Milazzo

Morgonens etapp skulle nu bli till Milazzo för att meka fast ankarspelsmotorn. Inte mycket vind men envis rullande sjö från väster gjorde denna 4-timmars etapp till en 6 timmars, ganska obehaglig, överfart. Ännu en marsipanstad i pastellfärger låg framför oss. Här stannade vi i en marina just vid inloppet till staden för att undvika den omtalat dyra marinan längre in. Motorn hade kommit på utsagd tid, den sattes fast och fungerade utan problem. 

I Milazzos utkant säljer fiskare sin lilla fångst pinfärsk vid bord på gatan på morgonen. Grönsaksmarknadens familjegräl hördes ända ut till yttersta piren. Damerna i den lilla lavanderian tvättar tvätten billigt, snabbt och effektivt och levererar den struken, och inslagen i plast. Ett mycket idylliskt dygn tillbringades här, med god kontakt med det lokala i den lilla stadsdelen vid vattnet.

Messinasundet

Alla som kommer med båt genom Messinasundet har något förhållande till Scylla och Charybdis vare sig de vet om det eller inte. Hur det är att gå igenom Messinasundet i olika väder, vid olika årstider, och tidpunkter på dagen har beskrivit på de mest skiftande vis. En del är ju inte så intresserade av mytologi eller naturvetenskap kring sin färdväg, men de lägger oavsett detta intresse garanterat märke till de strömmar och virvlar i vattnet som alla båtar ofelbart stöter på på flera ställen i den smalaste delen av sundet.  

Uppmärksamheten var på topp när vi rundade den tornprydda sandiga Capet med god marginal för att undvika sandbankarna, och hamnade i Charybdis, den vattenvirvel som finns likt ett bakvatten just under Capet. Denna morgon vid niotiden och med lugnt väder fanns faktiskt ingen virvel att tala om, utan den med skräck beskrivna, fartygsslukande virvelsugen uppträdde som en slags vattenporlande gräns. NOVA gick för motor, och 5,5 knops fart förbyttes i drygt 4 när denna gräns korsades. Gränsen uppstod när de olika strömmarna möttes. Skillnaden i salthalt och temperatur i Joniska havet och Tyrrenska havet lär göra att vattenmassorna sjunker respektive flyter upp när de möts, och i kombination med tidvattenströmmarna genom det smala sundet skall detta ha gett upphov till fenomenen Scylla och Charybdis som beskrivs i Homeros Odysseén. Det var kul att lägga märke till skiftningarna i framfarten, och det kändes inte alls farligt.

 Betydligt värre var de vindar som tog fart vid tolvtiden. Färden hade efter sundet fortsatt ner längs Siciliens östkust mot Taormina. Planen var att ankra där och nästa morgon gå till Ripostos hamn för att göra en Etnatur under dagen. De nordliga vindarna kulminerade denna eftermiddag på 18m/s. Som tur var kom både vind och vågor akterifrån, och sjögång akterifrån känns inte lika sjösjukealstrande som annan sjö. Att gå upp i vind för att bärga segel blev en kraftfull manöver genomförd med stor bestämdhet utan velande.

Tyvärr orkade ingen bry sig särskilt om att vi råkade befinna oss nedanför det omtalade Taormina. Det blev ingen landstigning här. Den man som skötte bojarna här ville ha 60 euro så vi ankrade istället och fick en sömnfattig natt igen. Målet var ju att vara på topp inför morgondagens bestigning av ETNA.

Riposto

Här var det väldigt varmt och skönt, kokande faktiskt. Det reflekterande soltältet åkte upp men det kändes inte som någon hjälp mot hettan. De som också kokade var de besättningsmedlemmar som bemyndigats till ett hamnkontorsbesök för att betala avgiften. 97 Euro! Utan ström och tillgång till vatten! I hamnen hade det tydligen upprustats sedan pilotguiden skrevs 1996, och denna upprustning skulle tydligen finansieras med relativt sett fattiga fritidsbåtsägares småslantar, varför hamnavgiften rasat i höjden! Vi började smaka på M-ordet. Det som eventuellt kunde vara farligt att säga högt här. Maffian. Inte ens de skall väl ha skulden för allt, men tanken på att något oegentligt från dessa kriminella kretsar kunde påverka hamnavgifterna dök upp.

 Marknaden i Riposto bjöd på en stor mångfald av havets frukter. Fisk, bläckfisk och mängder med musselsorter. 1,8 kg svärdfisk i skivor fint skuren av den stora fiskkroppen på ett bord som stod på gatan vid fiskmarknaden inköptes till middag nästa dag, och musslor till dagens musselspagetti inköptes också.

Etnaturen

Pilotguiden stämde inte på ännu ett sätt i Riposto. Någon buss gick inte att ta upp till 1925 m från Riposto, utan bara från Catania som ligger någon timmes gång längre ner längs kusten. Dit var det inte tal om att gå, då ETNA turen redan var en avvikelse från seglingsrutten mot målet Korfu. Förhandling inleddes istället med en turarrangör som kunde köra oss upp. Linbaneturen skulle kosta € 300 pp. Och därefter kunde man köpa plats i 4-wheeldrive bussar uppför slänten till kratern, där en tur till fots kunde göras. Dyrt men vi gick för detta alternativ.

Bilresan gick först genom kastanjeskogar, och längre upp svarta lavalandskap med lavatunnlar som bildas när flytande lava som rinner nedför berget stelnar utanpå och fortsätter rinna inuti. En mycket orädd räv skådades under bilfärden. Han satt kvar på muren vid vägen för närgången fotografering.

 På 1925 m var det 16 gr, medan det vid havet närmade sig 35. ETNA hade fått en massiv molnhatt. Under färden upp hade vår guide berättat att ETNA just nu inte är särskilt aktiv alls. Hon sover. 2001 hade hon ett stort utbrott, men nu sover hon. Man kunde inte räkna med att få se glödande lava i kratern, vilket varit en slumrande önskan från min sida. Det verkade med molnigheten och med denna nya information inte alls lika attraktivt att fullfölja toppturen, så några små kratrar runt linbanan utforskades istället med intresse. Några mera sportiga i sällskapet tog en längre lavavandring en bit uppför berget.