Under vintern vaknade lusten att för egen köl ta oss hela vägen via de Europeiska kanalern til Medelhavet. Vi har läst många böcker, pratat med andra som gjort resan, surfat på nätet. Detta ville vi verkligen göra. Vi kom dock snabbt fram till att det egentligen inte var målet som var viktigast utan själva resan dit. 

Vi bestämde oss för att använda sommaren 2012 till att komma underfund med hur vi skulle utrusta båten, fungerade hon som hon skulle och så vidare. Vi skulle bland annat slussa hela Göta Kanal, om inte annat för att testa; klarar vi av att vara tillsammans 24/7 utan att gå varandra på nerverna? Klarar vi av lugnet kanaler innebär? Men framför allt ville vi lära oss att samarbeta utan att hamna i luven på varandra. Slussning kan orsaka en viss stress har vi märkt. Och hur fungerar det att vara hundägare och båtägare. Går detta att kombinera? Gillar hundarna att vara på båten överhuvudtaget?

Brace är en liten pointertik och hur lätt som helst att ha att göra med. Hon är dessutom liten och nätt och det var inga problem att få henne att gå ombord på båten. Hon hittade sitt hörn och låg där och njöt.

Hasse, som nu tyvärr är borta, var en riesenschnazer hane på 45 kg. Hur skulle detta gå? Jodå, inga problem. Dit vi gick, gick han utan att lyfta ett ögonbryn. Att vara hundägare och båtägare visade sig vara inga problem. Under vintern som var vaccinerade vi båda mot rabies. För oss är det självklart att hela familjen ska med på äventyret.

Jag har jobbat på sjön i många år och såg fram emot att få lägga till i samma hamnar men med egen båt. Jag jobbade på lyxkryssare i ett par år och har seglat jorden runt. Tänk att få lägga till i Sorrento, eller Nice eller någon hamn utmed Italiens kust. Åh, det hade varit häftigt. 

Christer är inte lika resvan som jag är men mer än villig att ge sig ut. Men han är en klippa vad gäller att vara händig. Det han inte kan lär han sig vilket är attans så bra. Vi bestämde också att det är viktigt att båda kan framföra båten tryggt och säkert. För ska vi vara ärliga, jag som är tre äpplen hög är inte lika stark som honom. När man slussar är det mycket smartare att han som orkar hoppar i land och lilla jag kör. 

Cevni, förarintyg, VHF-intyg för oss båda är en självklarhet, även kustskeppare och utsjöskeppare kommer att fixas. Jag var lite oroad över förarintyget för jag fattade inte. Men, det visade sig på provet att jag hade förstått mer än jag trodde. Ett fel får jag vara nöjd med. 

Vintern bestod av pyssel. Hela elsystemet var tvunget att dras om. Kråkbo är inte ens i närheten hur det såg ut. Snyggt och prydligt blev det och framför allt säkert. Nya fendrar köptes in och lite annat som vi skulle behöva under sommaren. Styrplatsen fixades till med en smart förvaring av sådant vi behövde nära men inte ville ha liggandes framme. En skiva till sängen i akteruffen sågade Christer till. Han tillbringade många dagar på båten, fixandes än det ena än det andra. Alla trädetaljer på båten slipades, oljades och fernissades in. Hon blev riktigt fin av en liten renovering. Såg genast fräshare ut. När det var dags för sjösättning var glädjen stor. 

Vi hade också anmält oss att vara med i programmet om Göta Kanal som skulle filmas sommaren 2012. Vore väl en rolig grej?

Och så kom då dagen vi skulle ge oss iväg....