2018 Karibien - mars 2018
onsdag 28 mars 2018 - Skrivet av Håkan Börjesson
Mer jobb i masttoppen
Krökt vindvisare
När jag ändå var uppe i masttoppen passade jag på att byta vindvisare. Den gamla hade, som syns på bilden, fått en smäll av någon fågel som försökt landa däruppe. Vi har haft en ny windex liggandes i över ett år, men det har inte blivit av ta sig upp till masttoppen för att skifta. Totalt tillbringade jag en dryg timma däruppe. Det är ganska jobbigt att klamra sig fast och samtidigt försöka ha händerna fria för arbete. Nu två dagar efteråt är jag rejält öm på insidan av låren. Bröstkorgen ömmar också något alldeles förskräckligt. Jag har märken i skiftande färg lite här och där. Men om några dagar är det ju borta igen.
 
När vi inte arbetar med Unicorn är vi ute och snorklar på revet här i Tobago Cays. Igår tog vi oss igenom det smala passet genom revet med jollen. Där stupar botten lodrätt nedåt. Många fiskar trivs i detta område och vi såg stora stim av vackra fiskar i regnbågens alla färger. Någon haj såg vi inte, men det har vi gjort vid flera andra tillfällen. Snorklingen utanför revet var ganska tuff med vågor på över en meter. Det gäller att veta hur man tömmer sin snorkel när man översköljd i vågorna. Jag tycker om att simma ner längs bergvägen så långt luften räcker. Sedan stiger man sakta upp mot ytan och ljuset. Allt medan man har tusentals fiskar alldeles nära.
Kommentera inlägget
måndag 26 mars 2018 - Skrivet av Håkan Börjesson
Ingen vidare kvalitet
Trasigt block
Idag fick vi problem. Det startade med att vårt sejnfall gick av under de hårda vindar vi hade på Bequia (sejnfall är till för våra gäst och klubbflaggor). Det är ju inte någon katastrof, men idag bestämde vi oss för att fixa ett nytt. Eftersom fallet bara sitter under första spridarparet är det inte speciellt högt. Anna-Karin går då med på att bli upphissad eftersom jag har större muskelstyrka och lättare kan wincha upp henne. Det gick inte bra. När hon kommit en bit upp skar fallet fast. Det är vårt fall som vi normalt använder för att hissa upp jollen under natten. Anna-Karin var bara två meter upp från däck och vi lyckades få henne ur båtmansstolen och ner på däck igen. Tur att hon inte var högre upp.
 
Vi kallade nu in extra hjälp i form Dave och Frank från Jammin resp. InfinityB. De hjälpte till att få mig ända upp till Unicorns masttopp. Blocket där uppe var illa däran och jag slet i 45 min för att få loss fallet som skurit ner bredvid själva trissan. Det var riktigt tufft arbete. Jag måste säga att jag är lite besviken på Rutgerson Marins kvalitet. Det är andra gången ett block från dem fallerar uppe i masten. Jag vet vad felet är. De använder inte tillräckligt UV-stabiliserat material. Det kostar mer och gör produkten dyrare.
 
Nu har vi bytt till annat fabrikat och hoppas på bättre livslängd.
 
Tyvärr ganska mulet och trist idag Tobago Cays behöver sol för att komma till sin rätt. Hoppas på bättre väder imorgon.
Kommentera inlägget
torsdag 22 mars 2018 - Skrivet av Håkan Börjesson
Hike och blåst
St Vincent på andra sidan sundet
Hiken upp till nordvästra spetsen på Bequia blev mycket lyckad. Vi var ett tiotal personer som hikade. Stigen tog oss upp till en punkt där utsikten mot St Vincent var vidunderlig. På väg upp passerade vi ett krukmakeri där vi naturligtvis stannade. Anna-Karin passade på att köpa ett litet fat ämnat att riva vitlök eller ingefära. Vi har ännu inte hunnit testa det och vet inte hur det kommer att fungera.
 
På väg tillbaka stannade hälften av gänget på Firefly för lunch. Det är en ganska “posh” restaurang här på Bequia. Vi valde dock att gå vidare hem till Unicorn då prisläget på denna restaurang inte riktigt passar vår budget. Vi hade istället rester på en hummer som vi köpt och det fick bli vår lunch. Anna-Karin hade denna gång lyckats pruta ytterligare, och priset var nu 50 SEK/kg. Förra gången betalade vi 60 SEK.
 
Tyvärr har det börjat blåsa igen. Detta verkar vara den blåsigaste säsongen vi tillbringat i Karibien. Det blir dessutom extra kraftig vind här på Bequia eftersom det vinden led ner i dalen och det blir en struteffekt. I byarna drar det på med upp till 20 m/s. Men vi har 65 m kätting ute och det är bara 4 m djupt. Jag har kollat hur ankaret sitter och det är väl nedgrävt. Värre är det med alla charterbåtar som vi måste hålla koll på. De ankrar med förkärlek alldeles framför oss med små ankare och för lite kätting. Det gäller att jaga bort dem i tid.
 
FAtkrukst vincent
Kommentera inlägget
tisdag 20 mars 2018 - Skrivet av Håkan Börjesson
Sparrow
I lördags var vi på “Happu Hour” på Jack’s strandbar. Där kan man dricka en romdrink bestående av Sparrow rom med is för 15 SEK.
Idag blir det hike för att bättra på konditionen. Det återstår att se hur många personer vi lyckas locka med oss.
Kommentera inlägget
lördag 17 mars 2018 - Skrivet av Håkan Börjesson
Nya chaps
Anna-Karin och Calvert
Vi har låtit sy upp nya “chaps” till vår jolle hos Grenadine Sails. På svenska kan det väl kallas för tygskydd till jollen. Vi hade redan tygskydd som var sydda nere i Trinidad för fem år sedan, men tyget var totalt utslitet av sol, salt och nötning. Det var bara trasor kvar. Det är nästan nödvändigt att ha skydd på jollen för att den skall hålla i tropiska förhållanden. Detta trots att vår jolle är tillverkad av Hypalon som är relativt UV-beständigt. PVC håller inte länge, det vet vi sedan vår förra jolle som bokstavligen föll isär.
 
Nu har Calvert från Grenadine Sails sytt ett nytt skydd till vår jolle. Det är ett mycket fint jobb han gjort och dessutom till ett bra pris. Vi är mycket nöjda. Nu hoppas vi på att vår åtta år gamla jolle håller minst fem år till.
 
Chaps 1Chaps 2
fredag 16 mars 2018 - Skrivet av Håkan Börjesson
Roti smakar alltid bra
Rotilunch
Nu när vi är på Bequia äter vi ibland en roti till lunch. Vi delar alltid på en eftersom det blir alldeles för mycket med en hel. Grunden till innehållet i rotin är alltid potatis i currysås. Sedan innehåller den också något av alternativen kyckling, oxkött, fisk eller så kan den vara helt vegetarisk. Det finns ytterligare ett alternativ, och det är min favorit. Den bästa rotin är den som är fylld med leverstuvning. Leverroti är inte alltid lätt att få tag på, men här på Bequia finns ett ställe som har dem.

En roti kostar 30-35 SKR. Det blir en ganska billig lunch eftersom vi som sagt alltid delar.
Kommentera inlägget
onsdag 14 mars 2018 - Skrivet av Håkan Börjesson
Äntligen languster
Morris är skeptisk
Vi har äntligen lyckats köpa säsongens första hummer, eller rättare sagt languster. Det på grund av att den inte har klor som vår svenska hummer eller som amerikansk hummer. En lokal fiskare kom förbi och ville sälja. Anna-Karin höll som bäst på med träning på fördäck när killen kom förbi och naturligtvis begärde ett rövarpris. Vi har ju varit med några år i Karibien och vet vad som är ett skäligt pris. Ju längre norr ut man kommer desto dyrare blir langustern. Jag vet sedan länge att det är bäst att hålla sig i bakgrunden vid sådana här förhandlingar. Dessa machomän har alltid svårt att säga nej till en kvinna som är tuff förhandlare. Mig har de däremot inga svårigheter att spela tuffa emot.
 
Första måltiden bestod av hummerpasta med knaperstekt bacon. Det är goda saker det.
 
Anna-Karin fick ner priset till det vanliga. 60 SEK/kg och slog då till. Den fina langustern räckte till två goda middagar för oss. Morris var dock inte lika imponerad. Han tycker att hummer är klart överreklamerat. Tacka vet han sin torra kattmat.
 
Idag har vi gjort en krävande hike igen. Totalt 16 personer hade vi fått med oss. Inte alla orkade till toppen av Peggy’s Rock, utan kroknade på vägen. En del tog sedan bussen hem till Admirality Bay när vi kommit ner från toppen. En grupp “hard-core” hikers med ultramaratonlöparen Steve i spetsen hikade ytterliggare 5 km hem till våra båtar.
Kommentera inlägget
lördag 10 mars 2018 - Skrivet av Håkan Börjesson
Mera vågor
Så här såg det ut på Fig Trea under svallet. En bar/restaurang dit vi ibland går för att få internet. I det lokala veckobladet läser vi att Bequia inte har haft ett så förödande svall på över 40 år. Strandpromenaden skall byggas upp igen, men det lär ta minst ett år.
 
 
Anna-Karin fryser på väg till Bequia
Kommentera inlägget
fredag 9 mars 2018 - Skrivet av Håkan Börjesson
Kaffeved del 2
Inte mycket kvar av gångvägen
Stormen i Nordatlanten skickade ner ett svall vi aldrig skådat förut. Vågorna kom rakt ifrån norr och då letar sig svallet in i vikarna på öarnas läsida även om man ligger skyddad för vinden. Vi vet att det kan vara besvärligt på Bequia, speciellt om man ligger ankrad långt ut i viken. Därför flyttade vi längre in dagen efter ankomst. Det tog ett dygn, sedan var svallet här. Ute till havs märks det inte så mycket och vågperioden låg dessutom på 18-20 sekunder. Det gör att ute på havet blir dyningarna långa och inte speciellt besvärande.
 
Det är däremot stor skillnad nära land och vid stränder. Det fungerar på samma sätt som med en tsunami. Ute till havs är det ingen fara, det är nära land som man skall akta sig. Från vår ankarplats såg vi vågbergen bygga upp sig till enorma brottsjöar som vräkte in mot land. En nyrenoverad gångväg till en strandbar blev det som sagt bara kaffeved kvar av. Till och med några av de kraftiga betongfundamenten vräktes omkull. Det ligger också flera restauranger och barer nära vattnet in mot stan. Där vräkte vågorna rakt in. Ibland ända in i köket. Att se denna kraft inger respekt. Snart hade vi allsköns bråte flytande omkring oss. Alltifrån trädstammar till inredning från restaurangerna. Det annars så kristallklara vattnet var helt brunt.
 
Vi hade dock inga som helst problem eftersom vi låg ankrade på djupare vatten. Vi lyftes bara sakta upp och sedan ner igen. En stor segelbåt låg ankrad för nära stranden och fångades av en brytande våg. Vågen kastade båten tvärs och sedan slogs båten ner nästan 90 grader. Den rätade visserligen på sig igen, men det kan inte ha varit en trevlig upplevelse. Märk väl, att under detta skådespel hade vi ingen vind. Det var helt lugnt.
 
Nu har vågorna som tur är lagt sig. Men aldrig kan man vara nöjd. Det blåser istället hårt och skall fortsätta att göra så i flera dagar. Vi ligger kvar och flyttar inte på oss innan det lugnar ner sig.
Kommentera inlägget
torsdag 8 mars 2018 - Skrivet av Håkan Börjesson
Bara kaffeved kvar
Det har varit gigantiskt nordligt svall i Karibien de senaste dagarna. Ett svall som vi aldrig tidigare upplevt under alla våra år i Karibien. Det beror på en kraftig vinterstorm i norra Atlanten. Den har skickat ner dessa höga vågor. Däremot har det inte blåst speciellt mycket. Vanliga passadvindar på 10-12 m/s. Men mer om detta senare.
 
När de kraftiga vindar vi hade i St Anne Martinique avtagit, bestämde vi oss för att segla ett stycke söder ut. Första etappen gick till Rodney Bay, St Lucia. Där stannade vi bara över natten. Tanken var att starta riktigt tidigt för den långa etappen ner till Bequia. Men när vi vaknade var det riktigt tråkigt väder. Regnigt och grått och inte mycket till vind. Det blev inte så tidig avfärd som vi tänkt oss. Vi motorseglade sedan längs St Lucias västkust. Det var så kyligt att Anna-Karin begärde fram fleecetröja och hon lindade in benen i en frottéhandduk för att hålla värmen. Inte vanligt i Karibien.
 
Väl ute i fri vind satte vi kurs för att segla utanför St Vincent, alltså längs den östra kusten. Det gick nästan. Vi fick till slut ge upp och bita i det sura äpplet och gå på västsidan. Vi hade nästan 3 knops motström och vinden vred emot så vi inte kunde hålla höjden.
 
Det blev en seg historia att ta sig ner på St Vincents läsida. Dåligt med vind och konstiga strömmar. Naturligtvis fanns det ingen chans att hinna fram i dagsljus. Vid ca. 19.30 när det mörknat hördes ett konstigt ljud från motorn. Anna-Karin trodde direkt att vi tog in vatten, men det var inte fallet. Vi stängde i alla fall kvickt av motorn för kontroll. Det visade sig vara drivremmen till den ena generatorn som börjat separera. Långa remsor hängde och slängde och orsakade det konstiga ljudet. Som tur var hade vi en extra rem på lager ombord. Som vanligt var denna reservdel undanpackad ganska djup ner i vårt lager. Det var dessutom inte lätt att komma åt att byta denna rem. Speciellt inte ute på en gungande båt i mörker.
 
Till slut kom den nya remmen på plats och vi kunde återuppta färden mot Bequia. Men vi hade fortfarande ett konstigt missljud från generatorn och det kunde jag inte lokalisera just då. Klockan hann bli 00.30 innan vi till sist kunde droppa vårt ankare i Admirality Bay. Naturligtvis låg vi allra längst ut, men det gjorde inget, vi sov gott ändå.
 
Vi hade ännu två dagar på oss innan det stora eventet skulle inträffa. Alltså gott om tid att hitta en bra plats i dagsljus nästa morgon för att ta skydd.
 
Vi har äntligen lyckat skaffa oss lite internet ombord här i Bequia, och därför kan jag lägga ut detta. Jag återkommer i morgon med hur det gick med det stora svallet. Inlägget skulle annars bli väl långt. Jag kan på förhand säga att det är bland det värsta vi sett.
Kommentera inlägget