Slusstrappan börjar i Le Chesne och slutar i Semey. Det är en sträcka på 8 km och består av 26 slussar. Alla är automatiserade. Det betyder att när man har passerat en sluss lyser det grönt på nästa, så det är bara att åka in.  Den beräknade tiden när man slussar uppför trappan är 7 timmar. Vi hade tur, här började vi slussa ner och det tog oss 5 timmar att åka igenom de 26 slussarna. Solen lyste från en klarblå himmel. Vi passerade majsfält, betande kor och lövskog. Det var sparsamt med bebyggelse. På förmiddagen hade vi endast lite över tjugo grader men eftermiddagen blev varmare, kring 30.

De olika momenten när man slussar blir rutin. När det lyser grönt åker man in. Hoppar/stiger i land (vattennivån i slussarna går upp till kanten), förtöjer aktertampen, tar emot tampen i fören och sätter den runt en pollare. Dags att trycka upp det blåa röret, stiga ombord, luckorna stängs och vattnet sjunger sakta (ibland fort). Efter ca 10 min öppnas luckorna, dags att ta in tamparna och köra ut. Det lyser grönt vid nästa sluss.

Inuti slussarna är det ofta mycket gräs och annan växtlighet både på luckorna och på slussväggarna. Att ha handskar på sig är ett måste. Tamparna blir leriga och smutsiga. Vattnet i kanalen är fyllt med sjögräs och kvistar som flyter runt.

Vi startade på morgonen vid nio och slutade halv fem. När vi förtöjde i staden Rethel hade vi slussat 32 slussar på lite över åtta timmar. Det en lång arbetsdag och är inget jag rekommenderar att man gör flera dagar i följd.

Laifour, en liten fransk by, här stannade vi till på lördag eftermiddag. Gästhamnen var inte så stor, men tre båtar fick plats. Tillsammans med vår båt så låg en båt från Tyskland och en från Storbritannien. Det var stilla, rofyllt och 30 grader i skuggan. Man kunde höra kyrkklockan slå varje halvtimme. De få som rörde sig var cyklisterna som i strid ström cyklade längs cykelvägen som gick på motsatta sidan längs med kanalen. Vattnet strömmade sakta i kanalen, fiskarna hoppade och det höga skogbeklädda berget reste sig mittemot byn. Byns katter kom på besök och visade upp sig. Allt andades idyll!

Senare på kvällen blev det lite livligare. Åskvädret som bröt ut var magnifikt. Det blixtrade kontinuerligt en kvart och lyste upp den mörka himlen. Åskan mullrade och sedan kom regnet. Allt var över på en halv timme och luften kändes klar och full av syre.

Learning by doing!

Den första slussen Ecluse De Lanaye i Belgien är där man måste registrera sin båt när man lämnar Holland. Kontoret ligger i byggnaden ovanför slussen. Tjänstemannen ville se det gula Internationella certifikatet för fritidsbåtar som vi hade beställt via SXK. Registreringen gick snabbt och kostade ingenting.

Vi övernattade i städerna Liege och Namur. Båda städerna har gästhamnar som ligger mitt i centrum med god service. I Belgien förändrades landskapet. Floden/kanalen blir smalare, antalet pråmar minskar och fritidsbåtarnas antal ökar. Det blir kuperat och husen ligger ofta på båda sidor om kanalen. Det är imponerande vackert och vattnet i floden är rent. Solen lyste från en klarblå himmel och det var ca 30 grader ute och ännu varmare inne i båten. Det tog oss tre dagar att åka genom Belgien.

I den första slussen, Ecluse 59 Cheminees, när man kommer in i Frankrike skall man betala vignett (kanalavgift) på VNF-kontoret i slussen. Även här räckte det med att visa det gula certifikatet från SXK. Kanalavgiften för 2 månader kostade 224 euro för vår båt som är tio meter. Vi fick även med oss en fjärrkontroll för slussarna, eftersom de flesta är automatiserade i Frankrike. Efter ett kort stop i staden Givet där vi handlade färskvaror och vatten fortsatte vi mot den första slussen. Där fanns det slussvakt så även i den andra slussen. Nästa utmaning blev att köra genom vår första tunnel, 565 meter, helmörkt, ingen belysning endast en ljus prick i slutet av tunneln. Vi hade köpt en större ledlampa att ha i fören. Mycket spännande men lite otäckt.  Allt gick dock bra det kändes gott att komma ut i ljuset och till 30 graders värme. Nästa sluss var automatiserad och vi lyckades så småningom lista ut hur vi skulle använda fjärrkontrollen. Learning by doing!!

Båtfärden från Nijmegen till Maastricht var relativt händelselös. Vi slussade, slussarna var stora och höga med pållare, åkte, slussade och sedan blev det stop. Slussen Limmel, en kilometer utanför Maasticht var stängd så vi fick övernatta i en industrihamn tillsammans med ett antal andra båtar. På måndag morgon var felet åtgärdat och vi kunde åka in i Maastricht. Alldeles efter slussen och när vi  passerat två broar finns en mycket välsorterad Shellmack. Vi kunde köpa sjökort över floderna i Frankrike, en paddel (ett måste i Belgien), och tanka samt betala med Visakort. Första gången sedan Kröslin i norra Tyskland!!

Maastricht är Nedeländernas äldsta stad med anor från 50 f.Kr då Romarna hade ett läger vid floden Meuse. Idag har staden expanderat och finns på båda sidor om floden. Det är en livlig stad med många historiska byggnader. Idag är det inspark på universitet, grupper av ungdomar tjoar och tjimmar och drar runt. Det är gratis att ligga vid kajerna mitt i stan men man får stå ut med skvalpet från fartyg och sightseeingbåtar.

Tre nödvändiga saker vi ännu inte har köpt till båten. Liten bil, galjonsfigur, (se fotoalbum Recke)  bil/vespa för två. Vi funderar vidare på vilken av sakerna som är mest nödvändig på vår fortsatta resa.

Denna vecka har vi kört DEK via WDK och på Rehn passerade vi gränsen till Nederländerna. Nu ligger vi gästhamn i Nijmegen vid floden Waal. Vi har slussat nedströms sex gånger, alltid tillsammans med pråmar. Slussningarna har varit lätta, trots att slussarna har varit höga och långa. WDK går genom ett tätt befolkat och industrialiserat område. Många kemiska fabriker och kolkraftverk ligger intill kanalen.

Staden Wesel ligger två kilometer nedströms när man kommer ut på Rehn. Vi kom tidigt på eftermiddagen till gästhamnen och passade på att cykla in till staden. Alla cyklar i Wesel, men ingen hade så små cyklar som vi! Willibrodi Cathedral, som vi besökte, blev nästan totalförstörd vid bombningarna under kriget men är numera restaurerad. På gatorna i Wesel fanns det många åsnor målade i olika glada färger. De är symbol för staden, men vad de symboliserar kunde vi inte lista ut.

Strax efter åtta i morse gav vi oss ut på den spännande färden på Rehn. Floden är ca 300m bred, strömmen är kraftig, fartygstrafiken tät, vi mötte två fartyg var femte minut. Olav lade sig bakom en större pråm som hade god fart. Vanligtvis åker vi 12km/tim nu åkte vi med hjälp av strömmen 17-19km/tim. De stora fartygen vi mötte drog upp svall så ibland kändes det som vi hade motvind 10m/sek. De tog oss 4 timmar att åka 37 sjömil. Nu ligger vi i en gästhamn mitt i centrum av staden Nijmegen. Vi lyckades hitta en affär här som sålde sjökort och köpa en ”Wateratlas” över floden Maas, som är vår nästa utmaning.

Hannover-Recke

Nu har vi varit på väg i sju veckor. Vår kajplats i Nynäshamn lämnade vi den 26 juni. Från Kåseberga på Österlen åkte vi till Bornholm-Sassnitz/Tyskland-Stettin/Polen och sedan ut på gränsfloden Oder. Vi gjorde en avstickare via Finowkanal innan vi åkte vidare till Berlin. Via Oder-Havel till Elbe-Havel och vidare, denna vecka har vi åkt Mittenland-kanal. Totalt har det blivit 900 sjömil, 19 slussar, 12 gamla, små och jobbiga och 7 stora. Från Berlin har vi åkt västerut genom norra Tyskland. Imorgon åker vi ut på Dormunt-Ems-Kanal och då vänder vi söderut.

Resan har gett många nya erfarenheter och vi har mött båtfolk från hela Europa, alla otroligt hjälpsamma och trevliga. Vi har lärt oss att det viktigt att alltid ha kontanter. Nästan alla marinor, stora som små, vill ha betalning i kontanter. Detta gäller även när man tankar.

Vi har navigerat med hjälp av vanliga sjökort, elektroniska sjökort: Navionics, Isailor, Open Seamap. Böckerna European Waterways av David Edwards-May ( tack Mia), Gewässerkarte Deutsschland av Jurgen Stassburger. Per Abrahamssons hemsida, Kanaltur har gett oss många värdefulla tips när det gäller att hitta marinor för natten. AIS är ett måste så man kan se alla dessa pråmar som dyker upp varje tionde minut. VHF har vi lyssnat på, turen har stått oss bi så vi har alltid slussat tillsammans men någon som har kunnat mera tyska än vi och har berättat vad som gäller angående väntetider och övrigt. Hoppas bara att turen håller i sig.

Säg den glädje som varar!

Punktligt kl.09.00 på måndag morgon kom två reparatörer till båten. För att lösa mysteriet med startmotorn kollade de först batteriet, helt Ok. Kollade alla säkringar, inget fel. Kollade kopplingarna under instrumentpanelen, också de var utan anmärkning. Reparatörerna hade en livlig diskussion med varandra och beslöt att kolla motorrummet. De upptäckte att kabeln från gaspådraget till växellådan hade glappkontakt. Halleluja mysteriet var löst!? De bytte  också en del på pumpen som pumpar ut vatten från handfatet och diskhon. Allt löstes på en timme ock kostade 136 euro. Glada kastade vi loss och åkte från Allert Marina i ”Green Line Land”. Vid nästa sluss, Krakauer Vorstadt kanal, fick vi vänta på slussning och stannade motorn. När vi skulle köra in i slussen startade inte motorn. Panik, starta elmotorn, stoppa, pröva dieseln, den startar!

På onsdag lämnade vi Elbe-Havel-Kanal och åkte in på Mitteland Kanal (MLK). När vi kom till första slussen fick vi köra in efter en lång pråm. Helmörkt inne i slussen. Vi kunde varken se hur hög slussen var eller om det fanns tampar eller stege att hålla i. Vi fick order av slussvakten att gå till vänster. Där fanns det pållare som man kunde förtöja båten i . Pållarna följde med hela tiden vi slussade upp. Slussen var ca 20 meter, mycket högre än var vid har slussat tidigare. Vattnet fylls på underifrån så att slussa går ganska lätt. Det är ändå skönt att komma upp i dagsljuset. Nästa utmaning blev att köra i akvedukt över floden Elbe. Vi sökte gästhamn i Wofsburg intill Volkswagen Arena bredvid den stora bilfabriken. Idag har vi fortsatt längs MLK som är tungt trafikerad av pråmar och det pågår underhållsarbete i kanalen på många ställen. Maxfart är 12 kilometer, vi kom fram till Hannover sent nu på eftermiddagen. Här är det kallt, blåsigt och regn, bättre väder har utlovats till helgen.

Det blir en hel del tid över när man väntar på slussning. Mia, dottern hade med sig nya böcker till mig. Jag har läst två av böckerna och kan varmt rekommendera båda. Kvinnan på tåget av Paula Hawkings var nominerad till bästa utländska triller 2015. Den sträckläste jag och den blev bara bättre ju närmare man kom det fruktansvärda slutet. Sophies historia av Jojo Moyes handlar om två beslutsamma unga kvinnor från var sitt sekel som slåss för det de älskar mest, oberoende av vad det kostar.

Vår dotter Mia och svärson Fredrik besökte oss under fem dagar i Berlin. Vi passade på att åka City Sightseeing Tour och förutom alla sevärdheter vi såg så stannade vi till vid Checkpoint Charlie. På tisdag tog vi barnbarnen med på Zoo. Berlins Zoo ligger centralt och har många ovanliga djur från hela världen bland annat bälta, sengångare och jaguar. Deras Aquarium är det bästa vi sett med fiskar små och stora från alla världshaven. Det är ren lycka att få ha barn och barnbarn på besök.

Marina Altstadthafen i Berlin ligger vid kanalen så det är mycket båttrafik dygnet runt. Tegel flygplats har sin startrutt över Spandau och flyg lyfter var femte minut. Inga flyg startade mellan midnatt och sex på morgonen så då var det lite tystare. Avgiften var 20 Euro/dygn i marinan och då ingick el, vatten och dusch samt proffsigt bemötande av personalen. Vi passerade en sluss ut från Berlin. Vi fick dock vänta tre timmar innan vi fick slussa eftersom all nyttotrafik, pråmar och sightseeingbåtar har företräde. De 22 sjömilen till Allert marin som ligger vid Werder/Havel gick genom små sjöar, trånga kanaler och centrala delar av Potsdam. Allert marina är återförsäljare för Greenline och Bavaria Yachts. Det ligger ca 100 båtar här och fem andra Greenline i marinan. Vi har blivit lovade att få service på startmotorn på måndag.