2013 USA - juli 2013
torsdag 25 juli 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Mer dimma
Solnedgång i Lewis Cove

Just nu ligger vi ankrade i Lewis Cove som ligger inne i Linekin Bay, se positionen till vänster. Här har vi hittat ett öppet nätverk så vi kan köra lite internet.

Igår lämnade vi Little Harbour när vi trodde att dimman började lätta. Men det var tyvärr bara tillfälligt. Vi körde snart in i riktigt tät dimma som varade i två timmar innan den lättade på allvar.
Jag satt hela tiden klistrad vid radarn medan Anna-Karin spanade efter hummertinor.
Fiskebåtarna verkar inte bry sig utan kör i full fart fram och tillbaka för att vittja sina tinor. Men allt gick bra och vi lyckades undvika både båtar och fiskeredskap.

Det har varit kallt i natt, bara 14 C. Prognosen säger molnigt och 20 C fram på dagen.

Kommentera inlägget
onsdag 24 juli 2013 - Skrivet av Unicorn2
In i dimman

Det finns trots allt en nackdel med all fisk och alla skaldjur som man enkelt och billigt kan få tag på här i Maine. Det är att allt måste hämtas upp ur havets djup.
I vissa områden ligger hummertinorna så tätt att det är som ett minfält att ta sig igenom. Det gäller verkligen att vara på helspänn hela tiden när man tar sig igenom dessa områden. Att använda autopiloten är inte att tänka på.

Vi har också fått känna på den berömda dimman i Maine. Framför allt brukar den ligga tät om mornarna. Ofta är sikten bara 20-30 m. Just nu ligger vi ankrade utanför ett ställe som heter Little Harbour. Att vi ligger utanför beror just på, som namnet säger, att det är väldigt trångt inne i själva hamnen. Men vi ligger fint strax utanför.

Men i morse när det började ljusna vid femtiden var det dags för fiskebåtarna att dra ut till havs. Och naturligtvis låg dimman tät. Men det hindrade inte fiskeflottan att dundra ut i full fart. Det var ganska otäckt att höra de mullrande dieselmotorerna alldeles intill oss utan att kunna se något. Svallet kände vi desto mer. Vi får hoppas att de kunde se oss på radar. Allt gick i alla fall bra och vi väntar just nu på att dimman skall lätta så vi kan segla vidare.

Skickat via SSB-radio

Kommentera inlägget
måndag 22 juli 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Med risk för att verka tjatig
Hummer till middag

Man skulle nästan kunna tro att bloggen på sistone bytt inriktning. Från att handla om långsegling till mat. Men vi är så överväldigade av all de fina råvaror som är tillgängliga i Maine. Och det till priser som är högst överkomliga.

Igår gjorde vi en utflykt per cykel och hittade en liten affär längs vägen som sålde hummer. De två som syns på bilden ovan vägde 1,2 kg tillsammans. För det betalade vi 50 SEK.  Det är nästan så man får nypa sig i armen för att tro att det är sant.

Idag skall vi försöka komma iväg från Portland Yacht Club och fortsätta öster ut genom Maines skärgårdar. Det är högst osäkert om det kommer att finnas tillgång på wifi i fortsättningen. Många platser ligger långt från tätbebyggda trakter.
Jag får väl göra några inlägg via SSB-radion istället. Men det blir då alltid utan bilder.

lördag 20 juli 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Maine
PYC

Nu har vi anlänt till målet för sommaren, Maine. Nu skall vi segla korta etapper i skärgården och utforska denna delstat.

Vi lämnade Provincetown på Cape Cod och gjorde en dagsetapp upp till Gloucester. Vinden var ganska svag och det hann bli mörkt innan vi var framme. Vi droppade ankaret innanför piren och stannade bara över natten. Tidigt nästa morgon fortsatte vi mot Isles of Shoals. En liten ögrupp 6 sjömil utanför Portsmouth i New Hampshire. Samma sak där, bara ett stopp över natten för att fortsätta nästa dag.

På eftermiddagen var vi framme vid Richmond Island och ankrade bakom ön. Vår första ankring i Maine. Dagen efter gick vi in till Portland för att tanka diesel. När det var klart fortsatte vi bort till Portland Yacht Club. Det är den tredje äldsta yachtklubben i USA och grundades 1869.

Där ligger vi nu på en boj alldeles utför klubbhuset, ett riktigt toppläge. Att vi ligger här beror på att bojen där vi ligger ägs av Frank och Gail som vi känner. Vi träffade dem i Turkiet och de seglade EMYR samtidigt med oss.
Deras båt Alcid står nu på land och de har köpt en mindre motorbåt som de håller på att göra "The Great Loop" med. Det är kanalfärd som från New York leder in till de stora sjöarna och sedan vidare söder ut. Man kommer till sist ut i New Orleans.

Vi får nu låna deras boj eftersom den ändå är tom. Klubben här har en restaurang men serverar ingen alkohol. Om man vill äta och dricka något med alkohol i lämnar man drickan till personalen som sedan serverar precis som man hade beställt den med maten. Ibland blir vi inte riktigt kloka på de amerikanska lagarna och förordningarna.

En annan sak som hänt sen sist är att Morris badat igen. Inte bara en gång utan två. Första gången var nere i Provincetown. Då var vi ombord på Flying Penguin för gemensam middag. Eftersom det var så lugnt  och vi låg alldeles bredvid stängde vi inte båten och Morris var fri att röra sig som han ville.
När vi kom tillbaka efter middagen märkte vi att det var vått på golvet. Konstigt tänkte vi. Sedan såg vi också att det var vått lite varstans och då förstod vi, Morris hade trillat i. Mycket riktigt höll han som bäst på att slicka sig torr.

Andra gången var vid Richmond Island. Det hände någon gång under natten när vi sov och vi märkte inget förrän nästa morgon. Då hittade vi stänk på bordet i salongen, men även lite varstans på durken.

Som tur är vet Morris vad han skall göra när det händer. Han simmar till aktern och klättrar tillbaka ombord via badplattformen.

Kommentera inlägget
tisdag 16 juli 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
No sex on the beach

När Brittis och Anna-Karin tog en cykeltur runt Cape Cods norra udde igår såg de skylten ovan.

Undrar om det är på förekommen anledning?

Kommentera inlägget
måndag 15 juli 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Kalmar Nyckel

Vi ligger just nu ankrade utanför Provincetown på den yttersta udden av Cape Cod. Det är en småstad med bara 3000 invånare. Men under sommaren ökar befolkningen till 60000.

P-town, som stan också kallas, är känt för sina stränder, hamnen, alla gallerier men kanske framför allt som ett resmål för homosexuella. Vi kan intyga att det stämmer. Vi har aldrig någonsin sett så många gaypar som här. Stan är fullkomligt packad av dem. 

Inne i hamnen ligger just nu en fullskalig replika på segelfartyget Kalmar Nyckel. Originalfartyget lämnade Sverige 1638 och seglade till Delaware. Ombord fanns 24 emigranter från Sverige, Finland, Tyskland och Holland. I Delaware Valley grundade passagerarna den första permanenta europeiska bosättningen. Kolonin kom att kallas New Sweden.

Fartyget var i det närmaste unikt för tiden genom att ha genomfört fyra seglatser tur och retur över Atlanten. Fartyget ingick då i den svenska flottan men såldes sedan tillbaka till Holland och förliste någon gång under sent 1600-tal. Det finns två olika teorier om förlisningen, den ena är att fartyget ska ha förlist utanför Kalmar och den andra säger att hon förliste i Nodrsjön utanför Englands kust.

Den amerikanska staden Wilmington i Delaware är idag hemmahamn för replikan. Fartyget byggdes 1997 och fungerar som goodwillambassadör för Delaware.

Det finns möjlighet att segla med ombord. För 60 dollar får man sig en tur på ett par timmar.

fredag 12 juli 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Vidare från Newport
Lars och Anna-Karin

Vi hade bara tänkt stanna helt i kort i Newport på väg ut från Narrangasset och sedan fortsätta väster ut mot Cape Cod. Men som vanligt blev vi kvar några dagar extra.
Vi passade på att handla och Anna-Karin och Brittis gjorde också en del cykelutflykter.

En av dagarna anlände den svenska båten Jennifer med skeppare Lars Hässler. Lasse är en en av Sveriges mest erfarna långseglare och han är nu på väg hem till Sverige efter ytterligare ett varv runt jorden. Han kör lite högre tempo än vi gör och beräknar att vara tillbaka i Stockholm redan i september.  

När vi äntligen kom iväg hamnade vi bokstavligt talat mitt i dimman. Ett par sjömil ut från Newport låg det en stor dimbank som vi körde rakt in i. Men med hjälp av radar och GPS var det inga större problem att ta sig igenom. Målet var att ta sig till Cuttyhunk ungefär 20 sjömil bort. Tyvärr blåste det ganska lite denna dag så det blev en hel del motorgång.

Efter två nätter ute vid Cuttyhunk seglade upp till Marion strax utanför Cape Cod kanalens västra ända. Där ligger vi nu och väntar på lite bättre väder. Idag skall det blåsa nordost 10 m/s och det är rakt emot.

Kommentera inlägget
tisdag 9 juli 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Inte välkomna
Klubbhuset

Igår hade vi tänkt ta en öl respektive ett glas vin på New York Yacht Club. Klubben har faktiskt en filial här i Newport även om klubben har sitt säte i New York.

Vi körde in med jollen till bryggan och förtöjde den. Sedan promenerade vi upp till klubbhuset och satte oss på verandan. När servitrisen kom och skulle ta upp vår beställning blev det genast problem.
- Är ni inte medlemmar, då vet jag inte om vi kan servera er.

Servitrisen drog sig tillbaka för att diskutera med chefen men kom strax tillbaka. Det verkade som om det skulle  kunna lösas med att ge oss ett tillfälligt medlemskap som bara gällde för ett besök. Anna-Karin följde med in till kontoret för att fylla i uppgifterna. Men där tog det stopp igen. En annan chef hade kommit på att utan en skriftlig inbjudan från en medlem gick det inte att gästa klubben.
Just i denna veva dök Brittis och Hjalle upp. De hade faktiskt fått en inbjudan av en dam som hade kommit förbi deras båt tidigare på dagen och talat svenska. Hon hade då bjudit in oss att besöka klubben och ta en drink. Men det var ju ingen skriftlig inbjudan.

Nästa sak man skyllde på var att vi inte skulle kunna betala för oss. Naturligtvis hade vi pengar med oss, men på klubben skrivs allt som konsumeras upp på respektive medlem som sedan faktureras för detta.

Vid det här laget hade vi alla tröttnat på den snorkiga och ogina attityden och fann det för gott att lämna klubben.

Istället tog vi våra jollar och körde över till Ida Lewis Yacht Club. Det är också en privat klubb , men där var det inga problem att få komma in som gäster. Det vara bara att skriva in sig i gästboken så var det fixat.

Anna-Karin och jag har tidigare också besökt Newport Yacht Club och inte heller där hade vi några problem. Vi visade vår medlemskort från Antigua Yacht Club och sedan fick vi komma in.

lördag 6 juli 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Fjärde juli
Flaggan utanför Herreshoff museet.

I förrgår var vi på fjärde juli parad i Bristol. Det är den äldsta paraden i USA och den har gått obrutet varje år den fjärde juli sedan 1785, 228 år.
Det var verkligen imponerande. I flera timmar paraderade mängder av olika sammanslutningar. Allt ifrån otaliga musikkårer, brandkårer, poliskårer, mängder av politiker, dansgrupper, krigsveteraner, privata företag m.fl.

Bristol har tjugofyratusen invånare, men man räknar med att ca. hundratusen åskådare kantade gatorna för att titta på. Det är så svårt att få bra platser att människor börjar inta sina platser redan klockan fem på morgonen.  Före det klockslaget är det förbjudet att börja muta in sitt område. Vi hade tur och kunde vara på museets gräsmatta och därifrån bevittna allt. Det var mycket roligt att få vara med och se allt detta.

Dagen före hade vi varit på en stor middag med 300 gäster på Herreshoff Marine Museum. Det var Elisabeth som hade bjudit in oss. Och vi satt vid ett riktigt svenskbord. Totalt var vi 11 st, då räknar jag också Larry fast han är amerikan. Men han talar perfekt svenska så han räknas ändå. Väldigt trevligt hade vi det. När middagen var avklarad åkte vi med Brittis och Hjalle ut till Flying Penguin för att gemensamt beskåda kvällens fyrverkeri.

Jag kan bara säga att man hade inte sparat på krutet. Ett fyrverkeri som aldrig verkade ta slut. Och det var inga småpjäser som fyrades av. Det måste ha kostat åtskilliga miljoner.

 

Länk till fotoalbum: Fjärde juli 2013
Kommentera inlägget