2016 Karibien
söndag 1 maj 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Jolly Harbour på land

Nu står Unicorn på land i Jolly Harbour på Antigua. Jag håller som bäst på att förbereda båten för ett antal månader på land. Det är mycket som skall göras. Segel plockas ned, byta olja i motor och backslag, skölja kylsystemet med sötvatten och konservera, rengöring och vinägertorkning av alla ytor invändigt, ja listan är lång. Det gäller att starta tidigt på morgonen för mitt på dagen är det olidligt hett, 40 C i skuggan. Då är det svårt att få något gjort.

Det ligger ett 10-12 skandinaviska båtar här och väntar på väderfönster för att påbörja segling mot Azorerna. Jag känner inga av dem sedan tidigare eftersom de flesta är vad vi kallar för ettåringar. Det innebär att de är unga människor som tagit ett sabbatsår för att segla Skandinavien-Karibien t.o.r. under ett år. Det verkar som om de kommer att avsegla någon dag i kommande vecka.

Ett par känner jag dock sedan tidigare och det är Barbro och Pekka från Corona AQ. Men de skall skeppa sin båt på ett lastfartyg till Las Palmas. De har i höstas deltagit i ARC (Atlantic Rallý Crusing). Men det var långt ifrån första gången. Redan för 30 år sedan seglade Barbro och Pekka sin L32 Corona AQ i det allra första ARC. Sedan har de seglat fram och tillbaka över Atlanten många gånger. Jag har för mig att Pekka sagt 9 gånger. Eftersom de seglade med i det första ARC med samma båt och besättning var de inbjudna som hedersdeltagare vid 30-års jubileet. Tro det eller ej men med deras L32 byggd 1965 blev de totalsegrare i 2015 års ARC. Givetvis inte först i mål, men det beräknas ju via ett handikappsystem.

Anna-Karin och Morris är inte längre kvar ombord. De mönstrade på Flying Penguin och seglade till St Martin. Därifrån flög de båda sedan till Sverige via Amsterdam. Anledningen till detta arrangemang är att det inte fungerar att ta Morris till Sverige från Antigua.

För det första checkar vi aldrig in honom till Antigua, läs dyrt och krångligt. För det andra går alla flyg härifrån till Sverige via London. Där skulle Morris bli fast i karantän om han kom dit. Därför var vi tvungna till detta upplägg. Deras resa till Sverige gick utan problem, och Morris reste med Anna-Karin inne i kabinen. Han satt tyst och snäll i sin bur i 18 timmar utan att varken äta eller dricka. Men vi har läst att det är normalt för katter att stänga ner sina system när de utsätts för den extra stress som en flygresa innebär.

Rapporter från Sverige säger att Morris fått desto mer energi när han kommit fram. Han har redan hunnit riva ner några stora blomkrukor som gått i tusen bitar. Men Anna-Karin vågar inte släppa ut honom lös, han får vara innekatt.

 

Länkar
Övrigt Corona AQ
2016 Karibien
fredag 22 april 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Antigua Classic 2016-2
Columbia under segel

Anna-Karin hade verkligen tur som fick en fantastisk segling ombord på Rebecca. Under andra tävlingsdagen sprängde båten sitt huvudblock till hydrauliken. Nu talar vi inte om block med trissa för rep utan det block som förser alla båtens system med hydraulolja. Utan hydraulik fungerar inte mycket på en båt som Rebecca. Det finns naturligtvis nödsystem, och de kom nu till användning för att rulla i segel m.m. Ryktena säger att hela maskinrummet var fullt av hydaulolja.

De två nästkommande dagarna hade Anna-Karin ansvar för regattaexpeditionen och hade fullt upp med detta från tidig morgon till sen kväll. Sista dagen, det fjärde racet, seglade hon på den bara tre år gamla 142 ft Gloucester-skonaren Colombia. Det är en replika på en äldre skonare från 1923 med samma namn. Ägaren var ombord och Anna-Karin rapporterar att han med familj var mycket trevliga och pratsamma. Det hör inte till vanligheterna när det gäller ägare till båtar av den här kalibern.

Den femte dagen var jag ansvarig för tekokningen på det mycket brittiska cream-tea-partyt som hölls. Det såg länge ut som en katastrof eftersom regnet öste ner hela förmiddagen. Men regnet gav med sig och det blev ett välbesökt teparty. Men det höll på att gå åt pipan. Det vatten som skulle användas till för att koka te hade inte blivit levererat. Då körde vi istället med vatten från en trädgårdsslang. Efter en halvtimma försvann detta vatten. En större vattenläcka hade inträffat och allt vatten var avstängt. Jag fick kasta mig i en lånad bil och sticka iväg efter mer vatten.

Jag var rätt sur eftersom det var långt ifrån den enda sak som inte fungerade. Jag lät regattageneralen Kirsti veta detta och hon var inte glad. Nu hör det till saken att många, många andra inte tyckte att saker fungerat som de borde i årets regatta.

I morse har jag vinkat av Anna-Karin och Morris. De seglar i skrivande stund ombord på Flying Penguin mot St Barth. I morgon fortsätter de till St Martin. Därifrån skall Anna-Karin och Morris flyga till Sverige. Anledningen till detta arrangemang är att vi kommer att spendera en lägre period i Sverige än vad vi brukar. Därför vill vi inte lämna bort Morris han han får följa med. Att flyga med honom härifrån fungerar inte. Då skulle han komma till London och hamna i karantän, ja dessa britter. Nu kan de istället flyga från St Martin via Amsterdam till Göteborg. Morris är ju holländsk medborgare så det går bra.

Själv skall jag lyfta upp båten på land i Jolly Harbour nästa vecka och sedan flyga till Sverige. Jag flyger via London, men slipper karantän. Varför vi kommer att spendera längre tid i Sverige detta år får jag berätta mer om senare.

Länkar
Övrigt Columbia
2016 Karibien
fredag 15 april 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Antigua Classic 2016
Anna-Karin susar fram på Rebecca.

Detta inlägg skulle kommit för flera dagar sedan, men internet fungerar sämre än någonsin i Falmouth Harbour. Därför kan det tyckas vara något osammanhängande. Men det får gå ändå.

Nu skulle vi istället behöva lite mer vind. Det blåser i princip ingenting. Båtarna som deltar i Antigua Classics behöver ganska mycket vind för att det skall bli någon action. De är alla tunga och  seglar inte speciellt bra i lätta vindar. Prognosen för idag säger att det skall blås 2-4 m/s. Det ser inte mycket bättre ut för de kommande dagarna. Vi har sällan varit med om så lite vind i Karibien.

Anna-Karin skall idag segla ombord på Rebecca. En fantastiskt vacker ketch som är 43 m lång. Tyvärr blir det det inga fina bilder när det är så svaga vindar. För att det skall bli bra krävs vind och vågor. Men vad kan man göra?

Igår var Anna-Karin och jag ansvariga för champagneserveringen under regattan. På 50 min lyckades vi servera 75 flaskor. När det det bjuds på gratis bubbel är seglarna törstiga.  Det var kul att stå bakom disken. Vi har uppdrag varje dag och tycker det är kul att jobba med Antigua Classics. Efter flera år med regattan har vi blivit vänner med alla som hjälper till med organisationen. Som följd har vi  lärt känna en del av kaptenerna på de stora båtar som brukar delta. Anna-Karin har inga problem med att få komma ombord och segla med som fotograf. I årets regattaprogram är många av fotona tagna av henne.

Nu har Anna-Karin redan hunnit segla ombord på Rebecca. Jag var ute på Nirvana, Morgans stora katamaran och tittade. Det blåste inte mycket, men trots det gjorde Rebecca god fart. Vinden låg på 4-5 m/s och detta till trots seglade Rebecca runt banan med ett snitt på 11.5 knop. Det går fort på undanvinden, även om det är lätt, när man har över 1000 m² att skicka upp.

Länkar
Övrigt Rebecca
Kommentera inlägget
2016 Karibien
lördag 9 april 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Skulle vara bra om vinden går ner
I väntan på start

Vi har inte kommit iväg till Falmouth Harbour ännu. Det är inte långt dit, ungefär 14 sjömil. Men sista biten måste vi gå rakt mot passadvinden i 7 sjömil utan något sjölä från land.. Vi vet av erfarenhet att denna sträcka kan vara mycket jobbigt. Speciellt om det det blåser som det gör nu. Vi har 10-15 m/s från ost. Hoppas att den prognos som säger att det skall avta imorgon stämmer. På måndag måste vi vara på plats för att börja delta i arbetet med regattan.

Under tiden ligger vi och tittar på ett 20-tal stora Oysterbåtar som har en egen regatta utanför Jolly Harbour.

Vad som är bra med denna ankringsplats är att vi har tillgång till ett av de bästa wifi-nätverken i Karibien. Vi har kunnat göra många uppdateringar och annat datajobb som kräver riktigt snabb och stabil uppkoppling.

 

Kommentera inlägget
2016 Karibien
fredag 8 april 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Nytt rekord
Solnedgång på Antigua

Nu kan vi fira att vi haft fler än 200.000 besök på bloggen. Till detta kan läggas att vi på gamla hemsidan www.sailunicorn.com haft 113.000 besök. Det är kul att så många tycker om att följa oss. Jag startade redan 2001, för 15 år sedan att skriva på hemsidan. Men då hette det inte blogg utan bara hemsida. Några bilder fanns inte med då vi ännu inte ägde en digitalkamera.

Uppkoppling gick oftast genom något långsamt modem som ringde upp en server. Att dagligen enkelt blogga, som många gör idag, när man seglade var helt enkelt inte tekniskt möjligt. Det är inte alltid enkelt nu heller att ladda upp inlägg till bloggen. Möjligheterna har dock drastiskt förbättrats. På de flesta öar i Karibien kan vi få tag på wifi eller använda mobil uppkoppling. Det gick inte för bara ett par år sedan. Men många gånger är det fortfarande långsamt och besvärligt. Jag vet inte hur många gångar som en uppladdning stannat och man måste börja om från början. Det gäller att ha en ängels tålamod.

Bloggen är helt ideell och vi har inte kommit på något sätt att få in några pengar på den. Många kan ju idag leva på sina bloggar. Istället är det så att den kostar oss en hel del pengar varje år. Det är avgifter för köpt wifi och mobildata.

Nu ligger vi i startgroparna för Antigua Classic Yacht Regatta. Den startar nästa vecka Anna-Karin har redan fått flera erbjudanden om att segla på häftiga båtar. Hon skall också vara ansvarig för ”Hospitality Desk ” på regattaexpeditionen under två dagar. Vi har båda dessutom flera andra uppdrag. Vi återkommer snart med mer.

Kommentera inlägget
2016 Karibien
torsdag 7 april 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Dålig laddning

De senaste veckorna har vi haft lite problem med laddningen. Den externa Sterling-regulator vi har har slagit ifrån och larmat för fel. De har gått att återställa den genom att bryta strömmen till den och sedan starta om. Enligt manualen kan det bero på för klena kablar. Nu tror jag inte att det varit fallet. Vi har kört med nuvarande kabelarea i många år utan problem Däremot verkar en av terminalerna ha haft en dålig crimp till pluskabeln. Nu har gjort om allt och det verkar fungera. Men vi har inte kört så länge med motorn så att jag kan säga säkert. Sterling-regulatorn hjälper till att hålla uppe spänningen även vid låga varvtal på motorn. Den laddar också med spänning upp till 14,6 under en tid som bestäms av en liten processor. När denna fas är över reglerar den ner till 13.7 volt underhållsspänning. Se länk nedan.

För fyra dagar sedan seglade vi från St Martin till Antigua. Vi hade fel uppgifter på när bron skulle öppnas i St Martin och blev därför kvar i sju timmar mer än önskat. Kunde inte lämna förrän sent på eftermiddagen. Seglingen var OK, men ganska stökig. Vi låg på dikt bidevind fram till 03.00 på morgonen då vi slog. Vi klarade inte att hålla höjden utan hamnade 10 sjömil för långt ner. Klockan 05.00, fortfarande mörkt, kunde vi droppa ankaret utanför Jolly Harbour.

Vi var långt ifrån ensamma från att ha utnyttjat detta väderfönster från St Martin till Antigua. 14-15 båtar hade passat på samtidigt, och kön till incheckningen var lång. Som tur var fick jag förtur eftersom jag redan gjort förincheckning via internet. I kön träffade vi våra kompisar Joanne och John från sydafrikanska båten Out Of Africa. John är vår lek- och grillledare. Han organiserade snabbt och enkelt en ”brai” samma kväll. Brai är sydafrikansk/zimbawean slang för grillparty. John är bra på detta och seglar runt med en jättestor järngryta som kan användas för grillningen.

Vi var 25-30 personer som samlats på stranden för grillningen. Goda fläskkotletter med sallad stod på vår meny. Men vi orkade inte stanna så länge, trötta som vi var efter nattens kryssande.

Länkar
Övrigt Sterling
Kommentera inlägget
2016 Karibien
onsdag 30 mars 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Punka, igen.
Morris känner på sig vad som väntar.

Igår hade vi hyrt bil. Vi behövde ta Morris till veterinären för hans årliga vaccinationer samt uträtta en del andra ärenden. Som vanligt hyrde vi bil från Claude på andra sidan gatan. Vi har hyrt bil från honom många gånger och han känner väl igen oss. Inga kreditkort eller annat pappersarbete behövs, Claude ger oss nycklarna och sedan är det bara att köra.

Vi for runt på ön som skottspolar för att hinna med allt. Morris fick sina sprutor och en hälsoundersökning och han befanns vara frisk. Vi hämtade sedan upp Sharon och Lee från Allergro samt Donna från Merlin. Tillsammans med dem blev det besök på SuperU, den stora mataffären. Flera andra ställen fick också besök.

Framåt kvällen var allt klart och vi skulle köra hem från den holländska sidan till den franska där vi ligger ankrade. Precis när det började skymma hördes ett konstigt ljud från framvagnen. Det var höger framdäck som fått punktering. Vi fick stanna vid vägkanten och börja rota efter ett reservdäck. Det fanns ett pyttelitet fuskdäck och de nödvändigaste verktygen. En domkraft och en nyckel att lossa hjulbultarna med. Efter lite mekande satt reserven på plats. Det trasiga däcket var så slitet att det var så nära ”slicks” man kan komma.

Det var tur att vi ställde bilen på Claudes parkering direkt på kvällen. När jag kom tillbaka på morgonen för att lämna nycklarna hade luften gått ur reservdäcket också. Det är tredje gången på lika många år som vi drabbats av punktering på hyrbilar.

Nu väntar vi bara på ett väderfönster som skall kunna ta oss till Antigua. Kanske går det till helgen, men det är fortfarande lite osäkert. Antigua Classics börjar 12/4 och då måste vi vara på plats.

2016 Karibien
måndag 28 mars 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Påsk i St Martin

Årets Påsk firade vi i St Martin. Vi var tillsammans med med våra vänner Brittis och Hjalle och deras gäster Gunilla och Per. Vi har firat Påsk tillsammans med Brittis och Hjalle flera gånger under de senaste åren och det har nästan blivit en tradition.

Vi samlades vid tvåtiden för att avnjuta ett traditionellt Påskbord. Ingenting saknades. Hjalle hade gravat lax och bjöd på flera sorters sill från olika delar av Sverige. Jag hade kokat lag och lagt in egen sill efter alla konsten regler. Dessutom hade jag lagat en Janssons-frestelse med gott om grädde. Anna-Karin fixade ägghalvor med Kalles-kaviar m.m. Alla hade lagt ner stort arbete i att få till vårt Påskbord. Vi får absolut inte glömma Per som bistod med god kryddad svensk snaps.

Måltiden var fantastisk, och vi njöt i fulla drag. En och annan snapsvisa sjöngs också tillsammans med inmundigandet av den goda drycken.

Gunilla och Per hade ett flyg att passa tillbaka till Sverige på kvällen så det blev inte sent.

Nu väntar vi på väder för att segla mot Antigua. Vi har flera uppdrag under Antigua Classic Regatta i år. Det skall bli kul. Vi hoppas att kommer iväg snart, eftersom vi skulle vilja ha några lugna dagar på Barbuda före evenemanget startar.

Kommentera inlägget
2016 Karibien
lördag 26 mars 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Läckande watermaker

När vi motorseglade från St John till Virgin Gorda körde vi självklart watermakern då motorn ändå var igång. Vid ett toalettbesök utropade Anna-Karin förskräckt att det var fullt med vatten under durkarna i badrummet. Jag kunde snabbt konstatera att vattnet kom från watermakern. Den fick naturligtvis omedelbart stängas av då det läckte ganska ordentligt.

Eftersom det var sent på eftermiddagen när vi kom fram och vi skulle lätta ankar i gryningen nästa morgon hade jag inte tid att börja felsöka. Vi hade ganska gott om vatten i tankarna så det var ingen större fara. Jag tänkte mig att försöka fixa läckan nere på St Barth. Det blev inget med det eftersom det rullade så eländigt på ankringen. Vi beslöt att klara oss på det vatten vi hade tills vi låg lugnt inne i St Martins lagun.

Vattnet sprutade ut från membranets inloppsända. Det vill säga där vatten med 60-70 Bars tryck pumpas in. Jag misstänkte att ändpluggen hade spruckit, för det har hänt en gång förut fast i utloppsändan. För att komma åt pluggen måste hela membranet ut, det är så trångt att det annars inte går att komma åt. När jag väl fått ut pluggen kunde jag inte se några sprickor, trots letande med lupp. Jag bytte i alla fall till en ny plugg som jag hade liggande, bara för säkerhets skull.

Inte hjälpte det. Det läckte fortfarande. Det hjälpte naturligtvis inte heller att jag hade missat att få en av packningarna på plats och det gick inte att bygga upp tryck överhuvud taget. Alltså börja om från början. Tre gånger fick jag totalt montera ur och i hela paketet innan läckan kunde lokaliseras och tätas. Det var en plastplugg som var tätad med teflontejp. Jag har aldrig riktigt gillat att täta med det utan föredrar mer gammaldags metoder. Det stavas lin. Vi har gott om lin och konserveringsmedel för linet ombord. Listan på tillfällen då detta kommit väl till pass kan göras lång.

Om eventuellt blivande långseglare läser detta så sätt upp lin med konserveringsmedel på listan. Nu är allt tätt och vi producerar fint färskvatten igen.

Glad Påsk!

2016 Karibien
onsdag 23 mars 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Lady B
Lady B

I förra inlägget skrev jag om jobbet att stå vakt på Lady B troligen skulle rinna ut i sanden. Det gjorde det inte. Kapten Bill ringde och frågade om vi kunde komma över och lära oss båten. Vi tackade naturligtvis ja. Eftersom vi skulle vara helt ensamma ombord under ganska många timmar så var vi tvungna att veta lite om alla system ombord. Och jag lovar, det är många och komplicerade system. Vi fick komma över och öva oss på att sköta allting, rättare sagt en liten del. Det var allt från att återställa larm, köra de stora generatorerna i maskinrummet, manövrera alla kameror och larm i övervakningssystemet, att via monitorer kolla att alla system som var igång gick som de skulle, köra hydrauliken om det skulle behövas m.m. Hela genomgången tog över 3 timmar.

Ägarparet med familj befann sig ombord och det gällde att göra sig så osynlig så möjligt när de var i närheten. Vi märkte att t.o.m. kaptenen visade mycket stor respekt och adresserade ägarna med Mr. Hines eller Mrs. Hines. Vi fick också lära oss att ägarnas egna rum i aktern på båten var en ”no go zone”. För övrigt hade vi fritt tillträde till båten.

Gerald Hines,ägaren, är fastighetsägare/byggare av stora mått. Han äger mer än 1200 fastigheter i 16 länder, inklusive många skyskrapor. Hans förmögenhet uppges vara 23 miljarder US-dollar. Detta var naturligtvis inte något som han berättade för oss, utan vi tacka Google för hjälpen.

Vid sextiden infann vi oss sedan igen för då var det dags för besättningen att åka iland. Då talar vi om den fast anställda besättningen på sex personer som bor och jobbar på Lady B året runt. Övrig besättning som var inhyrd för tävlingen hade sin inkvartering iland.

Det gick ganska grov sjö når vi kom ut till Lady B, och vår lilla Minicorn hoppade vilt i vågorna. Det löstes elegant med att vi helt enkelt sänkte ner den stora badplattformen i aktern på Lady B och drog upp jollen på densamma. Sedan tryckte vi på en knapp och snart var vår jolle utanför vågornas räckvidd med hjälp av lite hydraulik.

Kapten Bill överlämnade sedan båten och meddelade att jag var tillförordnad kapten i hans bortavaro. Jo, vi visste hur vi skulle kunna nå honom om det behövdes. Nere på kontoret i maskinrummet fanns en lur som det bara gick att lyfta. Då gick det ett samtal via satellitlänk direkt till Bills mobiltelefon.

Så snart vi var ensamma ombord började vi titta runt. På flera ställen ombord fanns monitorer och jag bläddrade igenom de sidor vi fått lära oss för att kolla systemen. Anna-Karin passade på att ta en lång dusch i obegränsad mängd vatten. Watermakern ombord gör 600 L/h, Unicorns klarar 50 L/h. Naturligtvis hade vi också tillgång till internet och TV via satellit. Det måste kosta hur mycket som helst.

Boytan på Lady B är större än något ställe vi någonsin bott på i hela våra liv. Båten är 45 m lång, 9 m bred och djupgående 6 m. Vill man hyra båten är priset 125.000 €/vecka.

Under nästan 7 timmar var kapten Bill och övrig besättning iland och vi hade ansvar denna fantastiska skapelse till båt. Det var kul, men också nästan lite skrämmande. Vilka normalt funtade människor lämnar över ansvaret för en båt värd 500 hundra miljoner till cruisers som oss?

Vi fick betalt för jobbet som båtvakter. Till och med mycket bra betalt. Vi hoppas på nya uppdrag från kapten Bill.

Vi ligger just nu i lagunen på St Martin och väntar på väder för att segla mot Antigua. Men det blir inget med det på åtminstone en vecka på grund av friska vindar.

Länk till fotoalbum: Lady B
Kommentera inlägget