Huvudskälet var att bolaget är svenskt och att man satsar på kvalité i underhållet av båtarna vilket vi sett bevis på de 4 gånger vi tidigare seglat med Navigares båtar.

Men även att det fanns en förening i vardande för oss ägare, Navigare Yacht Club (som idag 2012 är väl utvecklad) hade betydelse för valet av företag samt möjligheterna att få en utbildning på båten.

 Vi valde en Bavaria 40 för att steget från de 28 fotare vi hyrt tidigare inte skulle bli för stort samt för storleken på investeringen. Det har vi inte ångrat ännu. Nu följde en hektisk period med bankkontakter, kontraktsskrivning följt av kurser i Förarbevis, Kustskeppare och VHF intyg på Medborgarskolan. Första seglingen bokades till v16 2010 då vi också skulle få en instruktör ombord i några dagar för att lära oss hantera denna för oss mycket stora båt.
Så 2-3 dagar innan avfärd svepte Eyjafjallajökuls aska in över Europa och jag tror du förstår hur jag/vi kände det när flyget slutade gå. Tungt!
Nu skulle det dröja ända till slutet av september och inte skulle vi få vara först ombord (efter leveransbesättningen förstås som seglat Freja från Frankrike till Lavrion) som vi också hade sett fram emot. Min besvikelse var jättestor.

Länkar
Väder Vulkanen
Övrigt Navigare-Yachting
Kommentera inlägget
Grekland 2010
Skrivet av Christian
En tuff start i Kykladerna w39
Vår segling i Kykladerna w39 2010
I slutet av september 2010 var det så äntligen dags för vår premiärsegling. På måndagen avreseveckan blev vi helt på det klara med att Primus vår älskade vovve blivit så dålig att det var dags att låta honom sova för gott. Dagen därpå beställd vi tid och på onsdagen gjorde vi den tunga resan till djursjukhuset. Hårt arbete för att rensa undan på jobben, arbetsplatsfester för oss båda, sorgen över Primus och sedan bara drygt 3 timmars sömn sista natten gjorde att vi var ordentligt trötta när vi kom till Aten på lördag fm.

Där mötte vår kunnige instruktör Olle A. som vi beställt via Bodil på Navigare-Yachting. Olle skulle nu på knappt 24 timmar lära oss det viktigaste som vi missade p.g.a. vårens inställda ”ägarutbildningssegling”.  Efter en grekisk sallad följt av en snabb båtgenomgång började vi öva tilläggning med aktern mot kajerna i hamnbassängen. Det blev ganska slingrigt och nästa dag kommenterade båtgrannen som sett våra övningar: ”Vi såg er och sade – dom där har problem”!

Kl. 19 kom vi plötsligt på att vi behövde proviantera inför nästa dag eftersom den rekommenderade Super Marketen då skulle vara stängd.
Knappt en 1 timme för proviantering för 6 personer under en vecka! Tur att Olle hade bil och hittade i affären. En kvart efter stängningstid föstes vi ut ur butiken drygt 3000kr och ett blockerat kreditkort fattigare – klart att det inte fungerade när jag glömt låsa upp det för köp utomlands.

Åter på Freja med varorna stuvade kl 21, Lisa ville sova men jag var hungrig. Vi beställde färsk fisk på närmaste ställe och den tog en evighet att bli klar och kostade skjortan. I säng till slut i en varm förpik med kluckande vågor mot skrovet och en öppen lucka som förstärkte den grekiska musiken från nattklubben. Vi sov inte mycket. Kl 05 blev det tyst och 3 timmar senare stod Olle på landgången och utbildningen fortsatte.

Vår besättning, gamla vännerna Thomas och Monica och något nyare vännerna Jan och Monika kom med morgonflyget och efter lunch kastad vi loss och gick mot KORISSIA på KEA i efterhand ökande bidevind och sjögång. Sjösjukan kom som ett brev på posten (förr i tiden) till Kapten och den mycket kunnigare besättningen (klok rekrytering!) fick rycka in och ta befälet över tilläggningen.  Efter att ha pressat ned 2 tuggor vid middagen gav Kapten upp och gick på puten. Kommer ihåg att jag mådde urdåligt och var beredd att sälja Freja och ge upp alla seglingsplaner i det läget.

Nästa dygn låg vi på svaj i ORGIAS viken på norra KEA och hade det gott och återhämtade krafterna. Sköööönt. Bra ankarplats vid sydlig vind.

På tisdagen seglade vi till LOUTRA på KYTHNOS och Kapten fick göra sin första skarpa tilläggning längs med en kaj. Godkänd. Efter sedvanlig ankarsup ”GT” utforskades den lilla trevliga hamnen och grabbarna simmade bort till utflödet för den varma källan för badkarsbad i havet. Gossigt.. LOUTRA är en plats att återvända till.

Nästa dag seglade vi bl. a med järngenuan till FINIKAS på SIROS. Där fick vi endast en plats på utsidan av kajen där den efterhand allt starkare sydvinden och sjögången hotade att trycka oss in i betongen. Det gungade kraftigt och vi fick ha ankarvakt fram tills det lugnat ned sig kl 02 och alla till slut fick sova. Fint vatten vid hamnen men vi blev inte särskilt imponerande för övrigt av det lilla vi såg.

På torsdagen puttrade vi i ånyo strålande väder till LIVADI på SERIFOS som är ett annat trevligt ställe. Torsdag morgon tog vi lokalbussen upp till den gamla staden på kullen med en helt fantastisk utsikt över SV Kykladerna. Härlig frukost intogs på det lilla kaffet som drevs av en ung kvinna som återvänt från livet i Aten, hon lär följas av många fler nu i krisens Grekland. Promenad ned till Freja och vidare till fina SANDY BAY (DUBBELVIKEN) på KYTHNOS för bad och trevlig middag i sittbrunnen.

Sista dagen fick vi lite regn på förmiddagen men också bra vind och loggade stundtals +7knop. Sista doppet tog vi i en badvik 2-3 distansminuter S LAVRION och kvällen avslutades på en fin restaurang på gågatan som sedan dess blivit lite av vårt stamställe.

På söndagen lämnade vår trevliga besättning oss för att mycket nöjda återvända till Sverige.

Länkar
Övrigt Kea
Övrigt Kythnos
Övrigt Siros
Övrigt Serifos
Marina/hamn Lavrion
Kommentera inlägget
Grekland 2010
Skrivet av Christian
Lugn vecka i Saroniska viken w40
Vår segling i Saroniska viken w40 2010

Efter att första veckans besättning lämnat oss städade vi och provianterade och efter några timmar anlände vännerna Eva och Hans från Stockholm. Eva är barndomskamrat med Lisa från sommarstället. Hans som arbetat som advokat med specialitet Sjörätt hade hjälpte mig att granska kontraktet med Navigare-Yachting och gett mig goda råd. Nu var det dags att tacka för hjälpen.
Hans och Eva har sjövana från sin fina motorbåt men inga egentliga kunskaper om segling så nu var det upp till bevis för Chris och Lisa. Veckans segling kom att till stor del gå för motor utom första och framförallt sista dagen då vi kryssade hem till Lavrion i kuling under 5-6 timmar.

Första dagen rundade vi Sounion-udden och låg på svaj i ANAVISSOU-viken rakt V om LAVRION under natten. På tisdagen gick vi till mysiga AIGINA på ön med samma namn. Där blev vi först bortkörda från en bra kajplats strax nedanför Hamnpolisens kontor som någon annan senare fick ta. Till slut fick vi dela yttersta änden på en brygga med en hjälpsam grekisk seglare. God middag åt vi på en liten enkel servering inne vid fiskmarknaden efter en intressant promenad i staden.

Nästa dag tuffade vi till turistiska PALAIA EPIDAVROS där vi nästa morgon tog en taxi ca 25 km till den mycket väl bibehållna romerska teatern i EPIDAVROS där akustiken är helt fantastisk. Detta är ett besök jag kan rekommendera och som jag även gjort 2 gånger tidigare, 1966 när jag bilade med mina föräldrar hem från Damaskus efter pappas år som UNMO, United Nations Military Observer, och 1994 när Lisa och jag gjorde samma resa från Israel efter mitt eget år som UNMO.

En 2 timmar kort segling tog oss på torsdagen till lilla mysiga VAHTI på METHANA-halvön. Där gjorde vi bekantskap med en trevlig norrman som seglade med familjen, sina föräldrar och svärföräldrar i en Navigarebåt. Han hade hyrt båtar av många uthyrningsföretag men erfarenheten av Navigare var så positiv att det skulle bara bli Navigare hädanefter. Roligt att höra!

Natten därpå låg vi i PERDIKA på SV hörnet av AIGINA som också kan rekommenderas och blev granne med den goa norrmannen igen. I hamnen lyckades vi fånga in en gammal kätting med ankaret och fick god nytta av specialverktyget som ser ut som en hästsko med två tampar vilket är till för att fånga upp andra kättingar med så att man kan få loss det egna ankaret. Detta imponerade på den norske svärfadern som tyckte att vi verkade mycket erfarna.......
Strandpromenaden i PERDIKA är en enda lång restaurang gata som under semestersäsongen fylls av turistande greker från Aten mm. Alla ställen höll öppet men det var tomt nästan överallt. Minnesvärt från den middagen är att det är kanske enda gången hittills som vi varit tvungna att köra ut vinet (?) och ta in öl istället.

Efter sista dagens hårda kryss upp till Sounionudden gick vi in i viken och kastade ankar och åt en sen lunch, ganska så trötta. När vi sedan skulle iväg satt ankaret fast. Det fanns inga möjligheter att dra upp det. Nu var goda råd dyra. Efter en kort diskussion tog en huttrande Kapten på sig cyklop m.m. och sjönk ned i vattnet som dock var riktigt skönt ca 22 grader. Ankarkättingen hade kilat in sig under 2 platta stenblock vilket förklarade varför det satt fast som berget. Nu började diverse manövrer med Chris som dirigent i vattnet, Hans som relästation på fördäck och ansvarig för ankarspelet och Lisa vid rodret. Efter ca 10 minuter hade vi fått kättingen att krypa fram under de båda stenblocken och kunde ta upp ankaret och komma iväg den sista sträckan upp till Lavrion. Det är inte utan att jag fortfarande känner en viss tillfredsställelse över att vi så enkelt löste detta problem som först gjorde oss alldeles förskräckta och där jag för mitt inre öga såg hur vi sågade av ankarkättingen och offrade ankaret och många sköna euro till havsguden. Men har man småländskt påbrå i flera rakt nedstigande led så är detta inte precis den första lösningen man tar till.

Väl i hamn i Lavrion möttes vi av en orolig norrman som i ett tidigt skede gått förbi oss strax utanför PERDIKA och sedan försvunnit i kulingen. Han hade efterhand blivit alltmer orolig över att vi inte kom och var nu så glad över att vi lyckats ta oss till Lavrion att han kom med en flaska norsk snaps och bjöd på en dramm. Den omtanken värmde!

Veckan avslutades med middag på vårt favoritställe i Lavrion och mycket nöjda flög vi hem med SAS dagen därpå.

Länkar
Övrigt Epidavros
Marina/hamn Aigina
Övrigt Sounion
Länk till fotoalbum: Saroniska viken 2010
Kommentera inlägget