2015-06-20 Midsommardagen, Marina Koper, Sloveninen.  

Caisaliisas besättning vaknade sent på midsommardagens morgon. Inte för att midsommaraftonen blev särdeles sen utan snarare för att de senaste dagarna varit intensiva med tidiga morgnar, sena kvällar med goda middagar och däremellan segling och aktiviteter kopplade till båten. Det är först nu strax före lunch den sjätte dagen som kapten funnit lite tid att börja skriva här medan Leena förbereder en sen frukost och den första maskinen tvätt snurrar inne på marinan.

Resan till Slovenien, den första etappen på sommarens äventyr har gått väl. Förberedelserna i Finland, det vi själva kunde påverka, är inte mycket att säga om. Vi lyckades hitta en segelmakare från Tammerfors på båtmässan som sålde oss en begagnad genua till en Bavaria 38 som ersättning för den som blåste sönder förra sommaren. Den är förvisso något nummer för liten men när vi väl hade hissat den visade det sig att det bara saknas cirka 3 decimeter för den att gå i topp. Den är dessutom i relativt gott skick och kommer att duga tills vidare. För endast 300 € kan man inte begära mer. Beställning av nya segel får ske till hösten. Storen är trots renoveringen förra sommaren på Korfu sliten och urblåst.

Förberedelserna på varvet, där jag anlitat en tysk vid namn Reinhart som driver firma på varvet, får knappt godkänt. Det har varit svårt att hålla kontakten med honom och att få raka svar på vad han har gjort och inte gjort. Det gjorde att jag var lite osäker på om han faktiskt hade åtgärdat de vitala sakerna innan vi kom ner. Nu visade det sig att det viktigaste var gjort. Han hade fixat autopiloten som gick sönder förra säsongen. Hela övre delen är bytt till helt nya delar och det var det som krävdes. Så långt har den fungerat väl. Vi får se om det håller till Helsingfors. Den andra viktiga saken var att fixera offeranoden kring propelleraxeln före sjösättning och det hade han också lyckats med. Han hade även i uppgift att byta skruvarna till motorrummet som nu är bytta. I samband med det passade han på att lacka om trappan och man kunde kanske ha begärt att om man nu ger sig på ett sådant jobb så slipar man trappan först istället för att bara lacka och sedan gå i lacken och göra lackfotspår på teak och gelcoat. Jag skulle rekommendera eventuella framtida kunder hos SB, varvet i Cervignano, att vända sig till den andra firman som verkar på området. Totalt gick vinterförvaringen på ca 2000 € exklusive tyskens arbeten. Varvet är välordnat men tillhandahåller inte mycket mer service än just förvaring. För att ha koll på båten krävs att man har kontakt med ytterligare någon på plats. Båten var hursomhelst sjösatt när vi anlände och allt fungerade som det skulle så egentligen finns det inte så mycket att anmärka på.

Vi flög från Helsingfors via Riga till Venedig på måndagseftermiddagen den 15 juni. Att packa för segling i Medelhavet och Östersjön samtidigt som vi hade en genua med oss gjorde att vi fick tänja lite på viktgränserna för så väl incheckat bagage som för handbagaget. Vi hade köpt 5 incheckade á 20 kg och handbagagen fick väga max 8 kg stycket. När jag vägde hemma hade vi 99,8 kg i väskor för incheckning och väl på flygplatsen insåg jag att vi även hade 5 handbagage på fyra personer plus Leenas handväska som normalt väger minst 8 kg. Vi lyckades dock smuggla ombord vårt överviktiga och övertaliga bagage på planet. Flygresan gick fint och vi landade som planerat i Venedig framemot kvällen. Planen var att ta flygbussen till Mestre och tåg vidare till Cervignano men beslutet att ta en taxi hela vägen istället mognade fram under flygresan. Det hade blivit lite väl mycket att släpa på. Taxi till Cervignano från Marco Polo kostar lite knappt 300 €, som en begagnad genua alltså. Väl i Cervignano åkte vi till Hotel Internazionale för att möta upp pappa och hämta magnetkortet till marinan som han hade hämtat tidigare under dagen. Väl vid marinan möttes vi av en sjösatt men väldigt smutsig Caisaliisa. Det rådde vid tillfället viss osäkerhet om båten var olåst eller ej och var i så fall nyckeln fanns. Plan B var att åka tillbaka till pappas hotell och sova där över natten om det hade visat sig att båten var låst. Nu var så inte fallet utan hon var olåst och vi kunde lyfta ombord vår packning. Efter en halvtimmas stuvande ombord tog vi en taxi tillbaka till hotellet för att äta middag tillsammans på en närliggande restaurang. Pappa stannade på hotellet över natten och vi åkte tillbaka till marinan för att ta fortsätta att packa upp och sova efter en lång dag.

Vi vaknade tidigt på tisdagsmorgonen efter en natt fylld av hällregn och åska. Det verkar som att Medelhavet protesterar emot att ha oss här och därför möter oss med oväder varje gång. Förmiddagen bjöd dock på sol. Efter morgontoalett begav vi oss mot hotellet igen där vi frukosterade innan vi gjorde en bunkrings tur till Spar Supermarket. Därefter checkade vi ut far från hotellet och begav oss tillbaka till Caisaliisa för att iordningställa det nödvändigaste för avfärd och göra oss oskyldiga på Marinan. Vi fick låna en högtrycksspruta gratis (!) för att blåsa av däcket och det sparade oss mycket arbete. Under städningen tappade dock skepparen en fender i ån som han inte lyckades rädda innan den flöt iväg med strömmen. Visst hopp om att hitta den längre ner vid avfärden fanns och för att skapa handlingsfrihet pumpades dingen upp för ändamålet. Det ”nya” seglet hissades och fanns att passa gott. Vid strax före två kastade vi loss och begav oss söder ut längs floden i högvatten. Mycket riktigt så såg vi snart vår fender på vift och genom en stark insats av Leena så återbördades den till sin rätta plats, ombord. Vädret var med oss under flodfärden och vi planerade att gå hela vägen till Grado inne genom deltat. Så snart vi tog av från leden ut mot havet och styrde in i kanalen österut fastnade vi dock i dyn. Trots högvatten var det inte djupare än 170 centimeter, tydligen. För att inte riskera att fastna fler gånger längre fram i kanalerna fattades beslut om att gå ut på öppet hav och få chansen att provsegla genuan från Tammerfors. Vi angjorde snart Grado och seglade in i frisk vind. I den trånga hamnen valde skepparen att pressa sig i på anvisad plats, ca 30 centimeter tillgodo emellan pållarna, med stäven först. Backningsskickligheten i frisk vind hade inte stärkts av vintervilan. Porto Vito i Grado är en välordnad hamn med alla faciliteter tillgängliga. Tio minuters promenad längs den marmorbeklädda strandpromenaden ligger staden centrum där besättningen avnjöt en italiensk middag i venetiansk miljö. Generellt sett är det svårt att hitta engelsktalande i området men det mesta finns tillgängligt på italienska och tyska. Närheten till Österrike och visst historiskt arv må vara förklaringen. De flesta utländska båtar verkar också ha tysk flagg och vi har ännu inte träffat på några skandinaver.

Om förmiddagen lämnade vi Grado och satte kurs på Porto San Rocco strax öster om Muggia som hyser polisstation för utcheckning från Italien. Vädret var fortfarande bråkigt och även den gångna natten hade bjudit på hård vind, regn och åska. Vinden höll i sig men himmeln var blåare under dagen. Det hade varit en väldigt behaglig resa om det inte vore för att det blåste rak motvind och sjö som byggt upp under de senaste dagarnas oväder. 15 sjömil fågelvägen hann bli 30 innan vi var framme. Då skippade vi ändå det sista kryssbenet och gick för motor de sista distansminuterna. Vinden pep i ordentligt och vi styrde in på en lättillgänglig plats långt ut i hamnen. Efter VHF konversation med hamnkontoret fick vi lov att ligga kvar och fick skynda oss till receptionen för att checka in och hinna låna cyklar för kvällen och morgondagen. Väl i receptionen behövde vi inte visa några dokument eftersom de redan hade oss i sitt datasystem då vi checkade in i Italien förra sommaren på samma plats. Caisaliisas besättning snyggade till sig och tog sedan de lånade velocipederna och cyklade till den gamla venetianska staden Muggia. Middag intogs på Osterian i hamnen där besättningen trakterades av mycket trevlig personal. Hovmästaren gav även en föreläsning om stadens historia kopplingarna till Venedig och det strategiska läget söder om floden samt antagonismen med Trieste. Det bjöds även på kryddad kroatisk snaps som avslutning.

Efter ännu en blåsig och regnig natt gav sig skepparen och Leena av till polisstationen i Muggia. Väl på polisstationen upprepades nästan samma procedur som föregående år. De italienska poliserna förstod inte riktigt varför vi var där. Det är ju EU och det finns ingen anledning till att komma till polisen när man kommer från ett annat EU-land. Det är ju förvisso riktigt men det fungerar ju inte riktigt lika i alla länder. Viss oro för hur slovenska myndigheter skulle reagera gnagde dock fortsättningsvis i skepparens bröst. På väg tillbaka handlades bröd av en bagare som stolt proklamerade att Muggia minsann varit en del av det Tredje Riket i två år och tilltalade oss på tyska. Brödet han bakat var dock helt ok. Eftersom frukost ännu inte hade intagits stannades det även till vid stadens torg för inmundigade av en cappucino. Väl tillbaka gjorde vi oss oskyldiga och gav oss up på havet igen. Självfallet hade vinden vänt till vår nackdel ännu en gång och vi gick för motor tills vi sträckte udden i söder som vi var tvungna att passera på vår väg mot Koper och Slovenien. Så småningom bjöds god vind från akter om tvärs och efter att vi fått väja för ett stort transportfartyg på väg till Kopers tungt trafikerade industrihamn var vi snart framme vid Koper Marina. Inloppet till marinan vad dock tjockt med optimistjollar så vi fick vänta och vifta lite för att komma in i hamnen. Vinden var fortfarande stark och på väg in möttes vi av marinans personal som anvisade plats och rekommenderade att vi gick med stäven mot kaj. Vi lade till med glans och blev sedan väl mottagna av marinans personal. Även här blev vi dock tillsagda att först gå till polisen och anmäla oss. Sagt och gjort men när vi väl hittat poliskontoret blev vi bara ivägviftade med att vi kom från Italien så vad gjorde vi där.

Vi var väntade på marinan och även hos firman som skall masta av Caisaliisa. Anledningen till att vi seglade till Koper redan till torsdagen var att samma firma ville säkerställa att vädret var tillräckligt bra för att kunna masta av, detta enligt mejlkonversation under vintern. När vi väl var på plats verkade de dock förvånade och frågade varför vi kom så tidigt. Båten skulle ju mastas av på måndagen. Det blev inte heller någon avmastning under midsommaraftonen.

Midsommaraftonen ägnades åt att försöka köpa tågbiljetter. Tågbiljetter köps normalt lättast på en tågstation och efter lite kvickt googlande ställdes frågan till marinapersonalen som gav enkla instruktioner om hur man hittar. De visade sig dock antingen vara fel eller missförstådda och ledde ut besättningen på en 8 kilometers promenad i varierande väder. Promenaden slutade vid en bensinstation där de berättade att det inte var i närheten och assisterade med att beställa en taxi. Det visade sig att det vid ett tillfälle på vägen, den enda gången det skulle svängas hade blivit fel på höger och vänster. Efter avslutad taxiresa inhandlades tågbiljetter från Ljubljana till Munchen till mycket förmånligt pris. Något som inte hade varit möjligt innan avresan från Finland. Måndagens biljetter från Koper till Ljubljana inhandlas på plats vid tillfället. Midsommarmat inhandlades på Lidl innan en annan taxi tog besättningen hem till Caisaliisa. Adams och Leenas tredje midsommar utanför Norden tillbringades ombord med UNO-spel, plockmat och lokal rom innan middagen avnjöts på hamnrestaurangen Skipper med utsikt över hamnen och solnedgången. Solnedgången doldes dock effektivt av svarta åskmoln. Midsommarväder som sig bör.