2012
lördag 25 augusti 2012 - Skrivet av Björn Josefsson
Maddalenaskärgården
Stenskulptur i Maddalenaskärgården

Maddalenaskärgården

Från Bonifacio till Palau genom Maddalenaskärgården.


Bonifacio, detta fantastiska ställe, lämnade vi på eftermiddagen sedan tvätt, proviantering och bloggande avklarats. Vindstyrkan uppgick inte till mer än 9 m/s, men rullade rejält i sundet efter de senaste dagarnas intensiva blåst. Vi tyckte det var minst lika storslaget att gå ut ur Bouche de Bonifacio som att gå in och fotograferade alla vyerna om igen för att vara säkra på att inte ha missat någon vinkel. Överseglingen varade inte mer än ett par timmar och efter en timme kunde vi åter beskåda Korsikas bergstoppar på över 2700 m ö h resa sig majestätiskt in över land. Nu var vi på väg till Italien, Sardinien. 


Efter tre nätter i Bonifacios välfyllda hamn bland diverse lyxyachter från fantasistorlekar till NOVA’s storlek, var vi badsugna. Vi lade till i en liten vik strax norr om Sankta Theresa, bestämde oss för att utmana vinden och sjörullningarna och spendera natten där. Vinden brukar ju lägga sig efter solnedgången. Badet var ljuvligt ljummet, men vinden ville inte lägga sig. Det blev en natt i sittbrunnen. När sjön rullar in i tilläggningsplatsen är det mycket friskare och skönare att sova uppe. 


Besättningen som plockades upp i Sankta Theresa nästa dag längtade efter semester, och det passade väldigt bra, för den kommande veckan skulle komma att handla om badvikar med turkosblått badtempererat vatten, sandbottnar, och ett fantastiskt naturreservat - Maddalenaskärgården.


La Maddalena var det första stället. Här skulle fixas nödvändigheter i ett par timmar innan vi gick till den lagunliknande viken Porto Palma på grannön, Caprera, för kvällen. Här finns fina tilläggningsmöjligheter vid naturreservatets bojar. Betalningen kan utföras via internet, varvid man får ett nummer som presenteras när reservatets vakter kommer i sina båtar på morgonen. Trots att vi kom så sent på kvällen så fanns en boj till NOVA. Vinden hade lagt sig, och det var en fantastisk sikt i det kristallklara vattnet. Varje liten detalj på sandbotten många meter ned var synlig inklusive de sedvanliga fiskarna som kom simmande när det vankades brödsmulor. Vi simmade njutningsfullt och plaskade runt i denna gigantiska badbassäng på kvällen. 


Det blev två nätter i lagunen. Den tredje dagen besöktes Tahiti, ännu en paradisstrand på utsidan av Caprera. Här var vattnet om möjligt ännu mer turkost och stranden ännu vackrare än i Porto Palma. Nästan 60 m ankarkätting förbrukades vid tilläggningen då det var djupt nästan helt intill stranden. 


Efter dessa paradisiska naturupplevelser var vi avslappnade och öppna. Porto Massimo på nordspetsen av Maddalenaön skulle bli vår natthamn. När vi kom in dit vid sextiden möttes vi av ett ogästvänligt tillkännagivande. Här kostade tilläggning vid en enkel boj utan tillgång till övriga faciliteter, 80 Euro. Vid restaurangen i  nästa vikkunde vi som tur var ligga vid en boj utan avgift alls. Under natten blåste det upp en del och nästa morgon visade mätaren 13 m/s. Vi tvekade att gå ut. En promenad runt vikarna senare, sedan vinden ökat något, tog en del av besättingen resolut NOVA tillbaka till Porto Palma. 

Lika lång tid som båtturen tillbaka dit, tog det att cykla landvägen genom naturreservatet till Porto Palma. En fin tur, lite backig. En välsorterad supermarket passerades. Vid rastställena inne i tallskogen på den östligaste ön hängde hängmattor mellan stammarna där det var ljuvligt att ta en siesta under den varmaste tiden på dagen. Naturreservatets utställningscenter finns här, liksom en hästgård med möjlighet att rida i solnedgången. När jag efteråt fick höra om förhållandena ute på havet, ångrade jag inte mitt beslut att utforska landvägen istället. Därute mätte vinden 18m/s i byarna, och besättningen hade valt att ta ner seglen. 


Det väntade ovädret kom på tisdagen. Det blåste småspik från norr och regnade då och då. En slö dag passerade, där vi passade på att ta det lugnt, göra inköp, utflykter på land, och gå på restaurang på kvällen. NOVA låg tryggt förtöjd vid en liten tilläggsplats utanför den hektiska La Maddalenahamnen med sina skytteltrafik-färjor. De kinesiska minicyklarna åkte fram och användes flitigt. 


Fabricio och hans kusin, driver tillsammans en liten tilläggsplats (€ 25) med skydd för vindar från Nord, Öst och Väst, 2 km öster om La Maddalena. Denna tilläggsplats har funnits i 4 år men kusinerna har bara drivit den i ett år. Det finns vatten, el och soptömning. Några lånecyklar finns också. Värdarna visade sig vara väl insatta i vad seglare behöver när de kommer i hamn, och var villiga att hjälpa till. Eftersom deras brygga inte finns i pilotguiderna så måste de köra ut och ragga in segelbåtarna under eftermiddagen. De lockar främst med ett billigare pris. Eftersom det kostar € 65 inne i La Maddalena så tänker många att det kan vara värt € 40 att promenera eller cykla in till staden.  På så sätt får man också lite motion, vilket är välbehövligt när man lever på en starkt begränsad yta på segelbåten. När vi under en blåsig dag hade bakat i båten delade vi med oss av bakverket till Fabricio och hans sällskap. Följande morgon fick vi en burk underbar aprikossylt som hans mamma hade tillverkat. De båda unga italienska männen beundrade NOVAs perfekta skick, och undrade om vi funderat på att köra charter härnere med henne. 


Vid tidpunkten för vårt besök i La Maddalena var vi så förtjusta i den underbara skärgården  att vi förhörde oss om möjligheterna att lägga upp båten på Sardinien. Fabricio erbjöd sig att ringa till några olika uppläggningsplatser på norra Alghero. En av dem i Porto Torres var villiga att ha båten på land, invid en petrokemisk industri, ganska billigt, men de andra, där det var fråga om vinterförvaring liggande i vattnet, kunde inte ta emot NOVA redan i början av augusti när vi måste åka hem. Augusti är den intensivaste semestermånaden och platshyrorna är då skyhöga, plus att det inte finns platser att tillgå. 


Efter nästan tre dagar i La Maddalena gick vi i kvällningen till den norra ögruppen i reservatet. Mellan Budelli och Isola Santa Maria lade vi NOVA bland ett stort antal andra båtar som låg vid naturreservatets bojar i “dead mans passage” som trots namnet är ett vackert ställe. Djupet i passagen håller bara 1.5 m och en del båtar som trots djupet försökt passera verkar ha förlist här. En del sjörullning gjorde att det blev ännu en natt i sittbrunnen, med stjärnhimmel och en fantastisk soluppgång.

Nästa morgon vaknade vi upp såsom i en cirkus! Turbåtar vällde in, privata båtar, hyrbåtar ankrade i en sådan mängd att nattens frid och ro förbyttes i ett inferno. Detta var alltså ett av ställena som alla turbåtarna från La Maddalena besökte. I tillägg kunde vi betrakta på nära håll ett antal stora motorbåtar i mångmiljonklassen där korpulenta välkädda män intensivt och högljutt förhandlade i timtal på italienska i sina mobiltelefoner från en flybridge tre våningar upp från oss, medan kvinnor och barn badade i poolen på däck, eller i havet. Det var frestande att associera till maffiafilmer från TV. Så småningom förstod vi i allafall varför platsen föranledde sådan uppmärksamhet.  På Budelli kunde man bese en mycket vacker rosafärgad strand, som måste tillhöra det mest fredade av allt vi hittills kommit i närheten av. Vi såg skogsdepartementet in action utfärda två böter till turister som överträtt beträdandeförbudet. En särskild vakt bor i ett skjul på stranden för att se till att folk inte går på den, eller tar sanden med sig. En annan trevlig man som vi stötte på berättade att för 20 år sedan var sanden ännu mer rosa, men att färgen har mattats av sedan sanden fått tjäna som souvenir. Vad ska folk ha den till, ojade han sig. Vi gick dit i kvällningen sedan dagturisterna försvunnit. Stranden med sin rosa orörda sand ger verkligen en magisk, paradisisk stämning. Men vad skall man ha den till? Allt är förbjudet där!


Maddalenaskärgården är känt för att vara ett badparadis vid denna tiden på året, och på vissa ställen är det också VÄLDIGT trångt. Palau är det lilla samhälle varifrån många turbåtar till skärgården utgår. Ett par färjor går i skytteltrafik till La Maddalena. När vår besättning skulle resa hem valde vi Palau som avmönstringsställe, omedvetna om intensiteten i hamnen. En mycket bestämd hamnvakt nekade oss all förbindelse med bryggorna i den lilla hamnen för att släppa av väskor och två personer. Han ställde sin gummibåt på tvären mellan oss och bryggan tills vi vände. Eftersom vi just sett alla turbåtar gå ut för dagen från den del av bryggan som låg tom, vågade vi så snart han försvunnit runt hörnet, ändå gå in till kajen. Precis när de skulle stiga av dök han upp igen hojtande och skrikande. Han såg deras väskor, och att de verkligen bara skulle gå av, och gick surmulet med på att, om det gick fort, så fick det gå. På så sätt gick det att hinna med en fördelaktigare buss till Sankta Theresa för vidare transport till Alghero och flyget hem. 


Nu befann vi oss vid ett vägskäl. Det var dags för ett skeppsråd angående NOVAs vidare färd. Huvudsakligen två alternativ låg möjliga.  Övervintring på Sardinien, eller ursprungsplanen att gå till Fiumicino. Avsteg från den ursprungliga planen övervägdes noga. Vi kände dock att den insamlade informationen om Sardiniens vinteriseringsmöjligheter för NOVA var otillräcklig, och eftersom ingen av oss hade lust att arbeta med att fördjupa den, beslöt vi att hålla oss till ursprungsplanen. Hos Fulvio, 3 FL, i Fiumicino finns en referens till Svenska kryssarklubben, och det känns pålitligt. Trots denna trygghet innebär planen för vår del en osäkerhetsfaktor. Det är den långa överseglingen på 24 timmar från Porto Veccio på Korsika till Rom, som innanför vår plan måste göras inom 9 dagar. Vi är ju beroende av ett gott väder med rätt vind över Tyrrenska havet. 

Kommentera inlägget