I den lilla hamnen Marina Del Este trivdes vi fantastiskt bra. De fina husen, butikerna, barerna och restaurangena var mysiga. Här fanns inga blinkande neonljus utan hederliga träskyltar. Inga stora hotellkomplex utan små semesterbostäder i form av lägenhetshotell och radhus. Förutom den lilla stranden vid inloppet fanns en större strand ut mot havet. Nu var det tyvärr inget badväder utan nu fick vi semesterns första dag och natt med regn- och åskoväder.

Det var visserligen dyning in i hamnen men den sysselsatte både båtmeken och besättningen på Amore. Det var en utmaning att få båten att röra sig och rycka så lite som möjligt. Ibland skulle det vara spända tampar iland och ibland slaka tampar. Ibland skulle det vara tunna tampar med gummifjädrar och ibland skulle det var tjocka tampar med tjocka gummifjädrar. Ibland skulle det vara en tamp och ibland skulle det vara flera tampar. Båtmeken studerade hur andra hade gjort i hamnen och den erfarenheten vägdes mot tips från tidigare Medelhavsseglare. Nästa natt var alla nöjda med sin lösning.

Vi hade svårt att bestämma oss för när vi skulle lämna Del Este då det var så mysigt där men vindarna skulle öka under veckan till kuling igen och det skulle bli besvärlig motvind. Nu var det vår sista semestervecka för i år. Idag skulle vara den bästa dagen utifrån vindarna och vädret så vi bestämde oss för att åka vidare mot Almerimar under söndagen. Idag blev det således årets sista seglingsdag då vi ska ha vår vinterhamn i Puerto Almerimar.

Vi hade hoppats på lite fin segling då vinden skulle öka under dagen och solen sken när vi gav oss iväg. Så blev det inte alls. Istället fick vi regn-och åskoväder över oss som vandrade runt mellan havet och bergen ända tills vi var framme. De mörka molnen över havet såg otäcka ut och för varje blixt räknade vi 1001, 1002, 1003, 1004, …. och så small det. Närmare än så var aldrig åskan oss i båten som tur var. Nu lämnade vi Sierra Granada bakom oss och såg nu Sierra Nevada framför oss. På bergens sluttningar var det nu inte längre hotellkomplex utan odlingar och växthus som stora vita fält, vilket såg underligt ut från havet.

Proceduren vid ankomsten till Puerto Almerimar blev nu ännu mer komplicerad än tidigare då vi skulle stanna i 6 månader.