2015 Karibien
fredag 22 maj 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Jollen lagad

Det verkar som om min reparation av jollen har lyckats. Vi pumpade upp den hårt i morse efter att ha låtit limmet härda 60 timmar. Vi körde sedan in till Secret Harbour Marina föra att ta shoppingbussen in till IGY. När vi kom tillbaka hade den inte tappat någon luft överhuvudtaget, det är ett bra tecken. Men vi ropar inte hej förrän allt fungerat i minst en vecka.

Det är inte enkelt att blanda till limmet. Huvudingrediensen kommer i en liten plåtburk och en katalysator i en pytteliten glasburk. Blandningsförhållandet skall vara 1 del katalysator och 24 delar lim. Inte alldeles enkelt att mäta upp detta.

Jag använde mig av engångstekedar i plast och tog 12 skedar lim och en ½ sked katalysator. Jag tror att jag fick för stor del kalkylator, för på förpackningen stod att blandningen skulle vara användbar i fyra timmar. Det var den inte. Proceduren är att man stryker lim på båda ytorna och låter det torka i 45 min. Sedan stryker man på ett nytt lager på båda ytorna och låter detta torka i 10 minuter. Efter detta trycks lagningslappen på plats. Då finns det ingen återvändo, vidhäftningen är direkt och det går inte att göra någon efterjustering.

Jag blev tvungen att blanda en ny sats, för efter 45 min var den ursprungliga blandningen helt oanvändbar. Den skulle ju varit OK i fyra timmar.

Nu har vi kunnat fylla på förråden med färsk mat igen. Det var nästan helt tomt. Inga grönsaker, ingen frukt eller annat. Visserligen har vi gott om konserver, men vi försöker i möjligaste mån undvika att äta dessa. Jag trodde även att alla öl var slut, så vi köpte ett nytt flak. Men det visade sig att det vi hade en hel del kvar på ett ställe som vi glömt bort.

2015 Karibien
torsdag 21 maj 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Åter till Grenada
Morris kollar sjökortet på våg in till Mt Hartman

Nu har vi kommit ner till Grenada och ligger ankrade på vår vanliga plats i Mt Hartman Bay. Vi seglade direkt från Dominica till Carriacou, en sträcka på 185 sjömil. Det tog oss 40 timmar. Det var fin segling hela tiden, men vi hade en förfärlig motström. Ibland över två knop. Därav den långa tiden.

Tyvärr inträffade ett missöde med vår jolle uppe i Portsmouth. Mitt i natten blev den påkörd av ett gäng stupfulla tyskar som inte hittade hem till sin charterbåt. Att den fick några skador märkte vi inte då. Först dagen efter då Anna-Karin körde ett träningspass på fördäck såg hon att ena pontonen var kollapsad. Det visade sig att den påkörande jollens propeller skurit upp två revor i den. Charterbåten var då sedan länge borta.

Normalt hissar vi upp jollen på sidan av Unicorn på nätterna, men inte om det blåser hårt. Risken är då att vinden tar jollen och flippar över den. Det kan hända även om den är fastbunden. I Portsmouth blåste det 15-20 m/s och därför hängde jollen fastlåst bakom Unicorn.

Tyvärr visade det sig att i burken med lagningsmaterial fanns inget lim. Mycket konstigt eftersom jag aldrig använt något av dess innehåll tidigare. Reparationen kunde därför inte påbörjas förrän vi kom fram till Carriacou där jag turligt nog kunde få tag på lim. Det är ett tvåkomponentslim speciellt avsett för hypalon som vår jolle är tillverkad av.

Nu ligger den på fördäck och väntar. Limmet måste härda i minst 48 timmar innan det går att utsätta lagningen för belastning. Limmet var svindyrt, nästan 300 kronor för en liten burk. Men vi hade inget val. Imorgon vet vi om lagningen lyckats.

Vi stannade bara några få dagar på Carriacou eftersom vinden skall öka och då ville vi ha klarat av sträckan ner till Grenada. Men vi hann i alla fall göra en en hike och äta en av Slipways supergoda hamburgare. Fast Anna-Karin åt istället fisktacos.

Sista kvällen innan vi gav oss av var vi bjudna över till Badgers Sett, en brittisk båt. Judith och Ken hade vi aldrig träffat förut, men haft radiokontakt med. De är, liksom vi, medlemmar i OCC (Ocean Sailing Club). Två andra par var också inbjudna. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans.

 

 

Kommentera inlägget
2015 Karibien
söndag 10 maj 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Dominica
Utegymmet i Les Saintes

Vi seglade i förrgår ned till Portsmouth, Dominica. Ett ställe vi verkligen gillar. Vi har varit här flera gånger förut och känner väl till omgivningarna. Det finns flera ”boatboys” här och vi känner de flesta vid namn. Eftersom vi varit här så många gånger vet de också vilka vi är. Kul att höra dem försöka uttala mitt namn. Anna är enkelt och inte svårt att uttala.

Boatboysen är inga pojkar utan vuxna män som lever på att serva de båtar som kommer in till viken på olika sätt. Allt ifrån att hämta diesel till djungelturer.
PAYS kaller de sin organisation. Portsmouth Association of Yacht security.

Igår kväll var det ”BBQ” inne i den lokal som killarna låtit bygga. Det kostar 50 ECD/person(ca 150 SEK). Man får äta och dricka hur mycket man vill. Priset motsvarar naturligtvis inte kvaliteten på maten överhuvudtaget. Den hemska romen döljs i massor av socker. Det gör att drinkarna smakar ok. Att vi trots allt väljer att delta beror på att större delen av pengarna går till säkerhetspatrullen som håller koll på viken. Killarna kör runt på natten och kollar att inga objudna gäster försöker ta sig ombord. Det tycker vi är värt att stödja.

Nu blåser det småspik här, men vi vet att Rocna ankaret håller oss på plats. Vi kommer att ligga kvar till mitten på veckan innan vi seglar vidare söder ut. Vinden måste mojna först.

Vår vän Ann flög igår med ambulansplan hem till Atlanta, och där väntar nya operationer. Och sedan rehabilitering. Hon hade tur i oturen att denna olycka inträffade i franska vatten. Utan det fantastiskt professionella ingripandet av fransk räddningstjänst hade det kunna slutat mycket värre.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
onsdag 6 maj 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Mayday i Les Saintes

Igår inträffade en otäck olycka här i Les Saintes. En stor motorbåt som låg bakom oss ville flytta till en boj längre in för att få bättre lä. Det var Ann-Louise, en Kadey Krogen 58, med Ann och Bill ombord. Dessa båtar är nästa 3 m höga i fören så det är helt omöjligt att nå ner till en bojögla nere vid vattenytan för att trä igenom en tamp.

Vad man måste göra är att ha en så lång lina att den räcker hela båtens längd x 2. Från fören drar man sedan linan till aktern där båten är låg. Man kör förbi den tilltänkta bojen tills den är i höjd med aktern och man kan då trä igenom tampen i bojöglan. Sedan springer man fram till fören med ändan samtidigt som man backar båten till rätt position. Sedan måste naturligtvis slacket på tampen tas in till lagom längd. En Kadey Krogen 58 väger 50 ton så det är ingen båt man flyttar med handkraft, speciellt inte om det blåser hård vind som igår.

Vad man gör är att lägga tampen på ankarspelets lintrumma och spela hem tampen. Just detta gjorde Ann men lyckades på något sätt fastna med benet. Det gick så illa att hon höll på att få benet avslitet. Vi hade vår jolle upphissad så vi hann inte dit för att assistera innan 5-6 andra jollar redan hade anlänt. Tur i oturen var att en av personerna som kom för att hjälpa till var läkare.

Vi tyckte att vi nog mest skulle vara i vägen när det redan var fullt med folk på plats. Därför lät vi bli att åka över. Ann-Louise kördes sedan in till stadskajen där en ambulans väntade. Men på den här lilla ön finns inga resurser att ta hand om en sådan här allvarlig skada. Ann blev istället flugen med ambulanshelikopter in till Pointe-Á-Pitre på huvudön. Efter en 5 timmar lång operation ser det ut som om kirurgerna har har lyckats rädda benet.

Vi känner inte Ann och Bill speciellt väl, men vi har träffats vid några tillfällen. De var med oss ute hikade på Antigua när vi organiserade våra vandringar där. Bill och jag hade mycket gemensamt eftersom vi båda flugit en en hel del. Nu lär det tyvärr dröja innan Ann kan göra någon hike igen.

Vi har stor respekt för vårt ankarspel och även på en båt i Unicorns storlek får man akta sig. Det är strängt förbjudet att närma sig ankarspelet med händer eller fötter då det är igång.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
måndag 4 maj 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Kvar på Les Saintes
På väg hem från hiken.

Vi ligger fortfarande kvar på Les Saintes. Faktiskt av flera anledningar. Det är en väldigt trevlig och mysig liten ö. 1 minuts jollefärd ligger ett fantastiskt bageri där vi köper färskt bröd varje morgon. Det finns många trevliga hikes att göra. Våra vänner Cathrine och Anders bor här i sin båt i väntan på att få bygga sitt nya hus. Brittis och Hjalle har varit här tillsamman med oss, fast de har nu seglat vidare. Det är också väldigt blåsigt och måste vi inte segla så väntar vi gärna på lite bättre förhållanden.

Det finns också ett antal riktigt bra restauranger. Nu är vi inte några stora nyttjare av sådana inrättningar, de gör alldeles förs stora hål i skeppskassan. Men på Valborgsmässoafton slog vi till. Vi tycket det var värt att fira ett det var exakt 25 år sedan Anna-Karin och jag träffades.

Min vana trogen åt jag några franska blodkorvar till förrätt och sedan fisk som huvudrätt. Anna-Karin hoppade över förrätten och åt skaldjurstallrik som huvudrätt. Till dessert blev det naturligtvis creme brulee. Med oss var också våra kompisar från Flying Penguin och Ellinor.

Dagen efter hade vi grillfest i trädgården hemma hos Cathrine och Anders. De har nu fått tillstånd att riva huset och bygga upp ett identiskt. Det har varit en del turer med detta eftersom huset är K-märkt. Men det gamla har befunnits vara i så dåligt skick att det ej går att reparera.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera inlägget
2015 Karibien
torsdag 30 april 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Les Saintes
Morris vilar upp sig efter tuff segling

Efter avslutad Classicregatta seglade vi upp till Green Island på Antiguas östra sida. Vi behövde vila upp lite efter alla aktiviteter. Vid Green Island finns ingenting förutom en skyddad ankarplats. Man ligger med ett rev utanför som skyddar mot Atlantens vågor. Ett riktigt trevligt ställe. Vi blev inte kvar mer än två dagar eftersom vi fick ett bra väderfönster för att segla ner mot Guadeloupe. Där stannade vi bara över natten i Deshais innan vi fortsatte. Det är alltid svårt att segla på läsidan av öarna här, vinden är mycket oberäknelig. Vi började segla i en svag bris som kom från väster. Det är de relativt höga bergen som värms upp och då stiger luften och ny sugs in från havet. Men vi visste att detta inte skulle vara beständigt. Fram till lunch gick det bra sedan var det slut på det roliga. Vinden vred 135 grader till sydost och ökande till 12-15 m/s. Det var bara att börja kryssa. Les Saintes, dit vi var på väg, ligger rakt åt sydost när man rundat sydspetsen på Guadeloupe. Det blev segt och blött. Inte förrän vi var nästan framme minskade vinden och vi kunde köra in sista biten för motor. Nu stannar vi här några dagar innan vi fortsätter.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
onsdag 22 april 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Mer Antigua Classic
Elena of London

Nu är Antigua Classic Yacht Regatta slut för den här gången. Det har som vanligt varit intensiva dagar. Anna-Karin har varje dag varit ute på havet. 3 ggr har hon varit med på kappseglingsbåtar och 1 gång på pressbåten.

Höjdpunkten för henne i årets regatta var nog när hon sista dagen fick vara med ute och raca på Elena of London. Elena är en 180 ft (LOA) Herreshoff skonare. Men Elena är ingen gammal båt. Det är en replica på den Elena som byggdes 1911. 1928 kröntes karriären med seger i det årets transatlantiska race. Gamla Elena finns inte längre kvar. Nya Elena är byggd så sent som 2009.

Inget har sparats på att göra nya Elena till en av de mest luxuösa segelyachterna i världen. En helt enkel fantastisk båt. När Anna-Karin kom hem och berättade att hon efter många enträgna försök lyckats få komma ombord var hon helt knäsvag. Det är mycket få förunnat att få segla på en sådan båt. Såvida man inte kan hosta upp 80.000:- € /vecka för att chartra henne.

På en båt som Elena är det ett absolut krav på att alla i besättningen bär enhetliga kläder. Anna-Karin är nu stolt ägare till en uppsättning Elena kläder eftersom hon fick behålla outfiten efter seglingen.

På kryssen snittar Elena 12-13 knop och på undanvind går det 16-18 knop. Nämnas kan också att Elena helt saknar mantåg och pushpits. Det gäller att hålla i sig. Elena är 8,5 m bred och sticker 5,2 m.

Tack vare Anna-Karins taktiska tips till kapten Steve vann de gårdagens segling.Skrattande

 

 Som vanligt är alla bilder i albumet nedan tagna av Anna-Karin. Länken till videon har jag hittat på nätet.

 

Länkar
Övrigt Elena of London (video)
Länk till fotoalbum: Antigua Classic 2015
2015 Karibien
söndag 19 april 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Antigua Classics
Anna-Karin Sundquist 2015

Antigua Classic Yacht Regatta är nu i full gång. Vi är upptagna från morgon till sen kväll med olika aktiviteter. Det är knappt Anna-Karin och jag hinner ses på dagtid.

Lite om vad som har hänt.

För fem dagar sedan kom det in en katamaran och ankrade strax framför oss. Vi var inte ombord utan såg den först när vi kom tillbaka. Den visade sig ha en svensk flagg. Ombord fanns Johan med sin engelska flickvän Jennifer. Vi åkte över och växlade några ord med dem. Johan berättade att han skulle segla ombord på en 88 fots båt som heter Sincerity under regattan.

Senare på dagen åkte Annn-Karin iland för att träffa sin väninna Donna och dricka en kopp kaffe. På samma café sitter Johan och dricker kaffe med ägaren till Sincerity, Trygve.
Trygve är norrman men bor i Camden Maine. Han har gjort sig en förmögenhet på fastigheter.

Trygve bjöd omgående in Anna-Karin att följa med ut på Sincerity för att fota första regattadagen. Inte nog med det, vi blev dessutom inbjudna på middag hemma hos Trygve och Jenny samma kväll. Trygve har ett hus på Antigua.

Anna-Karin undrar hur vi skall hitta dit?

- Kom bara in till marinan 18.30 så väntar en bil på er där.

Vi fick en mycket rolig kväll tillsammans med många trevliga människor. Enda problemet var att det blir ganska sent. Jag hade morgonen därpå organiserat en hike.
09.00 prick stod vi därför klara att vandra upp till Fort George, en hike som tar tre timmar. Jag ledde en grupp på 27 personer som ville sträcka på benen.

Dag två skulle Anna-Karin ha seglat på Rainbow. Den J-båt hon var med på förra året. Allt var klappat och klart med kapten Marc, som Anna-Karin känner sedan förra årets segling. Tyvärr gick allt i stöpet. Ägaren till båten bestämde på kort varsel att inga foton var tillåtna ombord. Det blev istället pressbåten för henne.

Just när jag skriver detta är Anna-Karin ute på banan ombord på Saphaedra och kappseglar. Imorgon skall hon, tro det eller ej, segla på Elena of London. En 140 ft. Herreshoff-skonare.

Men som vanligt, man kan inte vara säker på att något kommer att hända förrän det verkligen hänt.

Anna-Karin tar 800-1000 bilder/dag och mitt jobb är nu att göra en första rensnig och sortering.

Alla bilder i albument nedan är tagna av Anna-Karin under regattan 2015.

Länk till fotoalbum: Antigua Classic 2015
2015 Karibien
söndag 12 april 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Missöde i morse
Bland palmerna har vi plockat våra egna kokosnötter.

Nu lämnar vi Barbuda för denna gång. Vi har haft fantastiska två veckor här ute, det är verkligen en av våra favoriter.

I morse hände dock ett litet missöde. Som vanligt var jag uppe vid sextiden. Då brukar Morris vara på lekhumör och det han gillar bäst är att apportera sin favoritleksak. Jag brukar kasta ut den i sittbrunnen, sedan bär Morris tillbaka den till mig där jag sitter framför datorn. Sedan blir det vända efter vända. I morse råkade jag ta i lite för mycket och kastade leksaken överbord. Morris blev helt förtvivlad och jamade uppfordrande åt mig.

När väl solen kommit upp tog jag därför på cyklop och simfötter för att se om jag kunde hitta den. Mycket riktigt, på 7 meters djup strax bakom båten låg den på botten. Jag dök ner och hämtade upp den. Sedan slängde jag upp den på badbryggan och simmade fram till fören för att se till att loggivaren inte växt igen. Morris hoppade under tiden ner på badbryggan för att hämta sin leksak. Han måste då ha tappat den överbord igen och sedan slängt sig själv efter den. När jag kom tillbaka till aktern höll Morris som bäst på att klättra tillbaka ombord igen.

Leksaken hade han inte fått med sig utan jag fick göra ett nytt dyk och hämta den. Vi sköljde sedan Morris i sötvatten, fast det gillar han inte alls. Nu sitter han och slickar sig ren och torr.

Alldeles strax sätter vi segel för att ta oss ner till Falmouth Harbor. Antigua Classic börjar i nästa vecka.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
måndag 6 april 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
K-CLUB
När det begav sig

Poolbaren

Här på Barbuda ligger vi ankrade utanför vad som en gång var K-Club. Det var ett favoritställe bland de rika och berömda i världen. Bl.a. hade prinsessan Diana det som ett av sina absoluta favoritställen. Anledning var säkert det avskilda läget, hit kunde man komma och vara långt borta från all civilisation. Svårt att ta sig hit är det också.

Poolen

Priserna för på att bo på K-Club varierade mellan 1000-3500 dollar/person och natt.

Men sedan 10 år tillbaka är K-Club stängt. Det ägdes och ägs fortfarande av den italienska designern Mauriccia Mandelli som startat modemärket Krizia. Anledningen till att det övergavs var en tvist mellan ägarinnan och det lokala styret på Barbuda.

Jacuzzin

Det går många rykten och hela sanningen är det endast ett fåtal som känner till. Ryktet säger att personer från det lokala styret försökte tillskansa sig egna förmåner genom att ”beskatta” anläggningen.

Restaurangen

Till saken hör också att över 100 personer av den lokala befolkningen arbetade och hade sin utkomst från K-Club. Arbetstillfällen är det synnerligen ont om bland öns 1500 invånare. K-Club var den utan jämförelse största arbetsgivaren på Barbuda.

När Mauriccia Mandelli blev ställd inför dessa krav menade hon att anläggningen i allra högsta grad bidrog till öns lokala ekonomi. Hon blev så arg att hon helt enkelt stängde alltihop. Alla förlorade sina jobb och Mauriccia Mandelli lämnade ön.

Nu håller naturen snabbt att ta tillbaka allt. Det har ännu inte lyckats med att få någon annan att ta över eftersom bolaget som äger K-Club sitter på ett leasingkontrakt som löper på 99 år. Hitintills har bolaget vägrat att släppa rättigheterna.

Nu verkar det dock som marken kommer att tas tillbaka genom någon sorts expropriation. En ny investor har förklarat sig villig att satsa 250 miljoner $. Den person lovat hosta upp pengarna är ingen mindre än den kände skådespelaren Robert de Niro.

Men man skall inte glömma att detta är Karibien. Men kan aldrig vara säker på att något kommer att hända förrän det verkligen har hänt.

Kommentera inlägget