Loggbok - juni 2016
måndag 27 juni 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Midsommar i the Northern Ionian
Det blev nästan svensk midsommarsill i Grekland

Ljuvliga VonitsaVii beslöt se oss om i Amvrakikos Kolpos eller Gulf of Amvraki, som den heter på engelska, den stora bukten öster om Preveza. Där finns gott om fiskodlingar och enligt uppgift delfiner. Bra seglingsväder, vi gick och lade oss på svaj utanför badstranden i den lilla staden Vonitsa i söder. Det var varmt i vattnet, vi simmade ända in och tillbaka, och vi fick påhälsningar av simmande hattprydda damer, som undrade vilket land vi kom ifrån. Den svenska flaggan är kanske inte så självklar. Framåt kvällen tog vi jollen in till land och festade på grillad aubergin bl.a. Gick en sväng och njöt av den trivsamma lilla hamnen. Hittade till slut en postlåda för vykort - men det var en utmaning, ingen verkade veta. Utom till slut föreståndaren i järnaffären.Gröna höga berg vid Koukounitsa

Dagen efter flyttade vi oss bara ett stenkast österut, till den lilla skyddade viken Koukounitsa, där ytterligare 6 båtar ankrat upp. På en liten "ö" sammanbunden med en vacker stenbro låg ett litet kapell, där det pågick bröllop. Åt andra hållet såg vi det höga grönklädda berget.

Menidhion i morgonsol

I nordöstra hörnet av Amvrakiagulfen ligger Menidhion.vi hade läst att här skulle det vara gott om delfiner och ovanliga fåglar, så vi gav oss iväg. Och när havet lugnade ner sig på eftermiddagen såg vi de välbekanta fenorna skära vattenytan. Lasse var snabbt beredd med kameran, men det är svårt att hinna med. Jag såg hur en delfin gjorde ett jätteskutt upp i luften och vände ner igen. Vi ankrade upp utanför en liten fiskehamn väster Menidhion och fortsatte spana. Den här gången såg vi en stor sköldpadda titta upp. Framåt kvällen lade vi oss på svaj utanför själva Menidhion, där även båten Riverdancer låg. Den båten hade vi sett tidigare när vi låg på svaj utanför Cleopatra Marina och när vi senare på kvällen tog jollen in stan träffade vi John och Gilly från England som seglat Riverdancer i många år.

Lasse styr genom Levkas kanal

Midsommar närmade sig. Vi har läst att det finns en s k midsommarvik på ön Meganisi söder om Levkas, så vi tyckte det skulle bli kul att åka dit och träffa andra svenskar. Vi vinkade nästa morgon adjö till John och Gilly och började återresan ut ur gulfen. Men - ibland jäklas det - och vi fick problem med toaletten. Det började också blåsa rejält - vi gick tillbaka till "vår vik" öster om  Vonitsa, där vi kunde ligga skyddade och åtgärda eländet. Den 22/6  passerade vi Preveza och gick ner till Levkas kanal, dit vi kom efter en något guppig färd över öppet vatten. Vi fick vänta en halvtimme på att svängbron skulle öppnas så att vi kunde passera. Efter att ha tillbringat så många nätter på svaj beslöt vi oss för att gå in till Levkas Marina och leva lite lyxigt.

En av broarna i LevkasÅh, så fint det var. Trivsam marina med bra supermarket och tillbehörsaffärer. Vi investerade i en ordentlig fläkt som går på 12 volt, efter att ha haft över 30 grader i båten dygnet runt i flera dagar var mitt humör ganska ansträngt,  På kvällen gick vi över broarna från marinan in till staden - Levkas är riktigt trevligt, här skulle man kunna tillbringa flera dagar. Tankade vatten och köpte midsommarmat - vi lyckades få tag i några burkar sill eller strömming, en med senapssmak. Och sen satte vi kurs mot Meganisi, På vägen dit passerade vi Skorpios, där Onassis höll till.

Svenska flaggan på Meganisi

Det blev inget firande för oss i den s k "midsommarviken".  När vi kom in där var det ganska fullt och vi insåg att man inte kunde svaja utan att man skulle lägga ankare och sen en lina i land. Vi snurrade runt några varv men hittade inget bra ställe. Vi lade oss därför på svaj i nästa vik, där många båtar ankrat upp. Vi firade midsommar med oss själva, det gick bra. Och maten var riktigt god, kanske inte abba-sill, men helt ok!

Jolleparkering och charterbåtar på rad

Vi stannade på vår svajplats i flera nätter. Det fanns två tavernor inne vid stranden och vi tog några turer in. Som ni ser på bilden här bredvid var vi inte ensamma om att hitta en plats för jollen. Bredvid jollarna låg ett antal charterbåtar på seglingskurs. Det var riktigt intressant att se hur de fick lära sig backa med full fart in mot land medan de hoppades att ankaret skulle ta. Vi såg inga roderhaverier, men hade inte blivit förvånade om det hänt. 

Glass i Meganisi

Bredvid oss på svaj låg en svensk båt, som seglat här nere i många år. Jättetrevligt att få en pratstund med dem. De hade varit här tidigare och rekommenderade oss en promenad till Vathi, staden alldeles intill, men vi kom inte dit. Det blåste upp och åskan hängde i luften, vi ville inte lämna båten. 

Det blev några besök i land. Öl och vin är ganska billigt på restaurang, kaffe och glass är lite dyrare, men värt när värmen är olidlig. Har förstått att det varit varmt även hemma i Sverige efter skyfallen tidigare. 

Sedan igår är vi tillbaka på svaj utanför Cleopatra Marina. På onsdag ska vi lyfta upp båten på land och i morgon ska vi "klä av henne" seglen, som inte får sitta på. På fredag flyger vi hem till den svenska sommaren.

Vi har haft lite problem med Internet. Jag befarade att vi hade gjort av med hela potten. Fick några konstiga message från Cosmote, men det var på grekiska med grekiska bokstäver. Fick idag kontakt med helpdesken per telefon, det visade sig att jag glömt "köpa av mig själv" - man måste avropa från sin egen insatta credit. Det är ett elände att lära sig de olika reglerna i de olika länderna. Ser fram emot nästa år när vi slipper detta.

Länk till fotoalbum: Northern Ionian
fredag 17 juni 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Värmeslag, jätteportioner och turkosblått vatten!
Det turkosblå vattnet i Lakka på Paxoi står fint mot Lasses röda tröja
https://m.youtube.com/watch?v=0Xm_gGFniKM

Nionios var sig lik från klippet på YoutubeNär vi seglade mot Paxoi och den norra viken Lakka fick vi ett mail från våra kompisar i Roccella, som övervakar oss via Vesselfinder. De skrev att vi inte fick missa den bästa restaurangen och bifogade en länk till ett youtube-klipp med reklam för Nionios Taverna.

Efter att ha ankrat upp bland ett trettiotal andra båtar i den vackra viken med turkosblått vatten tog vi jollen in till kaj och gick en promenad bland strandkafeer, bagerier, fruktaffärer, souvenirstånd och tavernor. Sedan vi hittat sopstationen och lämnat vår soppåse i en av de överfulla containrarna, som vaktas av katter, kom vi så småningom till den rekommenderade Nionios och fick uppleva youtube i verkligheten! Jag lovar - det var exakt! Och vi åt oss proppmätta - igen. När vi rodde ut till båten hade ytterligare 20 båtar ankrat upp i den härliga viken. Natten blev lugn.

Den gröna bojen behöver målas

Redan nästa  morgon lämnade vi Paxoi och satte kurs söderut mot Preveza, en sträcka på 32 Nm raka vägen, men eftersom vi (som vanligt) hade vinden i nosen fick vi göra några kryss-slag så vi lade hela 42 distans bakom oss innan vi siktade de röda och gröna bojarna, som markerar den smala och ganska grunda rännan in till Preveza. Det var inte lätt, färgerna var nästan borta.

Jolleparkering i Aktio

När man kommer in i Preveza bay har man själva "stan" Preveza på det vänstra landet och på det högra ligger de tre stora varven/marinorna, där många lägger upp sina båtar för sommar- eller vinterparkering. Vi hade haft lite kontakt via mail och skulle nu besöka Cleopatra Marina, som vi valt för Bluesette under juli och augusti. Vi ankrade upp utanför och morgonen efter tog vi jollen in till land. 

Nu börjar värmen göra sig gällande på allvar. När man seglar fläktar det ju, men när man ligger för ankar och solen skiner blir det stundtals olidligt hett. Just den här veckan och nästa är det tydligen värmebölja och termometern står på över 30 grader i båten. Vi sätter upp solskydd och badar (det är 26 grader i vattnet) och dricker massor med vatten. Jag gnäller rätt mycket - mår inte så jättebra när termometern stiger. Efter att ha gjort upp om upptagning den 29:e juni tog vi en lunch på en restaurang på hamnområdet - och återigen fick vi jätteportioner! Eftermiddagen och natten blev varm och slö.

Preveza överraskade

Varje dag kl 10 går en passbåt över sundet från marinorna till Preveza och vi passade på i morse. Vi fann en förvånansvärt trevlig och pittoresk by på andra sidan vattnet. Från att tidigare ha varit ganska ruffig och nedsliten verkar Preveza ha fått en ansiktslyftning. Eftersom passbåten skulle åka tillbaka redan efter två timmar hann vi tyvärr inte se så mycket, men det går väl fler tåg (eller båtar...) Nån annan gång.

Kolla in vad damen i mitten har fångat

Det ligger många båtar längs kajen i Preveza, stora segelbåtar och mindre skepp. Men också fiskebåtar, där gubbarna rensar näten och gummorna säljer fisken till förbipasserande. Just det här "ekipaget" stack ut extra mycket. Om du klickar på bilden och förstorar den kan du nog se vad damen i mitten håller i sina händer. En objuden gäst som gärna hade slukat hela fångsten om hon inte lyckats slå klorna i honom...

I morgon tänker vi flytta oss till nån ny ankarplats - vi går nog in i den stora bukten eller innanhavet och ser oss omkring. 

Länk till fotoalbum: Paxoi - Preveza
måndag 13 juni 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Höga berg, grönska, blommor, magiska utsikter, historiska vandringar - vi är i Grekland
Utsikt över Ioniska havet söderut från Stefanos på Korfu

Den grekiska gästflaggan hissasDet är nu en dryg vecka sedan vi hisade den grekiska gäsrflaggan och satte kurs över "the Ionian" mot de grekiska öarna. Tiden går fort, och ändå har den räckt till många timmars avkoppling med vila, bad, läsning och väntan på rätta vindar.Vi fascineras av de höga grönskande bergen, de vackra blommorna, de magiska utsikterna och den fina staden Korfu.

Charterbåt vid charterbåt vid charterbåt...

Efter att ha lämnat viken i Stefanos, som jag skrev om sist och där vi tillbringade två nätter, tog vi oss till den jättestora gästhamnen i Gouvia, som ligger strax norr om Korfu stad. Det var en kort segling på ca 10 Nm, vi hade sällskap av flera ankarliggare från Stefanos. Vi fick en regnskur över oss precis utanför inloppet till hamnen, men det gick snabbt över. Efter att ha blivit hänvisade en plats långt in i den jättestora marinan där charterbåtarna låg i oändliga rader tog vi med oss alla dokument och gick för att klarera in oss i Grekland och köpa en s k DEPKA - ett sorts stämpelblankett vi läst att man måste ha. Vi hittade en ensam uniformerad tulltjänsteman bakom ett skrivbord i ett kontor, som "skrev in oss" till en kostnad av 15€, gav oss en stämplad blankett och hälsade oss välkomna. Sen berättade han att myndigheterna inte förser dem med några DEPKA-formulär så något sånt kunde vi inte få men det skulle räcka med att visa upp det stämplade papperet om någon i uniform skulle fråga. Och sen sa han att om vi tänkte åka till Albanien, Kroatien, Montenegro eller Turkiet så var det pass-kontroll. Därefter gick vi tilla hamnkontoret och skrev in oss i marinan och fick veta att det skulle kosta drygt 48€ per natt.

Två svenska maxibåtar i Gouvia

Vi tog en kaffe och en smörgås på ett av kafeerna i hamnen och insåg att miljön nog inte var precis vår "cup of tea". Det hade just varit en stor regatta och bryggor och barer var fulle med folk från de fina båtarna. En bra tillbehörsaffär fanns, det var positivt, och vi köpte några småsaker. Vid en bryggsväng såg vi till vår förvåning två maxi-båtar, som numera jobbar i charterbranschen, de var inte i lika gott skick som den övriga flottan, men det var ändå kul att få lite "sverigekänning".

Korfu stad, kastellet och bptar

Vi tog en buss in till Korfu stad, som visade sig vara en jättefin med många historiska platser att se och besöka. Tyvärr var det jättevarmt, så jag var nog ett ganska tråkigt sällskap för Lasse, som inte är lika besvärad av värmen, som jag är. Vi gick längs vattnet och såg många båtar på svaj samt i de gästhamnar som finns.

Möte med historien

Visst var det en fin utflykt. Härligt att se hur fint och rent det var - inte undra på att turisterna flockas på de höga utsiktsplatserna, där statyer och monument vittnar om historien. Självklart borde man lägga mer tid än några timmar på Korfu, men det får bli en annan gång. Vi fick tag på en butik, där vi kunde köpa simkort föt mobilt internet, vilket var ett av skälen till stadsbesöket. Efter inköpet tog vi bussen tillbaka till Gouvia. Vi åt middag på en krog strax utanför marinan, där priserna var ganska mycket bättre anpassade till vår plånbok, men portionerna definitivt inte anpassade för våra magar - de var fullständigt enorma, och jag kunde inte äta upp, trots att det var jättegott.

En vandring på stranden bland vrakgods och skräpInternet är viktigt för oss - det är vår källa till väderprognoser - så det kändes jätteskönt att vara tillbaka i cyberspace utan att behöva förlita sig på en "free-wifi- restaurang", där uppkopplingen ofta är sisådär. Dagen efter vår hittills dyraste natt drog vi åt sydost och över till fastlandet. Vi hade läst i Rod Heikells Pilot-bok om en väl skyddad ankringsvik norr om Igoumenitsa och beslöt gå dit för en natt. Vi hade köpt rökt fisk i Gouvias Super Market så jag satte på potatis och tänkte äta lite "svenskt" . Men fisken var stenhård och salt och vid närmare lusläsning av etiketten kunde vi konstatera att firren var förpackad i oktober 2015 och skulle hålla sig till oktober 2016! Den åkte i spat med skinn, ben och innanmäte och allt - och jag stekte fläsk istället. Viken var helt ok, men lite gudsförgäten. Vattnet var grumligt och fullt med växter, en hund skällde hela natten. Vi gav oss av nästa morgon mot ön Paxoi, som ligger sydost om Korfu och som skall vara alldeles underbart vacker. 

Vi visste att vindarna de närmaste dagarna skulle vara sydliga, men tänkte ändå att det skulle gå att ta sig fram ganska lätt. Men som så ofta i dessa vatten så är vinden hårdare än vad rapporten säger, så vi beslöt gå över till Korfu igen, och lägga oss i skydd för sydosten söder om Petriti vid Molos på Ak Levkimmis. Måndag och tisdag skulle dessutom bjuda på åska och regn, så vi tog det säkra före det osäkra. Vi släppte ankaret på 2,5 m djup i sand i vackert blått vatten. 

Utsikt från den enda restaurangen i MolosFramåt kvällen tog vi jollen in till land och gick en promenad längs stranden. Det visade sig vara ganska öde, skräpigt och råtigt på denna strandremsa. Tydligen har här tidigare funnits flera restauranger, men det återstod inte mycket av det forna semesterparadiset. Vi fotograferade många fina blommor längs den skräpiga bygatan och lyckades till sist köpa varsin glass i en tom restaurang, där en kvinna sopade och sopade sand från golvet. 

Lasse tömmer jollen efter åskregnet

Åskan skulle enligt rapporten kunna bli ganska våldsam - det var s k nivå2-varning, vilket kan innebära skador på elnät osv. Vi var helt ensamma på svaj i bukten, och undrade igen om vi överdrivit rädslan. 

Det small inte till ordentligt förrän på förmiddagen, just när vi efter en sovmorgon satt oss för att äta frukost. Vinden tog i, båten svängde 180 grader och vi tyckte att vi kände kölen nudda sandbotten. Himlen öppnade sig och regnet störtade ner över oss - men som tur är är båten tät. Vi kunde lugnt stanna inomhus och äta upp frukosten och fortsätta läsa böcker. Att det var mycket regn märktes inte minst på den mängd som fick ösas ur jollen.

Blomprakt

Vi har stannat ombord hela dagen eftersom man varnat för fler åskregn. Det har dock inte kommit några fler - förrän nyss (klockan 23). Bra med regn, då frodas blommorna. (Se fotoalbum blomsterprakt, där finns lite bilder)

Vi har badat och solat och läst och slumrat. Finns inte så mycket mer att göra än att vänta. I morgon tänker vi oss vidare till Paxoi. 

Länk till fotoalbum: Blomsterprakt
onsdag 8 juni 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Othonio, Korfu - inte fel!
En kvällspromenad på odylliska Othonio! Se vilken vacker trottoar!

Fotograf på fördäck

Vi kom fram till den lilla ön Othonio strax utanför Korfu. Låg två nätter på ankar i södra bukten tillsammans med andra båtar. Nordvästen blåste 10 m/s och fallvindarna skakade tackel och tåg. 

Vi förundrades över den vackra grönskan på sluttningarna över oss, tog jollen in till stranden, gick en promenad, drack ett glas Retzina på Taverna. 

Idag seglade vi vidare och har just ätit oss proppmätta på grekisk sallad och moussaka på Taverna i Stefano på östra sidan av Korfu. Gratis WiFi för matgäster, passar på att kolla mail och skriva detta.

Lyssnar på avkopplande musik, njuter av solnedgången. Livet är bra. 

söndag 5 juni 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Sista latten, sista gelatan - i morgon seglar vi till Grekland!
Jag ser ut över det blå joniska havet - morgondagens utmaning

Det blå havet

Hela kalaset på land kostade 470€. Då ingick upp- och nedtagning av båten, högtryckstvätt, vagga samt 4 liter bottenfärg. Efter sjösättning och tankning av diesel bestämde vi oss för att gå till den lilla hamnen Ciro ca 20 Nm norr om Crotone. Flera av de andra "landkrabborna" på Elios varv hade sagt att det var helt ok, så vi beslöt att ge det en chans. Vi kände oss färdiga med Crotone och hade ingen lust att betala ytterligare 30€ I gästhamnen. Det blev en fin och härlig segling över ett blått hav. Ciro är en fiskehamn, det fanns inga egentliga gästplatser, men vi fick ligga vid kajen bredvid några andra gästbåtar. Och vi slapp betala. Hamnkapten tyckte inte att en natt var något att bråka om...Vi gick en sväng på stan, som visade sig vara ganska stor, hade flera stora livsmedelsbutiker (till skillnad från Crotone) och massor med cafeer och restauranger. På torget framför kyrkan var det stor folksamling - lokala politiker höll brandtal inför söndagens kommunalval.

Efter en lugn natt seglade vi vidare igår morse. Nu väntade en betydligt längre segling - tvärs över hålfoten på den italienska stöveln - mot Santa Maria di Leuca, en tripp på 62 Nm i en kurs på 65 grader. Vi fick fin segling de första 6. timmarna, men sen dog vinden ut och vi fick gå för motor. Vi såg inte många andra båtar eller fartyg, men vi såg ett antal stora sköldpaddor, som var uppe vid ytan (där havet var ca 1000 m djupt). Mäktigt, häftigt och kul! Tyvärr blev bilderna vi tog inte mycket att visa upp.

Kyrkan i Santa Maria di Leuca - sedd från sjön Vi kom fram efter att solen gått ner och lade oss på svaj utanför den inre vågbrytaren, där även två andra båtar parkerat. Trötta men nöjda tog vi en kvällsmacka och kröp till kojs. Då startade diskot - eller diskona - på land. Det höll på till 4 - inte konstigt att vi var lite trötta när vi åt frukost vid niotiden. Men utsikten var fin.

Imponerande slott i Santa Maria di LeucaVi drog upp ankaret och gick in i hamnen, som till skillnad från Ciro hade många gästplatser, med de eviga moringslinorna, som man ska dra upp längs sidan och fästa i aktern. Smutsigt och äckligt och jobbigt. Om vinden ligger på är det risk att en lina fastnar nånstans under båten. Idag hade vi oturen att en lina lade sig runt roderaxeln, men Lasse lyckades få bort den lite senare. 

Moto Guzzi - bikemöteSanta Maria di Leuca är jättefint. Stora imponerande hus, kyrkor och slott, livsmedelsbutiker och restauranger. Det är söndag. Familjer är ute och badar, äter eller promenerar.

 Moto Guzzi hade bike-möte - ett av gårdagskvällens discon hade nog anknytning till detta jippo.

Den italienska glassen var inte dum

 

Vi har studerat väder och vind och konstaterar att det är bäst att åka vidare redan tidigt i morgon bitti. Så nu har vi handlat och duschat. Och ätit den sista gelatan och druckit den sista latten eller espresson för en tid.

 

Nu väntar fetaost och tsatsiki, vi sätter kurs mot Korfu. Stannar antagligen på en av öarna som ligger väster om Korfu.  Eftersom vårt internetabonnemang är italienskt dröjer det några dagar innan vi kan skaffa ett grekiskt.

 

Men fortsättning följer, tack för att ni är med oss!!!

torsdag 2 juni 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Ett rejält lyft!
Bluesette kommer upp på land efter 9 månader i vattnet.

Från Le Castella till Crotone är det drygt 20 distans. Vi kom fram på söndagkvällen och fick en plats på gästbryggan i Porto Vecchio. Hamnpersonalen lovade kontakta chefen Elio på varvet i Porto Nuovo för att kunna ta upp båten. Efter viss väntan dök han upp på måndagen och vi bestämde upptagning till dagen därpå.

Här behövs en ansiktslyftning

Det är nästan 13 månader sedan vi bottenmålade senast och under den tiden har hon legat i vattnet i sammanlagt 11. Det var naturligtvis både spännande och lite obehagligt att få se hur det såg ut. Trots vårt idoga skrapande från bryggan i Roccella kunde vi konstatera att det fanns lite mer att ta bort. Framförallt var propeller och drev duktigt beväxta.

Lasse fick jobba hårt med slipmaskin

Efter avspolning med högtryckstvätt var det bara att sätta igång. Många köper tjänster, men vi spara uppåt 2000 på att göra jobbet själva (ja, att Lasse gör det).

Slipning av botten, köl och propeller tog en halv dag och sen var det dags för målning. Vi hade några liter färg kvar sen sist och fick komplettera med några liter för att kunna lägga på två lager.

Vi bor på båten och tar oss upp och ned via stege, som vi får låna. Bra stöttor, känns fint. Det ligger ca 70 båtar på land här och minst tio av dem är "bebodda". Många verkar ha varit här förr och många känner varandra sen tidigare - både härifrån och från andra hamnar runt om i Grekland och Italien. 

Det finns toalett och dusch och tvättmaskin, vilket är jättebra. Jag passar på att tvätta lakan och kläder medan Lasse jobbar med botten. (Ja, några tag med rollern har jag väl tagit, men äras den som äras bör..)

Det får alltid plats en båt till...

Hela tiden pågår arbeten runt om oss. Båtarna är tätt packade (inga 80 cm-avstånd här inte) och det är ett evigt pusslande för personalen att flytta, lyfta, ta in och ta ut båtar I det inhängnade området.

Fascinerande att sitta och äta frukost i sittbrunn medan kranbilen passerar med en tiotonsbåt alldeles vid relingen. Elller skrämmande kanske, men man får ta det som det är. Jag hänger tvätt på fördäck och försöker låta bli att tänka på att det är asfalt 3 meter ner.

För en del slutar det så här

För att ta sig till stan får vi gå längs kajen där stora fartyg ligger och ut ur grindarna. På andra sidan piren möter oss en sorglig syn. Här ligger övergivna båtar, som inte fått samma kärleksfulla behandling som de borde, och som ingen längre bryr sig om. Förutom den sorgliga känslan är det naturligtvis även en miljökatastrof, men sophantering verkar ju inte vara prioriterad nånstans i Italien...

Efter behandling

Idag är det Republikens dag i Italien. Det är feststämning i Crotone, ikväll skall Umberto Tozzi (ni vet, han med "ti amo" i slutet av 70-talet) uppträda på scen vid strandpromenaden. Både folk och vår båt är uppsnofsade.

I morgon sjösätter vi igen. Se så fin Bluesette blivit efter några dagars slit!