Nu är vi i Portsmouth , Dominica. Det är ett av våra absoluta favoritställen i Karibien. På stranden vajar palmerna och små enkla barer och restauranger trängs. Men vi ägnar mesta tiden åt hiking och inte så mycket åt barerna. Sedan vi kom i måndags eftermiddag har vi hunnit med två stycken. Vi började med att göra den väldigt fina hiken längs norra kusten. Den kallas också för segment 13 på Witikubuli-hiking-trail. Hiken bjuder på vidunderliga utsikter upp mot Les Saintes och Marie Galant.

Stigen går in och ut ur dalarna och upp och ned för sluttningarna. För det mesta går man faktisk i skugga som ges av den otroligt frodiga vegetationen. Vi var sex personer som gick, och denna gång hade vi fått med oss ett ganska fit gäng. På 2 tim och 45 min klarade vi av de 11 kilometerna som är längden på trailen. Så fort har vi nog aldrig gått denna sträcka förut. Guideboken säger att det skall ta 4-5 timmar.

Tyvärr blir det inga bilder från denna hike eftersom vi slarvat och inte fått med oss någon kamera.

Idag har vi gjort en annan favorit och det är Chaudier pools. Den är betydligt kortare och inte lika tuff. Men den bjuder på sköna dopp i poolerna. Tyvärr är det uppför hela vägen tillbaka till busshållplatsen. Man hinner därför bli rejält svettig innan man kan äntra lokalbussen tillbaka till Portsmouth. Också denna gång var vi sex personer som var med. Dock en annan sammansättning än på den första hiken. Nu funderar vi som bäst på vilken hike vi skall göra härnäst.

Men allt är inte bara positivt här. Jag har tidigare nämnt problemen med försäkring för Unicorn. Vi har nu dessutom fått problem med laddningen igen. Denna gång kan jag nog inte skylla på någon annan än mig själv. Vid montering av Sterling-regulatorn på den nya generator, lyckades jag få en kabel i kläm. Detta har orsakat partiell kortslutning och troligen skadat diodbryggan. Det laddar fortfarande men inte alls som det borde.

Som avslutning kan jag nämna att seglingen hit var ganska kass. Konstig krabb sjö och vinden för mycket i näsan. Men 20 sjömil går det ju att stå ut.

Våra hikingskor och hikingsandaler står uppradade för att göra sitt jobb. Det vill säga sitta på våra fötter för att ta oss ut på äventyr. Sedan vi kom till Les Saintes har vi två gånger gjort den ganska tuffa hiken upp till Le Chameau, den högsta toppen på ön. Vi har även hunnit med några lite enklare och kortare hikes här på ön.

Häromveckan fick vi ryktesvägen veta att vårt försäkringsbolag Alandia inte tänker fortsätta att försäkra båtar utanför Europa. Jag mailade dem för att få klarhet. Det visade sig inte vara så enkelt. Jag fick skicka många mail med påstötning för att försöka få klarhet i frågan. Nu har vi fått svaret Alandia säger upp vår försäkring när den går ut i juni. Så här står vi nu utan försäkring om några månader.

Vi vill varna alla som eventuellt har Alandia som försäkringsbolag och seglar utanför Europa att försäkringen kommer inte att förnyas när den förfaller. En sak är säker, vi kommer aldrig mer att använda Alandia.

Att hitta nytt försäkringsbolag är inte alldeles enkelt. Det kommer också att påverka var vi kan lägga upp Unicorn för orkansäsongen och besöka Sverige. Ännu vet vi inte hur det kommer sluta.

Efter avslutad hike nedför Deshaies River lagade vi delikat middag hemma på Unicorn. Det blev helgrillad fläskfilé och som tillbehör hade vi sallad och chèvre chaud. På svenska blir det gratinerad getost. Vi steker först baguettebitar i olivolja i en panna. Sedan gnider vi in de rostade brödbitarna med vitlök. Därefter hamnar en skiva franska getost på toppen och locket läggs på pannan. Så får det stå till osten börjar smälta. Då tar vi ut bitarna och serverar. På toppen strör vi timjan och ringlar på lite honung.

En fantastiskt god måltid. Men vi äter nästan alltid gott ombord. Hellre en krona extra på bra råvaror som vi själva tillagar än att betala dyrt på restaurang och bli besviken.

På väg hem stannade vi till i den lokala vinaffären för att köpa en box rosèvin. Då hittade vi det här franska ölet. Vi har inte testat det, det verkar farligt.

Igår hikade vi ner för Deshais River. Vi var ett gäng på 8 personer som deltog. Först gick vi på vägen i ca. 1 timme för att komma upp till startpunkten. Vi hikar alltså bara nedför strömmen. Det räcker mer än nog att göra det ena hållet. Väl framme började vi så sakteliga ta oss ner längs längs flodfåran. Efter 25 m backade halva gänget ur och ville inte fortsätta. Det tyckte att det var alltför äventyrligt och beslöt sig för att istället ta vägen tillbaka. Alltså samma väg vi kommit upp.

Men Anna-Karin, Nick, Bob och jag fortsatte. Anna-Karin och jag har gjort denna hike flera gånger förut, men vi måste erkänna att detta var nog den tuffast gången. Det var mer vatten än vanligt i floden. Inte för att det spelar så stor roll, blöt blir man ändå. Men det myckna vattnet gjorde luften väldigt fuktig. Det in sin tur gjorde stenarna mycket hala. Vi fick ta det lugnt och försiktigt. Det gäller att använda händerna så mycket så möjligt för att stödja och balansera. Det känns därför rejält i överkroppens muskler så här dagen efter. Benen är inga problem, de är ganska vältränade efter allt hikande i Virgin Islands och Antigua.

Deshais förnekar sig inte. Igår morse hade vi nästan ingen vind alls och båtarna låg pekandes åt alla möjliga håll. Vi fick till och med starta motorn och köra lite för att inte slå ihop med vår granne. Men det skulle bli ändring på detta. Fram mot kvällen ökade vinden mer och mer. Det blir en sorts venturieffekt från dalen som ger extra skjuts till vinden. Klockan två på natten var vi tvungna att sänka ner jollen som var upphissad längs Unicorns sida. Det riskerar annars att tippa över, eller vad som hände just här i Deshaies för två år sedan, böja några mantågsstöttor.

För två år sedan hade vi vindar på upp till 25 m/s. Så hårt blåste det inte igår, men det kom enstaka byar på upp till 20 m/s. Vårt ankare satt bra och vi draggade inte. Däremot kom vi ibland ganska nära vår granne. Därför har vi nu på morgonen ankrat om. Mitt i natten draggade en båt på en annan och deras ankarkättingar fastnade i varandra. Sittandes ihop kom de sedan draggande genom viken. Som tur var klarade vi oss utan att bli träffade.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Vi kan få färska baguetter till frukost. Dagens hike har vi skjutit upp till i morgon då vi är lite trötta efter nattens äventyr.

Igår seglade vi från Antigua ner till Guadeloupe. Det var utmärkt vind för att göra det. Lite akter om tvärs, men inte heller för djup slör. Enda smolket var att det gick ganska grov sjö. Det gjorde att vi rullade en del då och då. Jag har inga problem med det, men det hade de övriga två besättningsmedlemmarna. Både Morris och Anna-Karin blev sjösjuka. Det beror naturligtvis på att sjöben saknas. Vi har inte varit ute och seglat i rullig sjö på månader. Det hjälper inte direkt mot sjösjuka.

Men det gick undan värre och det tog inte mer än drygt sex timmar att segla de 42 sjömilen ner till Deshaies. Tidigt i morse tog jag jollen in till land och handlande en färsk baguette och en croissant som vi festade på till frukost. Till middag skall jag senare laga en delikatess. Det kommer att bli gräddstuvad lever, kokt potatis och rårörda lingon.

Annars tar vi det lugnt idag. Men imorgon ger vi oss på Deshaies river. Vi kommer att att gå vägar och stigar till startpunkten, men sedan vandra ner längs floden. Det gäller att ha öppna sandaler på fötterna för blött kommer det att vara. Vi har flera kompisar som också ligger ankrade här i viken och det kommer säkert att bli bra grupp som tar sig an hiken.

Den här killen har paddlat ståendes på sin något förstorade SUP över Atlanten. Det tog honom 93 dagar. På kuppen tappade han 10 kg i vikt. Trodde nog att det skulle vara värre. Vi var med i English harbour, Antigua när han kom inpaddlandes. En fantastisk bedrift tycker jag.

Vår bedrift var en hike från Falmouth- över till English harbour. Tog oss bara drygt en timme. Bara för att mjuka upp musklerna lite. 

Igår gjorde en betydligt tuffare hike på 3 timmar. Med oss hade vi en grupp på 12 personer. Det verkar som om vart vi än kommer får vi snabbt med oss andra hikers. Beror kanske en del på att vi efter flera år i Karibien känner till, och hittar vägen till de bästa stigarna.

Vi har omgrupperat och ligger nu inne i Falmouth Harbour, Antigua. Anledningen är att busvädret fortsätter och det blåser småspik. Vi har ankrat på vår vanliga plats där vi vet att det är bra ankarbotten och ingen sjö kan nå oss. Här i Falmouth känner vi också till flera fina hikes som vi kan göra. Bilden ovan är från en hike för två dagar sedan upp till Fort Georges.

Igår hikade vi upp till Shierley Hights. Det finns flera vägar upp dit, men vi tog vägen längs sydkusten. Den bjuder på spektakulära vyer ut över det vilda havet. Sista biten är väldigt brant och det är hissnande stup ner mot havet. Med oss hade vi en grupp på 10 personer. Alla var mycket nöjda om än lite trötta när vi var tillbaka igen.

Anna-Karin gick tidvis tillsammans med en amerikansk dam som vi kanske kan kalla en riktig ”besserwisser”. Hon berättade om alla ansträngande hiker hon gjort och hur duktig hon var på det, munnen gick i ett. Men i de branta stigningarna upp mot Shirley fick Anna-Karin tyst på henne. Det visade sig att hon inte alls var i den form hon påstod sig vara.

Det kommer att fortsätta att vara blåsigt och ostadigt i minst en vecka framåt och vi kommer inte att röra på oss. Vi har tillbringat så mycket tid i Falmouth genom åren att vi till och med har blivit förärade med ett kort som lojala kunder i den lilla mataffären. Det ger oss 5 % rabatt på alla inköp.

Idag tar vi det bara lugnt eftersom vi gjort två långa ganska ansträngande hiker på två dagar.

Det fortsätter att blåsa friskt. I natt var det lite lugnare med bara 10 m/s men nu är det över 15 m/s igen. Vad som är bra är att Unicorn är en välisolerad båt. Det är med andra ord ganska tyst och lugnt nere i båten. När man är uppe i sittbrunnen tjuter det i mast och vant. Det ser inte ut som om vinden kommer att minska nämnvärt på minst en vecka. Snart måste vi gå in till Jolly Harbour för att handla. Normalt tar vi jollen in till affären, men det kan nog bli blött i vågorna. Att gå dit med stora båten tar inte mer än 15 min så det är inte så farligt.

Igår kväll hade vi Dave på middag igen. Anna-Karin hade lagat helstekt kyckling i ugnen. Vi lägger det i en stekpåse och slipper då få en nedosad och smutsig ugn. Dessutom samlas all den goda skyn inne i påsen. I påsen stoppar vi också in massor av lök, vitlök, morötter och kryddor. Det blir jättegott.

Antagligen kommer Dave snart att lyfta upp båten här i Antigua och flyga hem. Helen, hans fru, kommer inte ner till Karibien denna säsong. Hon har stannat hemma i Oregon för att hjälpa till med att ta hand om barnbarnet Kiwi. Kiwi, som bara är sex år, har stora bekymmer med att hjärnan växer fortare än vad skallen hinner med. Hon måste därför genom en stor operation för att bereda erforderlig plats för hjärnan.

Kiwis mamma, som är ensamstående, jobbar med försäljning inom NIKE-koncernen. Det innebär många och långa resor över hela världen. Hennes chefer är inte speciellt förstående, och om man inte bevakar sin plats i organisationen blir man lätt utbytt.