Loggbok - april 2014
söndag 27 april 2014 - Skrivet av Christine Landstedt
Sol, värme, turister och värkande fötter!
Palmer, skyskrapor och playa

I två dagar har vi nött gatorna i Barcelona. Vi är inte ensamma, igår när vi skulle besöka La Sagrada Familia var det två timmars kö till inträdet. Likaså i Parc Guell ("Gaudi-parken") och La Rambla var smockfull! Vi är med andra ord inte ensamma om att besöka Barcelona den sista helgen i april! Igår gick vi runt i nästan 8 timmar och det kändes i fötterna och benen!

Imponerande skuta

Även idag har vi vandrat runt i flera timmar. Vi gick längs playan in till den gamla hamnen, Port Vell, där de riktigt stora båtarna förtöjer. Mitt ute i hamnen finns ett jättekomplex med Bungy-jump, Akvarium, Imax-cinema och otaliga restauranger och snabbmatställen. 

Många barnfamiljer har sökt sig ut i vimlet och ungdomar åker rullskridskor elller skateboard - de svischar förbi överallt.

Det är varmt, folk badar på playan, vi går i t-shirt och kortbyxor och sandaler, solglasögon och keps. Fast en del verkar tycka det är kyligt - de som går klädda i läderstövlar, halsduk och skinnjacka. 

De trånga gränderna, med blomsterprakt på höjden

Efter ett tag lämnade vi stojet i hamnen och sökte oss till de svalare gränderna i den gamla delen av Barcelona, där kommersen inte var lika påtaglig, det var ju söndag eftermiddag och många butiker stängda för siesta. 

Tack och lov är cafeer och glassrestauranger öppna, så att man kan  få i sig lite extra energi.

Efter fem timmar sökte vi oss tillbaka till båten och lagade middag - en hederlig svensk burkskinka med potatis och grönsaker!

fredag 25 april 2014 - Skrivet av Christine Landstedt
Barcelona, here we are!
Många nyanser av blått!

Vi har lagt till i Port Olimpic i Barcelona. Lämnade den fina hamnen i El Balis vid elvatiden efter att ha vinkat adjö till en brygg-granne, som hade en fin HR29:a, (lillasyster till Bluesette) och som han seglat hem från Mallorca. Vädergudarna hade -som vanligt - lovat svaga vindar och kanske lite regn. Vi satte segel och fick bra fart i någon timme, vindmätaren stod på 4-5m/s. Vi hann få i oss kaffe smörgås och jag tog ovanstående bild, där de blåa nyanserna tävlade med varandra i solskenet.

Strax därpå vände vinden till rak motvind och ökade stadigt. Vi fick rulla in försegel och starta motorn och sen tampades vi med sjö och vågor i några timmar. När vi skulle in i hamnen blåste det upp till 12m/s och Lasses fina blåa keps flög iväg. Så nu är vi en nyans blått fattigare! 

För övrigt är allt bra. Vi fick en jättefin och lugn plats i den säkra hamnen. Blåsten lade sig och vi tog en kvällspromenad i de närmaste omgivningarna. I morgon är det sightseeing - Sagrada Familia och Parc Guell bl.a. Såklart!

onsdag 23 april 2014 - Skrivet av Christine Landstedt
Smällar man får ta!
Spanien, Costa Dorada, 23 april 2014, kl 21.30; temp 22,5C

Här ovan ser ni utsikten från vår sittbrunn ikväll. Vi ligger tryggt förtöjda i Port Balis ca 15 Nm från Barcelona. Just nu är det jättelugnt i hamnen, vi har ätit  en sen (eller enligt spanska mått mätt tidsmässigt normal) middag i båten. Vi kom hit vid 14-tiden efter en tur, som bjöd på både fin segling och motorgång i motvind upp till 10 m/s - motvinden var naturligtvis som värst när vi skulle gå in i hamnen och ta ner storen. Om det är nåt vi insett de senaste dagarna så är det att vindarna ändras markant med kort varsel - det kan vara spegelblankt och vindstilla ena minuten -och i nästa så brallar det i ordentligt. Det är sånt som alla andra som seglat här skriver i sina berättelser, men det nog först sen man upplever det själv som man fattar hur det  verkligen är.

En natt vid bensinbryggan i Puerto de Blanes

Natten till idag låg vi i Puerto de Blanes, som vi valde efter att ha läst i en av våra handböcker att den skulle vara både prisvärd och bjuda på fina och historiska omgivningar. Det stämmer nog, men hamnen visade sig vara stängd p g a  ombyggnad inför sommarsäsongen, och vi fick därför lägga till vid bensinbryggan. Vatten, el och sanitetsanläggning ingick och vi gick en långpromenad längs stranden och in i de gamla stadskvarteren. Kameran tog vi inte med oss, för vi tänkte ta en förmiddagspromenad med shopping innan vi slulle segla vidare. Men – det blir inte alltid som man har tänkt sig. Klockan 8 i morse väcktes vi av en röst som ropade:- buenas dias, good morning!  Det var mackföreståndaren som ville att vi skulle avlägsna oss så att nya kunder kunde få plats. Vi fick koka te innan vi slet ut elkabeln, men sen var det bara att sätta segel och åka vidare söderut. Morgonen var fin och vi fick god slör. I brist på nybakad baguette festade vi på skorpor och kex.

När vi blickade utöver den blå horisonten och kände morgonsolens varma strålar kändes livet ganska - för att inte säga oförskämt - bra. Att vi dagen innan fått pröjsa 120€ till en s k Scuba Diver för att han avlägsnade den där förbaskade linan som snurrat sig fast runt propelleraxeln när vi skulle lämna hamnen i Palamo's kändes redan som historia - kanske en sådan som vi kan berätta mer om i höstmörkret i Svedala senare år. Eller - som en annan seglare sagt - det är smällar man får ta!

I morgon ska vi ta en långpromenad längs playan till grannstaden Arenys de Mar. Här stannar vi ytterligare en natt! 

måndag 21 april 2014 - Skrivet av Christine Landstedt
Annandag påsk i Palamo's
Vattenspegel i hamn

Så här fint är det kl18 i Puerto de Palamôs annandag påsk 2014! Vi vilar oss efter en promenad i solskenet längs playan, där folk solar och barnen badar. Två segelbåtar har ankrat upp utanför badstranden och kommer troligtvis på så sätt spara in hamnavgiften inatt. Vi har dock lagt till vid kaj och Club Nautico, som försett oss med nyckel till sanitetsavdelningen. Det är som vanligt en lyx att få duscha, när man lever vårt liv. I förmiddags var det lite kyligt och småregnigt, så vi var frusna när vi kom hit.

Förtöjningslinorna är starka men ganska äckliga

Bilden här bredvid kommer inte att vinna något pris, men den är menad att visa aktertampen, som går ner till sitt fäste på botten av hamnbasssängen. När man lägger till får man får lyfta upp den från sitt fäste bryggan och dra den längs skrovsidan och tighta upp. Ankare är förbjudna. Linorna är ganska äckliga och bevuxna med vassa snäckor, så det gäller att ha handskar på sig. Man grisar ner både sig själv och båten. Men vi får medge att man ligger väl förtöjd. (Fast igår när vi la till i en fiskehamn i  L'Escala lossnade linan från botten och vi fick ta en annan). 

Plockfärdiga ostron

Vattnet är annars väldigt klart och fint. Man ser både stenar och fiskar på flera meters djup. På bilden här bredvid kan ni se ostron, som växte under vattnet alldeles vid kaj i hamnen i Agde. 

Fisket är naturligtvis utbrett. Alla restauranger erbjuder fiskspecialiteter och fiskeflaggorna som fiskebåtarna lagt ut syns hela tiden när man seglar/ åker längs kusten. Och familjer fiskar från kajerna, trots stora förbudsskyltar. Igår fick jag blunda ordentligt när en pappa hjälpte sin fyraårige son att hålla fiskespöt över kanten på den två meter höga kajen längst ut på piren. Flytväst? -nej det är nog bara jag som använder....

lördag 19 april 2014 - Skrivet av Christine Landstedt
Port Roses, Espagna - Vivo!!!
Bluesette ligger tryggt förtöjd i Port Roses

När vi gav oss av från Port Vendres igår förmiddag visste vi att vi lämnade sista hamnen i Frankrike för den här gången. Jag hade sovit lite dåligt, tyckte det kändes läskigt att byta ut trygga Frankrike mot okända Spanien, men vi satte kurs mot Port Roses som ligger drygt 30 Nm söderut. Meteoconsult.fr hade lovat svaga NV-vindar vilket skulle passa utmärkt. Men alla som seglar vet att för svaga vindar akterifrån är mer jobbigt än bra, det slår och guppar och det är svårt att hålla kurs. Det kändes lite jobbigt ett tag. Tack och lov för bom-brakern som hindrar gippar! Efter nån timme ökade vinden och vi fick styrfart.
När vi kommit förbi Cap de Creus såg vi en del segelbåtar gå in i en vik som heter Cala de Port Lligat och som enligt våra båtböcker skulle kunna vara en bra ankarvik. Vi beslöt gå in och se om det kunde vara ett alternativ till ännu en hamn i gästmarina. Men viken (calan) var full av numrerade bojar och när vi frågade besättningen på en båt som lagt till vid en sådan förklarade de med teckenspråk att man var skyldig att anmäla på VHFkanal 8 och bli anvisad boj, annars skulle man få smäll på kinden...Det verkade jobbigt, och det såg inte så kul ut, så vi hissade segel igen och fortsatte färden mot ursprungsmålet Port Roses.

Den spanska gästflaggan hissas

Då byttes medvind mot motvind och det var bara att gå för motor vidare längs den spanska ganska taggiga men spännande kusten Costa Brava. Vi övade lite på spanska ord och uttryck. Vi såg flera sightseeing-båtar, som tog med passagerarna nära klipporna, ja ända in i grottöppningar mot havet. En och annan dykare verkade också vilja upptäcka sprickorna i bergen. Vi passade på att byta den franska gästflaggan mot den spanska när sjön lugnade ned sig så pass att det var ok för mig att gå fram på däck.

Hamnkaptenen kollar registreringsbeviset

När vi äntligen svängde runt hörnet vid Cap de Norfeu och startade rakan in mot Port Roses tog östan tag i oss och det blåste upp till 12m/s. Inte så kul när man ska ta ned segel och sätta ut fendrar och fixa tampar att lägga till med. Jag som ända sedan morgonen känt osäkerheten slå klorna i mig tyckte det kändes ganska jobbigt.
Tänk då vilken underbar lättnad det var att mötas av två hamnkaptener, som med bil tagit sig på den långa kajen för att möta oss och ropande på engelska frågade hur lång båten var och därefter anvisa plats, ta emot tampar och se till att vi lade fast ordentligt i den ganska jobbjga sidvinden! Det kändes jättejättebra! Efter att ha fått uppvisa registreringsbevis och pass fick vi kvittera ut nyckel till dusch mot deposition och sen var vi välkomna i Spanien. Hamnkapten beklagade att kontoret var stängt idag - för det är holiday... och...han letade efter rätt ord - "friday with Jesus" föreslog jag och han intygade att så var fallet.

Påskrosor

Hamnavgiften visade sig vara förvånansvärt låg, vilket ytterligare bidrog till att vårt humör steg. Efter en dusch och ombyte tog vi så en promenad in i stan och det visade sig vara hur fint som helst. Värme och solsken och härliga flanörstråk. Vi hittade en jättefin restaurang med buffé - ät så mycket du orkar! - och det gjorde vi; tapas, skaldjur, fisk och massor av efterrätter. Prisvärt var det också - pengarna räckte t o m till tre vackra rosor.
När vi vid 21-tiden mätta strosade tillbaka hamnade vi mitt i en gatufest eller vad man ska kalla det. Trumslagare angav takten och på stora torget trängdes folk för att se ett skådespel som visade hur Jesus bar korset och sedan återuppstod - till rungande applåder (!).
Vilken annorlunda långfredag, tänkte jag när det är dags att släcka lampan och låta det spanska havets vågor vagga oss till ro. 

Vallmo vid den gamla ruinen i Port Roses

Vid 2-tiden på natten hördes fortfarande de taktfasta trummorna från staden. Samtidigt satte vinden in med styrka som på morgonen visade över 14m/s! Oj, vad skönt att ligga tryggt förtöjd i hamn och inte i någon vik vid boj med osäker förankring! Blåsten fortsatte hela dagen, vi tog en promenad in i lä i gatulivet och köpte mobilt bredband och internetabonnemang för en månad.
Den envetna blåsten lade sig lagom till påskmiddagen, som i vår båt bestod av ägg, sparris, skinka, korv, oliver, grönsaker och bröd.

Vivo betyder jag lever. Det känns bra.

 

onsdag 16 april 2014 - Skrivet av Christine Landstedt
Såld på Port Vendres!
De höga bergen skyddar mot vinden

När vi skriver det här är det onsdag kväll kl 20 och vi har just ätit en jättegod middag bestående av färsk sparris, crevetter och nån böcklingliknande fisk. Samt naturligtvis baguette och vin. Vi satt i sittbrunnen på båten medan solen sänkte sig ner bakom hustaken på kullen i nordväst. Termometern står på 21 grader, men snart blir det lite kyligare, i alla fall med medelhavsmått mätt.
Vi ligger i den jättefina lilla byn Port Vendres, som kanske blir den sista franska hamnen vi besöker innan vi korsar gränsen till Spanien och får byta ut Oui mot Si och Merci mot Gracias. Vi kom hit på eftermiddagen efter en riktigt gungig färd från Port Leucate, dit vi kom sent igår kväll. Port Leucate är en av flera hamnar som verkar vara anlagd i anslutning till stora semesterorter utanför själva stadskärnan. Det finns gott om båtar i hamnarna, men de flesta verkar fortfarande sova sin vintersömn och kan därför ge ett lite ödsligt intryck.                                                                                                         Som dagisbarn på promenad

Även Port Agde, där vi var i måndags kväll, verkar vara en sådan hamn som ligger lite utanför, men där var mer liv och rörelse än i Leucate. Seglarskolorna pågick för fullt, det är så kul att se hur instruktörerna bogserar ut morgondagens tävlingsseglare på rad för dagens övningar. Vi gick en promenad upp på toppen av Cap Agde och fick skåda den hisnande utsikten över Lejonbukten.

Det var nära att jag köpte en!

Det här med internet har vållat oss lite problem. I många hamnar har man inte free WiFi mer än 10 min per dag, vilket går fort. Det är en ju trygghet att kunna kolla väderprognoser inför kommande tripper och man har vant sig vid att kolla mail varje dag. När vi fortfarande var i Sete beslöt vi oss därför för att satsa på kontantkort för mobilt bredband via SFR (franska Telia typ). Vår erfarenhet från kanalerna i höstas var ju att det fungerade utmärkt så vi uppsökte en SFR-butik och laddade på befintligt sim-kort för en vecka. Kändes jättebra - jag var nära att satsa på en färgglad hängmatta i ren glädjeyra (se bild). Nu kunde vi Skypa, wordfeuda, se på SVTplay och blogga för glatta livet -trodde vi...Efter ett dygn hade vi förbrukat insatsen - så lyckan blev både dyr och kort.

Här i Port Vendres har man den goda smaken att erbjuda free WiFi med hamnavgiften. När skymningen sänker sig över hamnen känns livet återigen gott att leva. I morgon ska vi titta närmare på denna lilla pärla på den franska sydkusten.

lördag 12 april 2014 - Skrivet av Christine Landstedt
Möte med seglare och delfiner!!
På gula linjen över Lejonbukten

Möte med seglare

Idag har vi seglat från Port Camargue till Sete. Efter att ha ätit frukost, duschat och betalat €50 för två nätter lättade vi på förtöjningarna och gav oss ut på den blå böljan, som till en början var helt vindstilla. Vår färd över Lejonbukten registrerades enligt bilden ovan (den gula linjen, som ibland är streckad men inte desto mindre giltig).
Efter hand ökade vinden till närmare 4m/s och vi fick god fart. Mötte några segelbåtar och höll ut för fiskeflaggor, som plötsligt dök upp som svampar ur jorden. Och sen, plötsligt fick vi syn på två delfiner!!! Tänk, detta har vi ju sett fram emot, men inte trodde vi att det skulle infrias så nästan med en gång! Nej, tyvärr, vi hann inte med att fotografera, vi får vara bättre förberedda nästa gång.

Husen i Sete klättrar på berget

Vi lade till vid en s k anmälningsbrygga i hamnen i Sete vid 16-tiden och fick efter lite om och men tag i hamnkapten, som förklarade att det är lite komplicerat om man vill lämna hamnen en söndag, för då är capitaineriet obemannat och det finns inget bra system för att lämna tillbaka nyckeln till grindarna och dessutom - hur ska man få tillbaka båtintyget, som hamnkapten förvarar tills man betalat? Vi beslöt stanna två nätter...utcheckning måndag alltså - till en kostnad av 2x€27.

Nu är klockan närmare 22. Vi har varit på en ordentlig promenad i staden och dessutom klämt i oss en trerätters i denna stad, som är berömd för skaldjur och fisk. Det var gott, vi är mätta. På båten bredvid oss spelar besättningen "Light my fire" med Doors.
Medelhavet ligger stilla, natten är tung, livet är gott att leva.

torsdag 10 april 2014 - Skrivet av Christine Landstedt
Medelhavet är både blått och grönt
Stilla vatten i Lejonbukten

Blåsten lade sig till slut och vi kunde lämna Port-de-Bouc på eftermiddagen igår efter att vi tankat diesel och gjort rätt för oss hos hamnvärden. Klockan hade hunnit bli halv fyra på eftermiddagen när vi äntligen satte segel.

Det gröna vattnet skummar

Det var härligt att se det gröna vattnet skumma längs sidorna och vi fick bra fart ut ur bukten och vände stäven västerut . Vi gjorde nog ca 6,5 knop i snitt och tillryggalade drygt 30 Nm innan solen sänkte sig ner vid horisonten och vi fick klara oss med månsken in i "Port Gardian", som ligger i den pittoreska semesterorten Saintes-Maries-de-la-Mer. Det var inte så kul att fiska upp den kladdiga mooringskedjan, som man ska förtöja aktertampen i. Förutom lera och var den full av vassa musslor - vi inser att det är tjocka gummihandskar som gäller...    Nåja, vi fixade det och åt en sen middag i båten.

Innan vi lämnade Port Gardian i morse tog vi en tur genom shoppinggatorna, där försäljning av badkläder, vykort, keramik, vin, salt och ris var i full gång redan nu i början av säsongen. Det fanns också gott om cowboy-affärer där man kunde köpa boots, hattar, skärp, spännen och skjortor - allt som behövs för en tur på vita hästar genom Camargue-deltat. 

Vi tog en kopp kaffe och en söt kaka vid en uteservering och sen köpte vi en baguette till dagens lunch. Igår blåste det mellan 7 och 10 m/s , men idag låg havet så gott som blankt, så vi gick för motor. Vi fick kryssa mellan fiskeflaggor, men för övrigt gick färden till Port Camargue som på räls. 

Lars-Åke och Birgitta säger på återseende igen

Lars-Åke och Birgitta stod på kajen när vi tuffade in till anmälningsbryggan vid Capitaineriet. Efter att ha ljugit ihop lite i vår sittbrunn gick vi en tur i den alldeles fantastiskt speciella hamnen, som kan härbärgera 4000 båtar och ett oändligt antal semesterlägenheter!!! Denna - en av världens största fritidsbåtshamnar -är helt unik. Vi hittade en jättebra restaurang som hade den goda och ovanliga smaken att servera mat redan före kl 19 - och åt oss mätta på en trerätters för ca 150:-. Vid 21-tiden sade vi au revoir till Birgitta och Lars-Åke, som tog sina cyklar och trampade iväg till sin husbil.

Nu lyssnar vi till grodornas outtröttliga kvällskonsert och dricker te i salongen på Bluesette. Har hittat en bra vädersite, som heter meteoconsult.fr och som vi strax ska konsultera för planering av morgondagens segling vidare västerut. 

tisdag 8 april 2014 - Skrivet av Christine Landstedt
Första turen gick till Port-de-Bouc
Hamninloppet i kvällsljus

Vi kastar loss från Port Napoleon

Måndagens sjösättning gick utmärkt och  Port St Louis bjöd på vindstilla väder, sol och värme, så det hade varit fint att kunna ge sig av, men tyvärr fick vi vänta på leverans av biminin till kl 17, så vi stannade en natt till. Gissa om det var skönt att få flytta ner en våning till vattennivå!

Idag tisdag lämnade vi äntligen Port Napoleon -och det är inte utan att Tage Danielssons gamla "släpp fångarna loss, det är vår" snurrar i skallen. Vi hade planerat att gå västerut mot Port Camargue, men ändrade oss när våra båtgrannar berättade att man varnat för hårda vindar kommande natt. Vi styrde därför kosan tvärs över bukten till den lilla hamnen Port-de-Bouc, som vi åkt igenom på vår bussresa från Martigues. Lasse hissade förseglet och seglade i regn ca 8 Nm. Jag vände fenderskydden utochin och monterade dem medan vi höll undan för tank- och fiskebåtar. 

Dagens rätt i Bluesette

Efter lite letande hittade vi en plats på en gästbrygga och gick upp till Capitaineriet och löste hamnavgift. Glädjande nog är det billigare här än i Port Napoleon, så vi unnade oss varsin glass-strut när vi tog en promenad i den lilla byn. Värmen och solen kom och vi ångrade att vi inte tagit med oss solglasögon på promenaden. Vi besökte fiskehamnen och såg fiskarena ösa is över otaliga lådor sardiner, sill eller strömming eller var det nu är de tar upp.

Efter ca två timmars vandring lagade vi korv och ravioli med grönsaker, inte helt fel den första dagen i frihet. De mörka molnen har dragit förbi och den utlovade blåsten har vi ännu inte sett. Enligt prognos skall morgondagen bli fin.

Nu känns det att vi kastat loss!

söndag 6 april 2014 - Skrivet av Christine Landstedt
Nu är vi redo för nya äventyr!
Klar för sjösättning!

När vi lämnade Skavsta på morgonen den 31 mars var det bara någon plusgrad och våta snöflingor seglade ner mot marken. 

Kajen var sig lik

Vid lunch-tid klev vi ut i 15 graders värme på fransk mark. Vi tog buss till Paris, metro till Gare de Lyon, höghastighetståg till Marseille och buss till Martigues, där vi unnade oss nattvila på hotell. På morgonen den 1 april tog vi buss till Port St Louis och kunde konstatera att inte mycket hänt sen sist vid kajen, där vi blev av med cyklarna i höstas. 

Efter lite bunkring på Intermarché och en dryg halvtimmes promenad i motvind med tre resväskor kom vi till Port Napoleon, där vår Bluesette legat och väntat sen i oktober. Allt såg bra ut, jätteskönt!

Vita Camarguehästarna hälsar oss välkomna

Vi välkomnades av de vita Camargue- hästarna, som nyfiket kom fram till stängslet när vi kom dragandes med vår packning.

Förutom hästar kan vi konstatera att området runt Port Napoleon är fullkomligt nedlusat av grodor. Inte för att vi sett några, men vi har hört! Från solnedgång vid ca 20.30 och några timmar framåt är det en kväk- konsert utan dess like - endast överröstad av vindens tjut i masttopparna. Det blåser rejält här nere i det platta landskapet och det är tur att båtarna står på stadiga vaggor.

Fikapaus i solsken

Vi fick besök av våra vänner Lars-åke o Birgitta, som numera utforskar världen med husbil. De bjöd på god mat, hjälp med både det ena och det andra med Bluesette och tog dessutom med oss på en härlig dagsutflykt till Camargue-deltat och till Aigues-Mortes, där vi lunchade på torget under trädkronorna i gassande solsken i stadskärnan innanför majestätiska murar.

Arbete med båten har flutit på bra och enligt schema. Botten är målad, skrovet är putsat, jollen är lagad och pumpad, biminin är provad och snart levererad. 

Bo o Kerstin inspekterar arbetet

Idag slutade vinden blåsa och det blev jättevarmt och sommarsoligt på riktigt. Vi fick ytterligare besök från Sverige! Bo och Kerstin kom med bil från Menton och inspekterade vårrustningen. 

Vi kopplade av tillsammans med en lunch på marinans restaurang. Innan de åkte vidare tog Bo bilden som ni ser överst på sidan. Nu är vi klara för sjösättning i morgon måndag 7/4 kl 10, en vecka efter att vi lämnat Sverige.

Nu väntar nya utmaningar och äventyr; Medelhavet nästa!