Loggbok - juni 2015
tisdag 30 juni 2015 - Skrivet av Christine Landstedt
Arrividerci!
Tidig morgon i Fertilia när vi lämnar det blå

Nu lämnar vi Sardinien för två månaders "semester" i Sverige. Havet ligger blått i morgondis när vi tar våra väskor och går mot busshållplatsen framför kyrkan, där morgontidiga nunnor sakta och med visst besvär går uppför stentrappan. Bluesette ligger i vagga på land nere i Marina di Fertilia och väntar på att vi skall komma tillbaka för fortsatt segling i Medelhavet i höst.

Svalkande vindtratt

Det var en lång och het väntan innan vi äntligen fick upp båten igår. Vi hade fått löfte om upptagning på morgonen, dvs kl 12, så efter frukost gjorde vi de sista förberedelserna, tog ner försegel och bimini samt packade våra väskor. Men när klockan passerat tolv fick vi veta att en fd kollega till varvsföreståndaren, en koralldykare, förolyckats under dykning och personalen var därför tvungen att ge sig ut och bärga kroppen och båten. Så upptagningen sköts fram. Vi gick till restaurangen och åt var sin pizza och tog sen en promenad över bron till playan. Det var fruktansvärt varmt när vi kom tillbaka och vi satte därför upp vindtratten (bilden) för att leda in lite svalka i salongen. Termometern visade trots det forfarande på 30.

Bluesette på väg mot sin vagga

Klockan 18.30 hade man återvänt från sitt svåra uppdrag och blev det äntligen dags för oss att köra fram till kajen, där kranen stod. Vi fick slacka akterstaget för ge plats för lyftkorset. Lyftet gick utan problem och en timme senare stod Bluesette säkert i vaggan. Efter ett kort möte på hamnkontoret och överföring av halva hyresbeloppet slog Umberto igen butiken och rusade hem till sin fru - tre timmar försenad. Han hade lovat vara hemma kl 17....

Middag på familjerestaurang, Fertilia

Det blev en vända till upp till byn. Sista måltiden i utlandet på ett tag. Vårt besök dokumenterades av servitrisen, som såg till att hennes mamma (som vi tror är ägarinnan) och hennes syster poserade i bakgrunden. Till efterrätt provade vi den sardinska specialiteten sebada, som var en sorts inbakad ost med honung. Jättegott. 

Mätta och belåtna gick vi tillbaka ner till hamnen, klättrade uppför stegen, hämtade soporna. Vi skänkte de sista potatisarna och löken till vakten, som satt och tittade på TV.  Jag passade på att ta en dusch medan Lasse satte upp sittbrunnskapellet och sen ställde vi klockorna på 6. Somnade efter en stund ganska gott trots myggor och sluttande säng (båten står lite framåtlutad). Jag påstår envist att det gungar, men det är ju en omöjlighet, så det är nog landsjukan som spelar mig ett spratt.

Väskorna firas ner från däck

Efter frukost och sista koll sänkte vi ner resväskorna och gick upp till busshållplatsen och bussen, som skulle komma kl 7.50. Tyvärr kom den tio minuter för tidigt, så vi missade den och fick tillbringa ytterligare en timme i Fertilia och den gryende dagens tilltagande hetta.

När jag skriver det här har vi landat i Sverige och är på väg i flygbuss genom det grönskande landskapet. Inatt skall vi sova inomhus i vanlig säng för första gången på flera månader och om vi vaknar före klockan sex kommer vi att få uppleva ljus sommarnatt, långt från den kolsvarta, som omsluter vår båt där nere på Sardinien.

Arrividerci - på återseende!  

lördag 27 juni 2015 - Skrivet av Christine Landstedt
Tiden går så snabbt
Agneta och Classe vinkar adjö

I morse kl 7.30 klev våra gäster på bussen till Alghero Aeroporto för att ta flyget hem till Sverige efter en veckas vistelse hos oss här på Sardinien. 6 och en halv timme senare stod de på svenska mark i "20 grader och härligt mulet", enligt sms. 

Classe sitter gärna på däck och ser ut över havet

Lasse och jag inser att det 20 dagar sedan vi kom till Sardinien och att tiden gått obegripligt fort. I morgon åker vi in till varvet i Fertilia och på måndag lyfts Bluesette upp ur vattnet för få vila på land i vagga under två heta sommarmånader. På tisdag följer vi Classes och Agnetas exempel och flyger till Sverige. 

Så fick vi ett eget kuttersmycke

 

Vi har många upplevelser med oss. Förutom segling och motorgång på ett blått Medelhav har vi de senaste dagarna hunnit med besök i fina Stintino på norra Sardinien, ett antal dopp i det 23-gradiga vattnet, vandring på stränderna med ett och annat glass- och vätskestopp på nån bar.

Vi avslutar veckan med våra gäster i trevliga Alghero, som bjuder på både gammal historia, stadsliv och närhet till flygplats. Bussbiljetten kostar 1€/person!

Morgongymnastik

När jag hade vinkat av vid bussen i morse och gick tillbaka till båten i hamnen mötte jag morgonjoggarna, som trots värmen springer längs strandpromenaden och stannar och stretchar. Själv är jag nog lika svettig, men kan inte skryta med att det beror på intensiv motionering! 

Lördagen har vi ägnat åt att spola bort salt från däck, tvätta och rulla ihop jollen, leta fram resväskor. Samt en vända till stan - en öl och foccacia samt glass och kaffe är ju ett måste!

Länk till fotoalbum: Sardinien
måndag 22 juni 2015 - Skrivet av Christine Landstedt
Himmel, hav - och så lite helvete...
En segelgranne i skymningen Asinara, Sardinien

Styrman Agneta har tagit lver

Bluesette har fått ny besättning. Min bror Claes och hans sambo Agneta gästar oss en vecka. Vi seglar i 6 m/s och halvvind  från Castelsardo på söndagen efter midsommar. Vi sätter kursen nordväst på Asinara, som är en ö i en av Sardiniens nationalparker. Våra gäster är glada och förväntansfulla på segling i sardinska vatten och Agneta tar gärna över ratten ett tag så Lasse får koppla av.

Vi firar midsommar med sill och Kalles kavar

Det är så bra med att få gäster från Sverige i midsommartid! Förutom trevligt sällskap så finns sill, Kalles kaviar, svensk färskpotatis, gräslök, gräddfil, herrgårdsost och knäckebröd och en flaska Skåne med i bagaget! Vi hyr en boj i bukten i Cala Reale, och dukar upp ett hederligt svenskt midsommarbord - låt vara två dagar efter midsommarafton, men vadå - det är ju helt ljuvligt att få känna smaken av matjessill medan solen glittrar i havet och vi sjunger om gäddorna, som leker i vikar och vass... Efter bad tar vi jollen in till strand och går en promenad på vägar kring vad som ser ut som underligt övergivna gamla militäranläggningar, där åsnor och muffelgetter regerar. Turistinformationen är stängd för dagen, så vi åker ut till båten igen...Classe och Agneta fotograferar skymningsljuus

...där vi delar på en flaska vin och tar för oss av ost och kex och äpplebitar medan havet lägger sig och solnedgången färgar himlen röd. Vi får sällskap av några andra båtar och Agneta passar på att fotografera och dokumentera denna fina sommarkväll - så långt från den kyliga och regniga midsommarafton de lämnat bakom sig i Sverige.

This ackumulator is no more

Efter frukost i morse lättade vi från bojen och gav oss iväg söderut för att uppsöka det turkosa vattnet vid Passage della Pelosa, där Lasse och jag ankrade för några dagar sedan. Vi tog en kaffe och började göra oss beredda att ta jollen in till land, när vi hörde att vattenpumpen gick oavbrutet. Efter en titt ned i kölsvinet konstaterades att nästan  hela sötvattenstanken tömts ut i båten! Det var bara att starta länspumpen och förhindra att vattnet steg över durken, och sen fick Lasse börja felsökning och efter ett tag konstaterade han det var ackumulatorn (bild) som rostat sönder. Classe fixar nedladdning av film till dator

Vi andra bidrog så gott vi kunde med handräckning av verktyg och diverse tillrop. Classe startade arbetet med att felsöka varför vår Gopro-kamera inte visar de filmer vi tagit. 

Efter några timmars jobb och pyssel ansåg vi oss värda ett besök i land, så vi tog jollen in och uppsökte en strandbar för att klämma i oss en hederlig italiensk  pizza - men det blev en rostad macka. klockan var ju 17 och köket på restaurangen skulle inte öppna förrän 19 (....tänkte inte på det!)

Min cyklopprydde bror i turkosblått vatten

Nu är klockan snart 24 och den här dagen är slut. Havet är lugnt. ankaret  sitter bra sandbotten, vi har ätit kycklingkorv och pasta och druckit vin, vatten och kaffe medan solen än en gång gått ner över horisonten. Vi har badat och Classe har fått prova cyklopet. I morgon ska vi ta oss in till Stintino och fylla på färskvatten , för det gamla har liksom "tatt" slut...

Och ackumulatorn - ja det blir nog en senare fråga.

Länk till fotoalbum: Sardinien
torsdag 18 juni 2015 - Skrivet av Christine Landstedt
Glad Midsommar!
Utsikt över medelhavet från kastellet i Castelsardo, Sardinien

Klockan är halv nio på kvällen dagen före midsommar. Lasse och jag har just avslutat en måltid bestående av risotto och rödvin. Vi sitter i sittbrunn och dricker kaffe och ser hur husen och berget sakta färgas lite rosa-orange när solen börjar sin nedgång.

Castelsardo i solnedgång

Vi är som vanligt barfota, klädda i shorts och T-shirts. Alldeles nyss sa Lasse att det känns lite kyligt, termometern står på 22 grader, så man kanske skulle ta på en tröja? Eller krypa ner i salongen - där är det 25...

Vi ligger i gästhamnen, som har bra WiFi, så vi kan kosta på oss lite SVTPlay. Igår såg vi på Aktuellt med väder, så vi vet att midsommarvädret i Sverige inte riktigt når upp till det vi har här. Så vi skickar varma hälsningar från ett varmt och lite blåsigt Sardinien till er alla som ska dansa,  äta sill och dricka nubbe i fleecetröja I Svedala! Vi har varken sill eller midsommarstång.

Här är vi, i ett hav fem gånger Östersjön

Vi befinner oss så långt bort, när man tittar på kartan så nästan hisnar man. Från Oxnö i Stockholm via Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Spanien och Balearerna till den historiska platsen Castelsardo på norra Sardinien. Om några dagar kommer min bror och hans sambo hit för att följa med på båten under en vecka. Det ska bli jättekul att få besök! Därefter tar vi upp båten på land och åker hem till den svenska sommaren. Det ser vi fram emot.  Seglingsäventyret österut i Medelhavet fortsätter senare i höst.

Många trappor stärker benen

När man reser så här får man ideligen nya intryck och upplevelser. Ibland är det så mycket att man nästan inte kan ta in allt, än mindre komma ihåg efteråt. Tur då att man har kamera och kan dokumentera. Bilden här bredvid är från igår när vi gick upp till toppen av Castelsardo och beundrade den svindlande utsikten, gick i trånga nedslitna gränder, tittade in i katedraler och kyrkor och blev övertalade att äta sardinska specialiteter utanför en liten restaurang, där borden stod på sniskan och mamman i familjen förmodligen stod och lagade maten i ett svettigt kök några hus bort. Gott var det, men vi fick nog betala för mycket - det gäller att se upp.

Hattprovardag i Castelsardo

Här finns mycket lokalt hantverk, gamla tanter sitter i sina dörröppningar och tillverkar brödkorgar och fat. Man kan köpa korkinfattade tillbringare och flaskor, och det säljs mattor och dukar, som lite granna påminner om handknuten frotte. Vi tittar, men köper inte särskilt mycket. Inte ens den här kepsen fick följa med ner till båten.

Idag gar vi varit på utflykt till Sassari, som är Sardiniens tredje största stad. Vi tog lokalbussen in och tillbringade några timmar i den värsta eftermiddagshettan (det är då man ska ta siesta!) med att gå runt på gator, fika, äta sallad och glass och titta in på nationalmuseet som var fullt med gamla krus och pelare och smycken från järn och bronsåldern - men vi fattade inte mycket - ingenstans fanns information på engelska. Och vår italienska är inte mycket att komma med, så vi fick titta på bilder och föremål och gissa lite. 

En hederlig mack

Men det här är mer jordnära. En Essomack! Det finns gott om dem på Sardinien, känns nostalgiskt att se den gamla skylten. Dieseln kostar över 15 kr litern, förresten. Obs! Klicka på bilden så får ni se vad mackskötaren har i sin vänsterhand...

Nåt annat som det finns gott om här är sopor. Det är väldigt skräpigt överallt och sopor ställs i bästa fall ut på gatan, i sämsta fall slängs de bara. Den ekologiska zonen i återvinningsstationen i marinan är ett skämt. Här har man mycket att lära av Spanien!!!

Lasse är snabbt framme med kameran

Jag avslutar dagens långa inlägg med en bild från häromdagen, när vi låg på svaj strax söder om sundet i Fornelli. Vi ankrade 200 m från land på 4 meter över sand med bra fäste. Låg där i två nätter utan att kunna gå iland, det blåste upp till 10 m/s och då vill man  inte gärna lämna båten. Men vi hade mycket att titta på, blåsten lockade windsurfarna att använda oss som rundningsmärke, och de färgglada seglen står fint mot det turkosblå vattnet. Efter de två dygnen här tog vi oss till Porto Torres, som är en ganska sliten stad, men spaghettin frutti di mare var utsökt och värd sitt pris, vilket man kanske inte kan säga om hamnavgiften. Där betalade vi dubbelt så mycket som här i Castelsardo.

Vi önskar alla en riktigt fin midsommar!

Länk till fotoalbum: Sardinien
fredag 12 juni 2015 - Skrivet av Christine Landstedt
Varning för extremt höga temperaturer - skönt med ett svalkande dopp i havet!
Lasse simmar i turkosgrönt vatten i Cala del Bollo

Efter att ha tillbringat två nätter i Alghero hos Frederico och hans son Alessandro, som sköter den familjära Marina Ser-Mar beslöt vi oss för att kasta loss tamparna och börja utforska Sardinien. Vi betalade hamnavgiften och fick en pratstund med Frederico, som berättade att han har två stora intressen - det ena är bilar, vilket vi osökt kom in på eftersom WRC och Rally Italia Sardegna pågår under 11-14 juni. På strandpromenaden har man byggt upp tält och "stall" där de olika bilmärkena profilerar sig. En del gator är avstängda och trafiken leds om av trafikpoliser i uniform. Frederico äger flera veteranbilar och skulle delta i en cruisingprocesseion genom Alghero samma kväll. Vi missar dock detta jippo till förmån för en seglats i Capo Caccias marinreservat.

Första turen blev dock kort motorgång till den närliggande Marina di Fertila, där  vi bestämt möte med Umberto, för att göra upp detaljerna om uppläggningen av Bluesette under juli och augusti. Över en kopp espresso pratade vi med Umberto och Bobo (som är den andra ägaren). Vi hade laddat upp med registreringsbevis, försäkringspapper, pass och allt möjligt, men det räckte med ett handslag. Betalning tar vi sen. Så annorlunda mot Spanien! Vi bestämde upptagning den 29:e juni, eftersom vi flyger hem den 30:e. Flygplatsen ligger 15 min från Fertilia, det går bussar en gång i timmen minst. Upptagningsplatsen ser bra ut, den är liten men de har en stark kran, bra underlag och justa vaggor. Att de sen bjöd oss att stanna gratis över natten med fri tillgång till vatten och el gjorde oss inte mindre nöjda!

En skuta med fransk besättning i Porto Conte

Igår stack vi iväg in i Capo Caccias Marinreservat. Det var otroligt varmt, och vi hoppade i sjön nästan på en gång när vi ankrat (se bilden högst upp). Solen sken, ett gäng ungdomar skränade och badade till discodunk från en annan båt. Jag tog en titt på väderprognosen igen - och oj! Gula varningstrianglar för extremt höga temperaturer, åska och hårda vindar det närmaste dygnet! Det var bara att tänka om och hitta en säker ankarplats för natten. Vi kröp längst upp i viken vid Port Conte och ankrade ca 200 m från land (man bör hålla det avståndet i reservatet). Där låg bland andra även en fin skuta med fransk besättning. Efter middagen mörknade himlen, men den tryckande värmen bestod.

Lasse skurar båten efter nattens regn

Åskvädret kom först framåt femtiden På natten. Då lystes himlen upp ordentligt och det mullrade och blixtrade under några timmar. Ankarkättingen mullrade också när den släpades över botten i och med att vinden bytte riktning, vilket den gjorde hela tiden. Lasse släppte ut några extra meter och jag tog in dynor och handdukar, för snart kom regnet. Och med det sanden! Lasse fick ägna förmiddagen till att skura och skölja bort de röda sandkornen, som täcker allt.

Kanske inte så turkosblått och inbjudandeIdag har vi stannat i båten. Det har blåst - ibland upp till 10 m/s, men ankaret sitter. Vi har dock inte velat lämna båten för ett besök i land, det får vänta tills det fina vädret kommer åter. Även idag har det varit tryckande hett i omgångar, och himlen stundtals oroväckande mörk. Så här såg det ut vid 18-tiden.

Vi ägnar oss åt läsning, ätning, slumring och tittning på andra båtar. Det är helt ok det med.

tisdag 9 juni 2015 - Skrivet av Christine Landstedt
Hasta la vista España - Buon Giorno Italia!
Cappo Caccia reser sig ur dimman

 

Äntligen på väg mot SardinienNär jag skriver det här är det tisdag den 9 juni kväll och vi har varit på Sardinien i ett och ett halvt dygn. I och med att vi lämnade Menorca och Spanien tappade vi kontakt med internet och först idag har vi fått ordning på det hela. Det gamla Orange-simkortet är nu utbytt mot ett från Wind till det facila priset av 14€ för 6G + kostnad för själva simkortet: 10 €. Överkomligt.

Vi lämnade underbara Menorca i lördags kl 10 efter att i flera dagar ha studerat väderprognoserna noggrannt. Det kändes skönt att ge sig ut på havet och Lasse gjorde tummen upp när vi kommit en bit.

En selfie/groupie i spegelglas, mahon

Det var dålig internetuppkoppling Mahon, där vi låg i 5 dygn, på svaj i Cala Taulera, som ligger alldeles i inloppet till staden. Det var gratis att ankra i denna väl skyddade vik och vi kände oss säkra att ta jollen in till staden och vandra runt i den gamla historiska delen. Vi träffade Victor från Addaia och han berättade lite om Menorcas historia för oss. En kväll gick vi en långpromenad längs viken och såg både jättefina hus och fallfärdiga och oavslutade byggnationer. En dag tog vi Bluesette in till staden och tankade diesel och vatten för den kommande överfarten till Sardinien och en annan dag gick vi runt i den stora militäranläggningen, som ligger på höjden alldeles ovanför ankringsviken. Man förstår att där har det varit en strategisk plats att bevaka inkräktare från havet. Vi badade i det fina vattnet och vi såg många segelbåtar komma och ankra upp i samma Cala - för att sedan ge sig av igen mot nya mål. Det finns mycket att berätta, jag borde även nämna den fina speciella ön Isla del Aire strax slder om Mahon, där måsar, kaniner och svarta ödlor regerar - vi låg på svaj en natt - och passade på att åka in till land bjuda dem på tomat-bitar, vilket vi läst att de skulle gilla. I fotoalbumet Menorca finns lite mer bilder från våra sista dagar i Spanien.

Den italienska gästflaggan hissas

Men nu är det alltså Italien och Sardinien, som gäller för den närmaste månaden innan vi beger oss hem till Sverige och den svenska sommaren! Det kändes pirrigt att ge sig iväg på den nästan 200 sjömil långa resan från Mahon på Menorca till Alghero på Sardinien. Vi hade räknat med att det skulle ta två dygn, och förberedde oss på två nattseglingar, vilket kändes lite ovant här nere, där det faktiskt blir kolsvart på batten från solnedgång vid 21 till månens uppgång vid 00.30. Vi har ju både radar och AIS så vi kan se andra båtar och de kan se oss, men man är ändå lite spänd och kan inte koppla av riktigt som vanligt. 

Solnedgång på havet mellan Menorca och Sardinien

Det blåste lagom på dagarna, så då kunde vi seglai 5-6 knop, men på kvällarna och nätterna blev det motorgång för då försvann vinden. Tack och lov var det ingen hög sjö. På bilden bredvid ser ni solnedgång över Medelhavet halvvägs på vår färd. Strax efteråt såg vi delfiner och några andra stora fiskar bryta vattenytan, men det är svårt att fånga på bild. När mörkret föll upptäckte vi att havet var fullsmockat av några vit/beige/bruna flytande saker. Vi trodde först att det var nån båt som släppt ut tonvis med skräp och sopor, men insåg sen att det var maneter, som av någon anledning inte visar sig på dan. De var så många att det var lite äckligt.

Aningen trött styrman efter 40 timmar

Egentligen är det inte särskilt jobbigt att långsegla, men det tar på krafterna ändå och på andra dygnet började jag känna mig lite mör. Man får ju sova i skift en eller två timmar i taget och samtidigt vara beredd på att snabbt komma upp och hjälpa till när vakthavande behöver hjälp. 

Vid 22-tiden den andra kvällen såg vi i mörkret babordslanternan på en båt någon sjömil framför oss. Och strax till höger om den ett blinkande ljus, som vi inte kunde identifiera och det gick några oroliga minuter innan vi kom på att det var fyren på Cabo Caccia som lyste hela 24M. I mörkret får man inga perspektiv på avstånd och kan lätt gripas av panik när man tror att det är nåt hinder i vattnet framför båten.

De sista timmarna in mot Sardinien och målet Alghero fick vi gå i dimma. Det var inte jättekul. Sikten noll och så fuktigt att allt var drypande blött. Vi navigerade med hjälp av radar och plotter och kröp fram med mistlur beredd ifall vi skulle träffa på någon båt i vår omedelbara närhet. 

Det var otroligt skönt när dimman äntligen lättade - och mäktigt att se fyren dyka upp högt där uppe - se vinjettbilden!

När vi närmade oss hamnen möttes vi av en gummibåt med en kille från en av marinorna; Ser-Mar. Han frågade om vi behövde hamnplats, och efter att ha fått ett godtagbart pris följde vi med in till den kaj och lade fast båten. Efter fyra timmars total utslagning, dvs sömn, gick vi in till hamnkontoret och anmälde oss. Hamnkaptenen, som för övrigt är far till killen i gummibåten, berättade då att de haft koll på oss sedan kl 22 kvällen innan. De har nämligen en AIS- mottagare invid fyren som vi identifierade! Så det var väl ingen slump att vi blev så väl mottagna och ledsagade in i hamn!

Där bakom i bukten skymtar Alghero

Alghero är en fin stad. Det finns en "gamla stan" med kullerstenar och småbutiker och trattorior  glassbarer och sånt som hör till. Vi har sett fler svenskar än på många andra ställen. Vi har ätit pizza och pasta och foccacia. Vi försöker snappa upp lite italienska ord att byta ut mot de spanska, men det blir fel här och där. Idag har vi tvättat och tagit en busstur till Fertilia, som ligger alldeles i närheten. Det är där vi planerar att lägga båten under vår sverigesemester. Bilden ovan är tagen från Fertilia med utsikt över bukten - Alghero längst bort. Det här blir nog bra.