2013 Karibien - februari 2013
onsdag 27 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Cinnamon Trail

Visa Cinamon Trail på en större karta

Igår gjorde vi en vandring till Cinnamon Bay Plantation och dess ruiner. Också detta är en lämning från den tid då danskarna bedrev sockerproduktion på ön.
I skogen kring ruinerna har man anlagt en slinga som man kan vandra. Genom skyltar kan man få information om flora, fauna och naturligtvis sockerproduktion.
Att det var hårt arbete för de slavar som tvingades arbeta på plantagen råder inga tvivel om. Marken är oerhört stenig och brant. Av stenarna byggde man terrasser där sockerrören sedan planterades. Idag har de flest terrasserna rasat och man kan bara med god vilja förstå hur det en gång såg ut.

Själva trailen var inte så lång och det mesta av de 7 km vi gick tillbringade vi på vägen för att ta oss till starten. Det var väl inte så kul eftersom vägen var ganska smal och trafiken livlig.

Länkar
Övrigt Cinnamon Bay Plantation
Kommentera inlägget
tisdag 26 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Omväxling förnöjer?
Jag är skeptisk

Häromdagen ville Anna-Karin lyxa till det lite extra för Morris genom att bjuda på lite gourmetmat. Hon hade köpt en burk TIKI Cat gjord på vildlax och kyckling.
Men Morris är en katt som inte gillar förändringar. Han vill helst äta samma torra hårda kattmat varje dag.
Det var högst motvilligt som han åt maten från konservburken.

Morris

 

 

 

 

 

 

 

Det här vet jag inte om jag vill äta.

 

Vi skall inte tala om den gång som vi köpte kattmat på Leaderprice. Frankrikes motsvarighet till Lidl. Då matvägrade han totalt. Först när vi blandade den franska maten med hans vanliga favorit fick vi honom att äta den. Men han gjorde vad han kunde för att peta bort det som han inte ville ha.

 

 

 

måndag 25 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
OK, jag fortsätter.
Man måste hålla sig kall.

Det var trevligt att få flera uppskattande kommentarer efter min senaste uppmaning.

Men jag tycker ändå att det är lite underlig! Att skriva en blogg som handlar om shopping och barrundor på Stureplan, den bloggen får hundratusen plus unika besökare/dag.
Är det vad drömmen är för många idag??? Kanske är det så.

Dessutom är det möjligt att tjäna en hel del pengar på att blogga om sådant.

I min enfald trodde jag att ge sig ut i världen och besöka spännande platser, träffa intressanta människor, andra som inte är det minsta intressanta. Bjuda in dessa människor att besöka oss. Ja, ibland har det nästan blivit katastrof med nära slagsmål. Det är för oss en stor behållning.

Men jag håller med om att det nog är ganska svenskt att läsa bloggar och hemsidor men aldrig ge sig till känna och sällan kommentera.

Vi har möjligen blivit påverkade av att majoriteten av våra vänner idag har amerikanskt ursprung. För en amerikan är det snarare konstigt och underligt att inte ta plats och vara kommunikativ.

Kanske har vi bott utanför Sverige för länge, kanske är det något annat, vad kan det vara?

Den som vet svaret vinner fria uppdateringar på bloggen så länge den existerar.

 

lördag 23 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Annaberg Sugar Plantation
Det gäller att passa sig.

Visa Annerberg Mill på en större karta

Internet är ett stort bekymmer just nu. Har förgäves försökt lägga in mer bilder och text. Återkommer snart!

Raderna ovan skrev jag i desperation över hur trögt internet fungerar här. Att lägga in bilderna i albumet nedan, och få in denna text har tagit mig drygt fyra timmar.

Vi befinner oss inte direkt i någon avkrok av världen utan i USA.
I Sverige är de flesta numer vana vid supersnabbt bredband i hus eller lägenhet. Även mobilt bredband fungerar alldeles utmärkt i de flesta fall.

Därför är det desto mer frustrerande att försöka att försöka hålla bloggen uppdaterad här ifrån Karibien.

Är det värt mödan? -Ja, jag vet faktiskt inte. Visst kan vi se att vi har en del läsare, men responsen tycker jag är väldigt låg.
Amerikanska vänner som skriver bloggar på ungefär samma sätt nästan drunknar i kommentarer.

Varför är det så tyst i våra kommentarsfält?

Idag hikade vi iallafall upp till Annaberg Sugar Mill. En vindmölla som på 1800-talet användes för att mala sockerrör som då odlades på ön. Socker var vid denna tid hårdvaluta och tillverkades nästan till 100% av sockerrör. Senare lärde man sig att tillverka socker av sockerbetor och då dog industrin med sockerrör snabbt ut här i Karibien.

St Thomas och St John tillhörde vid denna tid Danmark.

Danskarna ansågs vara för mesiga för att kontrollera slavarna som på den tiden arbetade på plantagen, och därför hyrde de in fransmän. De hade vid denna tid rykte om sig att vara de grymmaste och hårdaste slavdrivarna här i Karibien.
Men slavarna gillade inte detta. 1848 genomförde de ett uppror som var framgångsrikt. Det gjorde att slavarna i området blev fria män.

Eftersom USA var lite oroliga över Tysklands utbredning i början av andra världskriget beslöt sig amerikanarna för att köpa St Thomas och St John av Danmark. Så skedde också 1917.

1927 blev alla som då bodde här amerikanska medborgare. Däremot får de amerikanska medborgare som lever och bor här inte rösta i presidentvalet. 

Länk till fotoalbum: Annaberg Sugar Mill
torsdag 21 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Åsnekorsning

När Brittis och Anna-Karin var ute och gick häromdagen träffade på några lustiga skyltar. Övergångsställen för både åsnor och hjortar.

Även för hjortar

 

 

 

 

 

 

 

Hjort1

 

 

 

 

 

 

 

Hjort2

 

 

 

 

 

 

 

Kvarn för sockerrörsmalning

Målet för vandringen var Peace Hill där det finns en ruin av en kvarn. Den användes till att mala sockerrör på den tid som sådana odlades på ön.

 

 

 

 

Att det verkligen finns hjortar i området bekräftas av bilderna ovan. Det finns även åsnor, men flickorna hade ingen kamera med sig dagen då de såg dem. Enligt uppgift var åsnorna ganska aggressiva. 

Kommentera inlägget
onsdag 20 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Lekstuga
Rutschkana

Häromkvällen såg vi båten på bilden ovan. Det ser ut som en räddningsramp som finns ombord på flygplan. Det för att kunna evakuera passagerare vid en nödlandning. Den här är dock ingen räddningsramp, även om den skulle kunna fungera som sådan. Nej, det är en uppblåsbar leksak som finns där för att roa ägaren med gäster.

Båtens namn är Pipes Dream. Undrar om ägaren jobbar som rörmokare?

Kommentera inlägget
tisdag 19 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Födelsedag
Brittis och Anna-Karin

På eftermiddagen efter vår hike på Peter Island tog Anna-Karin och jag jollen bort till Cabey Point. Där hade vi haft mycket fin snorkling när vi var här för två år sedan. Denna gång gick det inte lika bra. Det berodde på två saker. Dels var det för sent på eftermiddagen och solen stod i ett läge som gjorde att de fina platserna skuggades. Dels var det alldeles för höga vågor. Det gjorde att att vattnet var fullt med luftbubblor som skymde sikten. Därför åkte vi ganska snart hem till Unicorn igen.

Nästa morgon drog vi upp ankaret för att besöka ett par andra snorklingsställen i närheten. Vid The Indians stannade vi inte för där fanns inga lediga bojar. Vi fortsatte därför ner till Privateer Bay på Norman Island. Där finns det några grottor som man kan simma in i.
Det var OK, men inte helt bra. Sikten var inte den bästa och också här gick det en del sjö.

Ganska snart gav vi upp och seglade i stället upp till Sopers Hole på Tortola för att checka ut från BVI. Det gick snabbt och smidigt och efter lite proviantering fortsatte vi till Caneel Bay på St John i USVI.
Därifrån tog vi jollen in till Cruz Bay, där tull och immigration finns. Vi hann precis checka in i USA innan kontoret stängde för dagen.

På väg tillbaka ville inte Hjalles motor vara med, och jag fick bogsera honom hem. Det visade sig sedan vara en av bensinslangskopplingarna som hamnat i fel läge. Alltså inget allvarligt.

På stranden i Caneel Bay finns ett hotell/resort. Där firade vi igår kväll Brittis födelsedag. Hjalle bjöd på middag som var fantastiskt god.
Vi åt bland annat jättegod sushi och sashimi.

En drink före maten

 

 

 

 

 

En drink före maten

 

Här ute ligger Flying Penguin och Unicorn

 

 

 

 

 

Utsikt från terrassen

 

Födelsedagsbarnet

 

 

 

 

 

 

 

Brittis hugger in på sushin

Länkar
Övrigt Caneel Bay Resort
Kommentera inlägget
måndag 18 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Törstsläckare
Anna-Karin och Brittis dricker vatten

Backarna på Peter Island var både långa och branta. Lägligt nog hade hotellet placerat ut en vattenautomat vid slutet av den brantaste backen. Där kunde man släcka törsten med iskallt friskt vatten.

På bilden ovan tar sig Brittis och Anna-Karin en bägare.

Jag har också lagt in några bilder från vårt besök på ön. De finns att beskåda i albumet nedan.

Länk till fotoalbum: Peter Island
söndag 17 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Sillunch
Läckerheter på rad

Efter fina dagar ankrade utanför Saba Rock och The Bitter End Yacht Club i Gorda Sound seglade vi vidare. Målet för dagen var Peter Island, bara 15 sjömil bort. Vi fick en riktig glidarsegling med bara genuan utrullad.

På ön finns ett riktigt exklusivt resort som heter just Peter Island Resort & SPA. I anläggningen ingår också en liten marina. Se länken nedan.

När vi kom fram ankrade vi i viken som heter Great Harbour. Strax efter oss kom också Flying Penguin in. Vi hade bestämt att äta sillunch tillsamman med Brittis och Hjalle.
När bägge besättningarna dragit fast sina ankare kom pingvinerna över till Unicorn. De hade med sig fyra olika sorters sill, kaviar och liten flaska med snaps. Vi fixade övriga tillbehör.
Lunchen blev mycket trevlig och sillen smakade underbart. Vi sjöng till och med några snapsvisor dagen till ära.

Brittis och Hjalle

 

 

 

 

 

Hjalle hugger in på Skärgårdssillen

 

Håkan och Hjalle

 

 

 

 

 

Jag själv börjar med lite Senapssill

 

För att göra av med en del av alla kalorier vi satte i oss, gjorde vi dagen efter en fin promenad på 7 km.

Nedan syns spåret som jag spelade in.


Visa Sunset Loop, Peter Island, BVI: på en större karta


Länkar
Övrigt Peter Island Resort & SPA
Kommentera inlägget
onsdag 13 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Africa
Trixi och Andreas

I förrgår kom det in en båt i viken och ankrade strax intill. När de körde förbi oss vinkade de och ropade hej på ett sätt som visade att de förmodligen kände igen oss.
Båten hette Africa, med det ringde ingen klocka hos varken Anna-Karin eller mig själv.
Senare kom de åkande i sin jolle och undrade om vi inte kom ihåg dem. Det gjorde vi inte. Men med lite hjälp på traven kom också vi ihåg var vi hade träffats.
Det var på Hog Island i Grenada för tre år sedan. Vi var där bjudna på ett 50-årskalas och det var också Trixi och Andreas.

De kommer ursprungligen från München. Men bor numer halva året på Mallorca och tillbringar andra hälften ombord på sin segelbåt.

Igår kväll träffades vi inne på Saba Rock under happy hour och drack en Painkiller tillsammans med dem. Brittis och Hjalle var också med.

Det var roligt att träffas efter så lång tid och höra vad de hade att berätta. Andreas hade också spelat in en DVD som heter "Logbuch der Africa 2010".
Vi är med i några klipp i början. Det är taget under födelsedagspartyt. 

Filmen är mycket proffsigt gjort och jag skall försöka lägga ut några klipp här på bloggen.

Kommentera inlägget
tisdag 12 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Dramatik i mörkret
Så här lugnt och fint var det inte igår

Igår kväll var vi bjudna på middag hos Brittis och Hjalle på Flying Penguin.

Tidigare på dagen hade en charterbåt plockat upp en boj strax intill dem. Bojen var privat och inte tillåten att användas av andra än ägaren.

Charterbåten, en 50 fotare från Moorings, såg allmänt slarvig ut. Seglen var inte ordentligt inrullade och något fall stod och slog mot masten m.m.
Båten förtöjdes vid bojen med en lina som såg väldigt klen ut. Vad som var värre var att linan löpte från ena knapen, genom bojen och sedan tillbaka till knapen på andra sidan. Det gör att linan kan röra sig fram och tillbaka genom bojens ögla. Ett säkert sätt att på kort tid få tampen att slitas så mycket att den brister. Speciellt som vädret var så blåsigt och ostadigt.

Hela chartergänget, 8 personer, åkte sedan iland för att äta middag.

Jag skulle tro att klockan var omkring 22.00 när vi åkte hem till Unicorn. Jag hade precis gått ner men Anna-Karin var kvar uppe sittbrunnen. Då hörde hon en smäll. Det lät som en kollision mellan två båtar. Jag rusade upp och mycket riktigt hade en båt kraschat in i vår granne.

Jag kallade upp Hjalle på radion och frågande om han kunde se charterbåten vid bojen. Han meddelade att den var borta. Alltså rådde inga tvivel om vilken båt som var på drift. Det stora problemet var ju att ingen fanns ombord.

Hjalle och jag bestämde att jag skulle göra ett PanPan meddelande på kanal 16 för att försöka lokalisera besättningen. Jag gjorde så och nästan omgående svarade US Coastguard.

Den drivande båten lossnade sedan från våra grannar och fortsatte sin herrelösa färd i viken. Vinden var frisk med byar upp till 18 m/s och det skulle inte dröja länge förrän den drev upp på klipporna i andra sidan på viken. I rådande väder skulle den snart kunna totalhaverera om så skedde.

Under tiden fortsatte jag att hålla kontakt med US Coastguard och ge dem uppgifter om position, vad som hände o.s.v.

Min konversation med dem snappades upp av en del andra båtar i viken och snart var det fullt pådrag.
Bland många andra båtar fanns en stor 60 m motoryacht vid namn Elandess. De drog på sin jättestrålkastare uppe från bryggan och satte den på den drivande båten. De skickade också ut en av sina tenderbåtar för att försöka få stopp på haveristen.

Jag vet inte om någon hade hittat besättningen och varskott dem, men plötsligt dök de upp vid Flying Penguins sida och undrade var tusan deras båt tagit vägen.

Hjalle förklarade och de satte av med jollen för att hämta sin drivande båt. Allt slutade så långt lyckligt, även om jag i skrivande stund inte vet om någon båt fick några skador.

Länkar
Övrigt Läs om Elandess och se bilder
Kommentera inlägget
söndag 10 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Virgin Islands
Painkillers på Saba Rock

En av de sista saker vi ordnade på St Martin var att ta med Morris en vända till veterinären. Det var absolut inget fel på honom, men vi ville kolla om han behövde något nytt rabiesvaccin. Dessutom ville vi att veterinären skulle skriva ut ett friskhetsintyg. Det behövs när vi tar med honom till US Virgin Islands.
Morris befanns vara en utomordentligt frisk katt som väger 4 kg.
Vi passade också på att ge honom en ny transportbur. Den gamla hade jag köpt nere på Grenada inför en annalkande orkan och då var det den enda bur jag kunde få tag på.Orkanen tog sedan en annan bana och träffade aldrig Grenada.

Problemet med den gamla buren var att den var alldeles för stor för honom. Katter tycker ju om att ganska trånga utrymmen och det gör att de känner sig trygga. Speciellt viktigt när man är ute och åker på land. Något som Morris inte riktigt är förtjust i.  Nu har han fått en ny fin blå bur som passar perfekt i storlek.

Morris nya bur

 

 

 

 

Morris nya bur. Fast Morris föredrar att sova utanför. Istället har vi låst in brödet.

 

Nu var det klart för avfärd från St Martin. På torsdag eftermiddag gick vi ut från lagunen och ankrade i viken utanför. Avfärd var bestämt till 04.00 morgonen efter. Efter en mycket rullig natt drog vi upp ankaret 03.45. I början var vinden svag och vi fick hjälpa till med motorn.
När det ljusnat kunde vi stänga av den och börja segla. Det gick inte så fort för vinden var väldigt akterlig. Till och med så akterlig att spirade ut genuan. Det rullade ganska mycket och Anna-Karin kände av lite sjösjuka.

Våra kompisar på Flying Penguin startade inte förrän vid sextiden. Mitt på dagen kom de ifatt och drog förbi. Men vi har våra misstankar. Vi tyckte att det rök från avgasutsläppet.
De anlände sedan till Virgin Gorda en bra stund före oss. Vi kom inte in förrän det börjat mörkna. Efter lite problem att hitta en bra plats att ankra på hittade vi till sist ett ställe. Det är alltid mycket svårare i mörker.

När vi väl låg fast kom Hjalle och hämtade oss i sin jolle för transport över till Flying Penguin. Där skulle vi bli bjudna på grillat till middag. Men tyvärr ville inte grillen vara med, och Brittis fick steka karréskivorna i pannan istället. 

 

Kommentera inlägget
söndag 10 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Hike vid Bitter End Yachtclub

Visa Bitter End Yachtclub på en större karta

Idag gjorde vi en hike tillsammans med Brittis och Hjalle från Flying Penguin. Vi utgick från The Bitter End Yachtclub i Gorda Sound. Vandringen var inte så lång, 3 km, men bjöd på desto mer spektakulära vyer.

På några av bilderna kan man i bakgrunden se Sir Richard Bransons egen privata ö, Necker Island.
Richrd Branson driver Virgin Group där bl.a. flygbolaget Virgin Airlines. Men i gruppen finns också allt från skivbolag, tågbolag, mobiltelefoni, mediabolag, formel 1 racing + många andra affärsgrenar. Det är svårt att bilda sig en bild av vad som egentligen ingår i gruppen. Vi snabbräkning av vad läst på internet hittade 98 olika affärsområden.

Men inte alla affärer har blivit framgångar t.ex. blev inte Virgin Cola eller Virgin Vodka några större succéer.

Men mest fantastiskt är nog bolaget Virgin Galactic. Där kan man redan idag boka in sig på en rymdresa. Det för endast 200.000 US$. Om man bokar in sig vet man inte när rymdflygningen kan bli av eftersom farkosten inte är färdigutvecklad ännu.

Richard Branson ligger för närvarande fyra på listan över Storbritanniens rikaste personer.


Länkar
Övrigt Virgin Galactic
Länk till fotoalbum: Hike vid Bitter End Yachtclub
Kommentera inlägget
torsdag 7 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Nästan klara
Det blev ingen ny armatur

Nu är vi nästan klara med allt som vi ville göra i St Martin.

Bland annat har vi bytt toalett. Den gamla var tre år gammal och hade börjat krångla en del. Det hade jag kunnat fixa genom att gå igenom den och byta packningar. Men det är ett trist, smutsigt och illaluktande jobb. Dessutom kostar en packningssats hälften av vad en helt ny toalett gör. Vi brukar därför göra ett komplett utbyte vart tredje/fjärde år. Jag passade också på att byta slangen som går till septiktanken då den var ganska full med avlagringar.

Vi har också fått tillbaka den reparerade genuan och satt upp den igen. Segelmakaren har lagat den genom att helt enkel sy på en lapp över revan.

En annan sak vi fixat här var att beställa en ny bäddmadrass. Eftersom vår säng inte är symmetrisk måste vi specialbeställa madrassen. Den gamla bäddmadrassen hade vi haft i över tio år och den var väldigt sliten. För 1.500 kronor har vi fått en ny fin bäddmadrass. Det är bara hälften av vad vi betalade i Sverige för mer än tio år sedan.

Däremot blev det inga nya kranar till tvättstället. De som Budget Marin hade var på tok för dyra, och i VVS-affären hade de inga som passade. Det får anstå till vi kan få leverans från Sverige. Där vet vi var vi kan köpa passande armatur till rätt pris.

Dessutom har vi klarat av det viktigaste. Anna-Karin har tillsammans med Brittis från Flying Penguin varit på manikyr och pedikyr. Samtidigt passade de också på att bunkra mat och checka ut. Nu är vi färdiga att dra upp ankaret för att segla mot Virgin Islands.

Jo en sak återstår, och det är att köra in med Unicorn till marinan och tanka diesel. Det gör vi i eftermiddag, och sedan går vi ut från lagunen när bron öppnar vid 16.30. Vi ankrar i viken utanför, och då kan vi starta tidigt imorgon bitti för att komma fram till Virgin Gorda i dagsljus.

Morris har också besökt veterinären i St  Martin. Det berättar jag mer om i nästa inlägg.

 

Kommentera inlägget
söndag 3 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Moule Frites
En gryta full av goda musslor
En av fördelarna med att ligga ankrad på den franska sidan i St Martin är tillgången på fransk mat och franska råvaror.
Här är det inte svårt att hitta färska baguetter som har exakt rätt krispighet och är precis lagom sega att tugga på. Franska ostar finns i överflöd liksom många andra delikatesser.
Vin finns till bra priser och Anna-Karin är överlycklig över att kunna få nya patroner till sin soda-stream. Nu kan hon tillverka sitt eget bubbelvatten igen.
 
Vi har dessutom hittat en restaurang som serverar en av våra favoriter, Moule Frites. Kokta blåmusslor med pommes frites som tillbehör. Musslorna är kokta i vitt vin tillsammans med lök och vitlök. Man kan också få dem kokta tillsammans med roquefort ost.
I Frankrike och Belgien anses det vara en ganska enkel rätt och brukar inte heller kosta så mycket. Som tur är gäller samma sak här i St Martin. Budgeten för restaurangbesök är nämligen begränsad.
 
Nästa projekt på listan är att hitta en nya kranar till tvättstället. Den gamla armaturen har ärgat och blivit väldigt ful. Vi har varit och tittat i båttillbehörsaffärerna, men där är de väldigt dyra. Igår var vi därför i en vanlig VVS-butik och kollade. Där kostar de bara en bråkdel. Nu skall vi bara se vilken som passar.

 

lördag 2 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Fregattfåglar
Unicorn vid Cocoa point Barbuda

Internet fortsätter att vara ett problem här i St Martin. Man skulle kunna tro att en av de mest utvecklade öarna i Karibien hade bra wifi. Speciellt med tanke på att tusentals båtar besöker ön varje säsong. Men icke sa Nicke.
Det wifi-nät som vi använde så sent som i april 2012 fungerar inte längre. Det kom från ett närliggande hotell och vi köpte tid av dem. När vi går dit och frågar rycker de bara på axlarna och ingen vet någonting. Tydligen är inte gästerna noga med fungerande nät.

Jag har efter mycken möda lyckats ladda upp några bilder från vår utflykt på Barbuda när vi tittade på fregattfåglar. Titta i albumet nedan.

När vi i framtiden får bra lina skall jag ladda upp en film också.

Länk till fotoalbum: Fregattfåglar
Kommentera inlägget
fredag 1 februari 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Framme i St Martin
Cocoa beach Barbuda

Halvvägs till St Martin fick vi faktiskt napp. Det började tjuta i rullen och det blev till att snabbt rulla genuan för att minska farten. Denna gång var det en fin guldmakrill som satt på kroken. Efter att ha tröttat ut den en stund kunde Anna-Karin ta den med huggkroken och lyfta ombord den.
Tyvärr har vi inga bildbevis på varken denna eller föregående fisk.

Seglingen från Barbuda upp till St Martin gick annars som på räls. Vi hade räknat med att komma fram på kvällen och ankra utanför till nästa morgon. De gick istället så bra att vi kom fram tio min före sista broöppningen och kunde smita in tillsammans med Miclo III.

Vi hade under dagen seglat 84 sjömil på 13 tim och 15 min. Det ger ett snitt på 6,34 knop.

Tyvärr hade vi en liten malör när vi rullade ut genuan. Vi hade reden sett det fanns en svaghet i en av de horisontella sömmarna. Nu gick det upp helt och hållet så att vi fick en 1,5 m lång öppning i seglet. Det var ingen idé att göra något åt det ute på öppet vatten, utan vi fortsatte med seglet som det var.
Nu har vi plockat ner det och lämnat in det till en segelmakare. Någon gång i nästa vecka skall vi få det tillbaka.
Helt klar är att vi måste börja se oss om efter ett nytt försegel. Det har hängt med i 12 år och vi seglat många tusentals sjömil med det. Jag har inte exakta antalet med rör sig om åtminstone 25.000 Nm.

Kommentera inlägget