Mini Transat har just gått i mål på Martinique.
Det har varit tyst på bloggen länge nu. Allt för länge och det är ju inte kul för eventuella följare. Jag får försöka att bättra mig och komma tillbaka till regelbundna uppdateringar.
Jag skall i de nästkommande inläggen skriva om varför det det inte blev något uppdaterar i somras. Men vi börjar med hur det ser ut just nu. För snart fem veckor sedan anlände jag tillbaka till Trinidad och Unicorn. Efter en vecka på egen hand anlände min vän Bengt med sin dotter Sofia. De hjälpte mig att få Unicorn i sjödugligt skick igen. Efter sjösättning seglade vi tre tillsammans upp till Grenada stannade några dagar. Sedan fortsatte vi upp längs ö-kedjan till St Lucia där Bengt och Sofia lämnade Unicorn för att flyga hem till Sverige. Jag seglade dagen därpå ensam den korta sträckan, 25 Nm, upp till Martinique.
Efter att ha kastat ankar i St Anne tog det bara ett par timmar innan Anna-Karin och Morris stod inne på kajen och väntade. Dessutom hade Anna-Karin sina föräldrar med sig. De har nu snart tillbringat två veckors semester här med oss. Men de bor inte ombord på Unicorn utan har hyrt en lägenhet i land.
Morris älskar att vara tillbaka ombord igen. Han klarade resan från Revesjö till Karibien helt galant. Redan från första minuten kände han sig hemma och satte sig framför skåpet där maten alltid står och tittade uppfordrande på mig. Dags för en portion nu,eller? För de andra resenärerna var det några dagars jetlag innan de klarat av tidsomställningen.