Efter två månader i Sverige är vi tillbaka till Bahia och Itaparica. Vi hade en härlig tid i Sverige trots att maj var otrevligt och ovanligt kall. Men det är lika skönt att skåda ljuset och träffa barn, barnbarn, syskon och vänner varje gång som vi kommer till hemlandet. Vilket vi brukar göra en gång om året. Man tror alltid att det har hänt mycket hemmavid under det år som man har varit borta, men så är det ju inte. Det mesta är sig likt. Miss Blue låg tryggt vid sin säkra förtöjning när vi anlände, och Zee vår vän och skötare av båten dök upp precis i det ögonblick som vi kom till marinan från Salvador.  Miss Blue hade klarat vår bortavaro utan större problem. Vindmätaren hade tappat ett blad så den hade slutat att fungera. Men den kan vi nog klara oss utan. Hon var ren och snygg så Zee hade skött henne bra. Inne var det en del mögel på skott och en del prylar hade också möglat. Men det är inte konstigt med en fuktighet runt 85-90 procent varje dag och massor av häftigt regn. Efter att ha varit hos tullen och fått förlängt uppehållstillståndet för Miss Blue så ligger vi kvar här vid Itaparica. Det finns många fina platser att gå till här i Bahia men vädret inbjuder inte till några utfärder. I väntan på lite torrare väder förbereder vi oss i lugn takt för att gå norrut till Jacare och sedan vidare mot Natal och Brasiliens nordkust.