På väg från Tobago Cays mötte vi denna vackra båt under fulla segel. Det är inte så ofta man ser en sådan båt segla så här. Trots att båtarna i denna storlek är fullpackade med hydraulik så är det ganska mycket jobb att segla dem. På vår AIS kunde vi se att båten hette Maria och var 46 m lång.

 

Vår vidare färd från Bequia till St Lucia bjöd på ganska intressanta och skiftande förhållanden. Vi startade klockan 06.00 med motorsegling i en timme för att ta oss upp till lovartssidan av St Vincent. Där brukar seglingen vara oändligt mycket bättre än läsidan där det inte blåser alls tidigt på morgonen. Vi kunde snart stänga av motorn och låta vinden fylla våra segel. Det som var intressant var strömmen. Den sköt på med ytterligare 3 knop, förutom de 6 vi seglade. Alltså gjorde vi långa stunder mer än 9 knop över grund. Det kan man inte klaga på. Det tog inte lång tid innan vi avverkat sträckan förbi St Vincent.

 

När vi fram på dagen närmade oss St Lucia visste vi att vinden inte skulle stå sig. Men vi hade denna gång lite tur. Vinden slog om till västlig och vi behövde bara skifta över våra segel till andra sidan och fortsätta. Detta är ett vanligt fenomen på dagtid. Luften över land värms upp och stiger uppåt. Det ger en lokal sjöbris på läsidan av öarna. Ibland går det att segla i brisen ibland får man köra motor. Denna gång kunde vi segla nästan hela vägen upp till Rodney Bay där vi ankrade i skymningen. Dagens etapp blev 75 sjömil.