Igår kväll tog vi jollen över till ett av våra favoritställen här på Grenada, Roger's Beach Bar. Det är ett mycket enkel ställe. Bara några plåtbitar som bildar ett skjul i vilket baren är inrymd. Roger äger inget av det som finns på stranden, han har helt enkelt bara tagit över efter några fiskare som ursprungligen byggde skjulet.
Det finns ingen väg ut till baren utan enda sättet att ta sig dit är per båt.
El finns inte utan alla drycker kyls med is som Roger kör ut i sin båt. Rogers fru Mary brukar alltid fixa något enkelt, men mycket gott att tugga på. Igår kväll gjorde hon friterade bollar gjorda på brödfrukssmet.

Det finns dessutom en liten enkel scen alldeles nere i vattenbrynet.
När Roger då och då får några musiker att spela på scenen och de behöver el, då får det ordnas med ett litet portabelt elverk.
I videoklippet ovan står elverket bara tio meter från scenen. Mellan låtarna bullrar det förfärligt, men när musiken drar igång överröstas oväsendet.

Bandet som spelade är egentligen inget band. Kvinnan som spelar saxofon och mannen vid keyboarden kommer från Tyskland och är professionella musiker.  Resten av gänget är crusiers som helt enkel är fantastiskt duktiga musiker. I blå skjorta spelar vår gode vän Kevin på sin saxofon. Han bestämde sig för att köpa sitt instrument lagom till starten på långseglingen utan att ha spelat saxofon tidigare. Han har på bara ett par år blivit mycket skicklig tack vare idogt övande.   

Trots de spartanska förhållandena var det hög stämning och förvånansvärt bra ljud. Vår Pentaxkamera ger inte riktigt rättvisa åt hur bra det egentligen lät.

Roger's har i en amerikansk tidning blivit omnämnd som en av de tio mest besöksvärda strandbarerna i världen. 
Jag antar att de inte tog i beaktan alla moskiter som finns där ute. Det gäller att vara insmord från topp till tå. 

När det är risk för gipp eller när storseglet slår i för lite vind men sjögång, använder vi alltid preventer.
Vi hade en preventer satt på sträckan mellan Trinidad och Grenada. När vi var framme vid infarten till vår vik tog vi in den. Vi körde sedan lite slalom mellan reven, fortfarande med storen satt. Det ger extra säkerhet om något skulle hända med motorn i de trånga passagerna med vassa rev på varje sida.
 
Vi behövde gippa några gånger när vi ändrade kurs. Vinden var nere 3-4 m/s, alltså inga problem. Men vid den sista gippen small det till och det beslag som fäster storskotet till ledvagnen gick i två delar.
Man kan tydligt se på brottytan att den pinne som sammanfogat delarna gick av på grund av utmattning.

På bilden syns också att bygeln är sliten. Kanske inte så konstigt med tanke på att den är 20 år gammal och har gnagt under många tusen sjömil.

Tack vare den lätta vinden hände inget övrigt och vi kunde lätt fånga in det lösa storskotet.

Idag skall vi ta en tur till Budget Marine och försöka hitta en ersättare

I fredags i förra veckan checkade vi ut hos immigration och tull i Chaguaramas. Med utklareringspappret i hand kunde vi sedan besöka affären som säljer öl, vin och sprit taxfree. Där handlade vi ett par flak öl, några lådor vin, några flaskor gin och några flaskor rom. Nu har vi förråd så att vi står oss ett bra tag.

När allt var instuvat och klart deltog vi i ett sista BBQ som seglarna själva anordnar varje fredag i Coral Cove Marina. Det är mycket enkelt, alla tar själva med sig vad de vill äta och dricka. En grill är tänd och man grillar vad man tagit med sig.

Nästa morgon hade vi satt klockan på ringning 03.30. Vi ville komma iväg vid fyratiden för att hinna segla de 80 sjömilen upp till Grenada med ankomst i dagsljus.
Väderprognosen var mycket bra och talade om sydost 5-8 m/s och våghöjd på under 1 m.
03.50 släppte vi tamparna och letade oss ut i mörkret. I början var det inte så mörkt eftersom Chaguaramas är väl upplyst. På några av varven för stora fartyg pågår arbetet dygnet runt och där är det upplyst med starka strålkastare.
När vi lämnat detta bakom oss kom vi in i Boca, det smala sund som leder ut mot havet. Denna gång hade vi tur och hade tidvattnet med oss. Vi gjorde som bäst 9 knop över grund.  
Tyvärr lät viden vänta på sig. De första timmarna hade vi bara 1-2 m/s, alltså inte segelbart. Först vid niotiden kom vinden och vi kunde stänga av motorn. Det kändes skönt att slippa bullret från den.
Seglingen blev sedan mycket bra och vi seglade på i 6-7 knop hela vägen.
Vid femtiden var vi framme i Mount Hartman Bay och kunde släppa ankaret.

Allt hade gått mycket bra. Enda smolket i glädjebägaren var att ena solpanelen inte gav någon laddning.
Trots intensiv felsökning har jag fortfarande inte funnit någon lösning på detta problem.
Jo en sak till var det, en schackel till storskotet gick sönder, med det är inte så svårt att fixa.

Nu ligger vi här och väntar på att Morris skall dyka upp. Han befinner sig upp i Carriacou och beräknas anlända hit om några dagar.

Vi är uppe tidigt varje morgon och ser solen gå upp. När de första strålarna skiner på molnen blir det ett vackert rött ljus.
Temperaturen på morgonen ligger på 23-24 grader. Så fort solen kommit upp blir det snabbt varmare.
Soluppgång sker mellan 05.30 - 06.00.
Antingen går vi en promenad eller så startar vi direkt med dagens arbete.

Tre gånger i veckan går Anna-Karin på yoga vid marinans pool vid 06.30. Den leds av en långseglande kvinna som är utbildad yogainstruktör.

Internet har varit minst sagt långsamt de senaste två dagarna och det har varit väldigt svårt att uppdatera.
Det beror absolut inte på den nya routern, även om den har gett mig många gråa hår. Det har en helt annan orsak.

Vi har en Radiolabs wifi-förstärkare som vi köpte i sept. 2009 på Budget Marin i Trinidad. Den har fungerat bra, men problemet har varit att vi bara kunnat köra en dator åt gången. Med andra ord har det varit "slagsmål" om uppkopplingen. Vi har numer flera enheter ombord som vill ha wifi. Det är smartphones, datorer och senaste tillskottet är Anna-Karins nya Kindle.

När jag tittade på Radiolab's hemsida hade de precis vad jag var ute efter. En 12 volt USB-router som kunde dela ut internet till alla olika enheter ombord. Jag beställde en till våra amerikanska kompisars adress, Rob tog med sig routern ner till Trinidad när han återvände till sin båt.

Så långt allt väl!

Radiolabs skriver på sin hemsida att alla antenner från 2009 och framåt är kompatibla med routern, alltså inga problem. För att göra en lång historia kort, många e-mail fram och åter, vår antenn var för gammal och inte kompatibel med routern.
Jag blev sur och gick upp till Budget Marin med router och dator och krävde att få testa med en av deras nya antenner. Självklart fungerade allt på direkten. Ingen annat att göra än att bita i det sura äpplet och köpa en ny antenn. Jag lyckades förhandla mig till en bra rabatt, men det blev ändå en dryg utgift på 1.500;- 

Nu kan vi båda köra våra datorer och andra enheter samtidigt. Hurra!!!

Att det sedan tog en hel dag med den fasta installationen är en helt annan historia.

Vad hände med den där sandstranden med palmer långt från moderna kommunikationsmedel? 

Varje lördag anordnas en cruisers hike, och det är alltid samma sträckning. Det börjar med 15 min bussfärd från Chaguaramas till Maqueripe Bay på norra kusten av Trinidad.
Där startar själva hiken som går genom ett område som kallas bambukatedralen. Tittar man  på bilderna i albumet nedan så förstår man varför. Även om de ändå inte ger riktigt rättvisa åt verkligheten.
Vandringen tar ungefär 1,5 tim och är inte speciellt svår eller strapatsrik. Slingan slutar nere vid stranden. När man kommit så långt är det bara att dra av sig skor och tröja och simma ut i vågorna.
Efter det sköna doppet äntrar man bussen för transport hem igen.

3-4 tim efter vi lämnade Chaguaramas är vi hemma. Eftersom det är lördag är det Bake'n Shark på Wheelhouse. Det passar alldeles utmärkt att sätta sig där för en hajburgare och en iskall carib.

Maqueripe Bay är en djup vik där det under WWII fanns en amerikansk u-båts bas. U-båtarna fick bra skydd långt inne i den djupa viken.
Faktum är att det förekom någon sorts batalj mellan tyska och amerikanska u-båtar under WWII. Historierna varierar ganska kraftigt beroende vem man lyssnar på, och jag får återkomma när jag gjort mer research.

Länk till fotoalbum: Bambu

Nästan varje morgon försöker vi gå en morgonpromenad vid 6-tiden. Det finns några fina stigar eller rättare sagt lämningar av gamla vägar man kan gå. Vägarna byggdes ursprungligen av amerikanska trupper under andra världskriget. Trinidad & Tobago var vid den tiden en brittisk koloni men det var amerikanska trupper som byggde marinbaser i området.
Anledningen var att man ville kunna skydda infarterna till den viktiga Panamakanalen.
Nu har de gamla vägarna blivit promenadstigar istället.

Djungeln är full av läten och rörelser. Det är gott om fåglar, apor och säkert också andra djur som vi inte ser.
Det är alltid lika fascinerande att se hur elegant aporna rör sig uppe i trädtopparna.
Aporna är väldigt svåra att fånga på bild. Anna-Karin har här lyckats fånga en en capuchin-apa på bild som springer uppe i trädet.
Andra apor, som det också finns gott om, är vrål-apor. De hör man på avstånd varje morgon vid soluppgången.

När vi kommer tillbaka från promenaden brukar vi äta en double till frukost. Det är, som framgår av namnet,  dubbla skivor bröd. Skivorna är runda och ca. 10 cm i diameter. Brödet är inte bakat i ugn utan friterat.

Mellan skivorna finns det en fyllning av kikärtsröra. Röran är ofta starkt kryddad av pepparfrukter och koriander. Det kan  bli en het frukost.

Double säljs i ett litet stånd vid vägen utanför båtvarvet. Vid halv sju-tiden brukar det öppna. Främst är det jobbarna på varvet som här äter sin frukost, men fler och fler seglare har upptäckt hur gott det är med hemlagad double.

En double kostar inte mer än 4:- kronor/st.

Länk till fotoalbum: Double Trinidad

Nu har vi sjösatt Unicorn. Det skedde i onsdags eftermiddag. Det började inte bra då ett kraftigt åskoväder drog in över Chaguarams på förmiddagen. Det regnade så man inte kunde se handen framför sig. När det regnar så kraftigt lägger gubbarna på varvet ned verksamheten.
Som tur var klarnade det upp strax efter lunch och något försenade kunde Mike, Blue och de andra killarna komma med den hydrauliska trailern och flytta Unicorn ner till travelliften.
Eftersom det är tredje gången Unicorn stått på land hos Peake har vi lärt känna killarna och blivit lite kompisar med dem.

Allt gick bra och inga läckage fanns när vi kom i vattnet. Motorn startade också snällt på första knapptrycket.

Efter sjösättningen gick vi för motor 300 m bort till Coral Cove Marina där vi bokat plats. Där ligger vi nu minst en vecka för att fortsätta göra Unicorn sjöklar. Bl.a. återstår en del poleringsarbete, få segel på plats, impregnera bimini och sprayhood, ja vi har en lång lista att beta av.

Länk till fotoalbum: Sjösättning 2012

Strax innan vårt sverigebesök köpte vi nya batterier från Budget Marin på Grenada. Det skrev jag om tidigare.

När jag kollade vattennivån i dem innan jag skulle segla till Trinidad fann jag att en cell på ett batteri inte hade förbrukat något vatten alls. Jag mätte då syravikten och cellen visade sig vara helt död. Snabbt kopplade jag bort detta batteri från banken för att inte skada de andra batterierna.
Jag skulle ju flyga till Sverige några dagar senare och det fanns inte tid att vidta några åtgärder före resan.
Vad jag gjorde var att skicka ett mail till chefen för Budget Marin Grenada. Han föreslog att en representant för Budget Marin Trinidad skulle komma och titta när vi återvänt till Trinidad.

För en vecka sedan kom en man förbi och tittade. Han kunde bara konstatera det det jag redan visste, att batteriet var kass.
Efter ytterligare några mail fram och tillbaka blev det överenskommet att vi skulle få ett nytt batteri på garantin. Det skulle levereras av Budget Marin här i Chaguaramas.

Naturligtvis blev vi tvungna att lyfta ur batterierna för att komma åt det felaktiga. Tungt och besvärligt, men inget att göra åt. Nu är allt på plats och det verkar fungera som det skall.

I Chaguaramas finns det en pub och restaurang som heter Wheelhouse.  Varje lördag serverar de en specialitet för Trinidad & Tobago och det är Bake'n Shark.
Det är haj som är doppad i smet och sedan friterad. Till det får man färskt pitabröd och sallad.
En hel arsenal med olika såser finns att tillgå för den som så önskar. Det är ketchup, senap, vitlöksås, majonnäs, stark pepparsås, koriandersås, plus en del andra som jag inte kommer ihåg just nu.

En portion kostar 40:- TT-dollar vilket är nästan exakt 40:- SEK. Till maten brukar vi dricka en iskall Carib. Ölet dricker man direkt ur flaskan utan glas. Anna-Karin gillar inte det och dricker därför sin öl med sugrör. Det tycker personalen är mycket lustigt.

Den senaste lördagen var det 40-tal cruisers som samlades vid sex-tiden för att avnjuta denna kulinaritet.

Näringsvärde? -Tveksamt
Är det gott? -Mycket.

Länk till fotoalbum: Bake'n Shark

Vi jobbar just nu intensivt för att få Unicorn klar för sjösättning. Det innebär att vi startar dagens arbete vid 6-tiden varje morgon. Då är det fortfarande ganska behaglig temperatur ute.
Mitt på dagen blir det olidligt hett. Det går möjligen att fortsätta jobba om man är i skuggan, i solen går det inte att vistas.

Vi började med botten. Först gjordes den ren från smuts och lämningar från havstulpaner. Sedan slipade jag den lätt med maskin. Efter det har jag strukit 4 lager med Hempel fartygsfärg. Det är sådan färg som inte går att köpa som privatperson i Europa. Här verkar det inte finnas några sådana restriktioner.

Just nu håller vi på med polering och vaxning av skrovet. Om allt går som planerat kan vi sjösätta i mitten av veckan.

"Island Time" kallas ju populärt det lite långsammare tempo som råder på öarna i Karibien. Kommer jag inte idag så kommer jag i morgon, eller en annan dag.
Därför hade vi inte några större förväntningar på att Richard skulle dyka upp som utlovat och installera luftkonditionering ombord. Jag hade ringt honom redan från Sverige och han lovade att komma samma dag som jag anlände. Jag hade bett honom komma vid 9-tiden och döm om min förvåning när han stod utanför båten tio över.
Själv hade jag bara varit framme vid Unicorn i en kvart för det hade varit trafikstockning i Port of Spain och tagit en timme längre än beräknat ut till Chaguaramas.

Med AC har vi det mycket skönt ombord. Vi kan ställa in temperaturen till behaglig nivå. Speciellt skönt är det att kunna sova gott på natten efter en hård arbetsdag.
Det kostar oss 650:- SEK att hyra aggregatet en månad. Väl värt vartenda öre tycker vi.

Att ta sig tillbaka till Trinidad tog sin tid. Resan startade med en kortare flygning Göteborg - Frankfurt. Där blev det till att vänta i 5 timmar på nästa flyg. Det som tog mig till JFK, New York.
Planet jag flög med var en Boeing 747. Det måste ha varit en av de allra äldsta 747orna i Lufthansas flotta. Panelerna inne i planet var gulnade och krackelerade och man kunde känna att hela planet luktade gammalt.
Någon skärm i stolen framför för att se film fanns naturligtvis inte. Inte heller de nedfällbara skärmar som brukar sitta vid ungefär var femte stolsrad. Nej här var det ett urgammalt system med visning på små små skärmar i mittgångarna. Helt värdelöst och jag satt så illa att jag inte kunde se någonting. Istället för att se på film fördrev jag tiden med att lyssna på en talbok, Brobyggarna av Jan Guillou.

Som tur var slapp jag i alla fall byta flygplats i New York. Terminal fick jag däremot byta. Det är dock inga större problem utan man bara hoppar på tåget som går i en slinga mellan de olika terminalerna.
Fast det bara handlar om att byta plan så måste man gå igenom immigration. Som vanligt var det långa köer för att få komma fram till luckan och lämna fingeravtryck och få sin bild tagen. Jag fick utan prut sex månader i USA.

Planet landade vid 7-tiden på kvällen och det var 6 timmars väntan på nästa avgång.
Det är Caribbean Airlines som har en riktig fakirflygning som går kl 00.50 och landar 05.45 i Port of Spain.

Allt som allt tog det mig 32 timmar från dörr till dörr. Vid sextiden på kvällen la jag mig ner för att ta en tupplur. Jag vaknade inte förrän tolv timmar senare.

Anna-Karin hade redan kommit fram, en dag före mig. Hon flög via London med en övernattning där. Sedan direktlinje London - Trinidad. Betydligt bättre, men också dyrare.

Min absoluta favorit när det gäller joggingskor är Asics. Skorna passar mina fötter perfekt, och jag har använt Asics de senaste tio åren.

Det senaste paret hade hängt med i 3 år och började bli ganska slitna. Som tur var hittade jag ett par Asics Virage i min storlek på rea hos Team Sportia i Kinna. Ett par blev mina för 599:-

De gamla skorna förpassas nu till arbets- eller Hash-skor vid mycket blöta och leriga förhållanden.

Skrivet från loungen i Frankfurt väntandes på mitt flyg till New York. I morgon bitti anländer jag till Trinidad och hem till Unicorn. Det skall bli skönt, även om mycket arbete väntar innan sjösättning.
Anna-Karin anländer till Chaguaramas redan i eftermiddag.
Kanske hinner hon fixa det mesta innan jag kommer!

Jag hade ju vissa farhågor om kvalitén på nya mobiler jämfört med äldre. Jag behövde inte vänta länge för att få det bekräftat.
Under en resa t.o.r. till Trollhättan testade jag GPS:en och navigationsprogrammet. Det visade sig fungera mycket illa. Rösten som ger köranvisningar talade i stort sett oavbrutet. Än var det "kör söder ut" för att nästa gång vara "kör norr ut" Minst hundra gånger fick jag uppmaning att göra u-sväng. Det var så enerverande att jag blev tvungen att stänga av navigationen.

Eftersom som min pappa har en likadan telefon kunde jag senare konstatera att det var min GPS som inte fungerade som den skulle.

Eftersom det med stormsteg närmar sig återfärd till Trinidad blev det bråttom att göra något åt problemet. Jag satte mig i bilen och körde in till Borås och Netonnet där jag köpt telefonen.

Där fick jag ett ett mycket bra bemötande och det var aldrig någon diskussion om att telefonen måste bytas ut. Det enda som de surade lite över var att jag redan slängt emballaget. Det kan vara ett bra tips, spara originalförpackningen till dess allt är ordentligt testat när man köper elektronik.

Idag påbörjar Anna-Karin sin resa till Trinidad medan jag inte lämnar förrän i morgon förmiddag.