Det finns inte så mycket att rapportera från Antigua. Vi ligger kvar i samma vik strax norr om Jolly Harbour. Det blåser kulingvindar och det rycket och drar i ankare och kätting. Men efter att ha legat här sedan i torsdags vet vi att Unicorn sitter fast. Det är inte den allra mest skyddade viken på ön, men fördelen är att vi har ett bra wifi-nät som kan använda utan kostnad. Signalen kommer från ett ”all-inclusive-resort” inne i land. Där kostar det mellan 700-1000 USD/person och natt att bo. Eventuellt vin till maten tillkommer.

Väderprognoserna är inte så lovande och blåsten verkar fortsätta länge än. Vi ägnar oss diverse båtpyssel och underhåll. Jag håller t.ex. på att plasta om fästet till styråran för utombordaren. Det är den förlängning som gör att föraren kan sitta i en bekväm position och slippa få nackspärr. Fästet hade spruckit och styrarmen blivit obrukbar. Jag kan konstatera att konstruktionen var helt undermålig. Där det är som störst belastning var godstjockleken som tunnast. Jag har bara gått och väntat på ett haveri.

Men vi klagar inte. Det är gott om goda vänner runt omkring och det råder ingen brist på sociala aktiviteter. Ibland kan det nästan bli för mycket med något som händer varje eftermiddag/kväll.

Nu har vi seglat från St Martin till Antigua. Också denna sträcka kan vara besvärlig då det är 90 sjömil mot passadvindarna. Men denna gång hade vi lite tur. En kallfront från USA/Bahamas letade sig ända hit ner och gav västliga vindar. Mycket ovanligt. Vad som inte var bra var att de sista 24 timmarna i St Martin blev mycket obekväma. Vågor och vind drog rakt in i viken där vi låg ankrade och Unicorn rullade och hoppade vilt i vågorna. Vi hade stora problem att lyfta upp utombordaren och jollen på däck före avfärd.

Men till slut kom vi iväg. Vinden hade minskat och de första två timmarna fick vi gå för motor. Sedan kom det fin vind och vi kunde börja segla i 5-6 knop. Lagom till vi passerade St Barth fick vi första nappet, en fin tonfisk på några kilo. De följdes sedan av ytterligare en. När vi tredje gången fick upp en till slängde vi den tillbaka i havet. Den var inte så stor och vi tyckte vi fått tillräckligt som det var.

Vi fortsatte sedan med god fart mot Antigua. Men vi två-tiden på natten fick vi bekymmer med styrningen. Vi hade troligtvis seglat över några fiskeredskap och ett rep hade fastnat i rodret. Till slut verkade det som om vi kommit loss och rodret fungerade normalt igen. 03.30 på morgonen kunde vi sen ankra i Hermitage Bay, Antigua.

På kvällen lagade vi till vår fisk i folie som vi la på grillen. Vi bjöd också in Dave från Jammin att dela vår måltid.

Nu har gästerna återvänt till Sverige. Vi vilade upp oss några dagar i Christmas Cove på St James Island i USVI efteråt. Men helt fritt från aktiviteter var det inte. Det var både SUP (Stand Up Paddlebord) och sundowners på schemat. Kompisar från Allegro, Myananada och Aguilla låg i samma vik.

Vad vi inte gillar med St. James Island är att ön är privat. Det är med andra ord förbjudet att gå iland. Man kan alltså inte sträcka på benen. Därför drog vi upp ankaret och fortsatte till Francis Bay, St John. Därifrån går det utmärkt att göra flera fina hikes. Det passade vi också på att göra. Som vanligt hade vi ett gäng av våra amerikanska kompisar som hängde på. Vi fick till och med oss Dave från Jammin som på grund av en fotskada inte kunnat hika på två år. Det gick fint även om han klagade ganska mycket i de branta uppförsbackarna.

Nu har vi anlänt från USVI till St Martin. Det är en svår passage som går 90 sjömil mot den förhärskande passadvinden. Vi har gjort den flera gånger förut och vet hur eländigt det kan vara. Denna gång passade vi på när vinden var nere på nästan på noll. Det händer inte ofta här. Nackdelen var att vi fick gå 18 timmar för motor. Men det kan det vara värt att slippa stånga sig mot vågor och vind. Vad som lättade upp humöret var att vi fick en fin tonfisk på kroken. Den kommer att räcka till många middagar.

Nu har vi för andra gången på två veckor gjort hiken från Waterlemon Bay över bergen till Coral Bay på andra sidan St John. Där finns ett ställe som heter Skinny Legs. Det är en liten restaurang som mest ser ut som ett brädskjul. De har ingen större variation på menyn. Den stora attraktion är att de serverar väldigt saftiga hamburgare. De är enorma och man får dem stekta precis som man vill. Jag beställer alltid rare. Det är saftigast och godast.

När vi var där med Anna och Bengt gjorde Anna-Karin och jag misstaget att beställa varsin rätt. Anna-Karin åt då inte burgare utan en sallad med guldmakrill. Burgaren var absolut på gränsen av vad jag kunde klara av. Då hade jag inte några pommes frites till utan bara sallad. Vi andra besöket delade Anna-Karin och jag på en hamburgare och det var alldeles lagom med mat.

Direkt när man lämnar Skinny Legs för att hika tillbaka hem till Unicorn så går stigen rakt upp i skyn. Det är verkligen otroligt brant under 1,5 km. Då känns det verkligen om man har proppat magen för full. Totala längden på hiken är 10 km.

Denna gång var vi en grupp på åtta personer tog oss ann utmaningen. På väg till Skinny Legs drabbades vi av ett skyfall utan dess like. Vi var alla totalt genomblöta. Men det gick inte att göra mycket åt det. Mitt ute på stigen fanns inte mycket skydd att få. Men vi behövde i alla fall inte frysa.

Idag hade vi egentligen planerat en längre hike till Virgin Islands nationalmonument Petroglyferna.

Men den blir inte av då Anna-Karins bror Sture hade en liten incident vid ombordstigning från jollen till Unicorn. Jollen åkte ut från Unicorn och Sture blev hängandes i mantågen. I samband med det slog han revbenen i relingen och fick några rejäla blåmärken. Han har också lite ont då han andas. Därför går Anna-Karin och Kerstin en kort hike idag medan jag fixar ombord.