Innan vi lämnade Boulogne var vi tvungna att handla lite färskvaror. Vi hade sett en matbutik när vi gick till gamla staden kvällen innan. Nu gick vi dit men den var stängd på söndagar. Vi frågade första bästa fransman om det fanns någon öppen matbutik i närheten men antingen kunde han inte engelska eller också fanns det ingen för han skakade bara på huvudet. Då fick vi syn på en dam med en tom korg på armen. Hon ska nog till affären, vi följer efter henne sa båtmeken. Hon gick mot hamnen och strax innan kom vi fram till en stor marknad likt ”bondens marknad” och snart hade vi köpt både grönsaker, kött och några goda crossianter. Dock inga sniglar!

Vid lunch var det dags att ge sig iväg. Tidvattenströmmarna var på plats likt SV-vinden som vanligt. Vi fick en fin kryss söderut. Solen strålade på en klarblå himmel. Solen gnistrade på vattnet och luften var klar och kall. Återigen såg vi Englands kust i horisonten när vi kom ut från hamnen. De branta kalkklipporna längs kusten lyste vita i solen.

Vi angjorde Dieppe sent. Klockan var ca 20:30 och solen värmde fortfarande när vi lagt till i hamnen. Båtmeken gick och checkade in oss i hamnreceptionen och jag fixade lite mat innan vi somnade gott efter dagens segling.

Äntligen kunde vi lämna Calais. Nu var det dags att ge sig ut på Engelska kanalen. Vi fick dock vänta till lunch innan ”sillen” öppnade så vi kunde komma ut från hamnen. Väl ute från hamnen la vi oss på en boj och väntade på att tidvattenströmmen skulle avta så vi inte fick både motvind och motström.

Det är en matteövning varje dag inför varje ny etapp att räkna ut när vi ska ge oss iväg för att ta oss genom tidvatten, strömmar, vind avfärd. Vi behöver räkna på tidvattenströmmar och när vi kan gå ut ur hamnen vi lämnar och när kan vi gå in i hamnen vi ska angöra. Tidvattnet är nu ca 8-9 meter. Det är bara 6 timmar mellan hög- och lågvatten och vi förflyttar oss söderut under tiden mellan hög- och lågvatten. Högvattentidpunkterna flyttar sig också ca 1 timma framåt varje dag. Nu börjar vi få kläm på det i alla fall.

Vi fick en fin segling till slut och är vi angjorde Boulogne de Sur på kvällen var det lågvatten och det fanns en muddrad ränna in till hamnen så vi kunde lägga till direkt. Vi tog en promenad upp till gamla stan. Det var verkligen uppför då hela kusten nu består av kullar med branta sidor ner mot stranden och havet.

Här blev vi kvar i dagarna tre. Vindarna låg på SV 10-14 m/s och det var höga vågor. Vi tog fram cyklarna och cyklade runt till diverse sevärdigheter, La Grand Theater (teatern), Notre Dame Church, den största och äldsta kyrkan i Calais (där gifte sig de Gaulle 1921), makarna Charles och Yvonne de Gaulle i form av en staty, den 59 meter höga fyren med 271 trappsteg för att se den fina utsikten över hamnen och havet, The Watch Tower, klockan med den egendomliga flaggan på toppen(Calais egen flagga) och det vackra Hotel de Ville (rådhuset) med sin fantastiska trädgård.

Två cykelturer till ”Calais winestore” vi fått tips om av den store sonen där vi fyndade lite vin. Hit åker engelsmännen och bunkrar precis som vi åker till Tyskland och norskarna till Sverige. Här kom de med fullastade vagnar ut till bilarna. Vi hade våra cyklar och ryggsäckar så vi fick nöja oss med några flaskor varje gång. Kassörskan tittade på oss skrattade när vi packade våra ryggsäckar, satte boxen på pakethållaren och cyklade iväg.

En del mekande i båten fick det bli också. En ny hylla skulle upp och den införskaffade TV:n få lite ström. Lite snack med båtgrannarna som vi nu campat med ett par dagar utmed kajen, ett par belgare och ett par tyskar.

Idag väntade en dagsetapp med motvind och soldis. Vinden var SV 6-7 m/s och skulle öka under dagen. Vi gjorde oss beredda på en dag med motorgång, vågor, hård vind men medström. Sandstranden från Breskens  var fortfarande med oss och vi passerade den ena Belgiska byn efter den andra utmed stranden. Nu passerade vi den franska gränsen och konstigt nog förändrades landskapet och mjuka kullar med sädesfält syntes bakom sanddynorna. Dags att byta beöksflagga igen!

Det blev inte riktigt lika jobbigt som vi hade förväntat oss. Vi gick ganska stadigt i 7 knop. När vi närmade oss Calais såg vi de vita klipporna i Dover, England i horisonten. Ett stim med tumlare dök upp bredvid båten. Nu kom plötsligt de stora färjorna plöjande mellan Calais – Dover framför oss. Efter en lång omväg pga av sandbankar kom vi in i ytterhamnen där vi stoppades av en ”sill”! En slags vägg som gjorde att vattnet i den inre hamnen alltid höll en viss nivå trots att vattennivån utanför var lägre vid lågvatten. Här fick vi lägga oss på väntboj tills vattnet hade stigit så att vi kunde passera ”sillen”. Efter ca 1 ½ timme öppnades bron över ”sillen” och ”sillen” låg nu helt under vattnet minst 2 meter.

Nu skulle vi bara lägga till i hamnen. Men… var fanns den?? Hamnen var stängd, bryggorna låg på land och ombyggnad pågick för fullt. Pålning dunkade högljutt. Ett tivoli spelade för fullt på kajen mittemot och där stod en fransman och ropade åt oss att lägga till mot industrikajen. Här gick det bra att ligga enligt mannen men det fanns ingen el, vatten eller sanitära faciliteter och 15 Euro skulle det kosta per dygn. Vi hade inget val. Det fanns ingen annan hamn inom 30 Nm och tidvattenströmmarna skulle nu vara mot oss. Här fick vi stanna. "Båtmeken" var i alla fall nöjd efter en fransk creeme brülee och somnade gott i industrihamnen.

När vi vaknade på morgon regnade det. Regnet skulle upphöra på förmiddagen så vi beslutade oss för att vänta ett par timmar innan vi skulle gå vidare. Strax innan lunch kom solen fram och nu blev det bråttom att ge sig iväg så vi kunde gå med tidvattenströmmen. Vi hade slussarna att passera först men sen var vi ute på Nordsjön igen. Vi hade bestämt att idag skulle vi kryssa i motvinden. Bättre att kryssa i SV 6-7 m/s medströms med tidvattnet än att gå motorgång. Vi gjorde ett slag rakt ut i Nordsjön och när vi slog med kurs mot Niuweport gjorde vi 8,8 knop som mest i medströmmen. På piren stod människor och fiskade med fastmonterade håvar som de sänkte ner. De vinkade till oss. Det var ebb och det var långt ner till vattnet från piren.

Vi kom fram tidigt, lagom till lunch. Vi tog en cykeltur till stranden och lade oss mellan sanddynorna. Det blåste nu kraftigt och vågorna slog mot stranden. Det var 23 grader i vattnet vilket förvånar mig då det är ett så pass stort hav. Vi fortsatte in till stadens centrum och när jag såg den svenska flaggan för andra gången tänkte jag att det var värst vad gästvänliga de är. Har de hissat flaggor bara för att vi är här. Sen slog det mig att vi var i EU:s högsäte, Belgien, och här flaggades det med EU:s nationsflaggor överallt i centrum. Vi åt middag på en av stadens krogar. Idag var det dags att prova på delikatessen musslor i vitvin. Gott? Nja…, som min bror skrev: ”De brukar jag ha till agn när jag fiskar”.

Vi startade tidigt på morgonen. I hamnen var det stilla och det kändes i luften att det var nya äventyr som väntade. Nu skulle vi ge oss ut på nya vatten. Längre söderut än så här hade vi inte varit med båten. Vi köpte ju S/Y Maron här i Breskens och seglade hem henne härifrån. Vi startade med motorgång då det inte fanns någon vind när vi styrde ut mot Nordsjön. Precis som vi beräknat fick vi lite extra draghjälp av strömmen i tidvattnet. Stränderna var tomma så dags på morgonen men en och annan segelbåt såg vi och så de stora lastfartygen förstås på väg in till Antverpen.

Snart kom vinden och vi satte segel. Det var också dags att byta besöksflagga. Idag lämnade vi Nederländerna och angjorde Belgien. Den härskande sydvästen lät oss gå på kryss ett par timmar innan det var dags att ta ner och gå med motor igen. Väl framme vid Oostende var det dags att slussa igen. Här var det dubbla slussväggar och dubbla slussar för att stå emot Nordsjön och tidvattenströmmarna. Nu var det ebb och det ostronklädda slussväggarna gapade mot oss.

Redan i slussen fick vi en hamnplats tilldelad. Människorna runt slussen var lite intresserade av oss och ropade glatt ”Bonjour” till oss. I den här flamländska delen av Belgien sa man tydligen Bonjour när man hälsade. När vi lagt till tog vi oss en promenad runt i staden med den vackra kyrkan och de vackra stenväggarna. Vi köpte oss lite färsk fisk i ett av fiskstånden. Vi förstod inte vad det var för fisk men jag gissar på hälleflundra. 

Lördag 23 juli

Vi lämnade Linköping tidigt på lördagsmorgonen. Planet till Amsterdam lyfte redan 06:10 och vi skulle checka in en väska då vi hade lite otillåtna vätskor och väskan var välpackad och tung. Taxi var beställd till kl. 05:20 till flygplatsen. När vi åt frukost uppmärksammade ”båtmeken” att han beställt taxin fel tid, 05:40 istället för 05:20! Raskt tog han appen och bokade om och strax var det två taxi på väg till oss. Både vi och bagaget var med när planet lyfte.

Väl framme i Amsterdam tog vi tåget till Vlissingen och färjan över till Breskens. Nu var vi äntligen tillbaka hos S/Y Maron. Vi packade upp och sedan var det dags att bunkra mat och vatten. Trots den fina kvällen gick vi och la oss tidigt. Vi skulle ju upp tidigt med tidvattnets ström som skulle ta oss vidare ut på vår ”Resa till Medelhavet”.