2017 Karibien
onsdag 1 mars 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Det blåser och blåser

Det fortsätter att blåsa friskt. I natt var det lite lugnare med bara 10 m/s men nu är det över 15 m/s igen. Vad som är bra är att Unicorn är en välisolerad båt. Det är med andra ord ganska tyst och lugnt nere i båten. När man är uppe i sittbrunnen tjuter det i mast och vant. Det ser inte ut som om vinden kommer att minska nämnvärt på minst en vecka. Snart måste vi gå in till Jolly Harbour för att handla. Normalt tar vi jollen in till affären, men det kan nog bli blött i vågorna. Att gå dit med stora båten tar inte mer än 15 min så det är inte så farligt.

Igår kväll hade vi Dave på middag igen. Anna-Karin hade lagat helstekt kyckling i ugnen. Vi lägger det i en stekpåse och slipper då få en nedosad och smutsig ugn. Dessutom samlas all den goda skyn inne i påsen. I påsen stoppar vi också in massor av lök, vitlök, morötter och kryddor. Det blir jättegott.

Antagligen kommer Dave snart att lyfta upp båten här i Antigua och flyga hem. Helen, hans fru, kommer inte ner till Karibien denna säsong. Hon har stannat hemma i Oregon för att hjälpa till med att ta hand om barnbarnet Kiwi. Kiwi, som bara är sex år, har stora bekymmer med att hjärnan växer fortare än vad skallen hinner med. Hon måste därför genom en stor operation för att bereda erforderlig plats för hjärnan.

Kiwis mamma, som är ensamstående, jobbar med försäljning inom NIKE-koncernen. Det innebär många och långa resor över hela världen. Hennes chefer är inte speciellt förstående, och om man inte bevakar sin plats i organisationen blir man lätt utbytt.

Kommentera inlägget
2017 Karibien
tisdag 28 februari 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Blåsigt i Antigua
Detta är Maltese Falcon som vi passerade strax akter om på vår väg ut från St Martin. En spektakulär skapelse.

Det finns inte så mycket att rapportera från Antigua. Vi ligger kvar i samma vik strax norr om Jolly Harbour. Det blåser kulingvindar och det rycket och drar i ankare och kätting. Men efter att ha legat här sedan i torsdags vet vi att Unicorn sitter fast. Det är inte den allra mest skyddade viken på ön, men fördelen är att vi har ett bra wifi-nät som kan använda utan kostnad. Signalen kommer från ett ”all-inclusive-resort” inne i land. Där kostar det mellan 700-1000 USD/person och natt att bo. Eventuellt vin till maten tillkommer.

Väderprognoserna är inte så lovande och blåsten verkar fortsätta länge än. Vi ägnar oss diverse båtpyssel och underhåll. Jag håller t.ex. på att plasta om fästet till styråran för utombordaren. Det är den förlängning som gör att föraren kan sitta i en bekväm position och slippa få nackspärr. Fästet hade spruckit och styrarmen blivit obrukbar. Jag kan konstatera att konstruktionen var helt undermålig. Där det är som störst belastning var godstjockleken som tunnast. Jag har bara gått och väntat på ett haveri.

Men vi klagar inte. Det är gott om goda vänner runt omkring och det råder ingen brist på sociala aktiviteter. Ibland kan det nästan bli för mycket med något som händer varje eftermiddag/kväll.

Länkar
Övrigt Maltese Falcon
Kommentera inlägget
2017 Karibien
fredag 24 februari 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Mycket fisk just nu
Fisk i folie

Nu har vi seglat från St Martin till Antigua. Också denna sträcka kan vara besvärlig då det är 90 sjömil mot passadvindarna. Men denna gång hade vi lite tur. En kallfront från USA/Bahamas letade sig ända hit ner och gav västliga vindar. Mycket ovanligt. Vad som inte var bra var att de sista 24 timmarna i St Martin blev mycket obekväma. Vågor och vind drog rakt in i viken där vi låg ankrade och Unicorn rullade och hoppade vilt i vågorna. Vi hade stora problem att lyfta upp utombordaren och jollen på däck före avfärd.

Men till slut kom vi iväg. Vinden hade minskat och de första två timmarna fick vi gå för motor. Sedan kom det fin vind och vi kunde börja segla i 5-6 knop. Lagom till vi passerade St Barth fick vi första nappet, en fin tonfisk på några kilo. De följdes sedan av ytterligare en. När vi tredje gången fick upp en till slängde vi den tillbaka i havet. Den var inte så stor och vi tyckte vi fått tillräckligt som det var.

Vi fortsatte sedan med god fart mot Antigua. Men vi två-tiden på natten fick vi bekymmer med styrningen. Vi hade troligtvis seglat över några fiskeredskap och ett rep hade fastnat i rodret. Till slut verkade det som om vi kommit loss och rodret fungerade normalt igen. 03.30 på morgonen kunde vi sen ankra i Hermitage Bay, Antigua.

På kvällen lagade vi till vår fisk i folie som vi la på grillen. Vi bjöd också in Dave från Jammin att dela vår måltid.

Kommentera inlägget
2017 Karibien
onsdag 15 februari 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Tonfisklycka
Anna-Karin filear fisken.

Nu har gästerna återvänt till Sverige. Vi vilade upp oss några dagar i Christmas Cove på St James Island i USVI efteråt. Men helt fritt från aktiviteter var det inte. Det var både SUP (Stand Up Paddlebord) och sundowners på schemat. Kompisar från Allegro, Myananada och Aguilla låg i samma vik.

Vad vi inte gillar med St. James Island är att ön är privat. Det är med andra ord förbjudet att gå iland. Man kan alltså inte sträcka på benen. Därför drog vi upp ankaret och fortsatte till Francis Bay, St John. Därifrån går det utmärkt att göra flera fina hikes. Det passade vi också på att göra. Som vanligt hade vi ett gäng av våra amerikanska kompisar som hängde på. Vi fick till och med oss Dave från Jammin som på grund av en fotskada inte kunnat hika på två år. Det gick fint även om han klagade ganska mycket i de branta uppförsbackarna.

Nu har vi anlänt från USVI till St Martin. Det är en svår passage som går 90 sjömil mot den förhärskande passadvinden. Vi har gjort den flera gånger förut och vet hur eländigt det kan vara. Denna gång passade vi på när vinden var nere på nästan på noll. Det händer inte ofta här. Nackdelen var att vi fick gå 18 timmar för motor. Men det kan det vara värt att slippa stånga sig mot vågor och vind. Vad som lättade upp humöret var att vi fick en fin tonfisk på kroken. Den kommer att räcka till många middagar.

Kommentera inlägget
2017 Karibien
torsdag 2 februari 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Hike till Skinny Legs
Vi som vandrade till Skinny Legs minus Anna-Karin som tar bilden.

Nu har vi för andra gången på två veckor gjort hiken från Waterlemon Bay över bergen till Coral Bay på andra sidan St John. Där finns ett ställe som heter Skinny Legs. Det är en liten restaurang som mest ser ut som ett brädskjul. De har ingen större variation på menyn. Den stora attraktion är att de serverar väldigt saftiga hamburgare. De är enorma och man får dem stekta precis som man vill. Jag beställer alltid rare. Det är saftigast och godast.

När vi var där med Anna och Bengt gjorde Anna-Karin och jag misstaget att beställa varsin rätt. Anna-Karin åt då inte burgare utan en sallad med guldmakrill. Burgaren var absolut på gränsen av vad jag kunde klara av. Då hade jag inte några pommes frites till utan bara sallad. Vi andra besöket delade Anna-Karin och jag på en hamburgare och det var alldeles lagom med mat.

Direkt när man lämnar Skinny Legs för att hika tillbaka hem till Unicorn så går stigen rakt upp i skyn. Det är verkligen otroligt brant under 1,5 km. Då känns det verkligen om man har proppat magen för full. Totala längden på hiken är 10 km.

Denna gång var vi en grupp på åtta personer tog oss ann utmaningen. På väg till Skinny Legs drabbades vi av ett skyfall utan dess like. Vi var alla totalt genomblöta. Men det gick inte att göra mycket åt det. Mitt ute på stigen fanns inte mycket skydd att få. Men vi behövde i alla fall inte frysa.

Idag hade vi egentligen planerat en längre hike till Virgin Islands nationalmonument Petroglyferna.

Men den blir inte av då Anna-Karins bror Sture hade en liten incident vid ombordstigning från jollen till Unicorn. Jollen åkte ut från Unicorn och Sture blev hängandes i mantågen. I samband med det slog han revbenen i relingen och fick några rejäla blåmärken. Han har också lite ont då han andas. Därför går Anna-Karin och Kerstin en kort hike idag medan jag fixar ombord.

 

 

2017 Karibien
måndag 30 januari 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Gäster x 2 i USVI
A Salty Dawg

Nu är det gästernas tid ombord på Unicorn. Först har vi haft Anna och Bengt ombord i drygt en vecka. Vi hade det mycket trevligt tillsammans och gjorde många fina hiker på på St John. En av hikerna gick över bergen ner till ett litet shack i Coral Bay som heter Skinny Legs. Där kan man äta hamburgare som är av modell större. Jag slog till på en standard som var grillad ”rare” medan Bengt tog en ”well done” med extra allt. Anna och Anna-Karin tog mahi-mahi med sallad.

Vägen tillbaka går över ett berg med en backe som som går rakt upp i himlen. Det är så brant så det nästan inte går att gå. Anna som är liten och lätt sprintade emellertid lätt upp för backen. Sedan kom Anna-Karin och jag. Sist kom Bengt stönandes uppför. Men vi tror Bengt behöver träningen, i mars skall han åka sitt åttonde Vasalopp.

Vi har haft en mycket trevlig vecka tillsammans med Anna och Bengt och de har fått uppleva en del av hur det är ombord på en båt i Karibien. Bilden ovan är från en ”dinghydrift” som vi var med på i Francis Bay. 25 jollar var hopbundna och driftade sakta genom viken. Faten med medtagna smårätter skickades flitigt mellan jollarna. Allt organiserat av Seal och Hank från Flash.

Från det Anna och Bengt lämnade oss hade vi räknat med tre dagar till Anna-Karins bror Sture och Kerstin skulle anlända. Det visade sig vara fel. Någon ombord hade räknat fel, det var inte jag, måste ha varit Morris. Nu kom våra nya gäster redan dagen efter Anna och Bengt lämnat oss. Vi hann nätt och jämt med att hinna handla och tvätta. Jag var dessutom inte helt i form. Anna, som jobbar på dagis, hade råkat få med sig en dagisförkylning. Den gav hon till mig med snuva huvudvärk och halsont. Det var minst sagt tungt att gå i backarna upp till Starfish, mataffären i Cruz Bay. Jag som inte varit förkyld på flera år. Men den verkar släppa ganska snabbt.

Nu arbetar vi istället på att få Sture och Kerstin i god form. Men just idag hoppar jag över hikandet för arbete ombord. Jag har kollat över motorn och fyllt lite olja. Trots 5900 timmar drar den nästan ingen olja. Vi har kört 100 timmar sedan senaste oljebyte och jag fyllde idag 2 dl olja.

Jag jobbar dessutom med att skriva blogg, göra vatten och betala några räkningar. Internet är inte det bästa, och det är ganska tålamodsprövande.

Kommentera inlägget
2017 Karibien
måndag 16 januari 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
In heaven

Sedan flera år har vi hör talas om en restaurang en bit upp i bergen på Virgin Gorda, Hog Heaven. Vi har inte tidigare besökt den, men igår bestämde vi oss att testa den för en lunch. Tillsammans med vår vänner Esther och Alister tog vi den lilla färjan till Gun Creek och därifrån upp till Hog Heaven. När vi kom fram blev direkt välkomnade av ägaren Blondie. Hog Heaven har ett fantastiskt läge med otrolig utsikt över Gorda Sound. Långt bort kunde vi skymta Unicorn när vi tittade i vår medhavda kikare.

Gorda Sound

Restaurangens specialiteter är, som man kan förstå av namnet, fläskkött. Allra mest känd är den för sina grillade revbensspjäll. Det bestämde vi oss för att testa. Dumt nog drabbades vi av lite hybris och beställde varsin portion. Det skulle vi inte gjort. Man fick ett berg av revben på tallriken framför sig tillsammans med två tillbehör. Jag tog plantain och potatissallad. Anna-Karin tog plantain med coleslaw.

Anna-Karin och Blondie

Vi åt och vi åt och vi åt. Till slut hade vi fått i oss nästan allt. Gissa vad som hände då? Jo, Blondie kommer till vårt bord med ytterligare ett fat med revben. Nu började det bli pinsamt för ingen orkade äta en bit till. Men det hade varit ytterst oartigt att tacka nej. Som tur var hade Esther lösningen på problemet. Ur sin handväska plockade hon fram ett par plastpåsar som vi i ett obevakat ögonblick snabbt stoppade ner de extra reven i. Nu blir det revbensspjäll även idag.

Till bords

Hur var då maten? Den var jättegod, men jag tycker att jag själv kan laga väl så goda revbensspjäll. Tyvärr har vi inte kunnat använda vår grill ombord denna säsong. Den del som kallas värmedistributionsplatta har rostat sönder. En ny är beställd från USA och ligger och väntar på oss på St John, USVI. Vi kommer segla dit i mitten av denna vecka. På torsdag får vi besök av Anna och Bengt från Sverige och de ansluter i Cruz Bay, St John.

Kommentera inlägget
2017 Karibien
lördag 14 januari 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
I Gorda Sound
Detta är fjärilslarver som äter bladen på trädet. Det var fullt av dem när vi gick förbi. Två dagar senare fanns det inte ett enda blad kvar på trädet.

Vi ligger kvar ankrade i Gorda Sound i BVI. Det blåser stadiga 15-18 m/s och utanför ankarplatsen går sjön hög, 3-4 m. Inget väder man vill ge sig ut i. Tyvärr är utbudet på hikes vi kan göra ganska begränsat här. Det finns i stort sett bara en som vi klarar av på 45 min. Tidigare fanns det fler stigar att gå som gick över marker som ägdes av ett hotell. Förra året gick hotellet i konkurs och den nye privata ägaren har förbjudit oss hiking-entusiaster att beträda hans mark.

Som tur är kan vi få lite inte internet från Saba Rock. Ett litet exklusivt resort som har en öppen signal. Det fungerar inte alltid, men är man uppe vi sex på morgonen brukar det gå ganska bra. Nu är det inga problem att vakna i denna arla morgonstund. Morris kräver sin frukost och det är omöjligt att ligga kvar i sängen utan att han får den. Sedan är det ingen idé att gå och lägga sig igen. Klockan sex är det fortfarande helt mörkt ute, men ljuset kommer ganska snabbt. Anna-Karin brukar ligga kvar och dra sig en stund till vilket jag tycker är bra. Då har jag bättre kapacitet på internet.

Strax bakom oss ligger Cranstackie, en katamaran från Kanada. Ombord finns Esther och Alister som liksom vi är medlemmar i OCC. Vi brukar umgås lite med dem varje dag. Vi gör hiken tillsammans och ibland äter vi middag hos varandra. Igår kväll gästade de Unicorn och Anna-Karin hade lagat kyckling i kokosmjölk med äggnudlar.

Inte förrän mitten på nästa vecka verkar vädret lugna sig. Det är till och med riktigt kyligt på nätterna och vi kan inte sova utan att ha åtminstone ett lakan över oss.

Kommentera inlägget
2017 Karibien
tisdag 10 januari 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Conch

Den tredje januari steg vi upp klockan tre på morgonen för att segla från Anguilla till Gorda Sound i BVI. Dagen innan tog vi en promenad på stranden i samband med att vi checkade ut. Just då kom en liten lokal fiskebåt fullastad med conch, havssniglar, in. Det var ett rejält lass. Jag frågade vad de skulle kosta om vi ville köpa några. 10 dollar / pund var svaret. EC eller US frågade jag då. De svarade US och det tyckte vi var för dyrt. Möjligen kunde vi betala den summan i EC-dollar.

Conchen var urtagen från sina skal men inte rensade och flådda. Killarna såg skeptiskt på oss och undrade om vi verkligen hade en aning om hur det skulle gå till. Vi visade handgripligen att vi visst kunde rensa conch. Killarna blev så imponerade av att se ”turister” som behärskade den ädla konsten att rensa conch att priset sjönk till 0. Tur var det för vi hade inga pengar med oss. Vi fick en påse med 7 st conch med oss hem. Sedan blev det slakt för sniglarna levde alla fortfarande.

Tyvärr hann vi inte tillreda dem för det var sent på eftermiddagen och vi skulle som sagt var segla tidigt nästa morgon. Därför hamnade conchen på det kallaste stället i kylen just under kylplattan.

Vi hade e ganska fin segling på 80 sjömil upp till BVI och kom fram vid fem på eftermiddagen. Vi seglade hela dagen med endast utspirad genua. Storen använde vi inte. Det rullade ganska bra och både Anna-Karin och Morris fick en liten slänga av sjösjuka.

Av all den fina conchen gjorde vi en sallad och en stuvning. I salladen äter vi conchen rå och finhackad marinerad i lime. Hackad lök, lite chiliflakes, paprika, salt och peppar har vi också i. Stuvning gör vi med kokosmjölk och mycket curry. Båda anrättningarna blev utsökt goda.

Nu ligger vi och väntar på lite dåligt väder som är i antågande. Det skall blåsa friskt och gå nordligt svall på 3-4 m. Inget kul seglingsväder. Men här i Gorda Sound har vi perfekt skydd.

2017 Karibien
torsdag 5 januari 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Kompassen trasig igen

Vi har en ganska tjusig pedistalkompass av märke C Plath. Det är bara ett problem med den. Membranen som gör att kompassvätskan kan ändra volym med temperaturväxlingar håller inte. Det är inte så att de omedelbart spricker, men ca. fem år verkar vara livslängden på dem. Denna gång var det faktiskt inte någon spricka utan gummimaterialet hade börjat lösa upp sig. Vet inte om vi haft fel olja i, men det var speciell kompassvätska som vi köpt på Westmarine i USA.

Nu har det hänt för fjärde gången under de snart 20 år vi ägt Unicorn. Att byta membran är inte speciellt svårt bara man har ett. Det har vi just nu inte i reservdelsförrådet ombord. Jag har just mailat företaget i Sverige där vi brukar köpa dem för att se om det finns något i lager.

Det svåra med membranbyte är istället att fylla på ny vätska. Vätskan brukar vara någon sorts glycerin/olja. Det går fint att fylla på men det är eländigt svårt att få ut all luft. Hur man än försöker blir det alltid en liten förarglig luftbubbla på toppen när man vänder på kompassen. Det brukar ta mig många timmar innan det är fixat. Men som sagt, först måste vi ha ett nytt membran + lite ny olja.

Kompassen är inte helt nödvändig för navigationen, men det bör ju ändå finnas en fungerande ombord utifall att.

Tom pedistal

Kommentera inlägget