2015 Karibien
söndag 26 juli 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Draggande båtar och Hash
Sussie och Anders efter målgång

De senaste två veckorna har jag varit inblandad i två räddningsaktioner. Båda gångerna hart det varit båtar som draggat och varit nära att driva upp på revet i viken. Första gången var den en stor katamaran som kom på drift. Någon såg det gjorde ett allmänt anrop på kanal 68 som vi kör med istället för kanal 16. Inom två minuter hade 6-7 jollar samlats vid den draggande båten. Med gemensamma krafter kunde vi ankra om den så att den låg säkert.

Vi hörde aldrig något från ägaren och senare när på dagen när sällskapet återvände till sin båt tog de upp ankaret och försvann. Kanske märkte de inte ens att båten var omankrad. Men de borde de ha gjort för den låg inte på samma plats som tidigare. Det var inte någon hyrkatamaran utan en privatägd båt.

Andra gången var det mina vänner Ellen och Harrys båt Riposo som draggade. De var inne stan och och hade lämnat båten över dagen. Samma sak igen, ett allmänt radioanrop och strax var vi ett gäng cruisers på plats för att rädda båten från revet. Jag, tillsamman med några andra, hoppade ombord och drog för hand upp ankare och kätting. Huvudströmmen till ankarspelet var avslagen så det kunde vi inte använda. Med två jollar på varje sida av Riposo kunde den tunga båten bogseras till ny ankringsplats.

Typiskt för amerikanska båtar hade båten endast 30 m kätting, resten var lina. Ankaret var ett ganska litet Bruce. Lite klent ankringssytem för en tung 48-fotare tycker jag. När ägarparet kom tillbaka var de mycket tacksamma och bjöd alla som hjälpt till på fria öl under happy-hour inne i marinans bar.

Vad som är lite underligt är att det inte blåst speciellt hårt när båtarna draggat. Riposa hade legat still över en vecka i betydligt starkare vindar. Jag har ingen bra förklaring vad det kan bero på.

Vi har bara kätting på Unicorn ock kan lägga ut maximalt 80 m. Just nu ligger 60 m ute och djupet är 7,5 m. Det tillsammans med vårt 25 kg Rocna gör att jag sover gott om nätterna även om det piper i. Jag är heller inte speciellt orolig för att lämna båten för olika utfärder. Det enda jag egentligen oroar mig för är båtar i närheten som kan komma på drift. Men de som ligger nära mig har också legat länge och verkar sitta bra fast.

Igår var just ett sådant tillfälle när det drog på ordentligt. Eftersom det var lördag betydde det Hash, terränglöpning/gång ute regnskogen.
En ”tropical wave” hade dragit in under förmiddagen och det gav talrika skurar med tillhörande vindökning. Många cruisers hoppade av och stannade hemma, men inte Anders, Sussie och jag från svenskgänget. Som tur var drog vågen över ganska snabbt och vi fick riktigt bra väder. Hashen blev riktigt lyckad. Efter åt åt jag en stor portion grillade revben med potatissallad för endast 30 kronor. Ölen kostade 10 kronor/st och en eller annan slank därför också ned.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
måndag 20 juli 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Snart dags för Trinidad
Morris lite spak efter simturen

Lite tunt med inlägg på sistone, men utöver det vardagliga livet har inte mycket hänt. Det har fyllts på med många båtar nu och det är ganska fullt här i de södra vikarna på Grenada.

För tillfället ligger det hela fem svenska båtar ankrade i Mt Hartman. Det gör att vi har kunnat bilda ett svenskt volleybollag. Vi har till och med vår egen svensk/finländska coach.

Det är kul att spela tre ggr/vecka och spelet blir bättre och bättre. Igår körde vi svenskar ett eget träningspass med fokus på servteknik. I tidigare matcher har jag alltid kört den säkra tekniken med underhandserv. Men efter lite träning visade det sig att jag, som förr i tiden, klarade av överhandsservar utan större problem. Mycket lättare att vinna poäng på en hård överhandare än en lite snäll underhandare.

Jag har också hikat de 14 kilometerna ytterligare en gång från Grand Etang till Concorde Falls. Denna gång större delen av sträckan i ösregn. Det var stundtals riktigt kallt och jag frös. Dessutom väldigt halt och slipprigt. Det kändes ordentligt i hela kroppen dagen efter.

Nu börjar jag titta på väderfönster för att segla ner till Trinidad. Det ser lovande ut 8-10 dagar från nu, men prognoser så långt fram är ganska osäkra.

Härom kvällen var Morris och jag över och hälsade på Diane som skall ta hand om Morris när jag flyger till Sverige. Morris blev så upphetsad under jollefärden att han bestämde sig för ett hopp över till Dianes båt när det var 3-4 m kvar. Det gick inte bra utan utan Morris gjorde ett magplask och hamnade i vattnet. Men Morris greppade situationen galant. Simmade i raketfart runt Dianes båt och klättrade elegant upp i hennes jolle. Därefter ett vigt hopp ombord på Jabulani. Diane var mäkta imponerad av hans färdigheter.

I lördags deltog jag i ännu en hash. Ibland är de riktigt tuffa, ibland ganska snälla. Jag bestämde mig för banan ”long walkers”. Det borde jag kanske inte ha gjort. Borde istället ha tagit ”runners trail”.

Det medförde att jag var en av de första personerna tillbaka i mål. Jag sprang mer än gick banan.

- Skärpning nästa lördag.

Idag försöker jag köra några maskiner tvätt. Visar sig vara lättare sagt än gjort. Alla verkar visst vilja tvätta idag.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
torsdag 9 juli 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Middag
Min lasagne

Jag fortsätter att fixa med båten med avbrott för sociala aktiviteter då och då. T.ex. volleyboll tre ggr/vecka. Spelkvaliteten har avsevärt förbättrats sedan vi börja spela för drygt en månad sedan. Någon eller några ggr/vecka blir det också hike.

I söndags hann vi faktiskt med både volleyboll och ett besök på Rogers Beachbar. Men oftast dricker gänget en öl i Secret Harbor Marina, där planen ligger, under deras happy hour. Det var vad vi gjorde igår. Efter det åkte jag hem och lagade middag. Det blev lasagne. Köttfärssåsen hade jag redan gjort tidigare och jag använde lasagneplattor som inte kräver förkokning. Då är det ganska enkelt att laga lasagne. På toppen fyller jag på med skivor av mozzarellaost som smälter i ugnen. Riktigt gott blir det.

Jag lagar nästan all mat själv ombord. Det vore inte svårt att äta ute varje dag om man ville det, men det skulle bli alldeles för dyrt. Det är dock lite lockande att idag ta jollen över till Wooburn för lunch. Bernadette säljer varje tisdag och torsdag sina fantastiska kycklingrotis. För bra 30 kronor får man en mycket riklig portion. Jag klara möjligen av att äta hälften. Resten tar jag med mig hem för att äta nästa dag. Efter en sådan bit roti till lunch blir det ingen middag på kvällen.

På lördag blir det en hash igen. Denna gång är det ”Bastille Day Hash” för att fira den franska nationaldagen. Den inträffar ju inte förrän 14/7 så vi är några dagar för tidigt ute. Det brukar vara trevligt med franskinspirerade hasher där mat och dryck går i det franska kökets tecken.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
söndag 5 juli 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Städningen fortsätter
Medstädare Morris

Jag fortsätter mitt projekt att göra rent Unicorn från kölsvin till masttopp. Just nu håller jag på med att tömma skåp för skåp och torka rent med vinäger och vatten.

I ett av skåpen förvarar vi konserver där innehållet i burkarna kommer från havet. Jag visste att vi hade en del tonfiskkonserver, men jag blev ändå förvånad då jag kunde räkna till 38 st. Därtill kom 12 burkar med sardiner och 8 burkar musslor. Dessutom omkring 15 burkar med diverse innehåll såsom bläckfisk, lax, makrill, torsklever och ansjovis. Man behöver inte gå hungrig här inte.

Konserver konsumeras inte mycket ombord eftersom det finns så fina färska råvaror på Grenada. Men igår åt jag upp den sista burken sill från Sverige. Det var en burk Bohusmatjes. I tisdags hade de fin färskpotatis och färsk dill i affären så jag tyckte det passade bra att äta min Midsommarmeny. Som bekant hade jag ju en kraftig förkylning när Midsommar inföll, och det var inte aktuellt med något firande.

Idag blir det en hike på förmiddagen för att följas av antingen volleyboll eller besök på Roger's beachbar i eftermiddag. Svårt val, kanske går det klämma in både och.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
onsdag 1 juli 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Storstädning

Nu när Morris och jag är ensamma ombord passar jag på att storstäda båten. Jag talar inte om den vardagliga städning som vi ägnar oss åt hela tiden, utan mer större projekt som kanske genomförs en gång/år eller vartannat år.

Igår plockade jag ut spisen för att komma åt att rengöra ordentligt bakom den. Där fanns en hel del gammal smuts. Det går visserligen att komma åt att torka under den när den sitter på plats, men det är inte samma sak som fritt tillträde. Nu ville jag inte bara göra rent bakom spisen utan även ge själva spisen en omgång också. Därför skruvade jag av topp, brännare m.m. Även ugnen har fått en rejäl rengöring.

Det tog hela dagen igår och nu håller jag som bäst på att montera ihop spisen igen. Nu ser den ut som ny igen och det nästan så jag kommer att dra mig för att laga mat på den. Jag vill ju inte smutsa ner den .

Ett annat projekt har varit städning av förpiken. Allt som finns där inne har plockats ut och alla ytor rengjorts med vinäger/vatten. Det är helt otroligt vad saker vi har där framme. Salongen blir helt fylld när de dras fram. En del som jag vet vi aldrig kommer att använda har jag kasserat, annat har jag skänkt till ”Carriacou Childrens Education Fund”.

Varje sådant här projekt tar minst en hel dag i anspråk, ibland flera dagar. Det är ingen brist på sysselsättning här.

Spis

Kommentera inlägget
2015 Karibien
söndag 28 juni 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Pigroast

Igår kväll var jag och en hel skock andra cruisers på Pigroast. Den hölls på Wets Indies Beer Company. Det är en ganska nyöppnad pub och också ett microbryggeri. De är specialiserade på olika sorters ale. Se länk nedan.

För bara 60 kronor fick man en jätteportion grillad spädgris inkl. tillbehör. Det var verkligen mört och gott kött. Man fick också en stor bit av den knapriga och goda svålen.
Ölen som serverades gick inte av för hackor den heller.

Jag testade:

- Winward Indian Pale Ale
- Rouge Pirate
- Dark Roots

Alla mycket goda och smakrika på sitt sätt.

En lite rolig sak var att när jag anlände satt Dave från Merlin och mumsade på en rejäl portion. Det var ju Dave och Donna som hade hand om Morris förra året. Nu hör det saken att Donna och Dave är vegetarianer. Just nu är Donna hemma i Boston för att jobba som sjuksköterska medan Dave stannar ombord och tar hand om deras katt Cocoa.

Detta är andra gången på en vecka som jag kommer på Dave med att hugga in på maträtter som knappast kan kallas vegetariska. I fredags stod en stor saftig hamburgare på menyn för honom. När jag skrattande konfronterar Dave med detta log han bara lite snett och förklarade lite urskuldande att detta var ju det enda som fanns på menyn. De hade inga vegetariska alternativ.

Men jag klandrar honom inte. Passa på, Donna kommer inte tillbaka förrän om tre månader. Då lär det bli ett abrupt slut på köttätandet.

Vi har ett par gånger förut träffat cruisers som stolt förklarat att de blivit vegetarianer. Av de fem besättningar vi känner som gjort detta är det ingen som klarat att hålla ut mer än max några månader.

Länkar
Övrigt West Indies Beer Company
Kommentera inlägget
2015 Karibien
fredag 26 juni 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
På bättringsvägen

Nu börjar förkylningen släppa och jag känner mig bättre. I natt kunde jag sova utan att behöva ta nässpray, det kändes skönt. Hostan sitter i även om också den börjat släppa något. Om en dag eller två är jag nog helt fit for fight igen.

Då är dags att återigen ta sig ann listan med båtprojekt. Det finns alltid saker att göra och listan fylls hela tiden på.

Dessutom har vi fått ett nytt uppdrag från en svensk tidning som heter Kattliv. De vill ha en artikel om skeppskatten Morris. Jag håller som bäst på att fundera på upplägget.

Igår gjorde kustbevakningen en räd i viken. 5 båtar fick lov att flytta på sig för de påstods ligga i farleden. Under våra år på Grenada har vi aldrig hör talas om någon farled inne i Mt Hartman Bay. Inte heller finns den utmärkt på några sjökort. Vet inte varför de gjorde detta för inga av de ivägschasade båtarna såg ut att ligga i vägen för någon. Bland de som fick flytta på sig var Janice och Dave från Living Life som jag hikade med i fredags. Unicorn fick ingen påhälsning och jag var tacksam för det.

I eftermiddag skall jag nog försöka vara med på volleybollen. Det är inte så fysiskt an strängande och det borde jag klara utan att vara helt på topp. Jag hoppar nog över hashen i morgon, men funderar istället på ”pigroast”. På gångavstånd från viken har ett microbryggeri öppnat. Mina kompisar och jag besökte det efter förra veckans hash och de hade riktigt god öl. I morgon kväll har de helstekt spädgris. Det smakar alltid bra.

2015 Karibien
onsdag 24 juni 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Nere för räkning
Midsommarsillen har jag fortfarande inte ätit, men den finns ombord.

I måndags kände jag mig inte helt på topp. Lite trött, hängig och allmänt ur form. Trots all hängde jag på Jannice, David och Steve in till marinan på en happy-our sundowner på kvällen. De är mina nyfunna hikingkomisar. På natten började jag känna mig riktigt usel. Näsan svullnade igen, kropp och huvud värkte, jag hostade och ömsom frös eller kallsvettades.

Jag tog ett par alvedon samt nässpray och då kändes det lite bättre. På tisdagen var jag tvungen att ta shoppingbussen in till supermarknaden för att handla lite. Jag hade slut på alla färskvaror. Kunde visserligen överlevt på konserver men det kändes inte kul. När jag kom hem mådde jag inte alls bra. Packade bara upp maten, tog en alvedon och gick sedan och la mig. Det kändes som om jag hade lite feber.

Idag onsdag är det något bättre, men jag är långt ifrån återställd från förkylningen. Det kommer säkert att ta ytterligare några dagar för den att försvinna. Men jag kan vara glad att det bara är en förkylning. Vi har vänner som råkat betydligt värre ut.

Grenada börjar nu fyllas på inför orkansäsongen. Varje dag checkar 4-5 nyanlända båtar in på radionätet. Jag är ganska nöjd med att kommit hit i god tid och kunnat kapa åt oss en riktigt bra ankarplats. Som jag skrev i förra inlägget har vi gott om kätting ute, och det utan ligga för nära någon annan.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
lördag 20 juni 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Hiking på Grenada

Anna-Karin är sedan drygt en vecka i Sverige medan Morris och jag ligger ankrade i Mt Hartman Bay på Grenada. Vädret har varit ganska ostadigt och blåsigt med talrika regnskurar. Men jag är inte speciellt orolig för ankarfästet. 70 m kätting ligger ute och Unicorn har inte flyttat på sig en mm trots vindbyar på 20-25 m/s.

Jag ägnar dagarna åt olika båtprojekt medan Morris har fullt upp med att sova och äta sig i form. I veckan var jag inne i stan och fixade en ny spegel till badrummet. Den vi skaffade Turkiet hade blivit väldigt ful. ”Silvret” på baksidan hade börjat lossna och den såg hemsk ut. Den spegel som är original från när båten byggdes är fortfarande som ny.

 Jag var inne hos en glasmästare och lät honom skära till en ny i rätta dimensioner. Jag hade med mig eget måttband i mm för att få exakt rätt storlek. Här kör man mest med tum och det är lite svårt att beställa en som är 39,37 x 9,84 (1000 x 250).
Det var lite svettigt att få hem spegeln utan att bryta av den under bussresan tillbaka. Men nu sitter den på plats och det blev bra.

I veckan annonserade en båt på morgonens radionät att de ville göra en hike från Grand Etang ner till Concorde vattenfallet. Denna hike har jag gjort ett antal gånger förut och det är en av de bästa på Grenada. Jag anmälde mitt intresse, men när jag fick höra att det skulle kosta 50 EC (150 SEK) med transport backade jag. Det är mycket enkelt att ta sig till startpunkten och sedan från målet och hem igen med lokala bussar. Detta till en total kostnad av 13 EC. Jag föreslog detta och det föll i god jord.

Igår morse tog sällskapet, 8 personer, de lokala bussarna upp till Grand Etang. Bland deltagarna var jag den ende som gjort hiken förut. Från Grand Etang går det mest nerför till vattenfallen. MEN, första timmen är det bara uppför. Men stigen är bred och fin och vandringen är inte svår om än jobbig. Det knotades en hel del bland vissa av deltagarna, men jag kände mig inte skyldig då det inte var jag som organiserat hiken.

 Väl uppe på toppen, 2300 ft, började det gå utför. Om det tidigare varit enkelt var det nu desdo mer teknisk hiking. Smalt, ibland brant, slippriga våta stenar, lerdiken, vadning över bäckar och mindre floder o.s.v. Det knotades nu rejält bland vissa av deltagarna, värst var det nog för Jannice som inte alls var van vid sådana här förhållanden. Kan väl passa på att nämna att det var just Jannice och hennes man Dave som var initiativtagare till hiken. De var dessutom de yngsta deltagarna.
En person hade dessutom svår insektsfobi, vilket inte är så bra inne i regnskogen.

 Det var nog tur att jag hade gjort hiken tre gånger förut. Jag tror inte att nykomlingarna hade hittad vägen annars. Det finns inte en enda markering och ibland syntes ingen stig överhuvudtaget. Vi gick i obanad terräng rakt igenom regnskogen. Jag orienterade mig genom att känna igen olika formationer i terrängen, t.ex. gamla nedrasade träd, avbrutna kvistar, klippformationer och några få fotspår. En del ”locals” använder denna led då och då medan de förflyttar sig mellan otillgängliga odlingar. Deras fotspår skvallrade om att vi var på rätt väg. Att det var ”locals” rådde det ingen tvekan om, inga cruisers skulle komma på tanken att ta sig fram barfota i den här terrängen. När jag berättade om fotspåren hade ingen av de andra lagt märke till dem.

Jag tackar min lärare Hunter från Artic Tern för att ha utbildat mig till stigfinnare. Han har lärt mig mycket om denna konst. Synd att inte Devi och Hunter är kvar i Karibien längre, vi saknar er.

När vi var nästan framme lurade jag hela sällskapet till att göra en avstickare upp till Fontaine Bleu fallet. Det är mycket mer imponerande än det ganska mesiga Concordefallet. Eftersom ingen hade en aning om vägen var det ganska enkelt. Efteråt tycket alla dock att det var en bra idé.

Långt om länge var vi i alla fall nere vid stora vägen och kunde ta en buss in till St Georges. Hiken hade tagit 6,5 timmar. Anna-Karin, jag + vänner har gjort den på 4 timmar. En gång gjorde jag den med duracellkaninerna Rebecca och Mike, då på 3 timmar. Men det tog verkligen musten ur mig.

Men jag klagar inte, alla måste få ta det i sin egen takt och njuta så mycket så möjligt av hiken. Idag blir det nervarvning med en Hash.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
lördag 13 juni 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Besökta länder
Kommentera inlägget