Anna-Karin hade verkligen tur som fick en fantastisk segling ombord på Rebecca. Under andra tävlingsdagen sprängde båten sitt huvudblock till hydrauliken. Nu talar vi inte om block med trissa för rep utan det block som förser alla båtens system med hydraulolja. Utan hydraulik fungerar inte mycket på en båt som Rebecca. Det finns naturligtvis nödsystem, och de kom nu till användning för att rulla i segel m.m. Ryktena säger att hela maskinrummet var fullt av hydaulolja.

De två nästkommande dagarna hade Anna-Karin ansvar för regattaexpeditionen och hade fullt upp med detta från tidig morgon till sen kväll. Sista dagen, det fjärde racet, seglade hon på den bara tre år gamla 142 ft Gloucester-skonaren Colombia. Det är en replika på en äldre skonare från 1923 med samma namn. Ägaren var ombord och Anna-Karin rapporterar att han med familj var mycket trevliga och pratsamma. Det hör inte till vanligheterna när det gäller ägare till båtar av den här kalibern.

Den femte dagen var jag ansvarig för tekokningen på det mycket brittiska cream-tea-partyt som hölls. Det såg länge ut som en katastrof eftersom regnet öste ner hela förmiddagen. Men regnet gav med sig och det blev ett välbesökt teparty. Men det höll på att gå åt pipan. Det vatten som skulle användas till för att koka te hade inte blivit levererat. Då körde vi istället med vatten från en trädgårdsslang. Efter en halvtimma försvann detta vatten. En större vattenläcka hade inträffat och allt vatten var avstängt. Jag fick kasta mig i en lånad bil och sticka iväg efter mer vatten.

Jag var rätt sur eftersom det var långt ifrån den enda sak som inte fungerade. Jag lät regattageneralen Kirsti veta detta och hon var inte glad. Nu hör det till saken att många, många andra inte tyckte att saker fungerat som de borde i årets regatta.

I morse har jag vinkat av Anna-Karin och Morris. De seglar i skrivande stund ombord på Flying Penguin mot St Barth. I morgon fortsätter de till St Martin. Därifrån skall Anna-Karin och Morris flyga till Sverige. Anledningen till detta arrangemang är att vi kommer att spendera en lägre period i Sverige än vad vi brukar. Därför vill vi inte lämna bort Morris han han får följa med. Att flyga med honom härifrån fungerar inte. Då skulle han komma till London och hamna i karantän, ja dessa britter. Nu kan de istället flyga från St Martin via Amsterdam till Göteborg. Morris är ju holländsk medborgare så det går bra.

Själv skall jag lyfta upp båten på land i Jolly Harbour nästa vecka och sedan flyga till Sverige. Jag flyger via London, men slipper karantän. Varför vi kommer att spendera längre tid i Sverige detta år får jag berätta mer om senare.

Detta inlägg skulle kommit för flera dagar sedan, men internet fungerar sämre än någonsin i Falmouth Harbour. Därför kan det tyckas vara något osammanhängande. Men det får gå ändå.

Nu skulle vi istället behöva lite mer vind. Det blåser i princip ingenting. Båtarna som deltar i Antigua Classics behöver ganska mycket vind för att det skall bli någon action. De är alla tunga och  seglar inte speciellt bra i lätta vindar. Prognosen för idag säger att det skall blås 2-4 m/s. Det ser inte mycket bättre ut för de kommande dagarna. Vi har sällan varit med om så lite vind i Karibien.

Anna-Karin skall idag segla ombord på Rebecca. En fantastiskt vacker ketch som är 43 m lång. Tyvärr blir det det inga fina bilder när det är så svaga vindar. För att det skall bli bra krävs vind och vågor. Men vad kan man göra?

Igår var Anna-Karin och jag ansvariga för champagneserveringen under regattan. På 50 min lyckades vi servera 75 flaskor. När det det bjuds på gratis bubbel är seglarna törstiga.  Det var kul att stå bakom disken. Vi har uppdrag varje dag och tycker det är kul att jobba med Antigua Classics. Efter flera år med regattan har vi blivit vänner med alla som hjälper till med organisationen. Som följd har vi  lärt känna en del av kaptenerna på de stora båtar som brukar delta. Anna-Karin har inga problem med att få komma ombord och segla med som fotograf. I årets regattaprogram är många av fotona tagna av henne.

Nu har Anna-Karin redan hunnit segla ombord på Rebecca. Jag var ute på Nirvana, Morgans stora katamaran och tittade. Det blåste inte mycket, men trots det gjorde Rebecca god fart. Vinden låg på 4-5 m/s och detta till trots seglade Rebecca runt banan med ett snitt på 11.5 knop. Det går fort på undanvinden, även om det är lätt, när man har över 1000 m² att skicka upp.

Vi har inte kommit iväg till Falmouth Harbour ännu. Det är inte långt dit, ungefär 14 sjömil. Men sista biten måste vi gå rakt mot passadvinden i 7 sjömil utan något sjölä från land.. Vi vet av erfarenhet att denna sträcka kan vara mycket jobbigt. Speciellt om det det blåser som det gör nu. Vi har 10-15 m/s från ost. Hoppas att den prognos som säger att det skall avta imorgon stämmer. På måndag måste vi vara på plats för att börja delta i arbetet med regattan.

Under tiden ligger vi och tittar på ett 20-tal stora Oysterbåtar som har en egen regatta utanför Jolly Harbour.

Vad som är bra med denna ankringsplats är att vi har tillgång till ett av de bästa wifi-nätverken i Karibien. Vi har kunnat göra många uppdateringar och annat datajobb som kräver riktigt snabb och stabil uppkoppling.

Nu kan vi fira att vi haft fler än 200.000 besök på bloggen. Till detta kan läggas att vi på gamla hemsidan www.sailunicorn.com haft 113.000 besök. Det är kul att så många tycker om att följa oss. Jag startade redan 2001, för 15 år sedan att skriva på hemsidan. Men då hette det inte blogg utan bara hemsida. Några bilder fanns inte med då vi ännu inte ägde en digitalkamera.

Uppkoppling gick oftast genom något långsamt modem som ringde upp en server. Att dagligen enkelt blogga, som många gör idag, när man seglade var helt enkelt inte tekniskt möjligt. Det är inte alltid enkelt nu heller att ladda upp inlägg till bloggen. Möjligheterna har dock drastiskt förbättrats. På de flesta öar i Karibien kan vi få tag på wifi eller använda mobil uppkoppling. Det gick inte för bara ett par år sedan. Men många gånger är det fortfarande långsamt och besvärligt. Jag vet inte hur många gångar som en uppladdning stannat och man måste börja om från början. Det gäller att ha en ängels tålamod.

Bloggen är helt ideell och vi har inte kommit på något sätt att få in några pengar på den. Många kan ju idag leva på sina bloggar. Istället är det så att den kostar oss en hel del pengar varje år. Det är avgifter för köpt wifi och mobildata.

Nu ligger vi i startgroparna för Antigua Classic Yacht Regatta. Den startar nästa vecka Anna-Karin har redan fått flera erbjudanden om att segla på häftiga båtar. Hon skall också vara ansvarig för ”Hospitality Desk ” på regattaexpeditionen under två dagar. Vi har båda dessutom flera andra uppdrag. Vi återkommer snart med mer.

De senaste veckorna har vi haft lite problem med laddningen. Den externa Sterling-regulator vi har har slagit ifrån och larmat för fel. De har gått att återställa den genom att bryta strömmen till den och sedan starta om. Enligt manualen kan det bero på för klena kablar. Nu tror jag inte att det varit fallet. Vi har kört med nuvarande kabelarea i många år utan problem Däremot verkar en av terminalerna ha haft en dålig crimp till pluskabeln. Nu har gjort om allt och det verkar fungera. Men vi har inte kört så länge med motorn så att jag kan säga säkert. Sterling-regulatorn hjälper till att hålla uppe spänningen även vid låga varvtal på motorn. Den laddar också med spänning upp till 14,6 under en tid som bestäms av en liten processor. När denna fas är över reglerar den ner till 13.7 volt underhållsspänning. Se länk nedan.

För fyra dagar sedan seglade vi från St Martin till Antigua. Vi hade fel uppgifter på när bron skulle öppnas i St Martin och blev därför kvar i sju timmar mer än önskat. Kunde inte lämna förrän sent på eftermiddagen. Seglingen var OK, men ganska stökig. Vi låg på dikt bidevind fram till 03.00 på morgonen då vi slog. Vi klarade inte att hålla höjden utan hamnade 10 sjömil för långt ner. Klockan 05.00, fortfarande mörkt, kunde vi droppa ankaret utanför Jolly Harbour.

Vi var långt ifrån ensamma från att ha utnyttjat detta väderfönster från St Martin till Antigua. 14-15 båtar hade passat på samtidigt, och kön till incheckningen var lång. Som tur var fick jag förtur eftersom jag redan gjort förincheckning via internet. I kön träffade vi våra kompisar Joanne och John från sydafrikanska båten Out Of Africa. John är vår lek- och grillledare. Han organiserade snabbt och enkelt en ”brai” samma kväll. Brai är sydafrikansk/zimbawean slang för grillparty. John är bra på detta och seglar runt med en jättestor järngryta som kan användas för grillningen.

Vi var 25-30 personer som samlats på stranden för grillningen. Goda fläskkotletter med sallad stod på vår meny. Men vi orkade inte stanna så länge, trötta som vi var efter nattens kryssande.