2017 Karibien
torsdag 22 juni 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
I Revesjö
XT 600e

Det har varit tyst på bloggen en längre period nu. En av anledningarna är att jag varit datorlös. Strax innan jag skulle lämna Trinidad kopplade jag in 220 V laddaren till den. Då sa det poff och det började ryka kraftigt från laddaren. Det fungerade inte heller att koppla in datorn på båtens system eftersom den inte ville ta emot strömmen. Väl på väg till Sverige åkte datorn i golvet på flygplatsen i Barbados och skärmen fick sig en smäll. Efter det fungerade bara halva densamma.

Nu är datorn fixad igen och det är skönt. Jag har visserligen en ”platta” att använda för internet och mail, men det är inte samma sak som ett riktigt tangentbord.

Vädret var suveränt då jag anlände till Sverige, hann till och med bada en gång i sjön, Men efter en vecka blev det ändring på det. De senaste veckorna har det varit ganska uselt tycker jag.

En sak som jag har gjort och som jag länge gått och funderat på är att skaffa mig en motorcykel. En Yamaha XT 600e. E står för elstart vilket jag hade som krav. Den kan vara ganska äventyrligt att kickstarta encylindriga hojar med så stor slagvolym. Det är jag för gammal för. Den är 17 år men i väldigt bra skick. Jag har redan hunnit avverka 250 km på den. Passar perfekt på grusvägarna kring Revesjö.

Nu hoppas vi bara på att inte midsommar regnar bort utan vi med släkt och vänner kan sitta ute på altanen. Vi börjar med sill mitt på dagen och sedan grillar vi på kvällen. Gräddfilen till sillen kommer från ett gårdsmejeri här i Revesjö. Jag har varit iväg en sväng med motorcykeln för att hämta nu på förmiddagen. Mejeriet tillverkar också youghurt, smör, glass samt ostkaka.

Kommentera inlägget
2017 Karibien
söndag 14 maj 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
National Steel Symphony Orchestra

Igår lvar jag inne i Port of Spain och lyssnade på National Steel Symphony Orchestra. Det var en mäktig och annorlunda upplevelse. Normalt förknippas ju steelband med calypso och socarytmer. Men här var det tagit till en helt annan nivå. Man fick det det stora steelbandet att låta som en hel symfoniorkester. Musikerna var inte några självlärda pan-spelare utan de flesta var högt utbildade på USA:s främsta musikhögskolor.

Man framförde flera verk av de mest kända klassiska kompositörerna. Det var helt otroligt att lyssna till vilka toner de kunde locka fram från sina pans. Det lät verkligen som en hel symfoniorkester.

När den klassiska delen var avklarad spelade man även en del populärmusik.

En mycket minnesvärd kväll.

2017 Karibien
fredag 12 maj 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Jobb i Trinidad
Trasig ventil och ventil som tyvärr inte kunde användas.

Nu står Unicorn på land hos Peake i Trinidad. Det märks att det inte är samma ruljans som det varit förr om åren när vi varit här. Betydligt färre båtar än vad jag sett tidigare. Antingen beror det på att det fortfarande är ganska tidigt på säsongen för upptagning, men det har också öppnat flera konkurrerande varv. Ett ex. är det nya varvet på Grenada. Just på Grenada finns nu tre alternativ att välja på om man vill ta upp sin båt på land.

När jag låg i Coral Cove Marina upptäckte jag att den ena däcksavrinningen inte fungerade vattnet försvann inte. När jag öppnade och stängde kranen gick den misstänkt lätt. Direkt trodde jag att att kulan fastnat och bulten gått av. Inte mycket att göra åt förrän båten stod på land.

Det visade sig att jag hade rätt. Detta har hänt tidigare på intaget till kylvatten för motor. Med då stod kranen i öppet läge, och vi bytte vid nästa upptagning. Jag lyckades på loss den felande ventilen utan alltför stora problem. Jag hade en fin ersättning i brons ombord som jag köpt för några år sedan. Men det gick inte. Ventilen som fanns ombord hade nämligen konad rörgänga, vanligt i USA. Det går inte att använda ihop med raka rörgängor. Som tur var hade järnhandeln här på varvet en ventil med raka gängor.

Som vanligt tog ett jobb som jag trodde skulle ta en timme eller två en hel dag. Men nu sitter allt på plats och det är tätt. Förberedelserna för att lämna Unicorn på land fortsätter, jag har en lång lista att beta av.

Kommentera inlägget
2017 Karibien
måndag 1 maj 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Martinique - Trinidad

Nu har jag kommit ner med Unicorn till Trinidad. Med det tog på krafterna. Jag lämnade Martinique redan samma eftermiddag som Anna-Karin flög iväg med Morris. Jag seglade då ner till Rodney Bay på St Lucie för att sova över natten. Trots att det inte var mer 22 sjömil hann jag inte fram innan det var mörkt.

Nästan morgon var jag uppe klockan 05.00. för segla mot Bequia. Det är en gaska lång etapp på drygt 70 sjömil. Inte heller denna dag anlände jag i dagsljus. Men vi har ju varit på dessa platser många gånger förut och vet ganska bra var man kan ankra. Trots det hade jag lite problem att få ankaret att fästa.

Nästa morgon upp tidigt igen för fortsatt färd. Planen var egentligen att segla ner till Carriacou och där vänta på läge att segla direkt till Trinidad. Men när jag lämnat visade sig vara väldigt bra vind för att redan nu segla direkt till Trinidad. Jag hade dessutom bättre vinkel eftersom Bequia ligger 15 sjömil öster om Carriacou. Jag hade nu drygt 150 sjömil framför mig. Det gick fantastiskt bra och Unicorn gjorde fin fart. Natten blev nog den svartaste jag varit med om. Ingen måne och molnigt så jag kunde inte heller se några stjärnor. Det kändes helt overkligt att susa fram i detta kompakta mörker. Men att jag inte var ensam kunde jag se på AIS. Flera lastfartyg syntes där, men inga som riktigt nära.

Vi 10-tiden kunde jag sedan droppa ankaret inne i Chaguaramas. Men jag var mör efter 250 sjömil ensamsegling på så kort tid. Nu blir det lite vila innan alla bestyr med båten tar vid.

2017 Karibien
söndag 16 april 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Anns sätt att säga tack för senast
An addition to Snapsvisor (Sing to the tune of the chorus of Jingle Bells) Pickled herring, sip of snaps Knees wobbling, noses blue Oh what fun it was to share Easter smorgasbord with you! Caviar eggs, meatballs, great Jansson’s tempting, too Oh what a way to spend a day Many thanks to you! Taters topped with salmon sauce Another “skol,” okay! Easter lunch on Unicorn We love the Swedish way!
 
Kommentera inlägget
2017 Karibien
söndag 16 april 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Hur gick det?

Hur avlöpte vår påsklunch? Jo, vi tycker det gick alldeles galant. Det blir ju alltid lite improviserat här i Karibien eftersom man inte bara kan åka in till ICA och köpa allt som står på listan. Vi startade med det kallskurna. Det bestod av min heminlagda sill. Sillen kommer från Sverige i konservburkar och jag kokar egen lag och gör egen kryddning. Detta kompletterades av ägghalvor med kaviar. Inte Kalles, utan Kosterfiskarns. Vi tycker att den är ett strå vassare. Också kaviaren kommer från Sverige.

Vi bjöd också på två sorters rökt lax. Det går fint att hitta här om än lite dyrt. Gravad lax finns inte att köpa. Inte heller färsk eller fryst för att grava själv går att uppbringa. Till laxen serverade vi vår hemmagjorda sås baserad på ett recept från ”Rutiga Kokboken”.

Till det ovan nämnda serverade vi också kokt potatis. Vad jag verkligen saknade, som vi brukar använda rikligt, var dill. Vi har sökt i alla affärer som finns i trakten men utan att kunnat finna någon dill. Senast vi kunde få tag på någon var uppe i Antigua. Men också där är den sällsynt i grönsaksdisken.

Som dryck intog vi fransk Lorraine-öl. Den är faktiskt mycket god. Snaps är en en annan historia. Till sillen dricker jag gärna en kryddad snaps så som Aalborg, Skåne eller Linie Akvavit. Det går naturligtvis inte att hitta här. Det får istället bli okryddad vodka. Vi köper is och lägger i vår isbox och där får flaskan ligga ett antal timmar. Det fungerade ganska bra som substitut.

Efter de kalla rätterna var avklarade blev det hemlagad Janssons Frestelse och köttbullar. Båda rätterna smakade mycket bra. Det var kanske inte det mest dignande påskbordet, men alla rätterna var mycket goda och både gäster och värdpar var mycket nöjda och mätta.

Som avslutning åt vi en god chokladkaka med grädde som Ann hade bakat. Till sist måste jag också nämna att vi naturligtvis invigde Ann och Steve i den ädla konsten att sjunga snapsvisor. Det var mycket uppskattat och för varje visa vi sjöng på svenska gjorde vi en översättning till engelska så gott det nu gick.

Kommentera inlägget
2017 Karibien
fredag 14 april 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Hur skall detta sluta ?
En av Anns böcker

Har vi tagit oss vatten över huvudet? Vi har bjudit in Ann och Steve från Receta (recept på spanska) till svensk påsklunch på påskafton. Det är ju normalt inga konstigheter. Men nu råkar det vara så att Ann har författat flera kokböcker. De handlar visserligen mest om om karibisk kokkonst, men i alla fall. Vi vet, efter flera besök ombord på Receta, att Ann lagar fantastiks mat.

Nu är det upp till bevis för vår del. Det kommer att bli mer än fullt jobb hela förmiddagen i morgon.

 

Kommentera inlägget
2017 Karibien
onsdag 12 april 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Brist på diesel, men god Ti-punch
Nu är det snart påsk, då går sista burken.

Jag har tidigare skrivit om vikten av att ha en bra jolle+motor när man är ute och seglar. Det har vi återigen fått bekräftat. Vi började få ont om diesel och planen var att vi skulle gå in och tanka vid sjömacken i Le Marin på Martinique. Men när vi låg i en vik strax söder om Fort de France började situationen bli akut. In till Le Marin hade vi 15 sjömil och 10 av dessa går rakt mot vinden. Trots den relativt korta distansen är detta en ökänd sträcka i Karibien. Sjön brukar vara otroligt upprörd och vinden bruka friska på rakt i näsan. Att segla innebär en hel dags kryssande.

Närmsta mack låg i ett samhälle 6 sjömil nordost om oss. Därför tog jag en 20 L dunk och drog iväg dit med jollen. Det tog 20-25 min. Fyllde dunken och körde sedan de 6 sjömilen tillbaka till Unicorn. Det var nog tur att jag gjorde detta för förhållande förnekade sig inte. 7-10 m/s rakt i näsan och mycket besvärlig sjö med korta branta vågor. När det var som värst gjorde i vi inte mer än 2 knop över grund eftersom vi som lök på laxen hade motström. Vi ankrade i St Anne och nu idag tar vi Unicorn in till Le Marin för tankning.

Vi kom hit för två dagar sedan och då gjorde vi en hike. När vi kom ner mot Salinas nere på södra spetsen på blev vi helt förbluffade. En hel stad av tält hade satts upp, säkert ett par hundra. Både sådana som man sover i och andra som mer var bara tak. De med bara tak hade förberetts med utrustning för matlagning och disk. Andra hade bardiskar. Till och med kylskåp fanns uppställda som kunde drivas av bensingeneratorer. Det var inte mycket folk där men några var på plats. Vi gick fram och frågade vad som var på gång. Det visade sig vara ett mycket populärt ställe att fira påsk på och det gällde att sätta upp sina tält och annat i tid för att muta in sitt område.

Vi fortsatte en bit till innan vi vände. Då vi passerade sällskapet vi talat med vinkade de in oss. De ville bjuda oss på en Ti-punch. För er som inte vet, är den gjord av ofärgad rom som tillverkas av lokalt odlade sockerrör. Den kan ibland vara oerhört rå i smaken. Vi har en flaska ombord som kommer från Marie-Galant och den håller 60 %. Jag kan lova att det är drag i den. Romen blandas med limeskal och råsocker och dricks sedan utan utspädning.

Nåväl kvart i elva på förmiddagen blev vi bjudna på Ti-punch av de trevliga människorna. Lite svårt med konversation var det eftersom min franska var ungefär lika dålig som deras engelska. Till Ti-punchen fick vi snittar med buljol (saltad torsk) och boudin-creole som är typiska blodkorvar för Karibien. Jag älskar boudins medan Anna-Kain inte är lika förtjust. Hon tycker de smakar pepparkaksdeg blandat med blod.

När vi blandar Ti-punch ombord på Unicorn brukar vi fuska. Vi späder med minst 50 %  vatten. Då smakar det faktiskt riktigt bra.

På väg längs västra Martinique hann vi också med ett stopp i Case Pilot där vi hälsade på vår vän Frank och låg vid hans kaj. Denna gång blev det inga hiker tillsammans med Frank för han hade mycket att stå i. Vi köpte en ny generator som skall ersätta den som inte fungerar så nu skall jag montera in den. Den trasiga kan jag sedan reparera i lugn och ro när vi hittar en elverkstad som kan klara av det.

Kommentera inlägget
2017 Karibien
lördag 8 april 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
Sorgliga händelser
Från hike på Dominica

På kort tid har två kära cruisingkompisar gått bort. Först Bethany som omkom bara 19 år gammal. Vi lärde känna henne och familjen nere i Trinidad för 5 år sedan. Beth var en av de yngsta medlemmarna i OCC, där vi också är med. Beth hade sedan ett år tillbaka ett jobb som deckhand på en klassisk 160 fot skonare. När de låg på Jamaica var Beth uppe i toppen på masten för underhållsjobb. Där hände det som inte får hända, ”the lines became undone”. Beth störtade ner mot båtens däck och omkom omedelbart.

Den andra vännen som inte längre finns med oss är Anders. Anders och Cathrine höll som bäst på att bygga sig ett fantastiskt hus på Les Saintes. Anders drabbades av en elakartad sjukdom som till slut tog hans liv. Så sent som för bara två veckor sedan var vi där och tittade på det nästan färdiga huset. Nu fick Anders aldrig uppleva några dagar i sitt nya hus. Anders var också en av dem som utvecklade den plattform på vilken denna blogg skrivs.

Dessutom har vi naturligtvis läst och hört om den tragiska bussolyckan med elever från från vår hemtrakt. Sedan har vi med bestörtning tagit del av vad som hänt i Stockholm.

Många trista händelser på kort tid.

Nu har vi bokat biljetter till Sverige. Anna-Karin och Morris flyger från Martiniqe i slutet av april och jag några veckor senare. Jag kommer att ensam segla ner till Trinidad och lägga upp Unicorn där under orkansäsongen. Som vanligt blir det på Peakes.

Idag hissade jag upp Anna-Karin i masten för att ta ner storfallet som gett sig av på egen hand. Ni kan alla vara säkra på att vi hade dubblerat all säkerhet.

2017 Karibien
söndag 2 april 2017 - Skrivet av Håkan Börjesson
En stentuff hike

Idag har vi gjort en en av de tuffaste hikerna på år och dag i Karibien. Den ser inte mycket ut på kartan och den är inte exceptionellt lång, 12 km. Men vilka branter vi klättrat upp och nedför. Det börjar lugnt och skönt med platt mark i ca. 2 km innan det börjar stiga. Det går ganska måttligt uppför och denna stig har vi gått förut. Det var ett par år sedan och vi hade med oss ett gäng som jag hade tveksamheter om deras fysiska förmåga. Jag kan efter dagens hike tacka min lyckliga stjärna att, jag som ledde hiken, bestämde att vi skulle vända.

Idag vände vi inte. Med oss hade vi Ed och Cheryl från Slowdown och Mark och Kathy från Nancy Lu. Vi visste att Slowdown skulle inte ha några problem, men var lite mer osäkra på Nancy Lu. Hade vi vetat vad som väntade oss skulle vi kanske också tvivlat på vår egen förmåga.

Från punkten där vi vände gick stigen rakt upp i himlen en bit. Sedan vände den brant nedåt under en halvtimma. Då kändes det ganska bra. Sedan insåg vi att vi måste bestiga ett berg till för att komma ned på andra sidan. Nu gick stigen så brant uppåt att det var osannolikt. På flera ställen fanns det rep utplacerade. Utan dem hade vi aldrig kommit upp. Problemet är bara att veta av vilken kvalitet dessa rep håller som dit liv hänger på..

Nåväl, upp kom vi. Sedan följe ganska lugn och platt vandring i 1-2 km. Då kom vi fram till en utsiktspunkt. Vi insåg då att vi fortfarande var ganska högt upp. För att komma hem måste vi ner. Vi gick längs en smal kam med stup på 100-tals meter på varje sida. Stigen gick så brant nedåt att gå var inte att tänka på. Man fick ta varje förflyttning med stor försiktighet för att inte tappa fästet. Det hade kunnat bli ödesdigert. Jag har som har lite svårt med stup som dessa fick verkligen skärpa till mig.

Efter att ha, på ganska kort distans, gjort 900 höjdmeter kändes det oerhört skönt att vara nere. En öl och en hamburgare har aldrig smakat bättre.

Bilder från hiken kommer imorgon.

Kommentera inlägget