8 timmar som blev 30

I den stilla morgonstunden gled NOVA försiktigt ut från den näst dyraste hamnen hon någonsin legat i. Både Taormina och Riposto verkar ligga i en sorts ”bakvatten” till strömmar, vind och sjö som byggs upp i Messinasundet. Målet för dagen var Rocella Ionica ca 8-10 tim bort, vid Italiens tå. Hamnvalen är inte många längs Italiens sula. Det var Rocella Ionica som fanns på dagsetapps avstånd, sedan skulle det bli mycket långt till nästa hamn Crotone vid främre delen av Italiens hålfot. Sjön började snart rulla mycket trots att inte vinden satt igång så nämnvärt. Dessutom verkade det som att vi inte riktigt kom upp i fart. Något höll tillbaks. Motvind visserligen, men bara 4 knop? Aha, motström! Tidvattnet kommer emot oss, och vi borde gå närmare land för att försöka fånga en motström. Där visade det sig vara utmärkt med restricted navigation. Hela dagen tuggade NOVAs motor träget på i motströmmen med segel uppe då vinden kom från rätt håll. Det tog en evig tid. Så småningom konstaterades att Rocella Ionica inte skulle bli möjligt att nå före mörkrets inbrott, och eftersom angöring i mörker inte rekommenderades på grund av en besvärlig sandbank och ett vrak som låg illa till, så beslöt kapten att fortsätta med nattsegling. Enligt beräkningarna för medelgynnsamma förhållanden skulle Crotone kunna anlöpas vid lunchtid nästa dag. Någon gång på dygnet måste väl ändå tidvattenströmmen från/till Adriatiska havet vända så att vi kunde få åtminstone medström om än inte medvind?

Nu var det trögt. Motorns dunkande kändes evigt, den långsamma farten stal vårt mod. Det gick inte att komma undan. Det var bara att gilla läget. För att muntra upp oss tillreddes och avnjöts den mycket lyxiga svärdfisken under gång. Natten delades upp för att halva gänget skulle kunna koppla av åt gången. Det både lutade(när det gick att segla) och guppade ganska obehagligt så särskilt mycket sömn var inte att tänka på.

Efter 30 särskilt sega timmar anlöptes Crotones härliga hamn. Här förstod vi efter att ha talat med båtgrannar från Israel och Norge, att M-ordet kanske skulle användas med ännu större försiktighet än tidigare. Kalabrien beskrivs i övrigt som fattigt med låg utbildningsnivå och stor arbetslöshet. Stadens hamn verkade naturligt sympatisk och priset för att ligga där var inte så upphaussat som i tidigare hamnar i Italien.  Hamnpersonalen var vänlig, skojfrisk, och avslappnad. En jättestor både bred och hög pir gav trygghet åt de båtar som samlats här för att övervara kommande blåsväder.

Blåst och reträtt

För nu skulle det blåsa hårt i dagarna två. Kapten blev lite otålig, och spanade under andra dagen efter en möjlighet att ge sig iväg, men tiden gick och det mojnade inte förrän framåt kvällningen. Det mest praktiska för alla skulle bli om NOVA avseglade i gryningen nästa morgon. Då skulle också ankomsten till Korfu ske på en bra tid. Hemligheten med beräkningar för långa överfarter är att börja bakifrån. När vill man komma fram till målet. Oftast kanske inte mitt i natten, utan på morgonen eller på dagen. Räkna bakåt, och vips så får man en lämplig avseglingstid.

I hemlighet hade chefsnavigatören smitt planer om att boka en färjebiljett till Korfu från Bari dit det var 6 tim med tåg från Crotone, istället för att bli med på nästa lika långa översegling som den från Riposto till Crotone. Sagt och gjort. Det passade bra att lämna skeppet, eftersom det vid detta tillfälle fanns gott om besättning som var villiga till att guppa och rulla sig igenom ytterligare en lång översegling.

Amarellis lakrits

Redan hemma hade vi kikat på möjligheten att besöka en lakritsfabrik i Kalabrien. Området är känt för att ha den allra mest högkvalitativa och smakrika lakritsen i hela världen, och här finns också det enda lakritsmuseet i världen. När hyrbilen två och en halv timmar senare gled in på fabriken/museets parkeringsplats så hade vi kört ordentligt fel ett par gånger, och humöret var inte på topp. En duktig guide, intressant museum, och innovativa lakritsprodukter bidrog till att höja humöret, avliva många myter om lakrits och vi kom nöjda ut, fullproppade med gratis provsmakning av olika lakritsprodukter. Tänk att lakritspasta, kaffe, tandkräm eller till och med lakritsöl kan funka? Vi lärde att lakrits inte är detsamma som anis, att smaken är en eftersmak, och tillverkas genom dekokt av roten som reduceras till svart trögflytande pasta vilken måste förenas med en tillsats av naturligt gum arabica från Sudan för att kunna ätas som segt smågodis. Amarellis reklamkampanj i Sverige går ut på att lansera lakrits som en ”vuxen” smak. Det finns hälsomässiga fördelar med lakrits, framförallt vid förkylning, men man skall inte äta för mycket om man har blodtrycksproblem.