Ovädret kom med besked. Kl 00.37 lystes himlen över Rhone upp av blixtar och sen ökade Tor frekvensen på hammarslagen! I närmare 10 timmar var det blixt och dunder och skyfall. Ingen av oss är speciellt rädd, så vi fick ändå en del sömn.

På förmiddagen satt vi i Bluesette och lyssnade på Sveriges Radio. Här ser ni Calle och Lasse vänta på att få veta vem som får pris som bästa svenska textförfattare. (Magnus Uggla, C's anm).

Därefter tog vi en långpromenad in till det söndagsstängda Aramon. Plockade lite blommor, som nu pryder salongen i Bluesette.

Och nu, när vi närmar oss Medelhavet på riktigt, åker äntligen Mallorca-duken fram!

På eftermiddagen blev det riktigt varmt och Lasse passade på att stryka däcket. Kanske blir det ytterligare lite regn ikväll, men vi hoppas slippa åska.

Och i morgon borde väl kanalfärden fortsätta!

Vi ligger vid en alldeles nyanlagd brygga för fritidsbåtar utanför den lilla byn Aramon. Vi kom hit igår efter bara ca 1,5 mils motorgång från Avignon, hade fått tips om stället av Capitain Claude i La Cruas. Det är så nytt att varken el eller vatten är inkopplat, och det finns heller ingen anläggning i land. Eftersom nästa hamn är slutmålet Port-de-Saint-Louis beslöt vi stanna här och sen åka iväg tidigt som idag.

Men när vi vaknade upp låg dimman tjock över Rhone och en titt på väderprognosen gav besked om annalkande blåst och åska. Nu vid lunchdags har dimman lättat och Rhone ligger förrädiskt blank. Vi ligger kvar en natt till och avvaktar. Det går ingen nöd på oss. Aramon har flera restauranger där vi kan göra nedslag.

Enda smolket i bägaren är att den franska förbetalda internetuppkopplingen tar slut idag. Får se hur vi löser det.

Efter den trevliga hamnen i la Cruas finns det inte så jättemånga bra natthamnar längs Rhone. Vi gjorde ett stopp vid Port2, L'Ardoise, men det var ingen upplevelse, som går till historien. Ganska dyrt och långt till trevligheter. Vi åkte vidare tidigt nästa morgon och passerade många fina medeltida slott och borgar. Här ser ni Fridag passera en av dem.

Vädret fortsätter att vara underbart varmt och soligt. Strömmen i Rhone ger oss extra fart och vi når Avignon strax efter 13 den 25 september och kan glida förbi den berömda bron Pont d'Avignon - det är förbjudet att köra under - och hitta en plats vid stadskajen.

Avignon är fullt av restauranger (öppna även på dagen!), turister och sevärdheter.

Vi rättar in oss i ledet, besöker påvepalatset, tittar in i kyrkor, åker turisttåg med engelska i hörlurarna, tittar på den vidunderliga utsikten, äter flera gånger på restaurang, fikar. Vi hör t o m en del människor tala svenska!  En del shoppingturer också, men vi handlar inte så mycket. Inser att fransmännen skyltar med vinterkläder - trots att termometern står på 30!

Emellanåt tar vi en siesta i båten. Värmen och traskandet tar ut sin rätt. Här ser ni Bluesette vid kaj. Vi hade tillgång till el, men vatten kunde vi inte hitta. Dusch och toalett fanns vid Capitaineriet några hundra meter bort. 

Strax ovanför kajen är det hårt trafikerat och vi hör trafikbrus hela tiden. Men vad gör det? Tänk att kunna bo på detta sätt mitt i den historiska staden Avignon!

Nu har vi drygt 8 mil kvar till vårt slutmål Port-de-Saint-Louis. Det är två dagsetapper. Piece of cake!

Ett besök i den lilla byn La Cruas lämnar många minnen. Den skyddade hamnen med lite knepig angöring, där den fantastiske Capitain Claude regerar och hjälper till på alla sätt. Den gamla kyrkan från 1100-talet som varsamt restaureras, den oförglömliga bosättningen i medeltidsborgen på berget, de trånga gränderna. Och tänk - att kunna plocka färska mogna fikon direkt från grenar som hänger ut över gator och cykelvägar! 

Att den sen på ena sidan ligger granne med kärnkraftverket på bilden här bredvid, samt en cementfabrik på den andra, ja det bortser man ifrån efter en stund.

Gunilla fick planera sin återresa till Sverige härifrån. På morgonen den 23 september packade hon väskan och satte sig på buss för vidare transport till tåg, som går till Marseille. En vecka går snabbt, alltför snabbt, och nu får kapten Calle klara sig själv i slussarna igen. Medan hon gör sig klar passar Calle på att kolla gasolen.

Vi tänker på dig med saknad och önskar dig lycka till på resan hem till Svedala, Gunilla! Vem ska nu bjuda på melon i väntan på slussning?

Capitain Claude är vår hjälte! Han hjälpte oss med planering av Gunillas resa, körde henne till stationen och gav oss värdefulla tips på kommande möjliga hamnar längs Rhone. 

När vi tackade honom och framförde vår beundran för hans service-anda sade han bara -C'est normal!

Han  berättade för oss att i La Cruas bor ca 2800 personer. Många är änkor efter män som dött i stendammslunga efter att ha arbetat på cementfabriken. 

 Det är sommar här. 32 grader och strålande sol! Vi ser på play-kanal att det är betydligt kallare i Sverige.

Avslutar med stämningsbild från igår kväll. September - härligt va?

Vi har tillbringat två dygn i Lyon, som visat sig vara en alltigenom kontrasternas stad.Vi har vandrat högt uppe i gamla bosättningar, som härrör från tiden före Kristus och vi har promenerat och cyklat i de mest futuristiska miljöer man kan tänka sig. Inte visste jag att detta stopp i en av Frankrikes största städer skulle lämna så många intressanta intryck efter sig!

Jättekul att Fridag fått extra besättning för någon vecka! Gunilla gasten anlände med flyg och tåg och hade  med sig en vakuumventil från svensk båttillbehörsaffär. Rena julafton när hon packade upp sin ryggsäck!

Kapten Calle har dubbel anledning att känna sig nöjd, förutom extra förstärkning ombord har han fått besöka bröderna Lumieres hem och museum och gotta sig i lite filmhistoria.

Besök i denna stortad är att rekommendera. Mycket vatten, berg och intressanta byggnader. Många broar, på kvällarna vackert upplysta. Naturligtvis finns även här de osvikliga bevisen på evig kärlek, hänglåsen med inskription och fastsatta i broräckena för tid och evighet.

Förutom god mat, dusch, vatten, el och diesel har vi även fått tag i en Carto-guide fluvial över Le Rhone, så nu är vi välrustade för vår resa längs floden förbi vinodlingarna (som nu syns) och mot slutmålet vid Medelhavet!

Idag har vi sett dem - vinfälten på södersluttningarna ovanför majsfält och åkrar. Och när vi kom fram till den pittoreska lilla byn Trévoux slog vi till på en flaska rosa mousserande halvtorrt vin från Cerdon. Idag firar vi exakt tre månader - vi lämnade ju hemmahamnen på Oxnö den 17:e juni - så vi tyckte det passade bra att höja en skål och gratulera oss själva. Kändes kul att kunna göra det i ett lokalt producerat vin, speciellt som vi ju de senaste veckorna undrat om vinodlingarna existerar i verkligheten!

Att det sen var ett litet helsike att hitta en öppen restaurang är en annan historia. Eller gammal. Har ni hört den förut?  Vad är det de sjunger, de finurliga HasseåTage.? "-Vad i h-te har de för sig in i banken efter tre? "  Byt ut "banken" mot "krogen" så har ni franska landsbygden i ett nötskal! 

Men trivsamt är det. Och nu är vi äntligen mätta, vi hittade en restaurang som kunde fixa fram hamburgare. I morgon gör vi Lyon osäkert...

Inatt ligger vi vid kaj i Macon. Vi kom hit efter en tre timmar lång, iskall och blöt resa i duggregn. Det verkar som om vädret skall vara lite ostadigt i några dagar, idag hade vi t o m motvind. Oj, vad långt från sol och värme det känns!

Macon är en fin stad, som så många andra på vår resa. Tyvärr lyckades vi pricka in butikernas lunchstängning vid första stadsvandringen - vi lär oss visst aldrig! 

Här finns många kryssningsfartyg - hotellbåtar - och förvånansvärt många svanar. Inte lika många fritidsbåtar, vi är visst fyra eller fem vid vår kaj.

Ikväll blev vi inbjudna till det schweiziska paret i den gula pråmen, som ni ser på bilden ovan. Mannen hade tillbringat ett antal år i Sverige på 60-talet och ville gärna fräscha upp sin svenska. Efter ett par trevliga timmar inne i deras varma båt är det nu dags att avsluta dagen. Som ni ser har vi en tjusig vy från sittbrunn.

Det känns att hösten är här. I morse var det riktigt ruggigt när vi lämnade den fina Chalon-sur-Saone och satte kurs mot dagens natthamn Tournus, som rekommenderats av andra kanalfarare. Vi kom fram i god tid, för idag var det bara en sluss, och det är bra, för vi har upptäckt att det kan vara ganska svårt att få bryggplats om man kommer efter 16. Vi gick en promenad i denna underbart fina lilla stad, som dagen till ära var full av fina konstutställningar, så det blev en riktig kulturupplevelse. Fasaderna i sig var också rena konstverken, se bara hur fint grönskan bäddar in de franska fönstren.

Många butiker var också öppna denna söndag, det är ovanligt i Frankrike. Vi försökte övertala kapten Calle att byta ut sin Marseille-inspirerade keps mot en riktig hatt, men tyvärr gick han inte med på mer än att posera för läsekretsen. Håll med om att han klär i den!

Efter promenaden gick vi till en Pizzeria, som ligger alldeles ovanför bryggan vid kanalen. Servitrisen trodde inte vi var kloka när vi bad om att få beställa mat - Nu? Det är alldeles för sent! Klockan är ju 4 sade hon.

Det var bara att resa sig från bordet och knalla ner till båten och steka några korvar som legat till sig i kylen. Funkade bra, det smakade gott. Och underhållning saknades inte, en hyrbåt med annorlunda besättning lyckades krångla sig in på insidan av pontonen, efter att ha kraschat en ruta mot en annan båt. Så nu får vi se upp med glassplitter i morgon när vi ska lossa förtöjningarna.

Och, javisst ja! Vi hittade ju några lokala vinhandlare!!! Det var gratis provsmakning, men vi vågade inte börja, för priserna var ganska höga och vi var rädda att bli omkullpratade.

Men nu är det nog nära i alla fall....

Vi lämnade vår naftthamn längs kanalen vid 9- tiden i morse och tog oss närmare 29 distans till den trevliga byn Chalon-sur-Saone, där vi nu i kväll intagit en härlig trerätters middag och ett gott vin. Här finns mycket att se. Vi har därför beslutat stanna kvar i morgon förmiddag och kolla affärer och ta en fika vid katedralen.

Var finns vinfälten? De gör väl inte vin av majs och solrosor? Eller kor? Vi väntar varje dag på att få se vinodlingar längs kanalen, men hittills har vi kammat noll. Vin  hittar vi på stormarknader och det är väl gott och väl, men vi har nog förväntat oss en och annan lokal odlare med direktförsäljning.

Avslutar med en bild av dagens födelsedagsfika, kaffe med s k flan - sorts pajtårta eller krämpudding. Vi avnjöt den under gång, medan korna på stranden fortsatte sitt eviga idisslande.

Igår morse lämnade vi gästhamnen i Savoyeaux, där vi fick möjlighet att tvätta kläder och oss själva. Marinan hade en stor tiokilos tvättmaskin och torktumlare, så vi samlade ihop nästan all smutstvätt från båda båtarna. De tog bra betalt, 8 Euro för tvätt och 10 Euro per båt för övernattning. Dusch 2, likaså el resp vatten. Förutom denna utsvävning gick vi till lokalkrogen Chez Berthe och åt en jättegod middag. servitrisen blev överlycklig när hon fick reda på att vi var svenskar - hon var mycket förtjust i Mats Wilander. 

Det var lite kalabalik i hamnen när två äldre par skulle försöka parkera sin hyrbåt. Vi var många fritidsskeppare som stod på våra akterdäck och ropade och motade när de snurrade runt. Till slut fick de hjälp av en ansvarig från uthyrningsbolaget och vi kunde andas ut.

Vi stack vid 9-tiden som vanligt och började med en 643 m lång tunnelpassage, i vilken kapten Calle i vanlig ordning lät skönsången eka. Jag vet inte, men tror det var "Yellow Submarine".

Därefter följde en dag med ihållande regn. Jag var jätteglad att jag i sista stund packade ner mitt underställ. Nu åkte det fram och på under regnstället. 

Vi tuffade på bra, gjorde ett stopp för lunch i Gray och fortsatte sedan ända fram till kl 17.40, då vi beslöt att göra strandhugg längs kanalen strax före den lila byn Heuilley-sur-Saone, där för övrigt Canal de Champagne et Bourgogne ansluter till Saone.

Nu är vi på väg igen. Jag sitter nere i ruffen och fixar bloggen medan Lasse för fram båten. Kl är 10.25, snart 11-kaffe! Uppehåll, men de lovar nya regnskurar från 12-tiden idag. 

Igår lämnade vi Canal des Vosges och kom ut på floden Saone, som visade sig vara en slingrande trevlig vattenväg i öppet jordbrukslandskap. Vi fick stanna till vid en kaj på vägen, för motorn i Fridag började låta som en tändkula och Bluesettes vakuumventil läckte in vatten. Efter renblåsning resp åtdragning fortsatte vi till Port-sur-Saone där vi lade till för natten. 

Nu är det glesare mellan slussarna så vi hinner koppla av lite och njuta av färden. Slussarna på Saune får man förvarna genom att vrida en slang motsols. Slangen hänger ner från en vajer något 100-tal meter före själva slussen. Fungerar finfint.

Igår var det faktiskt lite kyligt ute och det kom lite regn. Vi har förstått att det är riktig sommarvärme i Sverige. Här kommer temperaturen att hålla sig kring 20 grader de närmaste dagarna och vi får kanske en regnskur ibland. 

Hägrarna är våra ständiga följeslagare. Igår skymtade jag dessutom något som kan ha varit en bäver eller bisamråtta i strandkanten

Och sen är det kor kor kor och hästar.

Nu är kl strax 9 på morgonen. Vi har ätit frukost och ska snart fortsätta färden söderut. 

Nu har vi avverkat inte mindre än 34 nedåtslussar, och därmed reducerat höjden över havet med över 100 meter. Vi har slussat så mycket att vi tappat räkningen och kan inte riktigt hålla isär de olika platserna. Det är inte utan att dagarna blir lite enahanda. Det är befriande att komma fram till natthamn och få byta ut slusskläderna mot lite fräschare, ta ett glas öl och äta lite mat - eller som dag - dusch och restaurangbesök. Vi ligger i en liten by som heter Fontanoy-le-Chateau. Vi kom hit vid 16-tiden och till vår glädje fanns också möjlighet att tanka diesel.

Jag har ju tidigare nämnt att kanalerna är fulla med beväxning. Så också väggarna i slusskamrarna, som ju är nedsänkta i vatten hälften av tiden. Växtligheten är förmodligen ett eldorado för botaniker. Jag vet inte om det finns nåt som heter sluss-lav, men om det gör det ser den ut så här. 

Idag har det varit lite svalare och solen har hållit sig bakom molnen. Just nu regnar det. Det gör inget, vi har haft så varmt de senaste dagarna.

I morgon är det söndag och Frankrike är stängt. Vi tänker gå vidare mot Corre, som är slutstation för Canal des Vosges. Därefter väntar Saone. Och längre avstånd mellan slussar.

Vi har nu äntligen nått toppen, d v s den högsta punkten på vår resa från Stockholm till Medelhavet -  382 m över havet.

Den sista biten på slussens väg består av 14 st slussar på raken, som vardera tar en ca 3 m upp.

Vi får mycket uppmärksamhet av förbicyklande par i mogen ålder, som tycks passa på att stärka benen medan de susar fram på de utmärkta cykelbanorna längs kanalen.

Själv får jag motion genom att klättra uppför slusskamrarnas stegar och lägga fast båtarnas tampar. Samt dra i spaken för slussning.

Jag har sett många varianter av stegar - en del riktigt dåliga, faktiskt, men den här är ganska ok. Lite slipprig och rostig, men det är normalt.

Idag är det varmt, närmare 30 grader, och det är svettigt att sitta nere i båtarna och vinscha in linorna när vattnet rusar in.

Vid 13-tiden dag var vi i alla fall lyckligt och väl klara med stigningen och kunde lägga till vid en brygga vid en liten by. Vi firade med en öl på lokala bykrogen och ska fira en gång till när svalkan kommer och restaurangerna öppnar.

Från och med i morgon kommer det att gå utför...

Här ligger vi mellan pråmar i Charmes. Nu har vi ätit frukost, betalat en räkning - åh ljuva internet - tankat vatten och fyllt på olja. Kaffet är i termos, mackorna bredda. Nu kör vi!

Idag har vi slagit rekord - 16 slussar! Uppåt. Vi åker genom det vackra franska landskapet i sommarvärme fast det är början av september. Slussningarna går som på räls, våra rutiner sitter säkert. Canal des Vosges har hittills visat sig vara en riktigt trevlig och hyfsat djup kanal, d v s vi har inte haft  grundkänning än. Vi har varit lite oroliga, eftersom vi hört att andra har haft problem. Garanterat djup är 1.80 och vi sticker 1.71 så det skulle kunna bli problem. Men hittills har djupet hållit sig kring 2.20 som lägst.

Natten till idag låg vi " för ankar" mitt ute i bushen. Slussarna stänger kl 18 varje dag och vi hann inte med den sista slussen vid Messein för att kunna ligga vid kaj. För första gången på Europas vattenvägar lade vi ut ankare - ja lade ut är nog en överdrift - rätt ner är mer exakt. Förtampen runt en trädstam inne i snåret vid kanalbanken. Fridag lade också ut ett ankare och gjorde sen fast i Bluesette. Säkert årets sämsta ankring - men det var ingen som såg oss! Och i morse stack vi vidare, slussarna öppnar kl 9.

Nu ligger vi vid kaj i Charmes. Här finns vatten och el och en massa ställplatser för husbilar. Någon hamnkapten har vi inte sett till, så eventuellt blir det gratisnatt. Inte världens charmigaste ställe -namnet till trots -  men bageriet öppnar 5 i morgon så vi får tag på  baguetter, som vi fyller med skinka och ost till 11-kaffet.  Ytterligare slussning uppåt väntar i morgon. 

Igår kom vi inte långt, i distans räknat blev det inte mer än lite drygt 5!! Men vi tog oss nedför 12 slussar och även om det gick jättebra så tog det lite tid. Vi stannade i Toul och gav oss ut på jakt efter ett matställe, men det är optimistiskt att tro att man kan få tag på en öppen restaurang kl16 en söndereftermiddag! Det fick bli kaffe och äppeltårta på cafe istället, en stunds vila i båten och vid halv åtta på kvällen hittade vi en öppen liten trevlig pizzeria inne i den gamla staden.

Nu på morgonen har vi duschat (åh vilken lyx) och ska snart åka vidare söderut och nå nån hamn på Canal des Vosges