2015 - juli 2015
fredag 17 juli 2015 - Skrivet av Fia Isendahl
Kalymnos och Telendos
tvättsvampar på Kalymnos

Stånga och stånka

En besättningsmedlem som deltagit alla somrar i medelhavsprojektet med NOVA lade märke till en ändring i vokabulären mellan Kapten och chefsnavigatören.  Ord som inte tidigare förekommit, hade nu tagit plats i samtalet, och dessutom  med en mycket hög frekvens. NOVAs framfart i stark vind och norrut beskrevs som att ”stånga” mot vågorna, och hon ”stånkar” sig fram för motor med den starka viden stick i stäv- utan att kunna segla på den bogen. Kanske sade denna ändring i ordbruk något om de nya förhållandena i Cykladerna, kanske inte. Eller kanske sade den något om inställningen till projektet. Inte längre lust att stånga och stånka, utan önskan om lugn och ro och finväderssegling.

 

Kalymnos

Till klättringsön, tillika tvättsvampsön Kalymnos anlände jag med Blue Star Ferries. Även om kaptenen och besättningen hade saknat en chefsnavigatör under min frånvaro, så hade de hjälpligt kunnat navigera fram bland gyros och brödbutiker för att finna föda. En stor supermarket fanns dessutom just vid gästhamnen. Den sympatiske hamnkaptenen visade sig ytterst behjälplig med att finna kunniga yrkesmän som snabbt kunde utföra de reparationer som fanns att göra på NOVA. Ankarspelet hade överhettats och kraschat för tredje gången på vår medelhavsresa. Saltvattenspumpen till motorkylningen läckte. Det visade sig vara ett kullager som hade rostat. Trygga snabba reparationer till ett rimligt pris. Det gick inte att vandra runt i staden utan att stöta på de på öppna platser utspridda natursvamparna. Naturlig tvättsvamp plockad ur havet av dykare på 15-25 m djup. Stora mängder låg på tork utanför några vackra museibyggnader med detaljer i samma okragula färg som svamparna. En äldre herre till båtgranne berättade att hans pappa varit svampdykare på ön, men under senare delen av yrkeslivet tvingats resa till Sudan för att arbeta, då mängden natursvamp som kunde plockas på Kalymnos inte längre räckte till för den växande efterfrågan.

Från hamnen gick flera gånger om dagen en gratis buss den korta sträckan över krönet till västra sidan av ön. Under de hängande klättringsklipporna i Mersini kunde vi ligga ett par timmar på en liten men fin strand som var fylld med bollspelande och badande ungdomar. Blickarna riktades ofelbart mot den sockertoppsliknande ön Telendos som så vackert avtecknade sig mot solnedgången i väster. Undrar hur det är där? Om vinden lägger sig kanske vi kan gå dit i morgon?

Jag talade en stund med en ensamresande äldre dam från landet som många greker känner aversioner mot just nu. Hon var på hemresa ifrån en längre vistelse på ön Astepalaia som hon utnämnt till sitt paradis. Ett ypperligt boende i en designad byggnad med pool, och fantastisk b&b här i Kalymnos, hade hon funnit på hotels.com.

 

Konflikt på Telendos

Ironiskt nog blev det nu ett lugnare väder i nästan fyra dagar. Vi hade ju kunnat vänta med överseglingen…. Istället var det nu semester och njutning som gällde. NOVA och ny besättning begav sig till den lilla byn på Telendos. På denna plats kunde man uppleva ro och fred, och betrakta livets gång bland de som bebor den toppiga svårtillgängliga ön om sommaren. På den låglänta tiondelen av öns raggiga yta fanns några få små gulliga hotell och restauranger, fiskebåtar, ett par stränder, några små kapell och en oändlig mängd ruiner. Det var det. Illusionen om att detta var ett lugnt ställe fick byta plats med en illsint verklighetsdramatik. En restaurangägare beskrev hur han etablerat 18 bojar för fritidsseglare, vilka nästan alla hade saboterats, det vill säga brutalt avskurits, av den lokala fiskarbefolkningen som ville emotsätta sig sådan etablering av turismen. Vid den enda kvarvarande brukbara bojen låg nu NOVA. Vi hade hamnat mitt in i en lokal konflikt, och valt sida utan att vi visste om det.

 

Kommentera inlägget
torsdag 16 juli 2015 - Skrivet av Fia Isendahl
Serifos till Amorgos
Serifos

Serifos- Paros

En lugn och skön avfärd från Serifos, med en viss oro för hur det skulle bli längre ut. Ofta blir det lugnare längre ut, men nu var vi ju på väg in i Cykladernas oberäkneliga vindsystem. Den ganska långa överfarten förlängdes ytterligare av att avdriften mot syd i den nordliga vinden/vågrörelsen förde NOVA allt närmare Sifnos, och då vi upptäckte detta tvingades anlägga en tvärare nordlig kurs än om vi direkt siktat på en nordligare kurs. Att pina mot vinden går långsamt. Äsch, vi gav upp och körde motorn sista biten mot den nordliga bukten på Paros.

Norra bukten-en pärla! Lugnt och fint med måttlig nordvästlig, men med ökande nordlig faktiskt lite väl guppigt för en övernattning. I Paros stad hämtades nya gastar nästa dag, och satte kurs mot den nordliga bukten igen för bad. Då vinden ökat och vridit mot norr, tänkte vi hinna till Naxos innan det blåste upp för att övervara kulingen där. 

 

Paros –Naxos

Att det kunde ta timmar att ta sig den lilla biten från Poros nordspets till Naxos stad!! Och att vi skulle bli liggande där i flera dagar innan vi kunde ta oss vidare söderut! Allt berodde på att vinden aldrig slutade blåsa. Naxos stad måste vara ett av de värre blåshålen, vilket ju egentligen är lätt att sluta sig till bara genom en snabb blick på kartan eftersom det ligger ganska öppet mot Norr. För kvällarnas middagar blev vi kompisar med de trånga gränderna dit den kalla vinden inte nådde. Med fleecejackor gick det utmärkt att sitta ute, men många satt faktiskt också inne då de avnjöt de grekiska hemlagade specialiteterna. Vi passade på att träffa släktingar som båtluffade med färjorna, hade en mycket trevlig vistelse frånsett den på piren ständigt piskande vinden.

 

 Skinoussa i Small Cyclades

Vindstyrkan gick ner något men piskade fortfarande på kombinerat med norifrånkommande vågrörelse med 12 m/s när NOVA lämnade Naxos stad genom Naxos/Paroskanalen. Chefsnavigatören hade fått återfall och kollat vilka dagar färjorna till Skinoussa skulle avresa. Tyvärr stämde det inte med NOVAs planer, så jag fick faktiskt stålsätta mig och följa med i alla fall. Det ska väl gå tänkte jag kaxigt. Ett par timmars utmaning, och så, efter kanalen var vi i de härliga ”Small Cyclades”. Även om det tog ett par dagar innan balanssinnet kändes återställt efter den gungiga färden från Naxos, kunde jag njuta av småskaligheten på Skinoussa. Väldigt gulligt! Inne i den lugna Myrtiniviken låg NOVA fint.

 

Mot Amorgos

Igen stark vind. 11m/s vid 10 tiden i gattet mellan Nisos Iraklia, och Nisos Skinoussas ljusockra, grågrönprickiga, karga kullar. Vindarna som huvudsakligen kom ifrån Norr kastades mellan öarna, ömsom starkt, ömsom svagare. Efter en stund, i lä bakom en liten ö, minskade vinden till 2 m/s, för att öka till 7 m/s efter Karos/Andikaros. En genua rullas ut och besättningen kopplar av. Vinden verkar stadig just nu. Det är något visst med att vara ”ute på” utan motor.  Det är tyst, vågorna rullar, vindkraftverkets gnälliga skräckfilmsvinande ljud ligger i bakgrunden. Glöm inte att dricka vatten, påminner vi varann. Temperaturen och fläkten är behaglig. Det är sista juni idag. Den avkalvade ost tippen till Karos betraktades från NOVAs sittbrunn, när plötsligt skummiga vågtoppar kom från ingenstans. Vi förstår inte vindens väg nu. Man vet aldrig hur väder och vindförhållandena är ”ute på” förrän man är där. Svårt att helt läsa och förutsäga utifrån pilotguide och karta.

Försökte oss på ett besök vid den fina badstranden Ormos Kalotaritissa, men avgjorde att här gick faktiskt inte att ankra idag. Svårt få fast ankaret, och grunt och litet, och fel vindriktning-rakt in i viken. Men det är väldigt vackert där! Den västra spetsen är låglänt, och rätt som det är kan en segelbåtsmast susa förbi på utsidan av den smala strandremsan. De höga bergen som reser sig i norr ingav nästan fjällkänsla i sin karghet, och vindpinade utsatthet.

Sista biten fram till Katápola var lite skumpig och dramatisk, men så, väl inne i Katápolaviken mycket lugnare. Jag kunde knappt tro det! Här var vi nu i hjärtat av Cykladerna. Tänk att vi hade tagit oss ända hit! Och jag hade varit med nästan hela vägen.

 

Katápola

Den unga hamnpoliskvinnan meddelade från kajen, iförd stilig mörkblå uniform, att ingen kajplats fanns att få i Katápola, varken för oss eller det femtontal andra fritidsbåtar som istället tvingades ankra i viken intill. En 50 båtars-regatta väntades inkomma på natten. De eskorterades av en stor militärbåt som låg på färjans plats, och hade förvarnat hamnpolisen om att kunna använda den lilla hamnen bredvid färjeläget under två nätter. Vi fick vackert svaja tills regattan skulle hem till Athen för att rösta prompt nej i folkomröstningen till EU’s lösningsförslag till den Grekiska regeringen. Damen i grannbåten (när vi gick till kaj för att fylla på vatten) berättade förtvivlat om hur missuppfattade man kände sig i breda led av den grekiska befolkningen. Hon bemödade sig om att inför mig, stående i BH och trosor vid mantåget, sedan hon med rejäla och vana handgrepp hjälpt oss att komma intill deras enkla lite ruffiga segelbåt i femte led från kajen, korrigera eventuella missuppfattningar angående viktiga frågor i grekisk välfärd bl. a. grekisk pensionsålder och pensionsstorlek. 65 år är väl detsamma som de flesta i EU har, och 350 euro går nästan inte att överleva på, inte ens här, menade hon. Därför måste vi rösta!

 

Ankring

-Ankra där! Emellan de där två båtarna! -Jäklar, nu kom vi för nära. -Vi avvaktar en stund och ser om NOVA ligger till sig. -Neej, det känns ändå för nära. Vi ankrar om! Men var? Nu tog ju nästa båt luckan som jag spanat in. Vi kan försöka här men det är inte optimalt…. –Hello there! I saw you had problems anchoring. Den vänlige engelsmannen och hans fru med en vacker engelsk västkustbåt kom till vår undsättning när beslutsvåndan och tröttheten gjorde sig gällande bland NOVAs fyramannabesättning. Att komma till en ny plats, där det blåser en del, med många okända variabler och förhållanden är något av det svåraste som finns. Hur stora svall orsakar färjorna som kommer och går, blir det för grunt för oss här när vinden vänder, skapas fallvindar om kvällen? Ja, vad blir bäst? Hur kan vi göra det bra för oss här? -You can put your anchor here between us and the cathamaran over there. There was  another boat that left this morning. It should be ok. Informationen från en fellow yachtsman som läst variablerna ett par dygn var ovärderlig. Obeslutsamhetsstressen som börjat byggas upp lade sig med en gång. Tack för hjälpen du okände, vänlige engelsman!

 

Amorgos

Åh, vilka stora förväntningar jag hade på denna ön! Vackert, höglänt, den vindpinade Choran med sina vindmöllor som utgör en schablon för vykorts-Amorgos, klostret på den lodräta bergsväggen, vägen över den fjälliknande toppen, det avslappnade livet i den norra viken. Jag kan bara säga en sak! Ön levererade! Dessutom stiftade jag bekantskap med hotellet ”Det Stora Blå” i Katapola, och ett par butiker med salsamusik och MIN klädstil i den norra mysiga lilla bayen.

 

Det värsta Meltemibältet

Nu väntade dock en överfart från Amorgos till Kalymnos där vi hade förberett oss på att få vänta ett tag på ett lämpligt väderfönster. Det var visserligen inte mer än 1 juli ännu, men man sade att den starka nordliga vinden varit extra tidig detta året. Det hade vi märkt. Nu hade vi som tur var beställt ner en seglingssugen besättning hemifrån som inte bangade för en blåsig överfart. De mönstrade på i Katapola, och kände in den nervösa stämningen. En provsegling anordnades nästa dag, varpå beslut fattades att avresa nästa dag strax före meltemins peak med 14m/s som skulle inträffa på natten. Ja, Chefsnavigatören, tillika säkerhetsansvarig, hade noggrant gått igenom säkerhetsföreskrifter, nödanropsutrustning, brandsläckare, flytvästar, fastknäppningsanordningar, samt vad som kunde väntas vid målet, taget ur Rod Heikells Pilot Guide. Medan besättningen och kaptenen pumpade upp adrenalinet, kokade jag pasta och såg till att vatten och enkel förtäring fanns lätttillgängligt i båten. Biminin surrades vid akterdäcket, sprayhooden återuppsattes, sjösjukepiller intogs och så var de iväg, tidigt på morgonen. På ”The Big Blue”, emottogs sms då NOVA rundande Amorgos nordspets, rullandet hade varit urjäkligt, variationer mellan bristande matlust till illamående fanns bland besättningsmedlemmarna, men NOVAs framfart hade i övrigt gått bra så långt. Jag kände tacksamt hur stadigt marken stod under mina fötter. Ungefär mitt emot ön Levita kom ytterligare ett sms. Nu var det inte långt kvar, och sjön var lite lugnare. Åh, så skönt, det värsta var över. Jag kände mig lättad på deras vägnar. Kanske var det för tidigt att pusta ut helt….ty enligt senare rapporter, hade fallvindar vid inseglandet till Kalymnos uppmätts till 21m/s. Besättningen hade intagit en inför dessa väderfenomen respektfull hållning och revade även det kvarvarande, redan bottenrevade storseglet. Alla var nöjda, både hjältarna som utstått obehaget, och strapatserna, och chefsnavigatören som sluppit. Ett utmärkt arrangemang.

 

 

 

 

 

 

Kommentera inlägget