2015 Karibien
söndag 29 mars 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Dags för Antigua Classic
Rainbow som Anna-Karin seglade på förra året.

Nu lämnar vi St Martin för den här gången. Vi har inte stannat så länge, bara tio dagar, men imorgon öppnar sig ett väderfönster för att segla mot Antigua. Det gäller att passa på eftersom Antigua ligger 90 sjömil bort med en kurs på 130 grader. Det innebär hårt inskotade segel hela vägen. Vi kan troligen inte sträcka utan det kommer att bli några slag på vägen.

Antigua Classic Yacht Regatta startar den 16/4 och då måste vi vara på plats. Både Anna-Karin och jag har fullspäckat schema och skall jobba i organisationen av regattan. Anna-Karin skall också fota ute på pressbåtarna. Kanske blir det också någon dag ute på kappseglingsbåtarna.

Vi tänkte försöka få några lugna dagar uppe på Barbuda innan allt startar. Det vore skönt.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
lördag 28 mars 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Conchartikel

Dagens inlägg består i en länk till en artikel som vår vän Ellen Birell har skrivit. Denna Ellen är inte att förväxla med Ellen från Miclo III som vi seglat så mycket tillsammans med.

Ellen och Jim Birell seglar en båt som heter Boldly Go. Just nu befinner de sig i Puerto Rico.

Länkar
Övrigt Artikel skriven av Ellen Birell
Kommentera inlägget
2015 Karibien
onsdag 25 mars 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Hos veterinären

ICocoagår hade Morris en träff med sin flickvän Cocoa. De träffades på veterinärkliniken i st Martin. Ingen av katterna var speciellt imponerade av veterinären som klämde och lyssnade. När hon försökte ta ett fekalieprov på Morris blev han helt vild och Morrade och fräste. Han var så vild att vi fick hoppa över det provet. Bägge katterna fick sedan tre sprutor var. På väg hem var Morris ganska spak där han satt i sin bur.

Idag skall vi ut på kombinerad shopping och sightseeing tillsammans med Donna och David.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
tisdag 24 mars 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Fortfarande i St Martin
Brittis och Anna-Karin

Vi är fortfarande kvar i St Martin där vi umgås med Brittis och Jalle samt håller på med båtfix och ärenden. På dagens program står veterinärbesök för Morris. Det blir tredje gången som han besöker samma klinik. Det är dags för den årliga vaccinationen. Tre sprutor är det som skall tas. Rabies och två andra som jag inte riktigt vet vad det är.

Morris skall också få träffa sin kompis Cocoa som skall få ett mikrochipp i nacken. Cocoa bor på Merlin hos Donna och David. De tog hand om Morris några veckor när vi var i Sverige förra gången. De båda katterna har tid 11.00.

Igår fyllde vi gasol på vår stora P11 flaska. Det kostade 26 $ att få den fylld. Det är lika mycket som det kostar att byta en campinggasflaska. Skillnaden är att vi får fyra gånger så mycket gas för pengarna. Vi har i stort sett alltid kunnat fylla den var vi än har varit. I USA gnällde de lite över att flaskan inte var godkänd där, men vi fick den fylld ändå. Det enda land där det varit stopp är Spanien.

En dag låg jag under båten och gjorde rent propeller och skrov. Ganska jobbigt eftersom jag inte har några lufttuber utan fridyker. Vidare håller jag på med evighetsprojektet att sätta dit nya teakpluggar i däcket. Vi har också städat hela båten och tvättat några maskiner.

Vi har också varit iväg med dunkar till macken och tankat både diesel och jollebensin. Nu börjar vi snart bli klara att dra vidare. Vad som återstår är att vi i morgon skall hyra en bil och tillsammans med Donna och David åka till en supermarknad, järnhandeln plus ett par ställen till. Tyvärr verkar inte vädret samarbeta och vi kan nog inte komma iväg förrän början på nästa vecka.
Till Antigua är kursen 130, alltså inte rakt öster ut vilket är bra. Men vinden kommer de närmsta dagarna att ligga på lite syd om nord och det är inte bra.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
torsdag 19 mars 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Åter till St Martin
Morris nya tillhåll.

Nu har vi anlänt till St Martin. Vi kom fram klockan 03.00 i går morse. Det tog 36 timmar att segla 165 sjömil vilket inte ger en snittfart på mer än 4,5 knop. Fågelvägen mellan USVI och St Martin är inte mer än 110 sjömil men vindriktningen gjorde att att vi behövde kryssa. Vi hade inte så mycket emot det eftersom förhållandena var helt idealiska. Inga vågor och 5-8 m/s vind. Då är det bara skönt att vara ute på havet.

Vid första broöppningen gick vi in i lagunen och ankrade sedan på vår vanliga plats strax intill Flying Penguin. Det blev inte mycket till vila utan programmet för dagen var fullspäckat. Först hälsade vi på hemma hos Brittis och Hjalle, för att direkt därefter få besök av familjen Jade ute på Unicorn. De hjälpte till att ta hand om Morris vid vårt senaste Sverigebesök. Vi var också tvungna att göra en jolletur upp till Marigot för att checka in, vilket också tog sin tid.

Vi fick också besök av Elisabeth och Karl-Axel från Spray. De har varit trogna läsare av vår blogg och nu är de här i Karibien med sin egen båt. Vi var tvungna att be dem komma tillbaka dagen efter eftersom vårt program var fullspäckat.

Tillsammans med ett 25-tal av andra cruisers hade vi bestämt att att äta på ”Little Jerusalem”. Det visade sig vara ett misstag. De klarade inte av att hantera anstormningen. Vi fick aldrig in den mat vi beställt. Jag blev ordentligt sur och lät dem få veta detta. När de långt om länge försökte reparera sitt misstag genom att försöka ge oss mat gratis vägrade jag att acceptera det. Vi tog inte emot någon mat. Någon måtta får det vara. Besvikna och hungriga återvände vi till Unicorn.

Idag har Elisabeth och Karl-Axel varit ombord och vi har talat om att segla i Bahamas och USA. Vi har ju varit däruppe ett par gånger och de är på väg att göra en liknande resa.

 

Kommentera inlägget
2015 Karibien
måndag 16 mars 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Avsked i Karibien

Vi kom till Charlotte Amalie förra fredagen. Det är huvudorten i US Virgin Islands. Av någon anledning är internet bland det sämsta vi träffat på i Karibien just här. Inte ens det mobila bredbandet med vårt amerikanska SIM-kortet i vår telefon fungerar tillfredsställande här. Det trots att vi har full signalstyrka på telefonen.

 Varför gick vi då hit? Jo för att säga farväl till våra vänner Ellen och Rob. De har, och är fortfarande, varit våra allra bästa seglarvänner i Karibien. Vi har gjort hundratals hikes, gemensamma middagar, happy hours m.m. tillsammans med dem. Vi känner varandra mycket väl vid det här laget.

Anna-Karin och Ellen har gjort många gemensamma shoppingrundor och haft fantastiskt kul.

Rob och jag har istället tyckt om att fixat med båtarna tillsammans. Dessutom har Ellen och Anna-Karin ungefär samma storlek vad det gäller kläder. Det har pågått ett ständigt bytande av kläder mellan de båda. Allt ifrån träningskläder, shorts till korta kjolar.

Ellen och Rob kommer nu att segla tillbaka till USA och Charleston SC. De har en del familjeangelägenheter som gör att de känner sig tvungna att segla tillbaka dit. Vi känner oss sorgsna ledsna över att inte kunna umgås med dem mer den här säsongen. Men vi vet varför de behöver segla dit. Om allt går bra kommer de att vara tillbaka i Karibien om ett år eller två. Kanske bestämmer vi oss för ytterligare en segling upp längs amerikanska ostkusten. Maine har vi i färskt minne som en av våra absoluta favoritdestinationer. Då kan vi träffa dem någonstans i USA.

Vi måste nu ta oss till St Martin för att skaffa en ny cirkulationspump till vår motor. Den har läckt ett bra tag, men nu börjar det bli värre. Jag måste fylla på vatten ganska ofta. Jag trodde att att det skulle kunna vänta till nästa Sverigebesök, pumpen är mycket billigare där, men verkar inte så. Vi får nog bita i det sura äpplet och köpa en i St Martin. Vi vill ju inte ha en överhettat motor.

Det verkar som om vi får relativt lugnt väder de närmsta tre veckorna så det skall inte vara några problem göra ”easting”. Den 16/4 börjar Antigua Classics och då skall Anna-Karin vara på plats som fotograf och journalist.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
måndag 9 mars 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Drönare

I lördags provade jag något jag aldrig gjort förut, jag flög en ”drone” eller drönare som det heter på svenska. Men vi tar det från början. På St John i USVI finns en amatörradioklubb för de som har ham-liscense. Det tog ju jag för några år sedan vid ett Sverigebesök.

En av medlemmarna i klubben, George, håller varje morgon ett radionät för stationer i Karibien. Han ger väder till de som önskar o.s.v. En gång i månaden träffas medlemmarna för en gemensam frukost i Coral Bay där George bor. Ett sådant tillfälle var nu i lördags. Vi var några radioamatörer här i Francis Bay som hade lust att delta. Lee från Allegro hade därför ordnat så att han, Donna från Merlin och jag blev upphämtade av en av medlemmarna i klubben.

Vi var 12 personer som träffades på ett café för gemensam frukost och radioprat. En av medlemmarna, Bob, hade med sin drönare som han förevisade. Han lät den hovra över oss, vi satt ute, och filmade med en gopro-kamera. Vi kunde se bilden i direktsändning i Bobs Ipad. Bildkvalitén var verkligen bra. Jag förstår mycket väl hur myndigheterna världen runt funderar på hur det här skall hanteras. För några tusen dollar kan man köpa en enklare variant.

Den här drönar hade både gyrostabilisering och GPS. Om något skulle hända med signalerna som kontrollerar den flyger den automatiskt tillbaka och landar på samma plats den startade från. Jag fick prova på att flyga den och det var hur lätt som helst. Med ett par joysticks kontrolleras den enkelt. Jag kommer ihåg att jag för många år sedan fick prova på att flyga en radiostyrd helikopter och det var nästa omöjligt.

Flygtiden på de uppladdningsbara batterierna var 30 min.

Tyvärr hade jag varken telefon eller kamera med mig och har därför inga bilder från frukosten.

Annars kan rapporteras att det blåsiga vädret fortsätter. I natt har vi haft flera squalls med mycket regn. I morse när jag vaknade hade vi bara 21,5 C ute. Minst en vecka till kommer det att hålla i sig. Alltså ingen segling mot St Martin de närmsta 10 dagarna. Vi fixar med Unicorn, hikar och umgås med våra vänner.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
onsdag 4 mars 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Fast på St John

Vi har kommit in i en period av mycket blåsigt väder. Vinden ligger stadigt på 10-15 m/s dag efter dag. Det har blåst så i två veckor och ingen lättnad finns i sikte. Det kommer att fortsätta i minst 10 dagar till. Sedan är prognoserna så osäkra att de inte går att lita på längre.

Därför har vi blivit fast på St John. Vi hade annars tänkt segla till Trellis Bay på Tortola i British Virgin Islands. Där anordnas det en gång per månad fullmånesparty. Fullmåne inträffar just imorgon torsdag. Men vi har beslutat oss för att inte göra det. För det första skulle vi få vinden rakt emot oss för att ta oss dit. För det andra är BVI fullt av charterbåtar som brukar vilja vara med på partyt. Det är ofta lite si och så med deras färdigheter i ankring, läs- de draggar ganska ofta. För det tredje är inte viken den mest skyddade vi friska ost-nordostliga vindar.

Därför ligger vi kvar i Francis Bay. Vi har beslutat oss för att, tillsammans med ett 20-tal andra båtar, anordna ett eget fullmånesparty inne på stranden här.

Det som är bra med denna vik, förutom utomordentligt skydd, är att den bara ligger 4 sjömil från Caneel Bay. Dit kan vi enkelt ta Unicorn utan att behöva sticka ut näsan på öppet hav. Från Caneel kan vi sedan ta jollen runt hörnet in till Cruz Bay. Vi kan inte ta Unicorn dit, det finns ingen plats att lägga till vid eller ankra på. I Cruz Bay finns en mycket bra och välsorterad mataffär. De har bland annat en mycket fin chark- och fiskdisk. En eller ibland två gånger per vecka kan vi enkelt fylla på förråden med färskvaror.

På dagarna fixar vi annars med Unicorn eller så är vi ute och hikar. Den senaste veckan har vi gjort två ganska långa. En på 16 km och en på 18 km. Ellen och Rob är alltid med oss, men vi försöker också bjuda in andra cruisers att följa med. Ibland är vi en grupp på 12-14 personer som är ute.

 Häromdagen, när vi gjorde den 18 km långa hiken, gick vi från norra sidan av St John över till den södra sidan och sedan tillbaka en annan väg. Det innebär att man måste ta sig över en bergskam mitt på ön som är 900 m hög två gånger. Ganska jobbigt vill jag lova. På slutet var det en hel del protester från några av deltagarna som inte var så vana vandrare. Strax innan vi var hemma stannade vi till vid en liten servicebutik och köpte iskalla öl. Då lättade humöret igen.

Tyvärr har det blivit lite dåligt med blogginlägg den senaste tiden. Det enda som inte är bra med Francis Bay är internet. Det finns ett öppet nät, men kapaciteten är låg. Det mobila bredbandet som vi har via det amerikanska sim-kortet fungerar inte heller bra. Långsamt och trögt går det. Att få ut texten ovan har tagit lång tid och mycket frustration.

Kommentera inlägget
2015 Karibien
söndag 22 februari 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
To John Reager
Anna-Karin och Kathy

Igår höll vi tillsammans med besättningarna från 10 olika båtar en liten sammankomst för att hedra minnet av vår gode vän John. Kathy, Johns fru, var också med. Hon hade precis varit nere på Grenada för att ordna med försäljning av Oceana. Vi höll till inne på stranden i Caneel Bay på St John.

Alla hade tagit med sig lite plockmat som vi ställde upp på ett bord och gemensamt delade på. Dricka fick som vanligt var och en ta med sig själv. Efter lunchen hoppade alla i och badade. Det var också tänkt att vi skulle spridit lite av Johns aska i vattnet men det blev det inget med. Kathys baggage hade försvunnit på väg upp från Grenada till Virgin Islands. Så John låg fortfarande kvar i resväskan.

Längre fram på eftermiddagen tog alla sina jollar in till Cruz Bay där vi hade ”Sundowners” tillsammans. I en av barerna kostar drinkarna bara 1 dollar under happy hour, det passar ju oss cruisers väldigt bra.

 Så här skrev jag i höstas om John.

 ”
Kathy och John har vi känt ända sedan vi träffade dem när vi kom till Karibien för flera år sedan. Vi har gjort otaliga hasher, hikes och andra aktiviteter tillsammans.

Så sent som i slutet av juli gick jag på några yogapass som John ledde nere på Grenada. Jag hade egentligen ingen lust, yoga är inte min grej. Men jag ville hålla Kathy och John på gott humör eftersom Morris skulle bo hos dem när vi var i Sverige.

Efter att Morris flyttat ombord hos dem seglade jag ner till Trinidad och flög kort därefter till Sverige. John hade några gånger klagat på ryggont när vi gjorde yoga men skyllde det mest på åldern. Tyvärr blev det värre och Morris fick redan efter två veckor ombord på Oceana flytta till Jade. Tanken var att han skulle stannat hos Kathy och John 4-6 veckor innan flytt.

Kathy och John blev istället tvungna att flyga hem till USA för att ordentligt läkarundersöka John. Beskedet var inte bra, John hade drabbats av skelettcancer. Vi höll mailkontakt med Kathy och hon var trots allt hoppfull och behandlingen såg ut att gå bra.

Sedan blev det tyst ett tag och igår fick vi ett mail från Kathy där hon berättade att John tyvärr förlorat kampen mot cancern. Mindre än tre månader efter beskedet.

Länk till fotoalbum: John Reager
Kommentera inlägget
2015 Karibien
onsdag 18 februari 2015 - Skrivet av Håkan Börjesson
Tillbaka i Christiansted
Unga musikanter från musikhögskolan.

I fredags var vi på Jump Up inne i Christiansted. Vi lät Unicorn ligga kvar vid Yachtklubben och fick skjuts av våra nya vänner Sarah och GB. Inne stan var det ganska mycket folk, men inte så mycket som vi förväntat oss. Hela arrangemanget var mer familjefest än partyparty.

Flera duktiga orkestrar spelade ute på gatorna och det var kul att lyssna på dem. Vi delade på en öl och ett grillspett. Det var allt som vi festade på. Vi stannade inte så länge och redan klockan nio på kvällen var vi hemma igen. Jag tyckte det var ganska skönt för jag kände av en begynnande halsinfektion.

 Mycket riktigt, när jag vaknade på morgonen hade jag ordentligt ont i halsen och hade tappat rösten nästan helt. Vi beslöt oss trots detta för att flytta in Unicorn till Christiansted. Anledningen var att det rullade förskräckligt. Speciellt vid högvatten gick dyningen över revet och fick oss att rulla svårt. Anledningen till dessa höga dyningar var de vinterstormar som härjat frisk upp i USA.

Det rullar en del inne Christianstad också, men det är bättre än vid Yachtklubben. Min onda hals är bättre men inte helt bra. Har fortfarande svårt med rösten.

Kommentera inlägget