Igår var jag hos Peake Yacht Services för att skriva på avtalet om upptagning av Unicorn. Det blir tredje gången som Unicorn kommer att stå på land hos dem medan vi gör Sverigebesök.

När jag kom ut från kontoret höll personalen som bäst på att lyfta Gliss.
Gliss är en 32 m lång sloop med bredd 7,5 m och djupgång 4 m. Vikten är 125 ton och normalt krysställ 1548 m2.

Mycket imponerande att se de skickliga killarna på Peake torrsätta denna stora båt.
Båten ägs av den schweiziske  textilmannen Marco Vögele.
Så här står det om honom i superyachtregistret:
 

"Marco Vögele is part of the Swiss Vögele family, founders of the European textile retail company Vögele Mode. In 1995 founder Charles Vögele retired from the company, his sons Marco Vogele and Carlo Vogele taking over management. In 1997 the Vögele family sold the majority of its shares to Schroder Ventures for reportedly more than USD 900 million."

Marco var själv på plats vid lyftet. Jag talade med Greg, som är en av cheferna på Peake, och han berättade att Marco är en av de få superyachtägare som verkligen kan sin båt utan och innan. Han är också mer än kompetent att själv vara skeppare ombord vilket också är ovanligt.

Inbäringen lugnade snabbt ner sig på förmiddagen och jag satte därför igång med oljebyte. Först bytte jag bränslefilter. Det gör jag alltid samtidigt med oljebyte. De kostar inte så mycket och det känns som en bra idé att alltid ha fräscha filter. Jag bytte naturligtvis både förfilter och det finfilter som sitter direkt på motorn.

Sedan var det dags att pumpa ur oljan ur motorn. Jag har köpt en liten 12V oljebytarpump på på Biltema för en hundralapp, och den är verkligen värd pengarna. Det går snabbt och enkelt att suga upp oljan genom oljestickans rör.
Med oljan ur motorn var det dags för oljefiltret. För att inte söla för mycket slår jag ett hål med en vass mejsel i nederkant på detsamma. Där ställer jag en liten bägare. Sedan slår jag ett hål i filtrets överkant så att luft kan komma in. Då rinner snällt all olja ner i bägaren. Efter det kan filtret skruvas loss med minimalt oljespill. Inte alltid så lätt när allt är uppochned.

Ny olja fylldes på och ännu ett jobb kunde bockas av från listan. Men jag tittade i min servicejournal och såg att det var länge sedan impellern byttes. De brukar hålla länge och fortfarande se ut som nya trots ett par års användning.
Det första som hände var att en skruv gick av när jag demonterade locket till impellerhuset. Den gick av på ett sådant sätt att det inte fanns en chans att få ut den på plats. Det betydde att hela pumpen måste monteras bort.

När impellern sedan kom ut såg det inte alls bra ut. Två av vingarna var avbrutna och saknades. Det innebär att de försvunnit in någonstans i kylsystemet. Det innebär också att det täpper till kylvattenförsörjningen och motorn får för dålig kylning.

Att leta efter dem fick anstå till nästa dag. Först monterade jag bort pumphuset och cyklade iväg med det till en mekanisk verkstad. Där kunde jag få hjälp att få ut skruven som gått av.
När jag fick tillbaka det såg jag att axeltätningarna var ganska slitna och behövde bytas. Jag var säker på att jag några i reserv, med det visade sig vara fel. Jag måste ha använt de sista jag hade och glömt fylla på med nya. Tyvärr är Volvo Penta-affären i Chauguaramas, av okänd anledning, stängd fram till 6/9. Därför fick jag sätta mig på bussen in till Port of Spain för att besöka den den större Volvo Penta-handlare som finns där.
Naturligtvis gapade den låda där mina packningar skulle ligga tom. Något besked om när nya skulle komma hem var det ingen som kunde ge.
Eftersom jag behöver köra motorn för att ta mig till upptagningen i nästa vecka insåg jag att de gamla packningarna får duga till detta. Sedan skaffar jag nya i Sverige och byter vid senare tillfälle.

Nästa morgon, igår, började jag tidigt att leta efter de avbrutna vingarna. Jag följde metodiskt alla slangar i systemet och öppnade för att leta. Det låter kanske enkelt, men det är det inte. De flesta slangar och slangklämmer sitter på ställen där det är otroligt svårt och trångt att komma åt. Efter många timmars jobb lyckades jag till slut lokalisera dem och kunde plocka ut dem.

Nästa steg var att återmontera pumpen och provköra. Allt fungerade till min stora lättnad. Nu var det bara att sätta igång att städa.
Det tog mig två svettiga dagar i Chaguaramas hetta att fixa ett jobb som normalt bara tar ett par timmar i anspråk.

Jag glömde en sak, mitt i allt kaos som uppstår ombord vid sådana här jobb så gäller det att sköta allt annat. Vad jag tänker på är matlagning, disk och mer vardagliga bestyr.

Första jobbet från att göra listan kan nu bockas av. Det var att konservera watermakern. I systemets serviceledning har jag hällt metabisulfite utblandat i vatten. Jag fyllde en 10 L hink med vatten från watermakern, ej klorerarat bryggvaten, och hällde sedan lösningen i tratten som jag riggat upp. Min båtgranne hjälpte till genom att starta högtryckspumpen som matade in lösningen i membranet.
Jag har dessutom plockat ut bägge förfiltren, plockat ut kolfiltret för backspolning samt plockat PH-neutralisations-patronen.
Nu skall den stå sig tills vi kommer tillbaka.

Nästa jobb är att byta olja och filter på motorn. Antagligen får det vänta en dag eftersom det är en förfärlig inbäring i marinan idag. Det är sviterna efter orkanen Isaac som just dragit förbi genom norra Karibien. Det ger sydvindar söder om lågtryckscentrum, och då blir det väldigt oroligt här i Chaguaramas.
Det har åskat och regnat kraftigt sedan kl. fyra i morse och regnar fortfarande ordentligt.
Vädret medför inte på något sätt fara för båtarna i marinan, det är bara rulligt och lite obekvämt med jobb ombord.

Inne Port of Spain har man drabbats av en del översvämningar och trafiken har helt korkat igen stan. Cruisers rekommenderas att hålla sig hemma för att inte fastna i trafikkaoset.

I måndags eftermiddag lättade jag ankar efter fem veckor på Grenada. Målet var inställt på Chaguaramas, Trinidad. Dit hade jag ca 85 sjömil.
 Prognosen var god med NO-vind 4-8 m/s. Våghöjden skulle ligga på ca 1 m.

Redan dagarna innan avfärd hade jag förberett med att göra rent ankarkättingen, skrubba propellern, göra rent botten samt fixa loggivaren som hade växt igen.

Morris hade jag på söndagen lämnat till Ellen och Jim på Boldly Go. De skall ta hand om honom i ca, 2 månader tills vi är åter på Grenada.

Som alltid när man legat still länge har båten förvandlats från segel- till bobåt.
Trots att jag försökt stuva undan allt löst var det ändå en del saker som inte ville ligga still. Inget allvarligt men lite lösa tidningar och annat började röra på sig så fort jag var utanför viken.
Det blev verkligen perfekta förhållanden med en fin halvvinds sträckbog ner mot Trinidad. Havet var nästan helt platt och det var mycket behagligt. Farten låg på ungefär 5,5 knop eftersom det inte blåste så mycket. Men det gjorde inget för det var desto finare segling.
Under natten sov jag förstås inte så mycket mer än korta tupplurar då och då.

Det finns ett par oljeplattformar mellan Grenada och Trinidad och de passerade jag mitt i natten. De är väl upplysta och ser ut som groteska monster utplacerade mitt i havet.
När jag närmade mig Trinidad gick vinden ner ytterligare, och farten minskade till 3 knop. Jag fortsatte utan att göra något eftersom jag inte ville komma in till Chaguaramas före 08.00. Då öppnar tull och immigration sina kontor. Kommer man för tidigt kan de börja bråka om övertidsersättning.

Prick 08.00 lade jag till vid tullbryggan. Det var inte svårt att klara det ensam eftersom det nu var helt stilla och inte en vindpust. Loggens trippmätare mätare visade 94 seglade sjömil och det hade tagit 18 timmar. Det ger en snittfart på 5,2 knop.
Det tog sedan några timmar innan all pappersexercis hot tull, immigration och marina var avklarad.
När flyttade mig från tullbryggan in till marinan stod Kathy och John från Oceana beredda och tog emot mina tampar. Jag kommer att ligga i Coral Cove Marina fram tills Unicorn lyfts upp på land i nästa vecka.

Olympiaden i London är ju nyss avslutad, men på Grenada hade vi en uppföljning i fredags. Då anordnades "Fun Olympics" på gräsplanen vid Clark Courts Marina.

Grenarna som det tävlades i var:

Kokosnötstötning
Äggkastning
Paddla jolle
Golf chip
Öl hinderbana
Bära bok på huvudet
Trebenslöpning
Säckkapplöpning
Köra skottkärra
Bära lime på sked i munnen
Dragkamp

Vissa av grenarna var individuella och i andra tävlade man i par.
Jag deltog i ungefär hälften av grenarna.
Det var med varierande framgång ända till det var dags för ölhinderbanan. Vi sprang en en bana där rep var uppsatta som hinder och dessa skulle man hoppa över. Efter halva banan skulle man stanna och dricka ur en öl innan man fick fortsätta. Det visade sig vara en gren som passade mig perfekt.
Jag tog en överlägsen guldmedalj.

Men jag begick ett misstag. Det var att inte värma upp ordentligt innan löpningen. Det är inte bra att sätta iväg i högsta fart utan att göra det. Priset jag fick betala för det är en muskelbristning i höger lår. Inget allvarligt, men det smärtade såpass att jag valde att inte ställa upp i lördagens hash.

I förrgår kom ett anrop på radion att en segelbåt hade gått på grund strax utanför Mt Hartman, där jag ligger ankrad.
Jag kunde faktiskt se båten i fråga, den var inte alls långt bort från mig. Jag hoppade meddetsamma i jollen och körde ut till haveristen. Samtidigt började det dyka upp jollar från alla håll och kanter med cruisers som också hade hört ropet på hjälp.
Det var en 50 ft amerikansk segelbåt som stort hårt på och inte kunde komma loss. Först organiserades lossdragningen med att två jollar drog i var sitt fall för att luta båten åt sidan. Ytterligare ett 10-tal jollar knuffade på och drog. Vi drog framåt och vi drog bakåt.
Trots att vi lutade båten 30-40 grader åt sidan lyckades vi inte få loss den. Vi höll på över en timme utan att komma någon vart. Lagom till vi insåg att det var lönlöst dök kustbevakningen upp med sin kutter. De hade naturligtvis andra resurser med sin stora båt. Efter att ha lutat ned båten nära 50-60 grader lyckades de dra loss den grundstötta båten.
Tyvärr hade de förlorat mer än halva rodret. De kunde ändå linka in till Mt Hartman och ankra för att inspektera ytterligare skador.

Jag har markerat med en röd punkt där grundstötningen inträffade. Unicorns inspelade spår syns också. Att de lyckades gå på just där är mycket märkligt eftersom det är väl utmärkt med bojar. Dessutom var det strålande sol och inte speciellt svårt att se revet.

Jag hade ingen kamera med mig och kan därför inte visa några bilder från dramat.

Vi har ett ankarspel i aktern på Unicorn och därtill hörande 50 m kätting. Vi har inte använt detta system speciellt många gånger sedan vi lämnade Sverige. I Medelhavet var det bra att ha ibland då vi angjorde marinor utan mooringlinor eller fingerpontoner. I Karibien har vi använt det en enda gång.
Motorns ytterhölje var nu mer än lovligt rostigt och det var dags att göra något åt det. Efter flera timmars jobb kunde jag äntligen få loss motorn. Den satt rejält fast.
Nu återstår rostknackning och slipning innan det är dags för ny färg.

Finalen på Grenadas karneval gick av stapeln igår eftermiddag. Vid tretiden började de första tågen inta stan. Sedan fortsatte det i flera timmar.
Jag hade ställt mig strategiskt vid en av de platser där domare fanns utplacerade. Naturligtvis skall bästa karnevalståg koras. När tågen passerar förbi domarna gör deltagarna sitt yttersta för att få bästa poäng. D.v.s de dansar, springer, hoppar ja kort sagt allt för att det skall se bra ut som möjligt.

Festen pågick sedan säkert hela natten, men jag åkte hem redan 18.30. Då hade jag sett alla tågen och kände mig ganska nöjd.

Grenadas karneval var en ganska trevlig upplevelse. Men den går naturligtvis inte att jämföra med  den i Salvador, Brasilien. Den upplevde vi för ett par år sedan och det blir nog svårt att slå.

Nedan finns en länk till hur det var i Salvador. Det finns också en länk till foton från Grenadas karneval.

Länk till fotoalbum: Karneval Grenada

J´ouvert är själva starten på karnevalen här på Grenada. Den startar kl fem på måndag morgon karnevalsveckan.
Människorna som är insmorda i motorolja kallas Jab Jab vilket betyder djävul. (se fotoalbum nedan)  De är av huvudattraktionerna denna morgon. Jag har hört att hemligheten med att kunna bli ren efteråt är att först smörja i kroppen i rikligt med vaselin. Annars kan det ta veckor att bli av med oljan.
Om man inte vill spela Jab Jab räcker det fint med lite färg. Alla i karnevalståget delar frikostigt med sig av den varan så man behöver inte ta med något själv.
Själv hade jag grävt fram mina allra sämsta och trasiga kläder. De som Anna-Karin försökt få mig att slänga. Nu kom de minsann väl till pass.

Karnevalen fortsätter sedan med maskparad på eftermiddagen och bandparad på kvällen. Detta hoppar jag över för att istället gå på den stora finalen som startar på tisdag eftermiddag.

Bilderna är tagna med den gamla Konica kameran som vi köpte för över 10 år sedan. Det var den första digitalkameran för vår del. På sin tid var den bland det bästa som fanns i compact-digital. Nu känns den hopplöst omodern. När man trycker ner slutarknappen tar det en evighet innan bilden tas. Ofta hinner motivet ändra sig och bilden blir misslyckad. Tur att det inte kostar något att framkalla.

Länk till fotoalbum: Karneval Grenada

Av Gordon blev det blott en tummetott. Just när lågtrycket skulle uppgraderas till storm så kollapsade det. Det enda som hände var att det igår eftermiddag vräkte ner regn. Men det blåste inget. Det kom några hårda vindkast vid 4-tiden i morse, men inget som var något att bry sig om. Ankaret har bra fäste.

Eftersom stormen gick om intet bestämde jag mig för att åka på hash senare på eftermiddagen. Jag hade tänkt ta det lite lugnt och gå/jogga på den lite kortare banan som brukar vara ca. 5 km. Eftersom jag låg ganska långt fram i täten på klungan hade man inte hunnit få ut vägvisaren som visade kort resp. lång bana. Det bar sig inte bättre än att jag, med många andra, hamnade på den långa banan som var 11 km. Gissa om jag var trött efter 11 km i lera på en rejält kuperad sträckning. Idag blir det en mycket stilla dag hemma ombord.

Det blir dåligt med bilder just nu eftersom jag inte har någon lämplig kamera ombord. Anna-Karin har tagit med sig sin Canon Ixus till Sverige och bara lämnat kvar den stora systemkameran. Den lämpar sig inte så väl att ta med ut i regnskogen. Min egen vattentäta Pentax dog ju för att det just kom in vatten i den. Som tur är har Pentax ersatt den på garantin och en ny kamera ligger och vänta i Sverige.

Nu är banan för det tropiska lågtrycket Seven ganska säker. Åtminstone var det kommer att passera genom östra Karibien. Centrum kommer att passera någonstans mellan Martinique och St Lucia. Passagen kommer att ske natten mellan lördag och söndag. Under lördagen förväntas styrkan öka något och lågtrycket uppgraderas då till tropisk storm. Namnet kommer att bli Gordon. Grenada räknar inte med att känna av Gordon i någon större omfattning. Det kommer antagligen att komma en hel del regn och en del vind i squalls, men för övrigt inga större bekymmer.

Just nu, lördag morgon, är det vindstilla och 29 C.

Igår var jag ute på en hike tillsammans med några vänner. Vi tog två olika bussar för att komma upp till Grand Etang. Där startade vi vår hike.
Det börjar med 45 min brant stigning upp mot Mount Qua Qua. Vi hade inte mer än startat förrän det började regna. Det var inte något fint litet sommarregn utan mer som om någon stod och hällde hink efter hink med vatten över huvudet på en. Vi skall inte ens tala om hur lerigt det var. Bitvis vadade vi vi fram i knädjup gyttja.
Efter stigningen började färden ner genom regnskogen. Regnet gjorde det otroligt halt och slipprigt. Ingen klarade sig från att minst en gång dratta på ändan i leran. Eftersom vi behövde korsa bäckfåran flera gånger blev vi emellertid avsköljda vid varje sådant tillfälle.
Efter tre timmar i regnet kom vi ner till den delning där man följer en annan bäckfåra uppströms för att komma till "Upper Concorde Falls". Det var bara det att bäcken var inte längre någon liten snäll bäck som porlande ringlade sig fram genom terrängen.  I stället möttes vi av en dånande å av vatten. För att ta oss upp till själva fallet fick stundtals vada genom midjehögt vatten som strömmade starkt och försökte få en att förlora balansen.
När vi väl var framme var fallet mycket imponerande. Jag har varit här uppe ett par gånger förut, men aldrig sett i närheten av de vattenmassor som nu kastade sig utför bergssidan.
Normalt brukar jag ta en simtur i poolen under fallet, men ingen var pigg på att göra det denna dag. Vilda virvelströmmar och risk att få någon stor gren eller annat i huvudet satte stopp för detta.

När vi så småningom tagit oss ner till stora vägen gällde det hitta en buss tillbaka. Buss efter buss kom, men de var alla fulla. Efter 45 min tröttnade Mike och stoppade en förbipasserande lastbil.
Inga problem tyckte grabbarna i förarhytten, bara att hoppa upp.
Ståendes på flaket liftade vi på detta vis in till St Georges. Där kunde slutligen ta en buss hem till respektive båt.

Jag kan väl tillägga att föraren gjorde sitt allra bästa för att hantera sin stora lastbil som om den vore stulen. Full gas mest hela tiden. Smala vägar, möten med andra bussar, lastbilar och hårnålskurvor. Puh, det var en rysare att krampaktigt hålla sig kvar på flaket. Eftersom flaket var ganska högt slog vi ibland i trädkronorna, då gällde det att snabbt ducka för inte få en gren i huvudet. Jag vet inte vad som var värst? Hiken eller lastbilsfärden tillbaka.

Senare på kvällen var jag så trött att jag inte orkade laga någon middag. Det blev i stället en trevlig hamburgerkväll tillsammans med Cathrine och Anders på Clark Courts Bay Marina.

Jag känner mig rätt så mör i kroppen denna morgon. Det får nog bli en lugn dag hemma på Unicorn idag.

Länk till fotoalbum: Concorde Falls

En lugn säsong? Hmm!

Meteorologerna har förutspått en orkansäsong som är lugnare än genomsnittet. Det känns inte inte så just nu. Ta en titt på bilden ovan. Läs också de inlägg jag gjort de senaste dagarna.
Att ligga ankrad i Mt Hartman Bay på Grenada känns inte alls lugnt just nu. Men man vet aldrig. Troligtvis kommer inget av dessa vädersystem att orsaka några större bekymmer på Grenada.

Just nu är det 35 C och vindstilla. Ganska svettigt.

Om det blir för blåsigt får Morris sitta ankarvakt.

Nästa storm ,Florence, har bildats sydväst om Kap Verde. Den är nu på väg över Atlanten. Men som kan ses på bilden verkar den inte bli något hot mot de Karibiska öarna. I alla fall inte om meteorologerna har rätt. 
Dagens teknik gör det möjligt för oss seglare att kunna sitta här i vår vik och via datorn följa stormarna timma för timma
Det är inte många år sedan det var mycket ovanligt med wifi-uppkoppling i Karibien. Nu finn det tillgängligt i snart varje vik. Här i Mt Harman på Grenada fungerar det mycket bra. Det är både snabbt och tillförlitligt. 40 US$/månad kostar det att vara ansluten.   

Den tropiska stormen Ernesto har just dragit förbi genom östra Karibien. Den började som ett tropisk lågtryck för lite över en vecka sedan söder om Kap Verde. Lågtrycket växte sedan sakta till sig på sin väg över Atlanten. När det var en bit kvar hit uppgraderades styrkan till tropisk storm. Då blåser det 18-32 m/s. Det var i det sista osäkert vilken den exakta banan skulle bli. Det såg ett tag ut som om den skulle kunna gå nästan rakt över Grenada.
Jag hade i princip gjort allt klart för att lätta ankare och segla ner till Trinidad och ta skydd där. I sista stund ändrades prognosen och jag beslöt att stanna kvar.
Det gäller att försöka vara söder om centrum för det är den "snälla" sidan. Det farligaste området är i den nordvästra kvadranten på stormen. Åtminstone på norra halvklotet, på södra spinner stormarna åt andra hållet.

Centrum på stormen tangerade nu St Lucias sydspets 110 sjömil norr ut. Jag hade gjort Unicorn stormklar och plockat in allt löst från däck, tagit ner biminin, stuvat undan grill och den stora solpanelen. Dessutom hade jag lagt ut ett extra stormankare.

Det känns alltid lite pirrigt när en oväder är på väg. Speciellt nu när jag är ensam ombord med Morris.
Anna-Karin har flugit till Sverige för att hinna stanna där lite längre tid. Själv kommer jag efter om en månad.

Som tur var kände man nästan inte alls av stormen här nere. På natten till fredagen kommen det några kraftiga vindstötar och en del regn men det var allt.