Idag var det vår sista segling för i år. Vi skulle segla till floden La Vilaine och sedan vidare upp i floden. Det var soligt, varmt och medvind från väster som ökade allt eftersom dagen gick. Som vanligt var det tidvattnet som bestämde när vi skulle komma fram då vi skulle segla ”på land” för att nå till slussen en bit upp i floden. Djupet på sjökortet var 0,4 m som lägst och behövde stiga 2-3 m innan vi kunde åka där. När vi kom fram till inloppet var det tillräckligt med vatten. Det var så mycket vatten att jag tyvärr inte fick se ostronodlingarna som skulle finnas vid flodmynningen. Vattnet stod nu över odlingarna. På breda pinnar som står nedstuckna i botten växer klasar med ostron har jag sett på bild. Nu såg jag bara båtar utrustade för ostronskörd ankrade i floden.

En bit upp i floden kom en sluss. Det var trångt i slussen och vi fick vänta över en timma innan slussen och bron öppnade. Slussvaktaren kom fram och hälsade ”Hej”. Han berättade på engelska att hans fru var från Göteborg och han undrade var vi kom ifrån. Han var nyfiken på vad vi gjorde här. När vi åkte ur slussen ropade han ”Hejdå”.

Väl innanför slussen var det inte tidvatten längre. Skönt! Nu gick vi ytterligare ett par timmar upp i floden med motor för att ligga nära den bro vi ska passera imorgon. Vi ankrade strax utanför byn Foulux. För första gången på semestern låg vi på svaj med ankaret. Vi badade vid båten i solens sista värmande strålar. Det var 25,5 grader varmt i vattnet. Sedan avnjöt vi våra inköpta skaldjur och tittade på den magnifika stjärnhimlen.

Vi lämnade hamnen på förmiddagen då vi behövde högvatten för att komma ut i hamninloppet. Propellern var nu ren från sjögräs och vi dunkade på i normal takt idag enligt båtmeken. Nu väntade ett par härliga slödagar med sol och bad. Sista semesterveckan och vi är nu ganska nära den flod vi ska gå upp i och lägga båten för vintern. Vi åkte bara rakt över bukten till halvön Ville de Quiberon en lång halvö som består av stränder och fina naturområden.

Vi var framme redan till lunch. Nu var den franska industrisemestern slut och det märktes i hamnen. Lite lugnare och tystare. På piren stod en ensam man och fiskade. Tidigare hade pirarna varit fulla med människor. Många båtar låg öde och det var lite människor som rörde sig i hamnen. I Frankrike finns inga särskilda gästhamnar som i Sverige utan hamnar(båtklubbar) med ordinarie båtplatser som hyrs ut till gäster när den som hyr platsen är borta. Ibland har man också en särskild brygga eller platser reserverade för gäster (visitours). Här fanns en särskild brygga för visitours som vi angjorde. Vi åt lite lunch och sedan gav vi oss iväg på cyklarna till en av stränderna intill hamnen.

Här var det dock full aktivitet. Vi märkte dock att vi var de yngsta på stranden (förutom barnen). Nu var det tydligen pensionärernas tur att ha ”semester” här i Frankrike. Många tillsammans med sina barnbarn. Skolorna börjar här den 1 september har vi fått höra. Samma sak när vi åt middag på ett av hotellen där det bara var äldre par i restaurangen. Restaurangen hade fantastisk utsikt över Nordatlanten.

Fredag 26 augusti

Idag var det varmt och skönt. Vi tog fram cyklarna och tog en cykeltur på förmiddagen. Sonen kom på eftermiddagen i hyrbil från flygplatsen i Nantes. Vi gick till stranden ett par hundra meter bort från hamnen och badade. Stranden bestod av små stenar ca 5-10 mm stora som fastnade mellan tårna. Vattnet var härligt svalkande och väldigt salt och jag flöt som en kork.

Lördag 27 augusti

Vi tog hyrbilen och åkte mot Nantes och floden Loire för att beskåda vinodlingarna i Loire Atlantique området. Här odlas i huvudsak Muskatdruvan men även en del andra druvor. Vi hittade först ingen vingård som var öppen för besökare men efter lunch i byn Chãteauthébaud fick vi tips av restaurangägaren om öppna gårdar i trakten. Nu fick vi prova och köpa fina muscatviner. Temperaturen i bilen visade 34 grader ute. När vi närmade oss kusten igen sjönk temperaturen till 26 grader.

Söndag 28 augusti

Sonen lämnade oss tidigt på morgonen då han hade ett flyg att passa från Nantes. Idag var det dags för byte av olja och oljefilter enligt båtmeken. 10 liter olja hade inhandlats i fredags på Volvo verkstaden inte långt från hamnen. Ett antal tomma PET-flaskor hade vi sparat till den gamla oljan. Vi tog en cykeltur i den stora hamnen för tusentals båtar. Här förvarar man båtar på höjden för att få plats! Till kvällen började det regna och vi kröp ner i ruffen. 

Idag var det en helt annan luft. Vindarna var svaga men fartvinden kall när vi gick med motor. Det gick långsamt trots att motorvarvet var högt. Hård motström? Nää, det var något som inte stämde tyckte båtmeken. Var det möjligen något som fastnat i propellern. Vi hade hört ett dunk under båten häromdagen då massvis med sjögräs fastnade runt rodret flera gånger. Det fick vi loss med båtshaken. Var det något fiskenät som hade fastnat? Det är fiskeredskap överallt längs kusten och vi har förstås försökt undvika allt vi ser men de är inte alltid så väl markerade. Ibland med en svart plastdunk vilket är väldigt svårt att se i vågorna mot den mörka havsytan.

Idag var det rader med fiskebåtar med trålar hängande efter sig. Vi tvekade att passera bakom den första fiskebåten. De kom ju på rad efter varandra och körde så fort att vi inte kunde köra ifatt dem. Vi saktade ner och väntade tills den första hade passerat förbi oss ca 100 meter sen gled vi sakta förbi där den passerat. Det gick bra. Vi fastnade inte i någon trål i alla fall.

Efter lunch klarnade det upp och nu kom värmen tillbaka. Nu fick vi klä av oss seglarstället igen. Vid hamninloppet kom som vanligt en vänlig hamnvärd och visade var vi kunde lägga till i hamnen. Så fort vi lagt till tog vi fram cyklarna och båtmeken for iväg som vinden för att få tag i dykutrustning. Han var snabbt tillbaka med snorkel, cyklop och simfötter. Sen dök han ner under båten och kollade propellern och där satt det massvis med sega långa sjögräs insnurrade som han skar bort. Bra jobbat båtmeken! Nu passade vi på att bada i det varma vattnet, 21 grader, i hamnen.

Här i Port du Crouesty skulle vi nu stanna i tre dagar då vi får besök av den äldste sonen och vi ska tillsammans göra en del vingårdsbesök.

Våra gäster lämnade oss tidigt då de skulle tillbaka till sin bil med buss och sedan vidare till Paris. Vi följde dem till bussen och tog sedan en promenad till saluhallen och i omgivningarna för att väcka minnen till liv. Tiden går fort och minnet är kort.

När vi lämnade hamnen var det stiltje och varmt, närmare 30 grader. Vi stångade på med motorn och det kändes lite tomt och tyst när sonen med hustru lämnat oss. Då hörde vi mullret. Bakom oss var himlen mörk och det blixtrade och dundrade. Nu ökade vi farten. Vi ville inte hamna mitt i ett åskoväder. Vinden ökade upp till 10 m/s bakifrån som gjorde att vi fick lite extra skjuts framåt.

När vi lagt till i hamnen började det regna och det åskade fortfarande runt omkring oss men inte över oss. Nu kände sig båtmeken rastlös. Nu skulle det bytas elkablar till batteriladdaren. Ut med täcken, kuddar, madrasser, dynor och annan bråte som samlat sig i akterkojerna, för att förbereda kabeldragning. Bottenskivorna skruvades bort och sedan ålade båtmeken runt i kojerna ett par timmar med sina verktyg och så var det klart!

Regnet upphörde till kvällen och vi gick ut för att äta och satte oss på en restaurangs uteplatser då det fortfarande var åskvarmt och stilla. När vi fått förrätten, brödet, vinet och vattnet började det blåsa en kall vind. Servetterna och smörpappren flög runt borden. Vi frös. Då bad vi servitrisen att vi skulle få flytta in men tyvärr så var alla lediga bord i restaurangen reserverade. Vi bad då att få betala och gick därifrån. I en påse fick vi vinet och vattnet. Vi gick nu vidare till en av restaurangerna i hamnen och när vi skulle beställa mat så fanns inte det vi valt på menyn. Vi gick då därifrån utan att beställa något. Då gick vi till båten och kokade pasta med basilikapesto och lufttorkad skinka som vi åt med stor aptit tillsammans med vinet och vattnet från restaurangen!

Idag skulle våra gäster segla med oss. Vi förberedde dem med sjösjukepiller då det både skulle vara dyning, motvind och vågor. När vi kom ut ur floden började det gunga och vågorna slog mot piren, dyningen åt andra hållet, strömmen skummade på ytan och det var som vanligt motvind! Vi hissade segel och kryssade oss fram. Nu fick vi se delfinerna igen och även den fula fisken. Det var en solfisk fick vi veta av sonen. Delfinerna ser vi nu nästan varje dag och trots hängivna försök har jag ännu inte lyckats få någon bra bild på dem.

Nu tilltog vinden och vi fick reva segel. Nu började också sjösjukan spöka ombord. Vi drog ner seglen och startade motorn och gick nu så snabbt vi kunde till hamnen i Concarneau. Det kändes väldigt långt, framför allt för de sjösjuka, innan vi var framme. Väl i inloppet kom en fiskebåt i högsta fart och svängde framför oss och båten slog i vågorna. Jäkla fasoner! Precis innan hade polisbåten passerat oss på väg in i hamnen. När vi lagt till var det så varmt att vi fick fälla ut solskyddet över sittbrunnen för att få lite solsvalka.

I Concarneau var vi på bilsemester år 2001 med våra barn. Vi var då nere i hamnen(precis som alla seglare gör i alla städer) och tittade förundrat på båtarna som låg i hamnen, tidvattnet som strömmade, stirrade ut över Atlanten och drömde oss hit. Men visst var väl hamnen ombyggd? Nu var vi i alla fall här med egen båt!

Nu kom vi äntligen iväg efter tre dagar i Brest. Vi hade idag en ny udde (pust!) att passera. Denna Raz de Sein hade vi läst om i tidningen ”Kryss till rors” och att det kunde vara mycket besvärligt om man inte passerade i rätt tid pga strömmarna. Vi skulle passera kl 14 enligt våra beräkningar. Vi räknade med att vi skulle förflytta oss ca 5 Nm i timmen och vi startade tidigt för att vara säkra på att vi skulle hinna dit i tid. Allt gick över förväntan och nu fick vi istället dra ner på farten för att inte komma dit för tidigt!

Passagen gick mycket bra. Nu var vi i södra Bretagne och vi fick en fin segling och värmen som vi väntat på kom nu mot oss ju närmare Audierne vi kom. Delfinerna ser vi nu nästan varje dag och idag såg vi också en konstig fisk vid ytan, en vit stor ful konstig sak. När vi anropade hamnen när vi närmade oss Audierne meddelade hamnkaptenen att vi var välkomna men att vi måste vänta tills vattnet stigit till minst 2 meter, ca kl 17:15, in till hamnen. Då var det bara att kryssa runt vid inloppet och invänta högvatten.

Det var fortfarande lågt vatten när vi angjorde och stränderna var breda längs flodinloppet och många badade då det var riktigt varmt i luften. Det fanns dock en fåra i mitten av floden som vi sakta följe fram till hamnbryggorna. Våra gäster som varit på egen bilutflykt idag mötte oss i hamnen när vi angjorde. De trodde aldrig vi skulle kunna ta oss in då båtarna runt hamnbryggorna legat på havsbotten när de kom dit en kort stund innan oss. När vi lagt tog båtmeken och sonhustrun ett snabbt dopp bakom båten i hamnen. Sen fick vi en fin kväll tillsammans i båten och vi grillade med gasolgrillen på akterpulpiten. 

Fredag 19 augusti

Precis som väderprognoserna sagt så blåste det kraftigt och regnade när vi vaknade. När det började klarna upp gjorde vi en utflykt med gästernas bil till fyren Le petit Minou som vi passerat dagen innan på vägen in till Brest. Här fick vi känna på den kraftiga blåsten och entusiasterna kämpade med sina surfingbrädor i vågorna nedanför de branta klipporna. Det var annorlunda att se fyren från land.På vägen hem passade vi på att bunkra mat och vatten när vi hade tillgång till bil och vi själva slapp släpa.

Lördag 20 augusti

Blåsten höll i sig så idag gjorde vi en ny utflykt med bil till Crozon och Morgat. Efter lunch och en kort promenad runt Crozon kom båtmeken på att han var långhårig så det blev ett besök hos frisören. Sedan var det dags för ett dopp på stranden i Morgat men det var bara sonhustrun som bangade. Vi andra nöjde oss med att ta en tupplur i sanden. Här avnjöt jag också min första franska crepe med glass.

Söndag 21 augusti

Blåsten hade nu avtagit men det var fortfarande höga vågor och vi beslutade att stanna ytterligare en dag i Brest. Nu nöjde vi oss med att stanna i omgivningarna. Här var det intressant att iaktta de fåglar som letade mat i lågvattnet bl a fina silkeshägrar. Vi följde de båtar som angjordes vid kajen i högvatten för att stå på sina kölar i lågvatten. Då spolades botten ren för att sedan vara klar vid nästa högvatten. Vi tog en promenad utmed hamnen och längs den långa stranden vid hamnen. Här var  det full aktivitet på surfande, seglande, skateande, badande franska semesterfirare. 

Länge satt vi och studerade väderprognoserna innan vi beslutade att ge oss iväg. Vi hade tidplanen klar och vi skulle gå kl 10 för att strömmarna skulle vara med oss i ”Chenal du Four”. Ett nytt område med udde med starka strömmar. Idag skulle vi lämna Engelska kanalen och gå in i Nord Atlanten. Vågorna skulle vara ca 2 m höga enligt väder-apparna. Gick vi inte idag skulle vi bli kvar här då det skulle bli kulingvindar de kommande tre dagarna.

När vi gav oss iväg var det full aktivitet på seglingskurserna, segelbåtar, brädor och kanoter i farleden på vägen ut från hamnen. När vi kom ut på öppet vatten var vågorna de högsta jag varit med om. Var de 2 m höga som rapporterna hade sagt så är jag 0,5 m hög! Det var som en berg- och dalbana, upp och ner på de långa vågorna. Vi satte på oss livlinorna då jag lyfte i våggroparna där jag satt och höll mig i. Vi gjorde sällskap med en fransk båt i början och man såg bara masten i våggroparna.

Det gick ändå bra framåt då vi hade medströms och vågorna började plana ut efter några timmar. Det klarnade upp och blev strålande solsken. När vi närmade oss ”Chenal du Four” började motströmmen men den skulle väl snart ge sig trodde vi. Vi hade räknat helt fel! Motströmmen ökade och ökade och vi gjorde knappt 1 knop med segel och motor. Vi sniglade oss fram i vattnet fast vi hade vind i seglen. Timmarna gick och det sista röda sjömärket vi skulle passera innan vi var igenom närmade sig så sakta, så sakta.

När vi kom fram till Bresk Marina blåste det kallt och det var kväll. Nu behövde vi tanka diesel innan vi la till i hamnen. När vi höll på att tanka kom hamnkaptenen och erbjöd oss en blåsig plats i marinan och med tanke på kommande dagar med kraftiga vindar då vi skulle bli kvar i hamnen så tackade vi nej. Vi gick då vidare till nästa marina ytterligare 3 Nm bort. Här fick vi en bra plats mot vinden och här skulle vi nu stanna tills kulingvindarna och vågorna lagt sig. Nu väntade vi också besök. Yngsta sonen med hustru var på väg för att hälsa på då de var på bilsemester i Frankrike. Vi hann precis göra oss klara när de dök upp ombord på S/Y Maron.

Det var en trist mulen morgon med dimma och stiltje. Vi skulle lämna hamnen innan kl 9 då vi skulle gå i en led med djupet 0,2 m i normalvattentillstånd så det krävde högvatten med minst 2 m när vi passerade. Vi gick med motor i det stilla vattnet och mellan bergmassiven. Det var tyst och dyning gungade oss fram nästan sövande. Timmarna gick.

Då hände det plötsligt något i vattnet bakom båten. Ett stim med tumlare och delfiner som jagade ett stim sardiner. Det hoppade tumlare och delfiner lite överallt omkring oss. Jag slängde mig på mobilen och försökte fånga några av dem på film. Jag lyckades få med en tumlare i alla fall. Stolt var jag men det krävde ett och annat blåmärke när jag i min iver slängde mig runt med mobilen och ramlade samtidigt som jag filmade.

När vi kom fram tog vi en öl och satte oss och planerade morgondagens etapp som skulle bli besvärlig. Vi skulle passera den mytomspunna ”Chenal du Four”, ett sund innanför några öar utmed Nordatlantens franska kust som krävde noggrann planering då tidvattenströmmarna kan vara mycket besvärliga. Väderprognosen såg inte heller så bra ut. Det skulle blåsa kraftigt under natten och vågorna under morgondagen skulle bli ca 2 m höga. Vi fick avvakta morgonens väderprognos innan vi beslutade om vi skulle ligga kvar här eller gå vidare till Brest.

L’Aberwrach var en semesterby för vattensporter och var ingen genuin by så här fanns det inget att att roa sig med mer än att sporta vilket vi tyckte vi hade gjort tillräckligt för idag. På kvällen kom regnet och vi som hade planerat att grilla fick flytta ner i båten. Båtmeken tog då fram vår elgrill och kotletterna blev grillade av båtmeken stående på rufftrappan med grillen på durken. Skam den som ger sig för lite dåligt väder!

Vi vaknade till en alldeles stilla morgon med dimma i hamnen. Det var måttlig sikt som meterologen i båtvädret i SR P1 hade sagt. Här finns inget ”båtväder” på radion utan vi får använda oss av internationella vädersajter på internet och appar i mobilen. Det förutsätter att vi har tillgång till internet vilket vi inte alltid har. Det beror ju på om det finns gratis wifi i den hamn vi ligger. Då har vi ju den nya ”BadBoy”-antennen som slukar allt wifi till oss! 

När vi lämnade hamnen började dimman lätta och det var sagolikt vackert när vi sakta åkte utmed floden och dimman sakta lyfte och solen lyste över det bretagniska landskapet. När vi kom ut ur floden och satte segel fick vi en fin medvind på 10-12 m/s och seglade fram i 7-8 knop hela dagen. Solen värmde i medvinden och nu kunde vi lätta på seglingskläderna.

Hamnen i Roscoff var ganska ny och var heller inte tidvattenberoende och här fick vi direkt en bra plats i hamnen. Kvällen var varm och solig när vi promenerade till byn och runt den gamla hamnen där mindre båtar låg förtöjda vid bojar.

Vi åt middag på en av byns mysiga restauranger. Vi valde en förrätt som bestod av tre sorters skaldjur enligt den franska menyn. Döm om vår förvåning när förrätten serverades och vi upptäckte att det var räkor, små sniglar och stora sniglar. När servitrisen upptäckte att vi inte rört sniglarna erbjöd hon oss mera räkor till förrätt och plockade bort sniglarna. Sen åt vi en fantastiskt god torskrygg med hemlagat potatispure. När vi sent vandrade tillbaka till båten hade det blivit lågvatten och småbåtarna i gamla hamnen låg i dyn. Fullmånen lyste på oss.

Även idag blev det en tidig start och en lång fin seglingsdag. När vi åkte på morgonen hade solen precis gått upp över grannön Herm som tillhör Guernsey. Vi satte segel direkt utanför hamninloppet och vi hade en fin halvvind till slör på 6-10 m/s. Guernsey var vackrare nu när vi lämnade ön, på sydsidan där det var branta vackra klippor ner i havet med stora fina villor på höjderna.

När vi närmade oss den franska kusten igen var det Bretagne och inte som tidigare Normandie. Nu var det inte längre de långa sandstränderna utan steniga branta beväxta berg med små inklämda stränder, mjuka kullar med små byar. Båtar som låg i sanden när tidvattnet dragit ut vattnet från viken.

Nu sökte vi en hamn där vi var oberoende av tidvattnet så vi kunde komma och åka när vi ville. Vi bestämde oss för Treguir som inte hade varken sluss eller ”sill” utan låg 5 Nm upp in i en flod där hamnen skulle hålla ett djup på ca 2 m även i lågvatten. Det var en bit att gå upp i floden men det var det värt. När vi kom var dock strömmen för stark så vi fick även här ligga på väntbryggan i ca en timme tills strömmarna avtagit innan vi fick angöra bryggan.

Efter en promenad runt byn och ett besök i den fina katedralen tog vi fram grillen och den franska grannen önskade oss Bon apetit!

Nu var båtmeken så frisk att vi kunde lämna Cherbourg och segla vidare. Vi hade nu legat still i 8 dagar och tappat mycket tid. Vi har ju ett flyg hem då semestern är slut den 3 september från Nantes att passa. Vi behöver avverka ca 115 Nm per vecka för att hinna dit i tid. Vi måste nu komma ifatt de distans vi missat.

Vi hade idag St Peter Port, huvudstad på Guernsey, en av kanalöarna som mål. Vi gav oss iväg strax efter att solen gått upp. Vi var flera som lämnade hamnen samtidigt då vi var tvungna att passera ”Race of Alderney”, ett sund som löper mellan Franska udden Cap de Hague och engelska kanalön Alderney som kan ge 9 knop strömmar. Det gällde att passera här när det var högvatten i Dover för att få medström enligt strömtabellerna. Det var en estnisk, finsk och så vi en svensk båt tillsammans med några franska båtar som gav sig iväg.

När vi närmade oss Cap de Hague tog alla ner seglen och gick för motor då vinden plötsligt ändrade riktning och kom rakt mot oss. Nu ökade strömmen i vattnet, vilket vi kunde följa på plottern och vi gjorde nu 9 knop medströms. Vattnet kokade och ett vitt skum bildades på ytan, båten slängdes hit och dit i de konstiga vågorna som bildades när vågorna från vinden mötte strömmen. Skagen kan slänga sig i väggen!

När vi passerat ”Race of Alderney” fortsatte vi lugnt fram till Guernsey. Vi passerade kanalöarna Herm och Sark innan vi angjorde St Peter Port. Där fick vi lägga oss på väntbryggan innanför piren och vänta på att vattnet skulle stiga minst 2 m över ”sillen” in till hamnen. Vi var nu tvungna att cleara in då Guernsey inte tillhör Schengen. Vi fick en blankett av hamnfogden med tusen frågor som skulle lämnas i särskild gula brevlådor som fanns utmed bryggorna.

Det blev en fin solig kväll men det gungade fortfarande då dyningen slog in i hamnen tills vattnet sjunkit igen under nivån för ”sillen”. Vi lämnade den gungande båten och tog en promenad för att äta. Det blev ”Fish and chips” nu när vi var på brittisk mark. Det märktes att vi nu var på brittisk mark då det var vänstertrafik och den första affären vi fick se var en Marks & Spencer.

Båtmeken är nu på benen igen och tillbaka ombord efter sin sjukhusvistelse om än lite justerad. Tack franska sjukvården och den europeiska gemenskapen!

Det blev några långa dagar och ensamma nätter för mig här i båten när båtmeken var inlagd på sjukhus. Jag cyklade till sjukhuset ett par gånger om dagen för att besöka båtmeken, shoppade lite i butikerna, njöt på marknaden, slöade i sittbrunnen och cyklade omkring i omgivningarna. 

Cherbourg har en lång historia då den invaderats av vikingarna på 900-talet. Under Napoleoneran, var hamnen befäst för att förhindra brittiska sjöräder. Under andra världskriget utkämpades också en strid under ”Operation Overlord”, omedelbart efter de allierades landstigning den 6 juni 1944. Här lade också Titanic till på sin sista resa. Så här fanns en del historiska platser att besöka. 

Tog en promenad i Jardin de la Roche Fauconniere som är en botanisk trädgård som innehåller cirka 3.400 växtarter, varav många kommer från södra halvklotet. Fick se ett cederträ med en cedergren full med kottar.

Tog fram min symaskin för första gången i båten och lagade båtmekens seglarbyxor. Sen kom jag på att jag skulle tvätta. Vi hade en stor påse med tvätt som gott och väl fyllde två maskiner. Jag cyklade runt i stan med tvätten på pakethållaren och letade efter en ”allmän tvättstuga” och jag behövde inte leta länge förrän jag hittade en ”Laverie”. 

Nu skulle jag bara förstå instruktionerna på franska! Det gick riktigt bra. Jag fick igång både tvättmaskinerna och torktumlaren. Det kostade ca 40 kronor per maskin att tvätta. Man betalde med mynt, sedlar eller kort i en automat och valde vilken maskin man skulle starta när man betalade. Till och med tvättmedel kunde man köpa i automaten. Sedan var det bara att sitta ner och vänta. Gratis Wifi fanns det i ”Laverie” under tiden jag väntade. 

När vi vaknade på morgonen hade båtmeken feber och det ena knät var svullet och värkte. Vi satte oss i en taxi och åkte till akutmottagningen på stadens allmänna sjukhus. Här var det precis som i Sverige. En lååång, låång, lång väntan och efter 8 timmar blev båtmeken inlagd för behandling och observation.

Ingen av oss kan franska men vi lär oss några nya ord på franska varje dag. Nu har vi lärt oss ”Urgences” som på svenska betyder ”Nödsituation”. På akutmottagningen kunde ingen läkare svenska och det hade vi inte räknat med men att ingen kunde engelska det trodde vi inte men så var det.

Nu var jag min administrativa sida tacksam, då vi hade med oss både det "Europeiska sjukförsäkringskortet" och "Doctor certificate" från vårt försäkringsbolag. Merci!

Idag lämnade våra vänner oss för att resa vidare till Paris. Själva skulle vi segla vidare och dagens mål var Cherbourg. Vi hade noga planerat för både tidvatten och strömmar. Vi skulle passera udden vid Barfleur som vi hade läst om, där det var starka strömmar. Vi startade som vanligt vid lunchtid då slussen öppnade. Vi fick en fin sidvind och vågorna var inte riktigt så höga som vi trodde de skulle vara. Trots motströmmen som vi hade räknat med, de första timmarna, gjorde vi 6-7 knop.

När vi närmade oss fyren vid reven på udden utanför Barfleur så ökade strömmarna precis som vi läst och hört om. Nu gick det inte att segla längre utan vi fick ta ner seglen och gå med med motor. Strömmen drev oss längre och längre bort från fyren och vi började tvivla på våra beräkningar att strömmarna nu skulle vrida precis som vi skulle ändra kurs och gå mer väster ut. Det var då det hände. Mot oss kom en våg som en tsunamin. Vi såg den på långt håll då havet kokade som vitt skum på toppen av vågen. Vi höll oss i hårt. Det slog i båten när vågen träffade oss. Nu svängde strömmen för varje våg som träffade oss och nu hade vi 4 knop i medström.

Allt eftersom timmarna gick avtog medströmmen och de sista distanserna hade vi både motvind och motström. Det kändes som vi stod still men till slut var vi framme i Cherbourg. Vi var kalla och trötta och nu var det bara att krypa ner under täcket. Det var då båtmeken började få frossa. Han frös där han låg under täcket och jag tog fram ett extra täcke och svepte om honom. 

Ännu en dag med strålande sol. Vi kunde inte gå ut ur hamnen förrän till lunch pga tidvattnet så vi tog en promenad genom den mysiga byn och till fiskmarknaden. Våra vänner skulle stå för kvällens middag och de handlade musslor, fisk och franskt vitt vin.

När vi gav oss av fanns det dock ingen vind utan bara lite gamla vågor kvar. Det fick bli en tur med motorgång då vi hade nästa sluss att passa. När vi angjorde Port en Bessin stod många och tittade på båtarna som slussade in. Nyfikna pekade de på den svenska flaggan och fotograferade. Båmeken ropade högt: Zlatan! Zlatan! Och flera av åskådarna höjde armarna och skrek glädjetjut!

Hamnen bestod av en liten brygga med plats för endast två båtar och det var därför fullt redan när vi kom. Vi fick snällt lägga oss utanpå en av båtarna. Det är alltid lite besvärligt att kliva över en annan båt innan man når land men så fick det bli. Port en Bessin var en kuperad vacker liten by på en sluttningen i slutet av Omaha Beach som var en av de fem stränder som invaderades på D-dagen. Omaha var den svåraste stranden att inta och blev ett blodbad för amerikanska styrkorna. Omkring 10 000 allierade soldater dödades eller sårades utmed stränderna under den första dagen!

Här tog vi en promenad upp till utsiktsberget där drakflygarna kastade sig ut i luften. När kvällen kom åt vi en härligt god middag i båten och vi avslutade dagen med att titta på solnedgången i Engelska kanalen.

När vi lämnade hamnen var vi inte ensamma som skulle slussa ut med den första slussen pga tidvattnet. Det blev trångt i slussen men med franska metoder så kom alla med. Det gällde att komma ut så fort som möjligt för att hinna till nästa hamn innan den stängde sin sluss pga tidvattnet in till hamnen. Solen lyste på en klarblå himmel. Vi gick på en fin kryss när vi plötsligt såg något plaska till en bit från båten. Nu fick vi sällskap av ett stim delfiner som simmade och hoppade omkring oss!

Nu var vi i Normandie. På historiska vatten där D-dagen, under andra världskriget, utspelades den 6 juni 1944. Det kändes i luften när vi seglade in där canadensiska soldater landsteg på D-dagen.

Vi hann precis in i slussen innan den stängde pga av tidvattnet! Skönt annars hade vi fått vänta till nästa högvatten som skulle vara ca kl 23. Nu fick vi tid till museibesök på denna historiska plats. Nu var tidvattenskillnaden 8-9 meter vilket märktes utanför slussportarna när det vart lågvatten några timmar senare.

Nu har vi städat! Vi hade varit ute i 10 dagar och det var ganska smutsigt både i båten, på deck och i sittbrunnen. Jag tog inne båten och båtmeken tog utvändigt och snart var SY Maron skinande blank. Idag skulle vi möta upp våra vänner på tågstationen i Trouville som kom med tåget från Paris. När gästerna installerat sig ombord var det dags att bunkra lite mat innan avfärden nästa morgon. Trouville hade en fin marknad med lokala varor.

När vi gav oss iväg nästa morgon visste vi att vågorna var höga efter flera dagars hård vind och även idag hade vi motvind så vi hissade seglen och kryssade oss fram. Strax började sjösjukan sprida sig ombord och vi startade motorn och gick så snabbt vi kunde mot nästa hamn där vi kunde ta oss in i högvattnet. Vi la oss på väntbryggan utanför slussen och förberedde oss på att vi skulle få ligga där över natten. Plötsligt ropade någon från de andra båtarna att slussen skulle öppna och släppa ut en fiskebåt och vi skulle få komma in i hamnen. Vi fick bra instruktioner i slussen av hamnkaptenen var vi skulle lägga oss i hamnen. Nu äntligen fick de sjösjuka fast mark under fötterna.

När vi vaknade sken solen men det var regn utlovat i väderprognosen för dagen. Jag hade inte varit i land i Dieppe så vi tog en snabb promenad i hamnområdet innan vi gav oss iväg. Vi behövde ta en  lång etapp idag igen för att komma ifatt de dagar vi legat still i Calais och det skulle bli några stilldagar igen då ett nytt oväder var på väg. Vi gav oss iväg strax efter kl 10. Vi startade med motorgång men vågorna var för höga för motorgång i motvind så vi hissade segel och började kryssa i motvinden. Då gick det mycket bättre även om sträckan blev mycket längre så blev det betydligt behagligare i vågorna. Vi fick lite hjälp av tidvattenströmmen i slagen.

Det dök plötsligt upp en fiskeflagga vid båten och nu gjordes vi uppmärksamma på att det var fiskevatten vi befann oss på så nu satte vi oss på var sin sida och höll uppsikt så vi inte skulle köra in i ett nät. Vi passerade fina stränder och klippor längs hela kusten. Ett kärnkraftverk och en petroleumterminal med en pir på 3 km. Vi hade bestämt att vi skulle gå till LeHavre. När vi närmade oss hade det börjat regna och vinden mojnat och när vi upptäckte alla lastfartyg som passerade Le Havre för att gå vidare in i floden Seines mynning beslutade vi oss för att gå vidare till Tourville på sydsidan av flodmynningen.

Vi visste redan nu att det skulle komma ett nytt oväder som gjorde att vi skulle bli kvar i hamnen ett par dagar igen. När vi angjorde Tourville var det nästan mörkt och hamnen kändes öde. Vi hittade snabbt en bra plats. Nu skulle vi ligga här och vänta ut det ankommande ovädret och våra vänner Jocke och Ingela som ska komma på besök. Hoppas de har lite värme och sol med sig!