2012 Karibien - september 2012
onsdag 26 september 2012 - Skrivet av Håkan Börjesson
Efterföljaren
Xperia GO.
Efterföljaren blev en Sony Xperia GO. En smartphone som kan en hel massa saker trots ett ganska litet format.
Jag ville inte ha en telefon med allt för stora yttre mått då jag vill att den enkelt skall få plats i fickan. Då får man naturligtvis gör avkall på skärmstorleken.
Måtten är 111 x 60, tjockleken endast 9,8 mm. Skärmen är på 3,5-tum.
Men det är ändå¨otroligt vad mycket teknik man kan stoppa i på detta begränsade utrymme.

Några ex.

GPS
Wifi
Kan fungera som wifi-hotspot när telefonen har mobilt internet.
 5-megapixelkamera
Bluetooth
Webbläsare + e-mail klient
FM radio med RDS

Dessutom är telefonen vattentät.


Kommentera inlägget
lördag 22 september 2012 - Skrivet av Håkan Börjesson
Trotjänare
T68i
Våra gamla trotjänare har nu förpassats till telefonhimlen.  Både Anna-Karin och jag har haft varsin Sony Ericsson T68i ända sedan de introducerades 2002.
Min gav upp redan för ett år sedan och jag har därefter fortsatt att använda Anna-Karins. Nu har även den gett upp. Inte helt och hållet men knapparna har fungerat allt sämre och det har blivit svårt att använda telefonen. Dessutom är kontakterna för laddning totalt utslitna och det har varit mycket besvärligt att ladda telefonen senaste tiden.

Anna-Karin fick en ny Xperia M10mini redan för två år sedan och den har fungerat bra.

När T68i kom 2002 var det en ganska avancerad telefon. Den hade både färgskärm, bluetooth , IR, GPRS, E-post klient m.fl. funktioner.
Jämfört med dagens lurar kan specifikationen te sig enkel, men som sagt den var avancerad för sin tid.

Jag hade mobiltelefon redan på den tiden då det var en ren biltelefon. Då var det en 5 kg klump som monterades i bilens bagageutrymme. Den första jag hade kostade 27.000:- plus montering. Dessutom fungerade den bara inom Norden, det s.k. NMT-systemet. Det enda man kunde göra med telefonen var just att ringa telefonsamtal. Den hade inga andra funktioner. Jag kommer inte ihåg exakt, men den det var ca. 25-27 år sedan.

Antennen satt monterad på biltaket och gick under namnet frifartspinne. Det på grund av att de enda som hade biltelefon var jäktade affärsmän på väg till nästa kundbesök eller sammanträde.

NMT var ett analogt system till skillnad från dagens helt digitala system. 1995 köpte jag en Ericsson GH337 som var en revolution inom mobil telefoni på den tiden. Inte bara var den digital och använde sig av GSM-systemet, den var en telefon som lätt fick plats i fickan.

Jag kommer ihåg mässor i Tyskland där både besökare och utställare tittade avundsjukt på min telefon. I början av 1990-talet var mobiltelefoner inte var mans egendom och det var fortfarande exklusivt att äga en.  
Före GH 337 hade jag en NH 237, också den mycket liten och gick lätt ner i fickan. Men den var analog och fungerade bara med NMT.

Under 90-talet kallades mobiltelefoner också för "yuppie-nallar" (young urban professional). Det är ett uttryck jag inte hört på många år nu.

Våra T68i har varit mycket mycket tåliga. De har klarat allt från fall ifrån hög höjd till att bli totalt dränkta i vatten. Jag är tveksam till att dagens telefoner håller lika hög kvalitet.

Vad blir då efterföljaren? Vänta och se.
Kommentera inlägget
fredag 21 september 2012 - Skrivet av Håkan Börjesson
Ny fabrik
WEMO's nya fabrik i Värnamo
Igår gjorde jag ett nedslag i den värld där jag jobbat under många års tid. Tillsammans med min gamle kompanjon och arbetskamrat Eddi åkte jag till Värnamo och besökte WEMO.

Där hade bröderna Ståhl, Sven, Bengt  och Olof invigning av sin nya fabrik. En fantastisk anläggning där de kommer att fortsätta att bygga sin framgångsrika serie av industrirobotar. I nya fabriken finns dessutom möjlighet att utan problem expandera och växa. De har redan representation i 26 länder.

Idag kan man köpa en tre-axlig WEMO-robot med servo drift på alla axlar för 130.000:- 
Det kallar jag utveckling, på min tid kostade en robot med pneumatiska axlar över 150.000:-
Länkar
Övrigt http://www.wemo.se
Kommentera inlägget
torsdag 20 september 2012 - Skrivet av Håkan Börjesson
Snabbt jobbat
Nu har vi B1/B2 visa i passen.
I förra veckan besökte vi amerikanska ambassaden i Stockholm. Anledningen var att vi ville förnya våra visum till USA.
Vi behöver visum i passen för att kunna segla i amerikanska farvatten. S.k. ESTA-visa duger inte. Vi behöver B1/B2 visa. (Business/Tourist)

Jag har haft B1/B2 visa i mina pass i 25 års tid men behövde ändå besöka ambassaden. Det behövde jag inte göra förra gången jag förnyade. Då gick det bra att göra det på distans.
Anledningen är att man infört krav på att lämna fingeravtryck. Det hade vi inte gjort  tidigare. Jo, många gånger när vi rest in i USA, men tydligen sparas inte dessa uppgifter.

När vi anlände fick vi först gå igenom säkerhetskontroll. Ungefär likadant som när man flyger. Sedan fick vi komma in och lämna våra papper och avge fingeravtryck. Sedan fick vi sitta vänta en timme innan det var dags för intervju. Den tog 3 minuter.
Vi fick frågan om hur många gånger vi varit i USA. Det hade vi ingen aning om, men det är ganska många. Sedan frågades vi varför vi ville ha visa och det var ju för att kunna komma med egen båt till USA.
När frågorna var avklarade fick vi direkt veta att vi var godkända för visum. Vi var nästan chockade hur enkelt och snabbt all gått.

Vi var på ambassaden på onsdagen och redan måndag morgon, fem dagar senare kunde vi hämta ut det rekommenderade brevet med våra pass.
Det tycker jag är ganska snabbt jobbat.
Kommentera inlägget
måndag 17 september 2012 - Skrivet av Håkan Börjesson
JRSK 25 år
Det blåste frisk västlig vind, ca 15 m/s.
I lördags var vi på jubileumsfest. Det var JRSK (Jorden-Runt-Seglar-Klubben) som firade sitt 25-års jubileum.
Det var hela 85 personer som samlats på Hälsö i Göteborgs skärgård för att fira att det är 25 år sedan klubben grundades. Flera hade kommit med egen båt och ett 15-tal långfärdsutrustade båtar trängdes i den lilla gästhamnen på Hälsö.
Det blåste, som sig bör, friskt och respektive skeppare fick verkligen excellera med sin förmåga att manövrera inne i den ganska trånga hamnen.

Klubben grundades 13 juli 1987 i Papeete, Tahiti. Där var det 13 personer från 7 olika båtar som samlats och på plats bildade JRSK.
Redan från början invaldes den legendariske Bengt Danielsson som  hedersmedlem.

Från den ursprungliga gruppen av grundare fanns Mirjam och Heinz Roegner på plats vid firandet. Heinz höll också ett kort föredrag om grundandet och klubbens historia under kvällen.

Maten vi åt hade spanskt tema och som förrätt bjöds det på goda tapas. Till huvudrätt blev det en fantastisk paella. All mat var fixad och lagad av Svante Wedin som är både långseglare, fiskhandlare och kock.

Som vanligt när JRSK har sammankomst blev det kärt återseende av gamla långseglarvänner som vi inte sett på länge. Mycket prat om båtar, destinationer och annat blev det under kvällen. Dessutom spelade ett band upp och det blev dans.
Tiden gick i rasande fart och det kändes som om timmarna inte riktigt räckte till. Vid tolvtiden var det slut och Svante dukade upp med korv och bröd som nattamat.

Vi vandrade i sällskap med Ulla och Ingemar från Cocktail ner till deras Aphrodite 36 där vi hade fått logi i deras förpik. I Cocktail känner vi oss nästan som hemma då Cocktail och Unicorn är mycket lika båtar.
Länk till fotoalbum: JRSK 25 år
Kommentera inlägget
fredag 14 september 2012 - Skrivet av Håkan Börjesson
Älgar på tomten
Ko + kalv
Onsdag och torsdag denna vecka besökte vi Hjalle ute på Vättersö. Tyvärr kunde inte Brittis vara med då hon var i Köpenhamn för att närvara vid barnleverans.

Ute i trädgården hittade vi färska älgspår och när vi tog en promenad hittade vi en ko med sin kalv i på grannens tomt.
Där stod de i godan ro och lät sig väl smaka från äppelträdet.

Annars startade vi dagen med besök på amerikanska ambassaden. Dit behövde vi åka för att förnya våra visa till USA. Att vi behövde åka ända till Stockholm för detta berodde på att vi inte tidigare lämnat fingeravtryck på någon ambassad. Det krävdes inte förra gången vi ansökte om visa och det är anledningen till att vi inte gjort det förut.
Själva intervjun var nästan löjlig. Damen i luckan framför oss frågade om hur många gånger vi varit USA. Vi svarade att det har vi ingen aning om, men det är ganska många.
Nästa fråga var hur länge vår längsta vistelse i landet varit. Vi gissade på ungefär 3 månader.
Vi fick också svara på varför vi ville ha B1/B2 visa. Det är ju för att kunna segla på egen köl till amerikanska farvatten.
Ok, sa damen ni är godkända. Intervjun tog nog ca. 3 min.

När vi tagit oss ut till Vättersö trollade Hjalle raskt fram lunch. En av mina favoriter, stekt inlagd strömming med potatismos och lingon. Därtill knäckebröd och öl. Fantastiskt gott.

Efter älgpromenad var dags för en "sundowner" följt av räktoast. Eftersom räkorna var så goda satte vi oss två toasts var. Sedan var vi proppmätta och hade egentligen inte behöv mer mat den dagen.

- Vänta ni bara ,sa Hjallle. För att smälta räkorna tog Hjalle och jag ett bastubad ombord på den nya bastuflotten. Vilken grej, att sitta i en vedeldad bastu som faktiskt gungar lite grann i takt med vågorna.
Badet i Östersjön kan väl beskrivas som mycket uppfriskande.

Tillbaka uppe i huset tillredde den excellente kocken sedan en fantastisk laxsupé. Som vi inte redan ätit nog. Men vem kan säga nej till sådana läckerheter.
Som avslutning blev det glass.

Klockan hann bli nästan midnatt innan vi mycket nöjda och belåtna stupade i säng.


Länk till fotoalbum: Besök på Vättersö
Kommentera inlägget
tisdag 11 september 2012 - Skrivet av Håkan Börjesson
Resa till Sverige
Talande tavla
För att hinna i tid hade jag satt väckarklockan på ringning redan 04.00 på morgonen. En av Jesse James chaufförer skulle hämta upp mig 04.30 för vidare befordran till flygplatsen. Så långt inga problem och färden gick på rekordtid i den glesa morgontrafiken.

Vis av att tidigare ha flugit American Airlines till Miami intog jag frukost på flygplatsen. För bara 23:- SEK fick jag en jättesandwich fylld med ägg, bacon och ost. Dessutom en stor mugg kaffe.

Planet lyfte på utsatt tid och denna gång blev vi faktiskt serverade ett glas vatten under flygningen. Inte illa! 
Tyvärr hade jag inte tänkt på att ta med något eget headset, sådant tillhandahåller inte AA. Därför fick jag titta på film utan ljud.

Att ta sig igenom immigration och tull i Miami gick också smärtfritt. Det kan annars vara ganska tidskrävande med långa köer.
Sedan satte jag mig att vänta i VIP loungen, det var fem timmar innan flighten till Miami skulle avgå. Väl på plats i loungen plockade jag fram datorn för att läsa nyheterna. Vad jag fick se där var inte uppmuntrande. Nästa morgon 06.00 skulle stora delar av Lufthansas kabinpersonal gå ut i strejk. Jag som skulle landa i Frankfurt vid sjutiden. Inte mycket att göra, utan bara vänta och se.

Också detta flyg gick på utsatt tid, och flygningen till Franfurt gick bra även om jag alltid tycker det är tröttande och långsamt med transatlantiska linjer.
Vi landade på utsatt tid och eftersom jag bara hade 1 timme till Göterborgsflighten skyndade jag mig till närmsta informationstavla, bara för att mötas av texten "cancelled" på mitt flyg.

Det vara bara att lomma iväg till avgångshallen för att få besked. Det visade sig vara många som ville ha det. Tusentals människor stod redan och köade till de allt för få diskarna. Jag fick köa i två timmar innan det blev min tur. Väl framme blev jag ombokad till 12.30.
När jag frågade om det var säkert att denna flight skulle gå, fick jag svaret att inget var säkert en dag som denna.

Jag satte mig loungen för att vänta. Där kunde jag via dator och internet följa vilka flighter som gick och vilka som blev inställda. Det såg bra ut, och en timme före avgång begav jag mig till gaten. Strax innan jag var framme slog texten på informationstavlan om från "on time" till "cancelled". Inget annat att göra än att gå tillbaka och ställa sig i kö för nytt boardingkort.
För att göra en lång historia kort, de två nästa flighterna gick men jag kom inte med eftersom jag bara stod på väntelista. De var redan överbokade.

Till slut kom jag med dagens sista flight som gick 22.00 på kvällen. Jag landade sedan i Göteborg 23.30.
Ganska mör i kroppen var jag efter ha varit på resande fot 36 timmar.
Anna-Karin hade dessutom fått vara standby hela dagen och vara beredd att ta bilen ner till Landvetter för att hämta mig.

Istället för en timme i Frankfurt hade det blivit femton. Under tiden hann jag också med att bli intervjuad i tysk TV.  
Kommentera inlägget
fredag 7 september 2012 - Skrivet av Håkan Börjesson
Självständighet 2
Foto: Charles Shipley
På kvällen var det så många cruisers som ville vara med om självständighetsfirandet att det blev två fulla bussar från Chaguaramas in till Port of Spain.
Queens Park Oval Arena används normalt till cricket, men denna kväll var det en stor musik och dansshow som underhöll publiken.
Utsatt starttid var 18.00, men som vanligt gick klockan i "Island Time" tempo. Lite trist och långsamt blev att att sitta still och vänta i över två timmar innan underhållningen startade.
Sedan var showen fantastisk med mycket dans och musik. Vid 10-tiden var showen över och det blev ett hejdundrande fyrverkeri. Det pågick i nästan en halvtimme.
Efter det fortsatte kvällen med fler uppträdanden av olika band och orkestrar.
Jag åkte dock hem med den tidiga bussen vid 11-tiden. 
Kommentera inlägget
söndag 2 september 2012 - Skrivet av Håkan Börjesson
Självständighet
Kustbevakningen paraderar
I fredags firades att det är 50 år sedan Trinidad & Tobago blev självständigt. Det började på förmiddagen med en stor parad genom Port of Spain, huvudstaden. Det var allt ifrån poliskåren, militären, kustbevakningen, brandkåren, lottakåren, hemvärnet, ambulanskåren, skogvatarkåren och en massa andra kårer som jag inte riktigt vet vad de gör. Det tog nästan två timmar för hela tåget att passera förbi.
Det märkliga är att alla kårer verkar ha en uniform bara avsedd att paradera i. De flesta var kläda i fina vita paraduniformer. Vad kostar inte det att sy upp?
Men de kanske har råd. T & T är det land i Karibien som har högst inkomst per capita, 20.300:- USD. De ligger på fyrtionde plats bland världens alla länder. Naturligtvis beror det på inkomsterna från oljan.

I många av tågen spelades det oljefat eller "pan" som det kallas här. Det hävdas att det är det enda akustiska instrument som är uppfunnet under 1900-talet. Det finns totalt mer än 200 pan-orkestrar i Port of Spain.

Det var en nationalistisk yra som saknade motstycke. Jag har inte deltagit i något svenskt nationaldagsfirande på många år, men har svårt att tro att något liknande skulle kunna inträffa i Sverige.

Vi var ett gäng seglare som tidigt på morgonen hade tagit bussen in till stan för att se festligheterna.  Vid lunchtid var det hela över och vi tog bussen tillbaka till Chaguaramas. Eller över var det inte, vi åkte tillbaka in till stan senare på eftermiddagen för att fortsätta fira på kvällen. Mer om det i nästa inlägg.

Länk till fotoalbum: 50 år av självständighet
Kommentera inlägget