Vi konstaterar att korna i Frankrike har gott om färskt gräs att äta och idissla. På bilden ovan ser ni också hur fantastiskt naturen speglar sig i vattenytan, men låt er inte luras - beväxningen i kanalen är stor och vi har flera gånger fått rensa bort stora härvor av sjögräs som stoppar farten. 

Ikväll har vi ligger vi vid kaj Pagny sur Meuse  (fast vi är faktiskt på Canal Marne au Rijn). Vi ätit en god grillmiddag och avlutar med kaffe och Madeleine-kakor, som Marcel Proust gjort berömda (det är nån sorts muffins). 

Efter middagen tog vi en promenad och hamnade mitt i en lokal hårdrocksfestival med lysande artister. 

Varken kajplats eller rockkonsert kostade nåt - tänk vad lyxigt det kan va!

Ja det är helt fantastiskt vilka kontraster vi upplever på vår kanalfärd genom Europa! Ena stunden ankrar vi upp mitt ute i "spenaten" bland råmande kor, fiskande hägrar och landsortskyrkor, som ringer i klockan varje kvart - och nästa stund ligger vi mitt inne i en stad och somnar till ljuden av gatularm och uteserveringar. På bilden ser ni utsikten från vår ankarplats i Verdun, där vi för övrigt lärde oss en hel delom första världskrigets fasor och omänskliga människospillan på båda sidor om frontlinjen.

Den sista augusti lämnar vi Canal de la Meuse, på vilken vi tagit oss igenom 59 slussar och har därmed nått en höjd av 223 m över havet! 17 av de 59 slussarna är manuella, vilket innebär att det fanns en sommararbetande student som tog emot linor och vevade slussportar. I de andra fick vi klara oss själva, jag fick klättra uppför en äcklig och geggig stege och sen ta emot linor som Lasse och Calle slängde upp med en cowboys skicklighet. När båtarna sen var säkert fastgjorda startade jag slussningen genom att skjuta en blå sak uppåt, medan kaptenerna på båtarna nere i slusskammaren fick hålla linorna spända så att det inrusande vattnet inte slängde över båtarna mot motsatta sida. Efter några gånger satt rutinerna bra, och vi kan nog numera anse oss vara slussproffs.

Nu är vi uppe på ofattbara 161 m över havet. Vi har tagit oss hit för egen maskin, med egen båt och med hjälp av ett oändligt antal slussar på vattenvägarna i Tyskland, Holland, Belgien och nu Frankrike. Och det är inte slut än, det är många slussar kvar innan vi kan börja nedstigningen mot Medelhavet.

Nästan  hela vägen sen Gedser i Danmark har vi haft sällskap med Lasse och Yvonne på La Condesa från Nynäshamn. De har tipsat oss  om många bra platser, bjudit på kvällsfika i sin rymliga sittbrunn, varnat för måndagsstängda bagerier och delat med sig av flugtejp. Nu är det tyvärr slut, i morse vinkade de adjö till oss när de svängde av vid Pont-a-bar och satte kurs mot Paris. På bilden här ser ni den svenska konvojen vid hamn i Montherme härommorgonen. Från och med nu får i klara oss själva, Bluesette och Fridag.

Det är härligt att vara kanalfarare, men vi kan inte påstå att vattnet är jätterent. Som ni ser så fick jollen en välbehövlig underredsbehandling av Lasse innan vi lämnade ovan nämnda hamn.

Det smutsiga vattnet hindrar dock varken fransoser eller hägrar att fiska, vi ser ett antal varje dag.

Det är söndag förmiddag, vi sitter i baren på ett litet hotell och dricker en kaffe och passar på att koppla upp oss på deras internet, betala räkningar och blogga lite. 

Vi tog oss in i Frankrike via slussen i Givet. Man köper en vinjett för en månad, en biljett som man sätter på rutan och som visar att man har rätt att vistas på kanalerna och använda slussarna, som till stor del är automatiserade. Med en liten dosa annonserar man sin ankomst till slussen och sen sköter an slussningen själv genom att skjuta en blå spak uppåt när man lagt fast. På bilden ser ni Yvonne som väntar på att La Condesa ska klarera in.

I Givet låg vi mitt i stan och på andra sidan kanalen låg Manpowers lilla lokalkontor. I denna  gästhamn fick vi äntligen möjlighet att tvätta lakan - det var välbehövligt! 

En tur på stan och besök på marknad. Vi köpte inget, men det är alltid kul att titta och uppleva folkvimlet. Calle letade krusbär, men vi vet inte vad det heter här nere.  

Som sagt, landskapet är kuperat, och på många ställen finns borgaroch gamla slott 

Dagarna  är fyllda av så många intryck att man nästan inte kan ta in allt. Det är svårt att välja ut vad man ska vidarebefordra till er alla. I förrgår åkte vi igenom vår första tunnel, 565 m lång och inga lampor. Trångt, det gällde att hålla tungan rätt i mun. Lasse hade monterat ner radarskärmen för säkerhets skull.

Vi kom ut väl på andra sidan.

Visst är det vackert? Vi glider förbi på spegelblankt vatten. den här dagen var det lite regnigt.

Nu möter vi inte längre några pråmar. Här kommer två killar i kanot.

Kanalerna blir smalare, men också  grundare.  Några gånger har vi haft grundkänning, men kommit loss, tack och lov. vår båt sticker ju 1,71 enligt papperenoch kanalerna i Frankrike är minst 1,80 enligt andra papper. Så ibland förlitar vi oss på högre makter..

Många små byar längs vår färdväg. Det bor folk överallt i världen.  Fascinerande.

Idag på Lovisadagen far vi vidare söderut. Våra vänner från Nynäshamn kommer snart att lämna oss eftersom de ska till Paris. Vi har redan ätit avskedsmiddag flera gånger. 

Nu förändras landskapet. vi är högt upp över havet. Det blir lummigt och grönt (vi förtränger bilden av den döda råttan i slussvattnet) och det blir glesare mellan pråmarna Och lasthamnarna. 

Lägger till i gästhamn mitt inne i Namur, nedanför det storslagna citadellet.

Vi får vänta på tankbil, som kommer till bryggan för att förse fritidsbåtarna med bränsle. Två personer från Q8 fyllde först de stora motorbåtarna med avsevärda mängder innan vi fick våra 30 + 10 liter.

På kvällen promenad in till stan och avskedsmiddag för Daniel, som nu har slut på semestern och skall åka hem från Charleroix. 

Min burrito de carne var jättegod. På kvällen kröp temperaturen ner till 20 grader. Oj, det var länge sen Man borde tagit med sig en tröja!

Idag onsdag packar Daniel väskan och mönstrar av. Vi följer honom till tåget, som ska ta honom till flygplatsen. 

Känns tomt - nu får vi klara oss själva! Mot nya djärva mål.

På bilden ovan ser ni Daniel och  Calle blicka ner på oss innan de ger sig ut på en shoppingrunda i Liege, innan vi släpper förtöjningarna och tuffar vidare in i Belgien. 

Det är typiskt för det landskap vi upplever nu - båtarna ligger vid höga kajer och man får använda gångbroar eller trappor för att komma ner eller upp. 

Bilderna här bredvid visar hur vi ligger just nu - i en gästhamn som heter Wantze. Ni ser kapten Calle titta upp nedan an hackar korv till middag.

Resan hit bjöd på två slussupplevelser, av vilka den sista var mindre kul. Vi kom in efter en pråm, som strax innan den lade fast i slussväggen, skapade en så kraftig turbulens i vattnet att vår båt inte gick att styra, utan vände 180 grader. Vi lyckades hålla från slussväggen, men det var knapp marginal. Fick gå ut och börja om. Det gick bra, men kändes lite jobbigt. 

Idag fick vi en rejäl regnskur - Lasse fick styra ensam. Vi andra gömde oss fegt inne i båten.

Nu bjuder landskapet på hisnande vyer. slott och stora byggnader högt uppe på bergen. Har börjat se vinodlingar, något som vi hoppas ska bli mer vanligt när vi kommer in i Frankrike. 

Kan inte påstå att Belgien är vackert, men det är onekligen intressant. 

Avslutar med en bild från kvällens rundvandring. Lite spöklikt, eller hur? 

Titta på den här bilden. Ni ser den byggnad i vilken det berömda Maastrichtavtalet undertecknades ( eller det gör ni kanske inte, för det är mörkt, men det är sant- ljusen kommer från denna byggnad). Klockan är efter 22 på fredag kväll och vi har just avslutat en god grillmåltid  på kanalbanken mittemot den berömda byggnaden. Det är egentligen helt fantastiskt - här sitter vi och äter middag så nära maktens boning! 

Vi kom hit till denna förvånansvärt gemytliga stad igår efter ca 10 timmars tuffande längs Maas och Julianakanalen.

Vi tog oss igenom fyra slussar, varav två tog oss upp 11 m vardera. Här ser ni hur Daniel och Calle på Fridag håller båten tätt intill den slippriga, äckliga, kladdiga och höga slussväggen medan en pråm kommer in och lägger sig bredvid. Det svåra är inte att hålla i sig när vattnet stiger - i de höga slussarna finns flytande pollare som liksom följer med hela vägen upp - det jobbiga är när pråmarna startar sina motorer och orsakar turbulens i vattnet så att småbåtarna jazzar. Då är det risk att man slår i väggen om man inte tightat upp ordentligt.

Idag  har vi travat runt i Maastricht och är rejält trötta i fötterna efter att ha besökt marknad, båttillbehörsaffärer, kyrkor och andra sevärdheter. Och cafeer såklart. 

I morgon ska vi ta oss in till Bryssel har vi tänkt. Det finns en tågstation inte långt härifrån. Och därifån kan vi nå Europas högsäte.

Innan vi sticker intar vi en sedvanlig frukost i sittbrunnen. Havregrynsgröt med kanel och banan - alternativt yoghurt och müsli, ägg och svensk kaviar samt te. 

För att citera en bekant:

Så här skulle man ha det när man har det som sämst! 

I Holland finns Internet - vi hörs i morgon!

Kom iväg lite senare än vanligt i morse. Tankade diesel och käkade glass i Wanssum, som ligger strax söder om Leukermeer. Därefter fortsatte vi kanalfärden söderut - uppströms. Vi har egentligen ingen brådska, men hade nog trott att vi skulle kommit längre vid det här laget, så i morgon ska vi åka lite längre.

Vädret har varit växlande, sol eller regn, ca 20 grader. Av och på med jacka. Två slussar uppåt, lätta. Vi tuffar förbi lummiga kanalkanter med fullt av djur; hästar, får, kor, hägrar, skarv, getter, gäss. Vi ser också annorlunda semestertomter. Smala med plats för hus och en ramp för båt. Sida vid sida längs kanalen.

Ikväll ligger vi i Hanssum, ungefär mitt emot den väderkvarn ni ser här ovan, halvvägs på Maas.  På vår cykeltur såg vi att här håller man sig med annorlunda husdjur i trädgårdarna: hjortar, ponnies, grisar och - ja det är faktiskt sant - kängurur! 

I morgon ska vi försöka nå Maastricht. 

Måndag 12 augusti bytte vi gästflagg på guppande Rhen, där pråmarna körde i skytteltrafik på båda sidor om oss, svängde in på Waal och siktade bron vid Nijmegen. Lade till i gästhamnen mitt i stan. Nytt land och nytt språk - spännande! 

Lasse och Yvonne på La Condesa hade redan lagt till och Fridag kom strax bakom oss. vi ade trott att det skulle vara ont om plats, en vi var ganska tidiga och kunde få fina platser. här fanns ingen Hafenmeister utan inceckningen gjordes via " parkeringsautomat" som accepterade bankkort! Oj det var nytt. I Tyskland är det cash som gäller.

Daniel är alltid snabb med kameran. Här har han knappt kommit i land på holländsk brygga förrän han hittar ett objekt - en andmamma med sin lilla unge. 

Nijmegen är en fin stad med otroligt många affärsgator och lustiga butiker, som var värda ett besök. Under vår rundvandring såg vi också kyrkor, delar av gamla borgar och en park med två svarta svanar! 

Tisdag 13 augusti låg vi vid en gästhamn i en liten lagun vid en semesteranläggning i Leukermeer, en sorts Hollands Böda Camping i kvadrat. Där fanns simhall, badtrand, minigolfbana, tennis, lekpark, uthyrning av diverse transportmedel, restaurang med Bingo osv. Men allt kostade extra, t.o.m. att använda badstranden. Vi nöjde oss med dusch och toa, som ingick i hamnavgiften.

Tänk vad snabbt man glömmer hur det är att åka på stort vatten och i gropig sjö! När vi lämnade Wesel och följde med Rhen norrut var det nästan lite läskigt - i alla fall ovant. Vi har ju under en månads tid vant oss vid att tuffa fram på lugna kanaler med kanalbank inom räckhåll på både babords och styrbords sida - nu blev det plötsligt mycket brett och var väldigt små i förhållande till de riktigt stora pråmarna som fraktar gods på floden. 

Efter några timmars färd medströms - då loggen stod på drygt 5 knop och GPS-en visade 7,2 FÖG (fart över grund - faktisk förflyttning) nådde vi dagens mål - Emmerich. Inga slussningar idag.

Vi välkomnades av en häger, som kretsade högt uppe i luften ovanför oss, när vi svängde in i den lilla lagunen, där gästhamnen är placerad. Lasse och Yvonne på La Condesa visade vägen, de har varit här förut och vet var det är bra att ligga.

Efter lunch i båten tog vi en siesta - ja vi snarkade till rejält, så dagens promenad in till stan började först kl 17.

Alla floder och kanaler är avståndsmarkerade i km räknat från källan. Skyltarna står med en km mellanrum och är till stor hjälp för oss att lokalisera var vi är. Här har vi hittat just en sån skylt - den står 852 km från sin upprinnelse i Schweiz.

Av skalor på strandpromenaden förstod vi att här kan man uppleva ordentligt högvatten. Det finns moringar i strandpromenadens staket, som sitter 11 m upp i luften! Hisnande känsla när man ser det i verkligheten!

I morgon är det den 12 augusti och vi förmodar att de flesta av er nu återgått till arbete och så småningom skola hemma i Sverige. Hoppas att ni får en bra hösttermin!

Vi ska fortsätta på Rhen in i Holland och möta nya utmaningar. Efter 52 dygn på vattnet kan vi bara konstatera att - det känns bra!

Klockan är 23:31 - och det är mörkt Och det regnar faktiskt lite. Om exakt 29 minuter tar internetuppkopplingen slut för den här gången. Så nu är det slut för idag.

Daniel stack upp till affären på morgonen och köpte äkta Schwedenbrot, som visade sig vara ett mörkt bröd med gryn på. Inte direkt Skogaholmslimpa, men i alla fall. Han  fick också tag på en bredbar (!) prickig korv, som vi hade som pålägg vid förmiddagskaffet, när vi körde den första milen mot dagens första sluss. Där hoppade Daniel åter på Fridag och sedan var vi två besättningsmän på varje svenskbåt; Fridag, La Condesa och Bluesette. Efter ytterligare en sluss hade vi sänkt oss ned ca 15 meter och kunde köra ut på floden Rhen och lade till i en Yachthafen i närheten av Wesel. Här finns vatten, diesel, toa, dusch, tvättmaskin och en någorlunda fungerande internetuppkoppling. Härligt.

Efter en god mddag - Wienerschnitzel - tog vi en promenad in till stan. Och sen avslutade vi kvällen med fika i La Condesa.

I morgon fortsätter vi norrut på Rhen. Vi ska till Emmerich och det blir sista natten i Tyskland.

På måndag är det dags att hissa den holländska gästflaggan!

Vi gjorde som vi planerat. Bunkrade mat för några dagar innan vi lämnade Münster och fortsatte vår kanalfärd, inställda på att ligga några nätter vid rostig kaj på vägen i väntan på att strejken skulle upphöra. Vi stannade två nätter vid kaj utanför en liten stad som heter Lüdinghausen och som var förvånansvärt välförsedd med kafeer, affärer och fina borgar. Själva tilläggsplatsen var mindre rolig, mest beroende på att det var fruktansvärt skräpigt, soptunnor saknades. Vi köpte ett nytt parasoll, för det förra blåste sönder en dag när vi hade det uppfällt under gång ( korkat).  I och med inköpet kom regnet (såklart) men det var efterlängtat och gjorde luften svalare. 

Igår svängde vi in på nästa kanal ; Wesel-Datteln-Kanal och lade till vid brygga, där våra vänner från Nynäshamn redan förtöjt. De, liksom ett 30- tal pråmar och några fritidsbåtar låg på vänt för slussning vid Datteln. Vi parkerade bredvid och gav oss ut på kulturvandring i den lilla staden. 

Kulturvandring innebär att vi går runt i den äldre delen av staden, tittar på och i kyrkor (det finns ofta fler per ort), kollar affärsutbudet, söker igenom bokaffärer efter lämplig kanal-litteratur - det finns inte - skaffa hemma innan ni åker - och sen landar vi på cafe och äter glass och dricker nåt. för värmen kom tillbaka.

I Datteln träffade vi ytterligare en svensk familj på väg från Kalix till Västindien! De hade sina två döttrar med på resan och planerar att vara borta ett år. Flickorna går i skola på båten och verkar trivas fantastiskt bra. Jättekul att höra deras planer på sitt livs-äventyr!

I morse kl 6 var strejken över för den här veckan! Vi var uppe och hängde på låset för att kunna smita med någon av de pråmar som fått kölapp till slussningen. 

Det var många som skulle iväg. Här sticker en holländsk båt som legat utanför oss under natten. Pråmarna ligger i fyrdubbla led framför, bakom och bredvid oss. 

Vi gick ut och lade oss på vänt. Daniel mönstrade på Fridag och hjälpte kapten Calle. Så han kunde ta lite kort på oss.

Här närmar vi oss slussen. Det finns två, en stor till högeroch en liten mindre till vänster.

När man ska slussa måste man anmäla sig på VHF till slussvakten. På tyska. Det är inte alltid lätt att förstå instruktionerna, men det gick i alla fall. 

Här har vi sjunkit en bit ner. Det gäller att hålla i ordentligt, speciellt när framförvarande pråm startar motorerna när slussningen är fullbordad. Gör man rätt går det bra. Och för det mesta gör vi rätt 

Här är vi på väg ut ur en av dagens fyra slussar.  Totalt har vi slussat  27 meter nedåt Idag.

Vi ligger nu i Dorsten och i orgon fortsätter färden mot Rhen och så småningom Holland!

Vi lämnade Hannover med ny gast ombord -Daniel är ju van båtförare, har varit med på sjön sen han var liten. Han styr gärna och ofta - men när han inte gör det fotograferar han. Vi fortsatte vår resa på Mittellandskanal.

Efter att ha legat i gästhamn flera nätter kändes det skönt att lägga till vid gratiskaj och tändag grillen och steka vita tyska korvar, till vilka vi njöt potatis, sallad och kall öl. Värmen håller i sig och vi äter därför middag ganska sent - vid 8- tiden på kvällen. Då kommer svalkan och man kan tänka någorlunda klart. Då blir även den tristaste fabriksbyggnad ett vackert blickfång.

Även utanför Minden låg vi på Liegeplatz fuer Kleinfarzeuge, d v s längs kaj utan tillgång till vare sig vatten eller el. Det var promenadavstånd och vi gick omkring i flera timmar i denna fantastiskt fina stad med riktigt gamla hus och gator i prång. Jovisst, vi fick i oss både öl, glass och mat. Tur man går så mycket - och svettas! Annars fick vi väl köpa större båt!

Vid nästa stopp hände det som inte får hända. Mitt bankkort fastnade i ett kortlås in till en bankomatrummet på den lokala banken! Det var lördagkväll och naturligtvis stängt. Vad gör man när kortläsaren piper och uppmanar en att ta ut kortet - och det sitter fast långt där inne? Man svettas! En mycket vänlig kvinna försökte hjälpa till och kontakta bankdirektören och halva hans familj. Montör skulle komma måndag morgon-men så länge skulle vi inte vara kvar! Jag spärrade kortet - och två minuter senare kom besked att montören skulle komma om en halvtimme. Jättebussigt, men tyvärr för sent...

Igår svängde vi in på ny sträcka : Dortmund-Elms-Kanal. Vi hade behov av vatten och diesel, men tyvärr hade det bunkerställe vi siktat in oss på slutat sälja till fritidsbåtar. Vi fick satsa på Muenster där en bunkerbåt skulle finnas efter slussen som tog oss upp ca 7 meter. 

Stängt även här, men vi fick tag på den ansvarige på telefon - han var bara hos läkaren och skulle komma om någon timme. Vilket han gjorde. Förutom diesel fick vi reda på att idag går slussvakterna ut i en fyra dagar lång strejk igen! De protesterar mot stora neddragningar. 

Eftersom vi har dryga 6 mil till nästa sluss som är i Wesel-Datteln-Kanal är vi inte omedelbart berörda. Vi kan fortsätta färden, men det är ingen ide att gasa på. 

Idag och ikväll har vi gjort Muenster - mycket trevlig stad. Vi ligger i en liten klubbhamn som har både vatten, dusch och tvättmaskin - dessa underbara ting som man förr tog för givna... I morgon ska vi fylla på livsmedelsförrådet. 

Värmen fortsätter.