2019 Karibien - april 2019
onsdag 24 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Royal Navy Tot Club of Antigua and Barbuda
Igår kväll var vi inbjudna som gäster till “The Royal Navy Tot Club” här i Falmouth. En Tot är vad som serverades till alla sjömän i engelska flottan varje dag som en markering att arbetsdagen var slut. Detta görs dock inte länge utan upphörde 1970. Tot är ett glas rom, stark rom.
På ett Tot-möte samlar medlemmarna med eventuella gäster för att dricka en Tot tillsammans. Det finns några regler. Ingen får bära någon huvudbonad. Man måste ha skor på fötterna. Mobiltelefoner och kameror är totalt förbjudna.
 
Totalt var vi nog 20-30 personer på träffen. Hur som helst det började med att vi fick varsin Tot och ett glas vatten. Anna-Karin som är kvinna kunde begära en halv Tot vilket hon gjorde. Jag som man kunde inte det. Ordföranden i föreningen höll sedan ett kort anförande om engelsk marinhistoria vilket var intressant att lyssna till. Efter utbringades en skål för “The Queen of England” och vi drack vår Tot. En Tot biter man inte av, den dricks i ett svep. I mitt fall var det nästan ett dricksglas fullt med rom, för Anna-Karin hälften. Ganska tufft för magen. Tur att man hade ett glas vatten i andra handen.
 
Den som bjudit in oss var Dan från båten Eskhaton. Han är medlem och pensionerad marinofficer. Han ensamseglar sin båt. Varje år seglar han Falmouth till Falmouth. Med andra ord Antigua till England fram och tillbaka. Detta har han gjort 14 gånger. Jag vet inte Dans exakta ålder men jag skulle gissa på 70-75 år. Han är verkligen en seg liten gubbe som verkar ha oanade krafter.
 
Jag glömde berätta att efter första glaset Tor serveras ett andra en halvtimme senare. Vi lyckade förhandla oss till en minimal Tot vid andra serveringen. Det var nog bra. Vi hade en trevlig och mycket brittisk kväll tillsamman med medlemmarna i klubben.
Kommentera inlägget
tisdag 23 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Mer vattenbekymmer
Vi kan tyvärr inte dricka vattnet från våra kranar just nu. Anledningen är att det smakar bräckt. Vi har mätt med vårt instrument och salthalten ligger runt 800 PPM. På gränsen av vad som är skadligt att dricka. Hur kunde det bli så? Vi fyllde vatten i marinan häromveckan och allt smakade bra. Jag testade inte vattnet, men det smakade helt OK.
Eftersom vår watermaker inte fungerar just nu erbjöd våra goda vänner Bill och Krista på Secoden att vi kunde ta med dunkar till deras båt och fylla på. De har en watermaker som tillverkar 250 L/tim. Det tyckte vi lät som en bra idé.
 
Innan jag berättar vidare måste jag skriva några rader om Bill. Han är den störste perfektionist vi någonsin träffat i Kariben. Inget utom det allra bästa är gott nog för Bill. De senaste två åren har han spenderat USD 400.000:- för att få sin båt i absolut toppskick. Då talar vi inte om inköp av själva båten. Han anmärker på minsta detalj som inte håller toppklass. Vad det än må vara.,
 
När vi fyllde våra dunkar med vatten från Secoden var vi därför helt säkra på att vattnet skulle vara i toppklass och jag mätte inte salthalten på det. Bill hävdade att det låg på 120 PPM, vilket är mycket bra. Det visade sig vara ett stort misstag. Lagom till vi fyllde våra dunkar hade en ventil fallerat för Bill. Jag vet inte exat hur deras system fungerar, men den tank på Secoden vi fyllde från hade ett PPM på 1600. Helt otjänligt som dricksvatten. Detta fick vi nu inblandat i två av våra tankar. Det gör att vi måste köpa vatten för att dricka just nu. Det bräckta vattnet fungerar utmärkt till till disk, dusch och klädtvätt men vi vill inte dricka det. Vår tredje tank på 300 L har fint vatten, men den kan vi inte börja använda förrän vi tömt de två tankarna med kontaminerat vatten.
 
Igår var det stor avslutning på Antigua Classics med prisutdelning. På storbildsskärmar visades Anna-Karins, och andra fotografers, bilder. Tyvärr fungerade tekniken inte helt bra och inga av bilderna kom till sin fulla rätt för någon av fotograferna.
 
Efter prisutdelning var Ann-Karin och jag bjudna till avslutningsparty hos Locman.
Kommentera inlägget
söndag 21 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Dag 2 i Classics
Columbia, taget av A-K från pressbåten dagen före.
Dag två var det dags för Anna-Karin följa med ut och fotografera från en av deltagarbåtarna. Hon var bokad för att segla med på en skonare som heter Ocean Star. Men inte heller denna dag var utan en del krångel. När hon kom till båten hade de fått motorproblem och det var högst osäkert om de skulle kunna vara med. Anna-Karin var förstås besviken. På andra sidan bryggan låg skonaren Columbia. Hon fick syn på kapten och frågade snabbt om hon inte kunde få hänga med dem istället. Gå ombord direkt för vi lossar linorna nu blev svaret. Inget tal om att skriva på några dokument, som annars är brukligt, eller annat. Det hjälpte naturligtvis att Anna-Karin kände kaptenen sedan tidigare regattor. Annars hade hon nog inte kommit ombord så enkelt.
 
Nu hör det till saken att Columbia är den största och kanske finaste båten i hela regattan. Så egentligen tog hon ett rejält kliv uppåt. Columbia är en replika på en s.k. Gloucester skonare som förr användes för fiske. Båten är byggd så sent som 2014 och det saknas inga bekvämligheter ombord. Men den är inte inredd med stora lyxiga kabiner för ägarens gäster. Båten är just en replika och byggd så långt det varit möjligt efter de ursprungliga ritningarna.

Columbia är 43 m lång men betydligt längre med sitt bogspröt och enorm långa storbom. Bredden är 7,8 m.
 
Det var också denna dag blåsigt, men besättningen sparar inte på krutet. De seglar Columbia stenhårt med mycket segel uppe hela tiden. Då blir det väldigt blött ombord och hon tar mycket vatten upp på däck. Anna-Karin hade fullt upp med att skydda sina kameror från att bli dränkta och full sjå med att torka linserna från saltspray.
 
Efteråt var hon ganska nöjd. Hon fick till och med behålla kläderna. Naturligtvis hade hon egna kläder på sig när hon gick ombord. Men på en båt av den här digniteten har hela besättningen på sig enhetlig raceuniform. På snålare båtar är det bara lämna tillbaka kläderna efter fullbordat race.
 
Idag skall Anna-Karin fota båtparaden genom English Harbour. Men det kommer hon att göra från land.
 
Jag skulle vilja lägga ut lite fler bilder, men internet är verkligen långsamt här och det svårt att en få ut någonting.
 
Anna-Karin och Clark
clark
Kommentera inlägget
lördag 20 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Ingen bra fotodag
Ed
Andra dagen i Antigua Classics blev ingen succé. Åtminstone inte för Anna-Karin. Dag två gick första riktiga racet av stapeln och Anna-Karin var ombord på pressbåten. Hon var inte ensam fotograf ombord utan de var ett tiotal. Hur som helst, det blåser friskt här, 10-15 m/s och det går grov sjö. Alla utom Anna-Karin och Ed, som båda varit med flera gånger förut, blev sjösjuka.
Det spyddes och kräktes överallt på båten. Värst däran var Camilla, och hon var inte ens med för att fota. Hon är representant för huvudsponsorn Locman. Och naturligtvis säger man inte nej när en så betydelsefull person vill följa med.
 
Kaptenen på pressbåten beslöt på grund av detta att avbryta och gå tillbaka till hamn. Naturligtvis rätt beslut.

Ed som har fotandet som sitt levebröd var helt vansinnig. Han menade att amatörer som inte har en aning om vad de ger sig in på skall inte få komma ombord. På väg in drack Ed och Anna-Karin varsin kall öl från båtens förråd. Vid denna åsyn spydde de andra ännu mer.
 
Väl inne blev Camilla hämtad av ambulans, fick dropp och god omvårdnad. Anna-Karin berättar att också hon varit riktigt orolig. Hon satt och baddade Camillas panna med isbitar inlindade i en handduk. Camilla hade varit helt okontaktbar. Det var helt omöjligt att få i henne någon vätska och hon uppvisade värsta symtomen på uttorkning.

Sjösjuka brukar ändå gå över ganska snabbt när man väl kommer iland. Efter några timmar på vårdcentralen hade Camilla kvicknat till. Vi träffade henne senare på kvällen. Fortfarande lite blek men OK.
 
Varför kan det vara bra med lite kunskaper i danska då? Jo nu är det så att Camilla kommer från Danmark men har bott och jobbat för Locman i Italien i 20 år. Att vi kunde samspråka på danska har gett oss några fördelar här.
 
Själv rattade jag under racet Allegro, en Tayana 52. Tyvärr inte som deltagare i racet. Det är våra mycket goda amerikanska vänner Sharon och Lee som äger båten. Lee har problem med ett knä och ville därför inte stå bakom ratten själv för han hade ont. Flera andra vänner ombord som ville fota. En ganska jobbig dag för oss båda. Vi sov mycket gott i natt. Morris är den enda som tar det med fullständig ro.
 
Till sist! Utan att googla, hur många har hör talas om varumärket Locman och vilka produkter de säljer? Skriv gärna en kommentar.
 
 
 
torsdag 18 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Concours d’Elégance
Idag är det Concours d’Elégance i Antigua Classics. Man kan beskriva det som att det är en tävling i vem som har den mest välpolerade, mest vällackade och i allmänhet finaste båten både in och utvändigt. Domarna går runt under några timmar och gör sina bedömningar. Ägarna till båtarna tycker inte om att ha en svans av fotografer ombord under detta event. Endast en är tillåten. I år har detta prestigefyllda jobb gått till Anna-Karin. Hon får som enda fotograf komma med ombord på båtarna. När uppdraget är utfört startar mitt jobb med att hjälpa Ann-Karin med redigeringen. De bilder som hon väljer ut måste ha rätt storlek och upplösning. Jag står standby med dator och photoshop.
 
Nyttan av kunna danska har visat sig vara en fördel i Classics denna gång. Både Anna-Karin och jag talar ganska OK danska. Det efter att i våra yrkesliv haft mycket med danska företag att göra. Jag hade en hel samarbete med företaget Werma. Med teknikern Jörgen talade man danska och med chefen Werner var det tyska som gällde. Med engelska kom man inte långt.
Hur som helst kommer vi båda ihåg en hel del danska. Varför det gynnat oss får jag skriva om nästa gång.
 
Jag har för 10 minuter sedan lämnat av Anna-Karin i marinan för hennes uppdrag. Lite nervös var hon allt.
Kommentera inlägget
tisdag 16 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Dollar vs Dollar
Vi har blivit blåsta. Här i Falmouth har vi internet från ett företag som kallar sig för InstantNet. Vi behöver internet för att hålla kontakt med våra föräldrar i Sverige, men också för andra ibland viktiga saker. InstantNet vilseledde oss när köpte en månad.

Kanske borde vi fattat själva. Ja det skulle vi.

Priset för en månad var 100 dollar. Eftersom man i Antigua använder East Caribben Dollar utgick vi från att det skulle kosta just 100 ECD. När kollade vad som dragits på kontot igår visade de sig att de tagit 100 US dollar. Alltså över 900 SEK för en månad. Svindyrt, och internet fungerar inte ens bra. Vi har mycket stark signal med vår kraftfulla Bitstorm-antenn, men hastigheten är under all kritik. Detta är i särklass det dyraste internet vi någonsin haft. Men alternativet att att sitta på en bar iland är inte heller tilltalande. Bullrig miljö och svårt att koncentrera sig när man behöver göra viktiga ärenden som är nätbaserade.
Kommentera inlägget
måndag 15 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Inget mer vatten denna säsong

Watermakern har gjort sitt för denna säsong. Jag bytte ju de utslitna kolen och fick fart på den igen. Men den levererade alldeles för dåligt med vatten /timme. Istället för 40 L fick vi bara 15-20 L. Motorn stönade och snurrade alldeles för sakta (äter kol). Det är vårt membran som gjort sitt. Membran är färskvara och denna gång stod Unicorn på land ovanligt länge. Membranen kan hålla nästan hur länge som helst om man bara kör watermakern regelbundet. Men som sagt de tycker inte om att stå oanvända. Vi hade ändå konserverat efter alla konsten regler. Det går att få tag på ett nytt membran här i Falmouth men det vore inte så smart. Säsongen är snart slut och vi kommer att tillbringa sommaren i Sverige. Ett nytt får vänta fram till hösten. Dessutom är de mycket dyrare här än i Trinidad.

söndag 14 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Nytt gym
Anna-Karin har hittat ett gym här Falmouth. Det är helt nyöppnat och mycket fräscht. Dit går hon med sina väninnor Krista och Jennie 2-3 gånger i veckan. De lyfter inte skrot utan är med på aerobics och yoga. Jag är inte med men har varit där och tittat.
Kommentera inlägget
lördag 13 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Middag hos Queen
Som lite plåster på såren för vår förlorade gasol bjöd Clark och Marilyn oss på middag. Clark lagade fantastiskt god guldmakrill i folie som tillagades på grillen.
Clark har förlorat mycket mer än en flaska gasol. Han har sitt hemvist på St John i Amerikanska Jungfruöarna. Orkanen Irene som orsakade så mycket skada häromåret förstörde huset och sänkte båten. Samtidigt passande hans fru på att skilja sig. Nu är han tillbaka med ny flickvän, Marilyn, och sin nya katamaran Queen.
Vi hade en mycket trevlig kväll ombord. Med oss var också Ellen och Rob från Miclo III.
 
oss
Kommentera inlägget
torsdag 11 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Missöde ombord
Reservflaska
Inte allt går som man tänkt sig. Vår stora 11 kg gasolflaska tog slut för en vecka sedan. Det händer ju då och då så inget konstigt med det. Jag lämnade in den och fick den fylld. In ena dagen och hämta nästa. Vi har reservflaskor med “camping-gas” så när den stora tar slut är vi inte utan. När jag satte tillbaka den stora flaskan kom en av packningarna i fel läge. Det fungerade fint att laga mat i tre dagar, men sedan var det stopp. Det visade sig att medan vi använde gasol läckte en en betydande del ut. Flaskan står naturligtvis i ett ventilerat utrymme i aktern och den läckande gasolen försvann ut i det fria. På bara tre dagar var stora flaskan slut. Inget att göra åt, bara bita i det sura äpplet och lämna in den igen. En fyllning kostar 250:- SEK.
 
tisdag 9 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Det börjar dra ihop sig.
Anna-Karin ombord på Rainbow för några år sedan.
Det är snart dags för Antigua Classics, den 17/4 startar det. Fler och fler båtar dyker nu upp i Falmouth Harbour. Anna-Karin har börjat förbereda sig för sina fotouppdrag. Kollar kameror, minneskort och batterier.

Tyvärr kommer inga J-båtar att delta denna gång. Det är synd för de är fantastiskt vackra klassiker. Anna-Karin kunde för några år sedan segla med på J-båten Rainbow. Det var, enligt henne själv, en otroligt häftig upplevelse. Hon är lyckligt lottad som är ackrediterad fotograf under regattan. Det är få förunnat att komma så nära och få segla på dessa fantastiska båtar. Själv blir jag sällan ombordsläppt. Men får jag segla på en Carriacou-sloop är jag nöjd med det.

Naturligtvis inte i närheten av en J-båt, men ändå deltar jag i kappseglingen. Vissa båtar seglar hårt och tufft, andra ser det mer som en nöjessegling. Carriacou båtarna tar det på blodigt allvar och man får slita ordentligt som medlem i besättningen. Båtarna ät “tunga” att segla och har få hjälpmedel som vinschar och annat ombord.
Kommentera inlägget
söndag 7 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Hiking i Falmouth
Jennie och Anna-Karin på väg upp till Shirley Heights
Vi ligger nu ankrade på vår vanliga plats i Falmouth Harbour på Antigua. Vi har legat ankrade här många gånger förut. Varför vi väljer just denna plats finns det några anledningar till. Det är lagom djupt 5-6 m. Det är sand/lera på botten vilket ger suveränt fästa för vårt ankare. Vi kan sova gott även om det ibland drar på ordentligt med ganska hårda vindar. Det finns inga stenar eller koraller på botten. Falmouth har annars ganska mycket sten på botten. Det är ytterst irriterande att höra kätting rassla fram och tillbaka över stenarna. Dessutom blir det kraftiga ryck som inte är bekväma. Fler skäl, inte så många båtar ankrar i vårt hörn så vi behöver sällan oroa oss för närgångna grannar.
 
Vi har gott om goda vänner här och vi umgås med dem nästan varje dag. Vi har blivit utsedda till “team-leaders” för de vandringar vi gör varannan dag. Vi känner ju till var det är bra att gå efter att ha varit här flera gånger förut.

Idag blir det dock ingen hiking. Vi skall istället ha en dag på stranden som omväxling.
 
Under påsken startar Antigua Classic Yacht Regatta. Anna-Karin har flera gånger varit fotograf under evenemanget. Men de de två senaste åren har vi inte varit här. Nu är Anna-Karin återigen engagerad för att fota.
 
Själv träffade jag igår Alexis som äger Carriacoubåten Genesis. Jag har tidigare varit med i hans besättning under regattan. Eventuellt blir jag segeltrimmare ombord på Genesis.
Kommentera inlägget