Nu har vi anlänt till målet för sommaren, Maine. Nu skall vi segla korta etapper i skärgården och utforska denna delstat.
Vi lämnade Provincetown på Cape Cod och gjorde en dagsetapp upp till Gloucester. Vinden var ganska svag och det hann bli mörkt innan vi var framme. Vi droppade ankaret innanför piren och stannade bara över natten. Tidigt nästa morgon fortsatte vi mot Isles of Shoals. En liten ögrupp 6 sjömil utanför Portsmouth i New Hampshire. Samma sak där, bara ett stopp över natten för att fortsätta nästa dag.
På eftermiddagen var vi framme vid Richmond Island och ankrade bakom ön. Vår första ankring i Maine. Dagen efter gick vi in till Portland för att tanka diesel. När det var klart fortsatte vi bort till Portland Yacht Club. Det är den tredje äldsta yachtklubben i USA och grundades 1869.
Där ligger vi nu på en boj alldeles utför klubbhuset, ett riktigt toppläge. Att vi ligger här beror på att bojen där vi ligger ägs av Frank och Gail som vi känner. Vi träffade dem i Turkiet och de seglade EMYR samtidigt med oss.
Deras båt Alcid står nu på land och de har köpt en mindre motorbåt som de håller på att göra "The Great Loop" med. Det är kanalfärd som från New York leder in till de stora sjöarna och sedan vidare söder ut. Man kommer till sist ut i New Orleans.
Vi får nu låna deras boj eftersom den ändå är tom. Klubben här har en restaurang men serverar ingen alkohol. Om man vill äta och dricka något med alkohol i lämnar man drickan till personalen som sedan serverar precis som man hade beställt den med maten. Ibland blir vi inte riktigt kloka på de amerikanska lagarna och förordningarna.
En annan sak som hänt sen sist är att Morris badat igen. Inte bara en gång utan två. Första gången var nere i Provincetown. Då var vi ombord på Flying Penguin för gemensam middag. Eftersom det var så lugnt och vi låg alldeles bredvid stängde vi inte båten och Morris var fri att röra sig som han ville.
När vi kom tillbaka efter middagen märkte vi att det var vått på golvet. Konstigt tänkte vi. Sedan såg vi också att det var vått lite varstans och då förstod vi, Morris hade trillat i. Mycket riktigt höll han som bäst på att slicka sig torr.
Andra gången var vid Richmond Island. Det hände någon gång under natten när vi sov och vi märkte inget förrän nästa morgon. Då hittade vi stänk på bordet i salongen, men även lite varstans på durken.
Som tur är vet Morris vad han skall göra när det händer. Han simmar till aktern och klättrar tillbaka ombord via badplattformen.