Vi har nu bekantat oss med omgivningarna i vår nya hemmahamn och vi kunde snabbt konstatera att Almerimar är en utpräglad turistort med all tänkbar service. Allt från veterinär till slaktare! Även om det finns en mängd affärer, barer och båtar i hamnen känns det lite öde. Många lokaler står tomma och det lyser endast i ett fåtal lägenheter om kvällarna. 

Vi hittade en fin stenstrand precis bredvid hamnen dit vi gått och badat varje dag för att svalka oss då det fortfarande är väldigt varmt. Nu var det inte längre trångt på stranden och det märktes tydligt att spanjorernas badsäsong går mot sitt slut. Vattnet var dock både klart och varmt.

Vi tog bussen till den närmsta staden El Ejido en av dagarna men det var ingen höjdare. Vi gick runt och letade efter centrum i 30 graders värme utan att hitta något mer än ett stentorg. Vi fick dock på vägen dit se de stora vita odlingsfälten på närmare håll som vi sett från havet. De bestod av någon sorts väv som väggar och tak som täckte odlingarna. Ingen vacker syn men kanske nödvändigt i den starka solen.

Vi hyrde också en bil en dag och gjorde utflykt upp i bergen till Spaniens högst belägna by Trevélez. Den vita spanska byn låg vackert beläget på 2 493 möh på en av Sierra Nevadas sluttningar. Vägen dit var slingrig och sluttningarna bestod av stäppklimat. På vägen hem skulle vi besöka en vingård efter en sökning på Google. När vi klev in på vingården och frågade om vi kunde få prova vin fick vi till svar att de gjorde bara rom! Lite besvikna begav vi oss tillbaka hem till båten.

Nu återstår det bara att förbereda säsongens slut och ta upp båten på land här i Almerimar. Tack för oss och välkommen åter nästa sommar, år 2019, då ”Resan i Medelhavet” fortsätter.