Tiden i Horta bara rann iväg. Vi hade trevligt sällskap av de andra svenskarna i marinan. En dag hyrde vi bil och besökte bl.a. västra delen av Faial där ett vulkanutbrott i havet i slutet av oktober 1958 lämnade efter sig en höjd på 160 m och gjorde ön 2,5 km² större än ett år tidigare. Man har där byggt ett modernt muséum med bl.a. filmvisning och foton från vulkanutbrottet. En dag tog vi färjan till grannön Pico som har Portugals högsta berg, 2351m. Hade tur att få en taxitur med en man som var duktig guide och gav oss mycket information om ön. Kajer och murar i Hortas marina är nästan helt täckta av målningar gjorda av seglare som krossat Atlanten. Det tog två dagar för Ritva att göra vår målning på en av murarna. Efter tjugo dagar var det dags att segla vidare till nästa ö, Sao Jorge. Det är en lång smal ö och huvudbyn heter Velas. Där har man byggt en ny marina, liten men mycket fin. Vi gjorde en vandring ut till den gamla fyren på västra udden av ön.Tyvärr var det ingen riktigt behaglig dag, det blev 17 km i dis och lätt regn. Nästa mål var Terceira, en etapp på 50 sjömil som tog nio timmar för motor, tröttsamt. Nu ligger vi i marina Praia da Vitoria som har bra pris, ca 6 €/dygn inkl. el, vatten och internet. Här skall vi lämna Miss Blue medan vi reser till Sverige i slutet av juli. Vi ser fram emot en månad tillsammans med barn, barnbarn, släkt och vänner.