Inlägg två fråb Barbuda

Vi ligger kvar på Barbuda. Det har varit ganska blåsigt med rätt mycket svall. Det gör landningen av jollen på stranden intressant. Det gäller att ligga strax utanför och vänta på ett lugnt ögonblick. När det kommer ger man kort fullgas för att få upp farten, sedan stopp, fälla upp motorn och när man när stranden kvickt som attan hoppa ur jollen och börja dra upp den. Missar man kan det gå illa, det har vi sett flera gånger. Joller har vattenfyllts och till och med slagit runt. I förrgår missade vi med en sekund eller så när vi skulle lämna stranden. Vips hade vi en brytande våg som fyllde 100 L vatten i vår jolle. Bara att börja ösa.

En gång per dag kommer sjöflygplanet för att hämta och lämna gäster. Det är inget litet sportplan utan en Cessna Caravan med flottörer. Caravanen är sett mycket kapabelt tar 10-16 passagerare beroende på utförande. Den har en kraftfull turbinmotor. Med turbinens hjälp tar planet sig upp ur vattnet på mycket kort sträcka. Sedan brukar piloten banka (luta) hårt och stiga brant. Vi har flugit Cessna Caravan i Surinam, fast då landversionen. Jag fick då tillfälle att flyga högersits tillsammans med piloten. Det får nämligen flygas kommersiellt med bara en pilot. Inga väggar fanns mellan cockpit och kabin och det var fritt fram att ta med sig vad som helst ombord.

Den går naturligtvis inte att ta planet upp på stranden, speciellt inte i det här svallet. Istället hämtas och lämnas passagerarna med något som kan liknas som en korsning mellan grävmaskin och båt. Farkosten har skrov som en båt men går också på larvfötter. Det ser mycket lustigt ut när den närmar sig stranden och plötsligt börjar höja sig ur vattnet. Då är larvfötterna nedfällda och det är bara att köra rakt upp. Bilder kommer när vi får internet.

Igår träffade vi en lokal fiskare på stranden. Han levererade hummer till en kommersiellt opererad stor katamaran här i viken. Tyvärr hade han inga över till oss. Han lovade dock fånga två nya och komma tillbaka idag. Nu är det Karibien så de återstår att se hur det blir med den saken.

Med skapelsen ovan hämtas och lämnas gästerna ute vid sjöflygplanet. I bakgrunden sysn tälten där de bor. Erftersom vi inte var välkomna att ta en titt vet vi vad som döljer sig bakom tältduken.

Vår fiskarkompis kom faktiskt förbi med två  fina humrar. Det var efterlängtat, första gången vi kunnat köpa denna säsong. Priset låg på ca. 50 kronor/kg och de vägde ungefär 1,5 kg/st. Den första åt vi direkt på kvällen, gratinerad med vitlökssmör. Med den andra, som hängde i vår sump under båten, hände tyvärr en olycka. Den befann sig i en nätpåse som i sin tur befann sig i en tygkasse. Tampen var tyvärr bara bunden till tygkassen och ett av handtagen gick sönder. När vi tittade i morse var vår fina hummer borta. Jag bestämde mig i alla fall för att göra ett eftersök. Förhoppningarna att kunna finna något var inte stora. Jag drog på mig fenor och mask och hoppade i. Efter att letat i en kvart hade jag i princip gett upp. Då får jag se något på 7 meters djup som jag först rodde var en sten. Sikten var inte den bästa. Hur som helst dök jag ner för att kolla. Gissa om jag hade tur! Jag hittade vår borttappade hummer och kunde återbörda den till Unicorn.

I morgon skall vi antagligen segla tillbaka till Antigua. Förråden börjar sina lite grann efter en vecka på Barbuda.

Det har inte fungerat att lägga ut inlägg via kortvågsradion. Mailen har gått iväg, men inte hamnat på bloggen. Varför får jag undersöka senare. Men det verkar inte vara något fel i denna ända. Samma dator, samma instlnningar och samma radio.

Här kommer det första i efterhand.

Nu testar jag något som jag inte gjort på flera år. Jag skall försöka uppdatera bloggen via SSB-radion. Eftersom vi blivit bortskämda med wifi och mobiluppkoppling så har det inte varit så aktuellt.

Men nu har vi seglat upp till Barbuda och där har vi varken det ena eller det andra. Jo det finns wifi men det är låst. Det som brukar fungera med att gå till baren, ta en öl och sedan få koden är bara att glömma. Cruisers är specifikt inte välkomna. Tidigare gånger vi varit här har det legat ett lyxresort här. När det begav sig brukade prinsessan Diana komma med sina kompisar varje år. Då hette det K-Club

Allt försvann när orkanen Irma drog förbi häromåret. Det var så illa att alla 1600 invånarna evakuerades från ön. Inte en enda levande själ fanns då kvar här. Det har inte hänt på hundratals år.

De gäster som nu kommer flygs in med sjöflygplan och bor nu i någon sorts lyxtält som är uppställda där de gamla byggnaderna låg. Många rykten florerar, och vi har sett att man stakat ut tomter som skall vara till salu för mellan 1-3 miljoner US-dollar. Det sägs också att det är Robert de Niro som äger marken. Vad som är sant eller inte är svårt att veta.

Ägaren har iallafall kommit på kant med lokalbefolkningen. Det på grund av att han/hon tagit hit egna arbetare. Vem det nu än är, anser ägaren den lokala arbetskraften jobbar för dåligt och inte går att lita på.

Men vad som är fake news eller inte får väl framtiden utvisa. Om någon vill googla så gör det på Ocean Club Barbuda.

Bilder går inte att få med via denna koppling.